Kung Gustav den tredje var ute på en resa genom Dalarna.

كان الملك غوستاف الثالث في رحلة عبر دالارنا.

Bråttom hade han, och hela vägen ville han åka som i sken.

كان في عجلة من أمره، وأراد أن يسافر بسرعة كبيرة طوال الطريق.

Och då det gick med sådan fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt vägen och vagnen gick på två hjul i svängarna, stack kungen ut huvudet genom vagnsfönstret och ropade till kusken: “Varför låter han det inte gå undan?

وبسبب السرعة الكبيرة، كانت الخيول تمتد على طول الطريق، وكانت العربة تسير على عجلتين في المنعطفات. فأخرج الملك رأسه من نافذة العربة وصرخ للسائق: "لماذا لا يترك الأمر يمر بسهولة؟"

Tror han, att han kör för äggskal?”

هل يعتقد أنه يقود ببطء شديد؟

Då det skulle köras med så rasande fart på dåliga landsvägar, hade det nästan varit ett underverk, om seltyg och vagnar hade hållit.

كان سيكاد يكون من المعجزات أن تصمد الأربطة والعربات عند القيادة بهذه السرعة الكبيرة على الطرق الريفية السيئة.

Det kunde de inte heller, utan vid foten av en brant backe bröts tistelstången av, och där satt kungen.

ولم يكن ذلك ممكناً أيضاً، حيث انكسر عمود الشوكة عند سفح منحدر شديد، وكان الملك عالقاً هناك.

Kavaljererna sprungo ur vagnen och grälade på kusken, men detta gjorde inte skadan mindre.

ركض الفرسان خارج العربة وتشاجروا مع السائق، لكن ذلك لم يقلل من الضرر.

Det var ingen möjlighet att fortsätta resan, förrän vagnen hade blivit lagad.

لم يكن هناك أي فرصة لمواصلة الرحلة حتى تم إصلاح العربة.

När hovherrarna sågo sig om för att finna ut något, som de kunde låta kungen roa sig med, under det att han väntade, märkte de, att ett kyrktorn stack upp ur en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen.

عندما بحث الحاشية عن شيء يمكن أن يستمتع به الملك أثناء انتظاره، لاحظوا أن برج الكنيسة كان يظهر من غابة صغيرة على طول الطريق.

De föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i en av de vagnar, där uppvaktningen åkte, för att köra fram till kyrkan.

اقترحوا على الملك أن يصعد إلى إحدى العربات التي تقل الضيوف، وأن يسافر إلى الكنيسة.

Söndag var det, och kungen kunde ju höra på gudstjänsten för att få tiden att gå, till dess att den stora kungavagnen bleve färdig.

كان يوم الأحد، ويمكن للملك أن يستمع إلى الخدمة الدينية لتمضية الوقت حتى تكتمل العربة الكبيرة للملك.

Kungen gick in på förslaget och körde fram mot kyrkan. Förut hade han åkt långa timmar genom mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut med tämligen stora åkrar och byar och Dalälven glidande fram ljus och präktig mellan väldiga massor av albuskar.

وافق الملك على الاقتراح وسافر إلى الكنيسة. كان قد سافر لساعات طويلة عبر مناطق الغابات المظلمة، لكن هناك كان المنظر أكثر سعادة مع الحقول الكبيرة نسبياً والقرى ونهر دالال الذي يتدفق بشكل مشرق وجميل بين مجموعات كبيرة من أشجار الزيزفون.

Men kungen hade otur så till vida, att klockaren tog upp utgångspsalmen i samma ögonblick, som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket började vandra ut ur kyrkan.

ولكن لم يحالف الحظ الملك، حيث أن راعي الكنيسة بدأ في ترديد ترنيمة الخروج في نفس اللحظة التي نزل فيها من العربة على منحدر الكنيسة، وبدأ الناس في الخروج من الكنيسة.

Men då människorna kommo gående förbi honom, blev kungen stående med den ena foten i vagnen och den andra på fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara betraktade dem.

ولكن عندما بدأ الناس في المرور أمامه، بقي الملك واقفاً مع قدم واحدة في العربة والأخرى على درج العربة ولم يتنقل من مكانه، بل كان يشاهدهم فقط.

Det var det grannaste folk han någonsin hade sett.

كان هؤلاء ألطف الناس الذين رآهم على الإطلاق.

Karlarna voro allesammans över vanlig manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten, och kvinnorna kommo gående ståtliga och värdiga med söndagsfrid över sig.

كان الرجال جميعاً أطول من الرجل العادي مع وجوه حكيمة وجدية، وكانت النساء يمشين بأناقة وبكرامة مع هدوء يوم الأحد عليهن.

Hela dagen förut hade kungen talat om den ödsliga trakten, som han passerade, och han hade sagt till sina kavaljerer gång på gång: “Nu åker jag visst fram genom den allra fattigaste delen av mitt rike.”

طوال اليوم السابق، تحدث الملك عن المنطقة القاحلة التي كان يمر بها، وكان يخبر حاشيته مراراً وتكراراً: "الآن سأذهب بالتأكيد من خلال أفقر جزء من مملكتي".

Men då han nu såg folket, som var ifört den granna sockendräkten, glömde han bort att tänka på dess fattigdom.

لكن عندما رأى الناس، الذين كانوا يرتدون زي الكنيسة الأنيق، نسي أن يفكر في فقرهم.

I stället blev han varm om hjärtat och sade till sig själv: “Kungen av Sverige är inte så illa ställd, som hans fiender tro.

بدلاً من ذلك، أصبح قلبه دافئاً وقال لنفسه: "ملك السويد ليس في حالة سيئة كما يعتقد أعداؤه".

Så länge som mina undersåtar se ut på detta sättet, skall jag nog vara i stånd att försvara både min tron och mitt land.”

طالما أن رعاياي يبدون بهذه الطريقة، سأكون قادراً على الدفاع عن عرشي وبلدي على حد سواء".

Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de skulle samlas omkring honom, så att han finge tala till dem.

وأمر الخدم أن يعلنوا للناس أن الغريب الذي يقف بينهم هو ملكهم، وأن يتجمعوا حوله حتى يتحدث إليهم.

Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod, finns kvar än i dag.

وهكذا، تحدث الملك إلى الناس. تحدث من الدرج المرتفع خارج قاعة الكنيسة، والدرج الضيق الذي كان يقف عليه لا يزال موجوداً حتى اليوم.

Kungen började redogöra för hur illa det stod till i riket.

بدأ الملك في شرح حالة الفوضى في البلاد.

Han sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar och danskar.

وقال إن السويديين تعرضوا للحرب من قبل كل من الروس والدنماركيين.

Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden, men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att han inte vågade lita på den.

لم يكن هذا خطيراً للغاية في ظروف أخرى، لكن في هذه الحالة، كان الجيش ممتلئاً بالخونة، لدرجة أنه لم يكن يجرؤ على الوثوق به.

Därför hade det inte återstått honom något annat än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen trogna och hjälpa honom med folk och pengar, så att han kunde frälsa fäderneslandet.

ولذلك، لم يكن أمامه أي خيار سوى أن يخرج بنفسه إلى المناطق الريفية ويسأل رعاياه عما إذا كانوا يرغبون في الانضمام إلى الخونة، أو إذا كانوا يرغبون في أن يكونوا مخلصين للملك ومساعدته بالناس والأموال، حتى يتمكن من إنقاذ وطن آبائهم.

Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat, gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.

بقي المزارعون صامتين أثناء حديث الملك، وعندما انتهى، لم يظهروا أي إشارة سواء بالموافقة أو الاستياء.

Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade stigit honom i ögonen flera gånger, medan han hade talat. Men då bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma sig för att svara honom, rynkade han pannan och såg missnöjd ut.

اعتقد الملك نفسه أنه كان بليغاً للغاية. ارتفعت الدموع في عينيه عدة مرات أثناء حديثه. لكن عندما ظل المزارعون يقفون هناك مخيفين ومترددين وغير قادرين على الرد عليه، عبس وبدا غير راضٍ.

Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.

أدرك المزارعون أن الملك بدأ ينفد من الصبر، وأخيراً، خرج أحدهم من الحشد.

“Nu må du veta, kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra om det, som du har förelagt oss.”

"يجب أن تعلم الآن، أيها الملك غوستاف، أننا لم نكن نتوقع زيارة ملكية في القرية هذا اليوم،" قال المزارع، "ولذلك لسنا على استعداد فوري للرد عليك. أقترح عليك الآن أن تدخل إلى قاعة الكنيسة وتتحدث مع قسنا، بينما نتشاور مع بعضنا البعض حول ما عرضته علينا."

Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast, varför han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.

أدرك الملك أنه لم يكن بإمكانه توقع أي أخبار أفضل في ذلك الوقت، لذلك اعتقد أنه من الحكمة أن يتبع نصيحة المزارع.

Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång, vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.

عندما دخل قاعة الكنيسة، لم يكن هناك أحد سوى رجل يبدو وكأنه مزارع قديم. كان طويلاً وخشناً بأيدي كبيرة، مهشمة من العمل الشاق، ولم يكن يرتدي ياقة أو معطفاً، بل كان يرتدي سراويل جلدية ورداء وادمال طويلة بيضاء مثل جميع الرجال الآخرين.

Han steg upp och bugade sig för kungen, då denne kom in.

استيقظ وانحنى للملك عندما دخل هذا الأخير.

“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.

"كنت أعتقد أنني سأقابل القس هنا،" قال الملك.

Den andre blev en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i socknen, när han såg, att kungen tog honom för en bonde.

أصبح الآخر أحمر قليلاً في الوجه. كان يشعر بالاستياء من أن يقول إنه كان القس في القرية عندما رأى أن الملك قد ظن أنه مزارع.

“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”, sade han.

"نعم، عادة ما يكون القس هنا في هذا الوقت،" قال.

Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med undantag av att församlingen har låtit sätta upp en förgylld kunglig krona på ryggstödet.

جلس الملك في كرسي مريح كبير ذي ذراعين كان في القاعة في ذلك الوقت، ولا يزال هناك حتى اليوم، وهو تمامًا مثل ما كان عليه، باستثناء أن الأبرشية قد أضافت تاجًا ملكيًا مذهبًا على مسند الظهر.

“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa sig intresserad av hur bönderna hade det.

"هل لديكم قسًا جيدًا في هذه القرية ؟" سأل الملك. أراد أن يظهر اهتمامه بأحوال المزارعين.

När kungen frågade honom på detta sättet, tyckte prästen, att han omöjligt kunde säga vem han var.

عندما سأله الملك بهذه الطريقة، اعتقد القس أنه لا يمكنه أن يقول من هو.

“Det är bättre, att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att prästen var bra nog.

"من الأفضل أن يحتفظ الملك بإيمانه بأنني مجرد مزارع،" فكر ورد أن رده كان أن القس جيد بما فيه الكفاية.

Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att leva, som han lärde.

كان يوعظ بكلمة الله النقية والواضحة، وكان يحاول أن يعيش كما كان يعلم.

Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.

اعتقد الملك أن هذا كان إشادة جيدة، لكنه كان ذا سمع حاد، ولاحظ بعض الشك في نبرة الصوت.

“Det låter, som skulle han ändå inte vara riktigt nöjd med prästen”, sade han.

"يبدو أنه لم يكن راضيًا عن القس حقًا،" قال.

“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre.

"ربما كان قليلاً من الغرور،" قال الآخر.

Han tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander.

فكر في أنه إذا اكتشف الملك من هو، فلن يظن أن القس كان يشيد بنفسه فقط، ولذلك أراد أن يقدم أيضًا بعض الانتقادات.

“Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda och regera i den här socknen”, fortfor han.

"ربما يقول البعض أن القس يريد أن يحكم ويسيطر وحده في هذه القرية ،" واصل قوله.

“Då har han i alla fall styrt och ställt på bästa sätt”, sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.”

"على أي حال، لقد حكم وسيطر بشكل ممتاز،" قال الملك. لم يكن يحب أن يشتكي المزارع من أولئك الذين تم تعيينهم فوقه. "يبدو لي أن هناك سلوكًا جيدًا وبساطة قديمة هنا."

“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”

"الناس جيدون على الأرجح،" قال القس، "لكنهم يعيشون أيضًا بعيدًا في العزلة والفقر. لن يكون الناس هنا أفضل من الآخرين إذا اقتربتهم إغراءات هذا العالم."

“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”, sade kungen och ryckte på axlarna.

"حسنًا، لا يوجد خطر في أن يفعلوا ذلك،" قال الملك وهز كتفيه.

Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha växlat tillräckligt många nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.

لم يقل أي شيء آخر الآن، لكنه بدأ في النقر على الطاولة بأصابعه. شعر أنه تبادل ما يكفي من الكلمات اللطيفة مع ذلك المزارع، وتساءل متى سيكمل الآخرون إجابتهم.

“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till hjälp”, tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min väg från dem och alla deras rådplägningar.”

"هؤلاء المزارعين ليسوا متحمسين للغاية لمساعدة ملكهم،" فكر. لو كان لديّ عربتي، لكنت سأرحل بعيدًا عنهم وجميع مشاوراتهم."

Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur han skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat framlägga för honom.

كان القس مرة أخرى قلقًا ويصارع نفسه حول كيف يقرر في أمر مهم يجب أن يقرره. بدأ يشعر بالسعادة لأنه لم يخبر الملك من هو. الآن شعر أنه يمكنه الحديث معه عن أشياء لم يكن بإمكانه عرضها عليه من قبل.

Om en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det verkligen förhöll sig så, att fienderna voro över dem och att riket var i fara.

بعد فترة قصيرة، كسر القس الصمت وسأل الملك عما إذا كان هذا هو الحال حقًا، أن الأعداء كانوا فوقهم والمملكة في خطر.

Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare störa honom. Han såg stort på honom och svarade ingenting.

رأى الملك أن على ذلك الرجل أن يكون ذكيًا بما فيه الكفاية بحيث لا يزعجه أكثر. كان يقدره كثيرًا ولم يقل شيئًا.

“Jag frågar, därför att jag stod härinne och inte kunde höra riktigt”, sade prästen. “Men om det verkligen förhåller sig så, ville jag tala om, att prästen i den här församlingen kanske skulle vara i stånd att skaffa kungen så mycket pengar, som han behövde.”

"أسأل ذلك لأنني كنت أقف هنا ولم أستطع أن أسمع جيدًا،" قال القس. "لكن إذا كان هذا هو الحال حقًا، فأود أن أقول إن كاهن هذه الرعية قد يكون قادرًا على توفير الكثير من المال الذي يحتاجه الملك."

“Jag tyckte, att han helt nyligen sade, att alla här voro fattiga”, sade kungen och tänkte, att karlen inte hade reda på vad han pratade.

"كنت أعتقد أنه قال للتو أن كل شخص هنا فقير،" قال الملك وفكر أن الرجل لم يكن يعرف ما الذي يتحدث عنه.

“Ja, det är sant”, genmälde komministern, “och prästen äger inte mer än någon annan. Men om kungen ville vara så nådig och höra på mig en stund, skall jag tala om hur det kommer sig, att prästen har makt att hjälpa honom.”

"نعم، هذا صحيح،" رد الكومينيستر. "والكاهن لا يملك أكثر من أي شخص آخر. لكن إذا كان الملك يرغب في أن يكون لطيفًا ويستمع إلي قليلًا، فسأقول له كيف يمكن للقس أن يساعده."

“Han kan få tala”, sade kungen. “Han tycks ha lättare att få orden över läpparna än hans vänner och grannar därute, som aldrig bli färdiga med vad de ha att säga mig.”

"دعه يتحدث،" قال الملك. "يبدو أنه يجد من الأسهل أن يخرج الكلمات من فمه أكثر من أصدقائه وجيرانه هناك، الذين لا يكملون أبدًا ما لديهم ليقولوا لي."

“Det är inte så lätt att svara kungen. Jag är rädd för att det till sist blir prästen, som får åtaga sig att göra det på de andras vägnar.”

"ليس من السهل الإجابة على الملك. أخشى أن يكون في النهاية القس هو الذي سيضطر إلى القيام بذلك نيابة عن الآخرين."

Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.

ألقى الملك ساقًا على الأخرى، واندفع في عمق الكرسي، وعقد ذراعيه وخفض رأسه نحو صدره.

“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.

"الآن يمكنه البدء،" قال بنبرة كما لو كان نائمًا بالفعل.

“Det var en gång fem karlar från den här socknen, som voro ute på älgjakt i skogen”, började prästen.

"كان هناك ذات مرة خمسة رجال من هذه الرعية، كانوا يصطادون الموظفين في الغابة،" بدأ القس.

“Den ene av dem var prästen, som vi tala om.

"كان أحدهم هو القس الذي نتحدث عنه."

Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd, den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en bonde, som hette Israels Per Persson.”

اثنان من الآخرين كانا جنودًا وكانا يُدعىان أولوف وإريك سفارد، أما الرابع من الرجال فكان صاحب فندق هنا في قرية الكنيسة، والخامس كان مزارعًا يدعى إسرائيل بير بيرسون."

“Han skall inte göra sig besvär med att nämna så många namn”, mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.

"لا يجب أن يكلف نفسه عناء ذكر العديد من الأسماء،" تذمر الملك وترك رأسه ينزل إلى جانب واحد.

“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade eljest ha lycka med sig.

"كان هؤلاء الرجال صيادين جيدين،" استمر القس، "وكانوا عادةً ما يحالفهم الحظ."

Men den dagen hade de gått långt och länge utan att få något.

"لكن في ذلك اليوم، مضوا طوال اليوم دون أن يحصلوا على أي شيء."

Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte sig ner på marken för att språka.

"وفي النهاية، توقفوا عن الصيد تمامًا وجلسوا على الأرض للتحدث."

De talade om att det inte på hela skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling.

"تحدثوا عن أنه لم يكن هناك مكان في الغابة بأكملها يناسب الزراعة."

Det var bara fjäll och moras alltsammans.

"كان كل شيء جبالًا وغاباتٍ مستنقعة."

‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem.

"قال أحدهم: 'لم يكن ربنا عادلاً معنا حيث أعطانا أرضًا فقيرة جدًا للعيش فيها'."

‘På andra orter kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”

"قال آخر: 'في أماكن أخرى، يمكن للناس أن يكتسبوا ثروةً ووفرةً، لكن هنا بالرغم من كل مساعينا، بالكاد نستطيع تأمين الخبز اليومي'."

Prästen höll upp ett ögonblick, såsom oviss om kungen hörde honom, men denne gjorde en rörelse med lillfingret för att visa, att han var vaken.

توقف القس للحظة، غير متأكد مما إذا كان الملك يسمعه، لكن الملك قام بحركة بإصبعه الصغير ليظهر أنه مستيقظ.

“Just då jägarna talade om detta, fick prästen se, att det glittrade i berggrunden på ett ställe, där han hade råkat sparka bort mossan med foten.

"في تلك اللحظة، بينما كان الصيادون يتحدثون عن هذا، رأى القس أن هناك بريقًا في التربة في مكان حيث كان قد ركل العشب بقدمه عن طريق الخطأ."

‘Det var ett märkvärdigt berg, det här’, tänkte han och sparkade undan en mosstuva till.

"كان هذا جبلًا رائعًا"، كما فكر، وركل عشبًا آخر.

Han tog upp en stenflisa, som följde med mossan, och som glänste på samma sätt som allt det andra.

التقط شظيةً من الحجر، التي كانت مغطاة بالعشب، والتي كانت تتألق بنفس الطريقة التي تألقت بها كل الأشياء الأخرى.

‘Det är väl aldrig möjligt, att det kan vara bly det här?’ sade han.

"من المستحيل أن يكون هذا رصاصًا، أليس كذلك؟" قال.

Nu rusade de andra upp och makade undan mossan med bösskolvarna.

الآن، هرع الآخرون وقاموا بإزالة العشب باستخدام ماسورات بنادقهم.

Och när de hade gjort det, sågo de tydligt hur en bred malmåder gick fram i berget.

وعندما فعلوا ذلك، رأوا بوضوح كيف كان هناك منجم واسع في الجبل.

‘Vad tror ni, att detta kan vara?’ sade prästen.

"ماذا تعتقدون أن هذا قد يكون؟" قال القس.

Karlarna slogo loss stenflisor och beto i dem. —

قام الرجال بكسر شظايا صخرية وتحققوا منها. —

‘Nog är det väl åtminstone bly eller zink’, sade de. —

"على الأقل، هذا رصاص أو زنك"، قالوا. —

‘Och hela berget är fullt av det’, tillade gästgivaren.”

"والجبل كله مليء به"، أضاف المضيف.

När prästen hade hunnit så långt i berättelsen, sågs kungens huvud resas en smula, och ett öga öppnade sig. “Vet han om någon av de där människorna förstod sig på malmer och stenarter?” frågade han. — “Nej, det gjorde de inte”, svarade prästen. Då sjönk kungens huvud, och båda hans ögon slöto sig.

عندما وصل القس إلى هذا الجزء من القصة، رأى رأس الملك يرتفع قليلاً، وفتح إحدى عينيه. "هل يعلم إن كان أي من هؤلاء الناس على دراية بالمعادن والصخور؟" سأل. — "لا، لم يكونوا كذلك"، أجاب القس. ثم انخفض رأس الملك، وأغمض عيناه كلاهما.

“Både prästen och de, som voro med honom, blevo mycket glada”, fortfor den talande utan att låta sig störas av kungens likgiltighet.

"كان كل من القس والذين كانوا معه سعداء للغاية"، استمر المتحدث دون أن يهتم بعدم اهتمام الملك.

“De tänkte, att de nu hade funnit det, som skulle göra dem rika och deras efterkommande även.

"كانوا يعتقدون أنهم قد وجدوا الآن ما سيجعلهم أغنياء، وأيضاً أحفادهم".

‘Aldrig mer skall jag behöva arbeta!’

"لن أضطر للعمل مرة أخرى أبداً!"

sade en av dem.

قال أحدهم.

‘Jag skall ha råd att göra ingenting hela veckan igenom, och på söndagen skall jag åka till kyrkan i guldkaret!’

"سيكون لدي القدرة على عدم فعل أي شيء طوال الأسبوع، وفي يوم الأحد سأذهب إلى الكنيسة في عربة ذهبية!"

“De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem åt huvudet, så att de talade som barn. Så mycken besinning hade de ändå, att de på nytt lade mossan till rätta och gömde malmådern. Därpå togo de noggrant märke på platsen, där den befann sig, och gingo hem.

"كانوا رجالاً عاقلين بخلاف ذلك، لكن هذا الاكتشاف الكبير قد أفسد عقولهم، حتى أنهم تحدثوا مثل الأطفال. ومع ذلك، كان لديهم ما يكفي من التعقل لإعادة ترتيب الطحلب مرة أخرى، وإخفاء وعرة المعدن. ثم قاموا بتحديد مكانه بدقة واذهبوا إلى البيت".

“Innan de skildes, kommo de överens, att prästen skulle resa till Falun och fråga bergshauptmannen vad detta var för malm. Han skulle komma tillbaka, så snart han kunde, och intill dess lovade de varandra med dyr ed, att de inte för någon människa skulle förråda var det var, som malmen fanns.”

"قبل أن ينفصلوا، اتفقوا على أن يسافر القس إلى فالون ويسأل قائد المناجم عن المعدن هذا. وكان عليه أن يعود في أسرع وقت ممكن، وحتى ذلك الحين، تعهدوا بيمين رسمي بألا يخونوا أحداً أبداً مكان وجود المعدن".

Kungens huvud lyftes åter en smula, men han avbröt inte berättaren med ett ord. Han tycktes börja tro, att den andre verkligen hade något viktigt, som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans likgiltighet.

رفع رأس الملك مرة أخرى قليلاً، لكنه لم يقاطع الراوي بكلمة واحدة. بدا أنه بدأ يعتقد أن الآخر لديه بالفعل شيء مهم يريد أن يقوله له، حيث لم يتدخل في عدم اهتمامه.

“Så for prästen åstad med ett par malmprover i fickan.

"وهكذا، ذهب القس مع بضعة عينات من المعدن في جيبه".

Han var lika glad åt att bli rik som någon av de andra.

كان سعيدًا بقدر ما كان أي من الآخرين سعيدًا بأن يصبحوا أغنياء.

Han tänkte på att han skulle bygga om prästgården, som nu inte var bättre än en bondstuga, och så skulle han gifta sig med en prostdotter, som han tyckte om.

كان يفكر في أنه سيقوم بتجديد منزل القس، الذي لم يكن أفضل من كوخ المزارع الآن، وبعد ذلك سيتزوج من ابنة قس كان يحبها.

Henne hade han eljest trott att han skulle få vänta på i många år.

وإلا كان سيضطر إلى الانتظار لسنوات عديدة.

Han var fattig och obemärkt, och han visste, att det skulle dröja länge, innan han fick en sådan plats, att han kunde gifta sig.

كان فقيرًا وغير ملحوظ، وكان يعرف أنه سيستغرق وقتًا طويلاً قبل أن يحصل على مكان يمكنه فيه الزواج.

“Prästen åkte in till Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.

"ذهب القس إلى فالون في غضون يومين، وفي يوم واحد كان عليه أن يذهب إلى هناك وينتظر، لأن قائد المناجم كان بعيدًا. وأخيرًا، تمكن من مقابلته وأظهر له قطع المعدن. أخذها قائد المناجم في يده. نظر إليها أولاً ثم إلى القس".

“Prästen berättade, att han hade funnit dem i ett berg hemma i socknen, och undrade om det inte kunde vara bly.

أخبر القس أنه وجدها في جبل في قريته، وتساءل عما إذا كان يمكن أن تكون رصاصًا.

‘Nej, bly är det inte’, sade bergshauptmannen.

"لا، إنها ليست رصاصًا"، قال قائد المناجم.

‘Kanske att det är zink då?’ frågade prästen.

"ربما تكون زنكًا؟" سأل القس.

‘Zink är det inte heller’, sade bergshauptmannen.

"ليست زنكًا أيضًا"، قال قائد المناجم.

“Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig på mången god dag.

"شعر القس أن كل أمل قد اندثر في داخله. لم يشعر بهذا القدر من الحزن في أي يوم جيد منذ فترة طويلة".

‘Har ni många sådana här stenar i er socken?’ frågade bergshauptmannen.

"هل لديكم الكثير من هذه الصخور في قريتكم؟" سأل قائد المناجم.

‘Vi ha ett helt berg’, sade prästen.

"لدينا جبلًا كاملًا"، قال القس.

“Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:

"ثم اقترب قائد المناجم، وضربه على كتفه وقال:"

‘Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn, för detta är silver!’

دعنا نرى إذًا كيف ستستفيدون منه بطريقة تعود بالنفع عليكم وعلى المملكة، لأن هذا فضة!"

‘Jaså’, sade prästen och stod och famlade framför sig. ‘Jaså, det är silver.’

"حسنًا"، قال القس، ووقف مذهولًا أمامه. "حسنًا، هذا فضة".

“Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många goda råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade.

"بدأ قائد المناجم في إخباره كيف سيحصل على حق قانوني في المنجم، وقدم له العديد من النصائح الجيدة، لكن القس كان مشوشًا ولم يستمع إلى ما يقوله".

Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.”

كان يفكر فقط في مدى روعة أن هناك جبلًا كاملًا من الخام الفضي في قريته الفقيرة، في انتظاره.

Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.

رفع الملك رأسه بشكل مفاجئ، مما أدى إلى قطع القس للقصة.

“Det gick väl så”, sade kungen, “att när han kom hem och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit gäck med honom.”

"كان ذلك على الأرجح"، قال الملك، "عندما عاد إلى البيت وبدأ العمل في المنجم، اكتشف أن قائد المناجم كان يخدعه فقط".

“Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom”, sade komministern.

"كلا، لم يكن قائد المناجم يخدعه"، قال الوزير.

“Han kan fortsätta”, sade kungen och satte sig åter till rätta för att lyssna.

"يمكنه أن يستمر"، قال الملك، وجلس مرة أخرى للاستماع.

“När prästen äntligen var hemma och körde fram genom hemsocknen”, fortfor prästen, “ansåg han, att han först av allt borde underrätta sina kamrater om värdet av deras fynd.

"عندما كان القس أخيرًا في البيت، وكان يسافر عبر قريته"، تابع القس، "رأى أنه يجب عليه أولاً إخبار أصدقائه عن قيمة ما اكتشفوه".

Och som han åkte förbi gästgivar Sten Stenssons gård, ämnade han köra in hos honom och tala om, att det de hade funnit var silver.

وأثناء مروره بمزرعة ستين ستينسون، كان ينوي الدخول إليه وإخباره بأن ما اكتشفوه كان فضة.

Men när han stannade utanför porten, såg han, att det hängde lakan för fönsterna, och att en bred väg av hackat granris ledde upp till trappan.

لكن عندما توقف خارج البوابة، رأى أن هناك أقمشة معلقة على النوافذ، وأن طريقًا واسعًا مرصوفًا بأغصان التنوب المقطعة تؤدي إلى الدرج.

‘Vem är det, som är död här i gården?’ frågade prästen en pojke, som stod och hängde mot gärdesgården.

"من توفي هنا في الفناء؟" سأل القس صبيًا كان يقف معلقًا على السياج.

‘Det är gästgivarn själv’, svarade pojken.

"إنه القائد نفسه"، أجاب الصبي.

Och så lät han prästen veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka tillbaka.

وأخبر القس أن القائد كان يشرب حتى السكر كل يوم منذ أسبوع.

‘Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har gått åt!’ sade gossen. —

"يا إلهي! كم من الكحول قد تم استهلاكه هنا!"، قال الصبي. —

‘Hur kan detta komma sig?’ frågade prästen.

"كيف يمكن أن يحدث هذا؟" سأل القس.

‘Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.’ —

"لم يكن أبدًا معتادًا على الشرب حتى السكر." —

‘Jo’, sade gossen, ‘han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en gruva.

"حسنًا"، قال الصبي، "كان يشرب لأنه كان يدعي أنه اكتشف منجمًا."

Han var så rik, sade han.

"كان غنيًا جدًا،" قال.

Han skulle aldrig behöva göra annat än supa.

"لن يضطر أبدًا إلى فعل أي شيء آخر سوى الشرب."

Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så välte åkdonet, och han slog ihjäl sig.’

"وأمس مساء، ذهب بعيدًا، وهو سكران، وانقلبت عربته، وقتل نفسه."

“När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. Han var bedrövad över det han hade fått veta. Han hade ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten.

عندما سمع القس هذا، ذهب إلى منزله. كان حزينًا على ما سمع. كان قد جاء مبتهجًا ومتحمسًا لإخبار الآخرين بالأخبار الرائعة.

“När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma gående.

بعد أن خطا القس بضع خطوات، رأى إسرائيل بير بيرسون قادمًا ماشيًا.

Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet.

كان يبدو كما لو كان على ما يرام، وفكر القس أنه من الجيد أن السعادة لم تصعد إلى رأسه أيضًا.

Honom skulle han genast glädja med att han nu var en rik man.

كان سيفرحه على الفور بأن الرجل أصبح الآن رجلاً غنيًا.

‘Goddag!’

"مرحبًا!"

sade Per Persson.

قال بير بيرسون.

‘Kommer du ifrån Falun nu?’ —

"هل أنت قادم من فالون الآن؟" —

‘Ja, det gör jag’, sade prästen, ‘och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där, än vi tänkte oss.

"نعم، أنا كذلك،" قال القس، "وسأخبرك الآن أن الأمور سارت بشكل أفضل هناك مما كنا نتوقع."

Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som vi hade funnit.’

قال قائد المنجم إنه كان خام الفضة الذي وجدناه."

I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under honom. —

في تلك اللحظة بدا بير بيرسون وكأن الأرض قد انفتحت من تحته. —

‘Vad säger du, vad säger du?

"ماذا تقول، ماذا تقول؟"

Är det silver?’ —

هل هذا فضة؟ —

‘Ja’, svarade prästen, ‘vi ska bli rika karlar, vi alla nu, och kunna leva som herrskap.’ —

"نعم،" أجاب القس، "سنصبح أغنياء الآن، جميعنا، وسنتمكن من العيش مثل الأشخاص المهمين." —

‘Nej, är det silver!’

"لا، هل هذا فضة؟!"

sade Per Persson än en gång och såg alltmer sorgsen ut. —

قال بير بيرسون مرة أخرى وبدا أكثر حزناً. —

‘Ja, visst är det silver’, svarade prästen, ‘du skall inte tro, att jag vill bedraga dig.

"نعم، بالتأكيد هذا فضة،" أجاب القس، "لا تعتقد أنني أريد أن أخدعك."

Du skall inte vara rädd för att bli glad.’ —

"لا تخف من أن تكون سعيدًا." —

‘Glad!’

"سعيدًا!"

sade Per Persson.

قال بير بيرسون.

‘Skulle jag bli glad?

"هل سأكون سعيدًا؟"

Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra för det osäkra.

"كنت أعتقد أنه كان مجرد ذهب مزيف، وجدناه، لذلك اعتقدت أنه من الأفضل أن أختار الأمان من الخطر."

Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olov Svärd för hundra daler.’

"لقد بعت حصتي في المنجم إلى أولوف سفارد مقابل مائة دالر."

“Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät på landsvägen.

كان محبطًا، وعندما ابتعد عنه القس، كان يقف ويبكي على الطريق.

“När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng bort till Olov Svärd och hans bror för att tala om för dem, att det var silver, som de hade funnit. Han tyckte, att han nu hade fått nog av att själv föra kring den goda nyheten.

وعندما وصل القس إلى منزله، أرسل خادمًا إلى أولوف سفارد وأخيه ليخبرهما بأن الذهب الذي عثروا عليه كان فضة. شعر أنه سئم من نشر الأخبار الجيدة بنفسه.

“Men då prästen satt ensam på kvällen, tog åter glädjen ut sin rätt.

ولكن عندما جلس القس وحده في المساء، استحوذ الفرح عليه مرة أخرى.

Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han tänkte bygga den nya prästgården.

خرج في الظلام ووقف على تلة، حيث كان يخطط لبناء دار القس الجديدة.

Den skulle bli ståtlig, förstås, lika präktig som ett biskopsboställe.

كان سيكون فخمًا، بالطبع، مثل مقر الأسقف.

Han stod länge ute den natten, och han nöjde sig inte med att bygga om prästgården.

وقف طويلًا في تلك الليلة، ولم يكن راضيًا عن إعادة بناء دار القس فقط.

Det föll honom in, att då det fanns så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd omkring gruvan.

خطر له أنه مع وجود هذا القدر الكبير من الثروة في القرية ، سيتدفق الكثير من الناس إلى هناك، وفي نهاية الأمر، قد يتم بناء مدينة كاملة حول المنجم.

Och så skulle han nödgas att bygga en ny kyrka i stället för den gamla.

وسيضطر حينئذ إلى بناء كنيسة جديدة بدلاً من القديمة.

Det skulle väl en stor del av hans rikedom gå åt till.

سيذهب جزء كبير من ثروته إلى ذلك.

Men han var inte nöjd med detta heller, utan han tänkte sig, att när hans kyrka vore färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men han skulle anmärka på det, att det inte fanns något ställe för honom, kungen, att ta in på.

لكنه لم يكن راضيًا عن ذلك أيضًا، بل كان يفكر في أنه عندما تكتمل كنيسته، سيأتي الملك والعديد من الأساقفة لتدشينها، وسيكون الملك سعيدًا بالكنيسة، لكنه سيلاحظ عدم وجود مكان لإقامته، الملك، فيه.

Och då skulle han få lov att bygga kungen ett slott i den nya staden.”

وحينئذ سيُسمح له ببناء قلعة للملك في المدينة الجديدة."

En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian och anmälde, att den stora kungavagnen var lagad.

فتح أحد فرسان الملك الآن الباب إلى غرفة القس وأعلن أن العربة الكبيرة للملك قد تم إصلاحها.

Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han besinnade sig. “Han skall få tala om sin historia till slut”, sade han till prästen. “Men han kan gå raskare framåt. Vi veta nu hur mannen drömde och tänkte. Vi vilja veta hur han handlade.”

كان الملك في البداية على استعداد للمغادرة على الفور، لكنه عدل عن ذلك. "يجب أن يخبرنا بقصته في النهاية" ، قال للقس. "لكن يمكنه الاستمرار بسرعة أكبر. نحن نعلم الآن كيف حلم الرجل وفكر. نريد أن نعرف كيف تصرف."

“Men när prästen ännu satt mitt uppe i dessa drömmar”, fortfor prästen, “kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig livet.

"ولكن بينما كان القس لا يزال في منتصف هذه الأحلام" ، استمر القس، "جاءت إليه رسالة مفادها أن إسرائيل بير بيرسون قد انتحر."

Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av gruvan.

لم يستطع تحمل فكرة أنه باع حصته في المنجم.

Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.”

ربما كان يشعر أنه لا يستطيع تحمل رؤية شخص آخر يفرح كل يوم بثروة كان يمكن أن تكون له.

Kungen satte sig en smula till rätta i stolen. Han höll båda ögonen öppna. “Minsann”, sade han, “om jag hade varit den där prästen, tror jag, att jag hade fått nog av gruvan.”

جلس الملك قليلاً في كرسيه. كان عيناه مفتوحتين تمامًا. "يا إلهي" ، قال، "لو كنت أنا ذلك القس، أعتقد أنني كنت سأشعر بالإرهاق من المنجم."

“Kungen är en rik man, han”, sade prästen.

"الملك رجل غني،" قال القس.

“Han har mycket nog i alla fall.

"لديه الكثير على أي حال."

Det är inte på samma sätt med en fattig präst, som ingenting äger.

"الأمر ليس كذلك بالنسبة لقس فقير لا يملك شيئًا."

Den stackaren tänkte i stället, när han såg, att Guds välsignelse inte var med hans företag: ‘Jag skall inte mera drömma om att göra mig själv ära och nytta med dessa rikedomar.

بدلاً من ذلك، كان هذا المسكين يفكر عندما رأى أن بركة الله لم تكن مع مشروعه: "لن أحلم بعد الآن بأن أجلب الشرف والفائدة لنفسي بهذه الثروات."

Men jag kan ju inte låta silvret bli liggande i jorden.

"لكن لا يمكنني أن أدع الفضة تبقى في الأرض."

Jag måste ta fram det till nytta för de fattiga och nödställda.

"يجب أن أستخرجها لتعود بالنفع على الفقراء والمحتاجين."

Jag skall bearbeta gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.’

"سأقوم بتشغيل المنجم لمساعدة القرية بأكملها."

“Därför gick prästen en dag över till Olov Svärd för att tala med honom och hans bror om vad de nu närmast borde företa sig med silverberget.

لذلك، ذهب القس ذات يوم إلى أولوف سفارد للتحدث معه ومع أخيه حول ما يجب أن يفعلوه بجبل الفضة في أقرب وقت ممكن.

När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som var omgiven av beväpnade bönder.

وعندما اقترب من مسكن جندي، اصطدم بعربة محاطة بمزارعين مسلحين.

Och i kärran satt en karl, som hade händerna bakbundna och rep omkring fotlederna.

وفي العربة كان رجلًا مقيد اليدين ومربوطًا حول الكاحلين.

“Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid att betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olov Svärd.

وعندما مر القس، توقفت العربة، وحصل على الوقت لمشاهدة السجين. كان رأسه مربوطًا، لذا لم يكن من السهل معرفة هويته، لكن القس ظن أنه تعرف على أولوف سفارد.

“Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att han skulle få tala ett par ord med prästen.

وسمع القس السجين يطلب من حراسه أن يسمحوا له بقول بضع كلمات للقس.

“Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom. ‘Nu är du snart den ende, som vet var det där silverberget finns’, sade Olov.

ثم اقترب القس، واستدار السجين نحوه. وقال أولوف: "الآن ستكون أنت الوحيد الذي يعرف مكان جبل الفضة هذا."

‘Vad är det du säger, Olov?’ frågade prästen.

"ماذا تقول يا أولوف؟" سأل القس.

‘Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl.

"حسنًا، أيها القس، منذ أن سمعنا أن هناك جبلًا من الفضة، وجدناه، لم أعد أنا وأخي أصدقاء كما كنا من قبل، بل كنا نتشاجر طوال الوقت."

Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan oss.

"وأمس مساء، تشاجرنا حول أي منا كان أول من اكتشف المنجم، وحدث شجار بيننا."

Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över pannan.

"والآن قتلت أخي، وقد ألحق بي أيضًا ضربة قوية على جبهتي."

Jag skall hänga nu, och sedan är du den ende, som vet något om gruvan.

"سأُشنق الآن، وبعد ذلك ستكون أنت الوحيد الذي يعرف شيئًا عن المنجم."

Därför vill jag be dig om en sak.’

"لذلك أريد أن أطلب منك شيئًا."

‘Tala ut, du!’ sade prästen. ‘Jag skall göra vad jag kan för dig.’

"قل ما في خاطرك!" قال القس. "سأفعل ما بوسعي من أجلك."

‘Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig’, började soldaten, men prästen avbröt honom.

"أنت تعلم أنني سأترك العديد من الأطفال الصغار خلفي بعد موتي،" بدأ الجندي، لكن القس قاطعه.

‘Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan, skola de få, alldeles som om du själv hade levat.’

"لا تقلق بشأن هذا. كل ما سيحدث لك في المنجم، سيحدث لهم تمامًا كما لو كنت على قيد الحياة."

‘Nej’, sade Olov Svärd, ‘det var en annan sak jag ville be dig om. Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!’

"لا،" قال أولوف سفارد، "كان هناك أمر آخر أردت أن أطلب منك. لا تدع أيًا منهم يحصل على أي جزء مما سيخرج من هذا المنجم!"

“Prästen ryckte ett steg tillbaka, han blev stående tyst och kunde intet svara.

"تراجع القس خطوة إلى الخلف، ووقف صامتًا ولم يستطع الإجابة."

‘Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn’, sade den fångne.

"إذا لم تعدني هذا، فلن أستطيع أن أموت بهدوء،" قال السجين.

‘Ja’, sade prästen långsamt och mödosamt, ‘jag skall lova dig vad du begär av mig.’

"نعم،" قال القس ببطء وعناء، "سأعدك بما تطلبه مني."

“Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen och tänkte på hur han skulle kunna hålla det löfte han hade givit honom.

بعد ذلك، تم اصطحاب القاتل بعيدًا، ووقف القس في الطريق وفكر في كيف سيفي بوعده الذي قطعه له.

Under hela vägen hem tänkte han på rikedomen, som han hade varit så glad åt.

طوال الطريق إلى البيت، كان يفكر في الثروة التي كان سعيدًا جدًا بها.

Men om det nu var så, att folket i denna församlingen inte tålde vid rikedom?

لكن ماذا لو كان أهل هذه الجماعة لا يحتملون الثروة؟

Nu voro redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta och präktiga män.

الآن كان هناك بالفعل أربعة مفسدين، كانوا في السابق رجالًا فخورين ورائعين.

Han tyckte sig se hela församlingen framför sig, och han föreställde sig hur den där silvergruvan skulle fördärva den ene efter den andre.

شعر أنه يشاهد الجماعة بأكملها أمامه، وتخيل كيف ستفسد منجم الفضة هذا واحدًا تلو الآخر.

Anstod det honom, som var satt att vårda dessa fattiga människors själar, att släppa ut över dem det, som skulle bli deras undergång?”

هل يجب عليه، الذي تم تعيينه لرعاية أرواح هؤلاء الناس الفقراء، أن يطلق عليهم ما سيكون دمارهم؟

Kungen satt på en gång upprätt i stolen och stirrade på den, som talade. “Jag må säga!” sade han. “Han kommer mig att förstå, att en präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel karl.”

جلس الملك مرة واحدة في مقعده بشكل مستقيم ويحدق فيه، الذي كان يتحدث. "يجب أن أقول!" قال. "إنه يجعلني أفهم أن كاهنًا في هذه القرية نائية يجب أن يكون رجلاً كاملاً."

“Inte heller var det nog med detta, som redan hade hänt”, fortfor prästen, “utan så snart som nyheten om gruvan spridde sig bland sockenborna, upphörde de att arbeta och gingo lättjefulla omkring och väntade på den tiden, då den stora rikedomen skulle strömma ut över dem.

"ولم يكن هذا كافيًا،" واصل القس، "ولكن بمجرد أن انتشرت الأخبار عن المنجم بين السكان، توقفوا عن العمل وتجولوا بطريقة كسولة، منتظرين الوقت الذي ستتدفق فيه الثروة الكبيرة عليهم."

Allt löst folk, som fanns i trakten, strömmade till, och dryckenskap och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde talas om.

كل الناس غير المنضبطين، الذين كانوا في المنطقة، تدفقوا إلى هناك، وأصبح السكر والشجار الآن شيئًا كان القس يسمع عنه باستمرار.

“En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i skogen och sökte efter gruvan, och prästen märkte, att så snart han gick från hemmet, smögo sig människor efter honom för att ta reda på om han begav sig till silverberget och stjäla hemligheten från honom.

"العديد من الناس لم يفعلوا شيئًا سوى التجول في الغابة بحثًا عن المنجم، ولاحظ القس أنه بمجرد أن يغادر المنزل، يتسلل الناس خلفه لمعرفة ما إذا كان ذاهبًا إلى جبل الفضة ليسرق السر منه."

“Då sakerna stodo så, kallade prästen samman bönderna till stämma.

"نظرًا لأن الأمور كانت كذلك، دعا القس المزارعين إلى اجتماع."

“För det första påminde han dem om alla de olyckor, som upptäckten av silverberget hade dragit över dem, och han frågade dem om de ville låta sig fördärvas, eller om de ville rädda sig själva.

"في البداية، ذكرهم بجميع المصائب التي جلبها اكتشاف جبل الفضة عليهم، وسألهم عما إذا كانوا يرغبون في أن يفسدوا، أو إذا كانوا يرغبون في إنقاذ أنفسهم."

Därpå sade han dem, att de inte skulle vänta av honom, som var deras präst, att han skulle bidraga till deras undergång.

ثم أخبرهم أنه لا يجب أن يتوقعوا منه، الذي كان كاهنهم، أن يساهم في دمارهم.

Nu hade han beslutit att för ingen människa förråda var silverberget fanns, och aldrig ville han själv hämta rikedom ur det.

الآن قرر ألا يخون أحدًا مكان وجود جبل الفضة، ولم يرغب أبدًا في استخراج الثروة منه بنفسه.

Och så frågade han bönderna hur de framgent ville ha det.

وهكذا سأل المزارعين كيف يرغبون في التصرف في المستقبل.

Om de ville fortsätta att söka efter gruvan och vänta på rikedom, då ville han dra så långt bort, att aldrig en hörsägen om deras elände kunde nå honom.

إذا أرادوا أن يستمروا في البحث عن المنجم وأن ينتظروا الثروة، فسيذهب بعيدًا جدًا، حتى لا تصله أي أخبار عن مصائبهم أبدًا.

Men om de ville överge att tänka på silvergruvan och bli som förr, då ville han stanna ibland dem.

لكن إذا أرادوا أن يتخلىوا عن التفكير في منجم الفضة وأن يعودوا كما كانوا من قبل، فسيبقى بينهم.

‘Men hur ni än väljer’, sade prästen, ‘så kom detta ihåg, att av mig får ingen någonsin veta något om silverberget!’”

وقال القس: "ولكن بغض النظر عن اختياركم، فتذكروا هذا: لن يعلم أحد أبدًا أي شيء عن منجم الفضة مني!"

“Nå”, sade kungen, “hur valde bönderna?”

وقال الملك: "حسنًا، كيف اختار المزارعون؟"

“De gjorde, som prästen ville”, sade prästen.

وقال القس: "لقد فعلوا ما أراده القس."

“De förstodo, att han menade väl med dem, när han ville förbli fattig för deras skull.

"لقد فهموا أنه كان يهتم بهم عندما أراد أن يبقى فقيرًا من أجلهم."

Och de gåvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och dölja malmådern väl med ris och sten, så att ingen skulle kunna finna den, inte de och inte deras efterkommande.”

وكلفوا القس بالذهاب إلى الغابة وإخفاء منجم الفحم جيدًا بالرمل والحجارة، حتى لا يستطيع أحد أن يجده، لا هم ولا ذريتهم."

“Och sedan har prästen levat här lika fattig som de andra.”

"ومنذ ذلك الحين، عاش القس هنا فقيرًا مثل الآخرين."

“Ja”, svarade prästen, “han har levat här lika fattig som de andra.”

"نعم،" أجاب القس، "لقد عاش هنا فقيرًا مثل الآخرين."

“Han har väl ändå gift sig och byggt sig en ny prästgård?” sade kungen.

"هل تزوج وبنى لنفسه كنيسة جديدة؟" سأل الملك.

“Nej, han har inte haft råd att gifta sig, och han bor i den gamla kojan.”

"لا، لم يكن لديه القدرة على الزواج، وهو يعيش في الكوخ القديم."

“Det är en vacker historia, som han har berättat mig”, sade kungen och böjde på huvudet.

"إنها قصة جميلة، التي رواها لي،" قال الملك وهز رأسه.

Prästen stod tyst framför kungen. Om några ögonblick återtog denne: “Var det på silverberget han tänkte, när han sade, att prästen här skulle kunna skaffa mig så mycket pengar, som jag behöver?”

وقف القس بصمت أمام الملك. وبعد لحظات، سأل الملك: "هل كان يفكر في جبل الفضة عندما قال إن القس هنا يمكنه أن يوفر لي المال الذي أحتاجه؟"

“Ja”, sade den andre.

"نعم،" قال الآخر.

“Men jag kan inte lägga tumskruvar på honom”, sade kungen, “och hur vill han annars, att jag skall få en sådan man att visa mig berget? Han har ju försakat både kärestan och all livets välmåga.”

"لكنني لا أستطيع أن أضغط عليه،" قال الملك، "وكيف يتوقع مني أن أجد رجلاً مثل هذا يُظهر لي الجبل؟ لقد تخلى عن حبيبته وعن كل رفاهية الحياة."

“Det är en annan sak”, sade prästen. “Men om det är fäderneslandet, som behöver skatten, så ger han nog med sig.”

"هذا أمر مختلف،" قال القس. "ولكن إذا كانت أرض الأجداد هي التي تحتاج إلى الكنز، فسيوافق على الأرجح."

“Svarar han mig för det?” frågade kungen.

"هل سيجيبني على ذلك؟" سأل الملك.

“Ja, det svarar jag för”, sade prästen.

"نعم، سأجيب على ذلك،" قال القس.

“Bryr han sig då inte om hur det går med hans sockenbor?”

"إذن ألا يهتم بمصير أبناء أبرشيته؟"

“Det får stå i Guds hand.”

"هذا أمر في يد الله."

Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret.

قام الملك من كرسيه وذهب إلى النافذة.

Han stod en stund och såg på folkhopen därutanför.

وقف لفترة من الوقت ينظر إلى الحشد في الخارج.

Ju längre han såg, desto klarare började hans stora ögon glänsa, och gestalten tycktes växa.

وكلما استمر في النظر، بدأت عيناه الكبيرتان تتألقان بشكل أكثر وضوحًا، وبدا أن الشكل يكبر.

“Han kan hälsa prästen i den här församlingen”, sade kungen, “att det ges ingen skönare syn för Sveriges konung än att se ett folk sådant som detta.”

"يمكنه أن يخبر القس في هذه الأبرشية،" قال الملك، "أنه لا يوجد منظر أجمل لملك السويد من رؤية شعب مثل هذا."

Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen. Han började småle. “Är det så, att prästen i den här församlingen är så fattig, att han tar av sig de svarta kläderna, så snart som gudstjänsten är slut, och klär sig som en bonde?” frågade kungen.

بعد ذلك، استدار الملك من النافذة ونظر إلى القس. وبدأ يضحك. "هل هذا صحيح، أن القس في هذه الأبرشية فقير جدًا، لدرجة أنه يخلع ملابسه السوداء بمجرد انتهاء الخدمة الكنسية، ويرتدي ملابس الفلاح؟" سأل الملك.

“Ja, så fattig är han”, sade komministern, och rodnaden sköt upp i det grova ansiktet.

"نعم، هو فقير جدًا،" قال القس، وارتفع احمرار في وجهه الخشن.

Kungen gick åter fram till fönstret.

ذهب الملك مرة أخرى إلى النافذة.

Det syntes på honom, att han var i sitt bästa lynne.

كان جليًا عليه أنه كان في أفضل حالاته المزاجية.

Allt ädelt och storslaget, som bodde inom honom, hade blivit väckt till liv.

كل ما كان نبيلًا وعظيمًا بداخله، قد استيقظ إلى الحياة.

“Han skall låta den där gruvan ligga i fred”, sade kungen.

"سيترك ذلك المنجم في سلام،" قال الملك.

“Eftersom han har svultit och arbetat ett helt liv för att få det här folket sådant, som han vill ha det, så skall han få behålla det sådant, som det är.”

"بما أنه قد عانى وعمل طوال حياته لجعل هذا الشعب كما يريده، فسيُسمح له أن يحتفظ به كما هو."

“Men om riket är i fara?” sade prästen.

"ولكن إذا كانت المملكة في خطر؟" قال القس.

“Riket är bättre betjänt med människor än med pengar”, sade kungen. Och när kungen hade sagt detta, bjöd han prästen farväl och gick ut ur sakristian.

"المملكة أفضل حالًا مع الناس من مع المال،" قال الملك. وعندما قال الملك هذا، استودع القس وخرج من غرفة المذبح.

Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som när han hade gått in. Men när kungen steg utför trappan, kom en bonde emot honom.

خارجًا، كان حشد الناس صامتًا وبكماءً، كما كان عندما دخل. لكن عندما صعد الملك الدرج، جاءه مزارعًا.

“Har du nu fått tala med vår präst?” sade bonden.

"هل تحدثت الآن مع قسنا؟" قال المزارع.

“Ja”, sade kungen, “jag har talat med honom.”

"نعم،" قال الملك، "لقد تحدثت معه."

“Då har du väl också fått svar från oss?” sade bonden. “Vi bådo dig, att du skulle gå in och tala vid vår präst, för att han skulle ge dig svar från oss.”

"إذًا، هل حصلت أيضًا على رد منا ؟" قال المزارع. "لقد طلبنا منك أن تدخل وتتحدث مع قسنا، حتى يعطيك ردًا منا."

“Ja, jag har fått svar”, sade kungen.

"نعم، لقد حصلت على رد،" قال الملك.