Kung Gustav den tredje var ute på en resa genom Dalarna.

Kong Gustav den tredje var på en rejse gennem Dalarna.

Bråttom hade han, och hela vägen ville han åka som i sken.

Han havde travlt, og han ønskede at køre så hurtigt som muligt hele vejen.

Och då det gick med sådan fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt vägen och vagnen gick på två hjul i svängarna, stack kungen ut huvudet genom vagnsfönstret och ropade till kusken: “Varför låter han det inte gå undan?

Og da det gik så hurtigt, at hestene lå som strakte remme udadtil vejen, og vognen kørte på to hjul i svingene, stak kongen hovedet ud af vinduet og råbte til kusk: "Hvorfor lader han det ikke køre hurtigere?"

Tror han, att han kör för äggskal?”

Tror han, at han kører for æggeskaller?"

Då det skulle köras med så rasande fart på dåliga landsvägar, hade det nästan varit ett underverk, om seltyg och vagnar hade hållit.

Da det skulle køres så hurtigt på dårlige landeveje, ville det næsten have været et under, hvis seltyg og vogne havde holdt.

Det kunde de inte heller, utan vid foten av en brant backe bröts tistelstången av, och där satt kungen.

Det kunne de heller ikke, men ved foden af en stejl bakke brød tistelstangen sammen, og der sad kongen.

Kavaljererna sprungo ur vagnen och grälade på kusken, men detta gjorde inte skadan mindre.

Kavalererne sprang ud af vognen og skændtes med kusk, men det gjorde ikke skaden mindre.

Det var ingen möjlighet att fortsätta resan, förrän vagnen hade blivit lagad.

Der var ingen mulighed for at fortsætte rejsen, før vognen var blevet repareret.

När hovherrarna sågo sig om för att finna ut något, som de kunde låta kungen roa sig med, under det att han väntade, märkte de, att ett kyrktorn stack upp ur en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen.

Da hofmændene så sig om for at finde noget, som de kunne lade kongen more sig med, mens han ventede, bemærkede de, at et kirketårn stod op af en lille skov et stykke fremad på vejen.

De föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i en av de vagnar, där uppvaktningen åkte, för att köra fram till kyrkan.

De foreslog kongen, at han skulle sætte sig op i en af de vogne, hvor følget kørte, for at køre frem til kirken.

Söndag var det, och kungen kunde ju höra på gudstjänsten för att få tiden att gå, till dess att den stora kungavagnen bleve färdig.

Det var søndag, og kongen kunne jo høre gudstjenesten for at få tiden til at gå, indtil den store kongelige vogn var færdig.

Kungen gick in på förslaget och körde fram mot kyrkan. Förut hade han åkt långa timmar genom mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut med tämligen stora åkrar och byar och Dalälven glidande fram ljus och präktig mellan väldiga massor av albuskar.

Kongen tog forslaget op og kørte frem mod kirken. Tidligere havde han kørt lange timer gennem mørke skovområder, men her så det lykkeligere ud med temmelig store marker og landsbyer og Dalälven, der glidede lys og prægtigt mellem enorme masser af elmetræer.

Men kungen hade otur så till vida, att klockaren tog upp utgångspsalmen i samma ögonblick, som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket började vandra ut ur kyrkan.

Men kongen var uheldig i den forstand, at klockeren begyndte at synge afgangssalmen i det samme øjeblik, som han steg ud af vognen på kirketerrænet, og folk begyndte at gå ud af kirken.

Men då människorna kommo gående förbi honom, blev kungen stående med den ena foten i vagnen och den andra på fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara betraktade dem.

Men da folk kom gående forbi ham, stod kongen med den ene fod i vognen og den anden på trinnene og bevægede sig ikke fra stedet, men betragtede dem blot.

Det var det grannaste folk han någonsin hade sett.

Det var det mest nysgerrige folk, han nogensinde havde set.

Karlarna voro allesammans över vanlig manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten, och kvinnorna kommo gående ståtliga och värdiga med söndagsfrid över sig.

Mændene var alle over normal mands højde med kloge, alvorlige ansigter, og kvinderne kom gående storslåede og værdige med søndagsfred over dem.

Hela dagen förut hade kungen talat om den ödsliga trakten, som han passerade, och han hade sagt till sina kavaljerer gång på gång: “Nu åker jag visst fram genom den allra fattigaste delen av mitt rike.”

Hele dagen før havde kongen talt om det øde område, som han passerede, og han havde sagt til sine ryttere igen og igen: "Nu kører jeg helt sikkert gennem den fattigste del af mit rige."

Men då han nu såg folket, som var ifört den granna sockendräkten, glömde han bort att tänka på dess fattigdom.

Men da han nu så folket, som var iført den smukke søndagsdragt, glemte han at tænke på deres fattigdom.

I stället blev han varm om hjärtat och sade till sig själv: “Kungen av Sverige är inte så illa ställd, som hans fiender tro.

I stedet blev han varm om hjertet og sagde til sig selv: "Kongen af Sverige er ikke så dårligt stillet, som hans fjender tror."

Så länge som mina undersåtar se ut på detta sättet, skall jag nog vara i stånd att försvara både min tron och mitt land.”

Så længe mine undersåtter ser ud på denne måde, vil jeg nok være i stand til at forsvare både min trone og mit land."

Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de skulle samlas omkring honom, så att han finge tala till dem.

Han beordrede hofmændene til at bekendtgøre for folket, at den fremmede, som stod midt iblandt dem, var deres konge, og at de skulle samles omkring ham, så han kunne tale til dem.

Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod, finns kvar än i dag.

Og så holdt kongen en tale til folket. Han talte fra den høje trappe uden for sakristiet, og det smalle trappetrin, hvorpå han stod, findes stadig den dag i dag.

Kungen började redogöra för hur illa det stod till i riket.

Kongen begyndte at redegøre for, hvor slemt det stod til i riget.

Han sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar och danskar.

Han sagde, at svenskerne var blevet angrebet med krig af både russerne og danskerne.

Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden, men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att han inte vågade lita på den.

Dette ville sandsynligvis ikke have været så farligt under andre omstændigheder, men nu var hæren så fyldt med forrædere, at han ikke turde stole på den.

Därför hade det inte återstått honom något annat än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen trogna och hjälpa honom med folk och pengar, så att han kunde frälsa fäderneslandet.

Derfor var der ikke andet for ham at gå ud i landdistrikterne og spørge sine undersåtter, om de ville slutte sig til forræderne, eller om de ville være kongen tro og hjælpe ham med folk og penge, så han kunne redde fædrelandet.

Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat, gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.

Bønderne forblev stille, mens kongen talte, og da han var færdig, gav de ingen tegn på hverken godkendelse eller utilfredshed.

Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade stigit honom i ögonen flera gånger, medan han hade talat. Men då bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma sig för att svara honom, rynkade han pannan och såg missnöjd ut.

Kongen syntes selv, at han havde været meget veltalende. Han fik tårer i øjnene flere gange, mens han talte. Men da bønderne stadig stod der ængstelige og tvetydige og ikke kunne finde ord til at svare ham, rynkede han panden og så utilfreds ud.

Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.

Bønderne forstod, at det langsomt begyndte at blive svært for kongen at vente, og til sidst trådte en af dem frem fra mængden.

“Nu må du veta, kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra om det, som du har förelagt oss.”

"Du skal vide, kong Gustav, at vi ikke forventede et kongeligt besøg i sognet i dag", sagde bonden, "og derfor er vi ikke straks klar til at svare dig. Jeg råder dig nu til at gå ind i sakristiet og tale med vores præst, mens vi overvejer det, du har forelagt os."

Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast, varför han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.

Kongen forstod, at der ikke var noget bedre svar at få lige nu, så han syntes, at det var klogest at følge bondens råd.

Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång, vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.

Da han kom ind i sakristiet, var der ingen der undtagen en, der så ud som en gammel bonde. Han var lang og grov med store hænder, slidte af hårdt arbejde, og han bar hverken krave eller kappe, men læderbukser og en lang, hvid vadmelskjole som alle de andre mænd.

Han steg upp och bugade sig för kungen, då denne kom in.

Han rejste sig op og buede for kongen, da denne kom ind.

“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.

"Jeg troede, at jeg ville møde præsten herinde", sagde kongen.

Den andre blev en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i socknen, när han såg, att kungen tog honom för en bonde.

Den anden rødmede en smule. Han syntes, at det var pinligt at sige, at det var ham, der var præst i sognet, da han så, at kongen tog ham for en bonde.

“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”, sade han.

"Ja, præsten plejer at være herinde på dette tidspunkt", sagde han.

Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med undantag av att församlingen har låtit sätta upp en förgylld kunglig krona på ryggstödet.

Kongen satte sig i en stor, højarmet lænestol, som stod i sakristiet på det tidspunkt og stadig står der i dag og er helt den samme, bortset fra at menigheden har fået sat en forgyldt kongelig krone på ryglænet.

“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa sig intresserad av hur bönderna hade det.

"Har I en god præst i denne sogn?" spurgte kongen. Han ville gerne vise interesse for, hvordan bønderne havde det.

När kungen frågade honom på detta sättet, tyckte prästen, att han omöjligt kunde säga vem han var.

Da kongen spurgte ham på denne måde, syntes præsten, at han umuligt kunne sige, hvem han var.

“Det är bättre, att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att prästen var bra nog.

"Det er bedre, at kongen beholder sin tro, at jeg bare er en bonde", tænkte han og svarede, at præsten var god nok.

Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att leva, som han lärde.

Han prædikede Guds ord rent og klart, og han forsøgte at leve, som han lærte.

Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.

Kongen syntes, at dette var en god ros, men han havde et skarpt øre, og han bemærkede en vis tvivl i tonen.

“Det låter, som skulle han ändå inte vara riktigt nöjd med prästen”, sade han.

"Det lyder, som om han alligevel ikke var helt tilfreds med præsten", sagde han.

“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre.

"Han er nok en smule selvhævdende", sagde den anden.

Han tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander.

Han tænkte, at hvis det skulle ske, at kongen fandt ud af, hvem han var, ville han ikke synes, at præsten blot havde rost sig selv, og derfor ville han også komme med en smule kritik.

“Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda och regera i den här socknen”, fortfor han.

"Der er sikkert nogle, der siger, at præsten vil være alene om at råde og regere i denne sogn", fortsatte han.

“Då har han i alla fall styrt och ställt på bästa sätt”, sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.”

"I så fald har han i det mindste styret og arrangeret på den bedste måde", sagde kongen. Han brød sig ikke om, at bonden klagede over den, der var sat over ham. "Det forekommer mig, at der her skulle herske gode manerer og gammeldags enkelhed."

“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”

"Folk er sandsynligvis gode", sagde præsten, "men de lever også langt væk i isolation og fattigdom. Folk her ville sandsynligvis ikke være bedre end andre, hvis verdens fristelser kom tættere på dem."

“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”, sade kungen och ryckte på axlarna.

"Nå, der er vel ingen fare for, at de vil gøre det", sagde kongen og trak på skuldrene.

Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha växlat tillräckligt många nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.

Han sagde nu ikke mere, men begyndte at tromme på bordet med fingrene. Han syntes, at han havde udvekslet nok venlige ord med denne bonde, og han spekulerede på, hvornår de andre ville være færdige med deres svar.

“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till hjälp”, tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min väg från dem och alla deras rådplägningar.”

"Disse bønder er ikke særligt ivrige efter at komme deres konge til hjælp", tænkte han. "Hvis jeg bare havde min vogn, ville jeg rejse min vej fra dem og alle deres rådslagninger."

Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur han skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat framlägga för honom.

Præsten sad nu bekymret og kæmpede med sig selv om, hvordan han skulle beslutte sig i en vigtig sag, som han skulle afgøre. Han begyndte at glæde sig over, at han ikke havde fortalt kongen, hvem han var. Nu syntes han, at han kunne tale med ham om ting, som han ellers ikke havde kunnet fremlægge for ham.

Om en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det verkligen förhöll sig så, att fienderna voro över dem och att riket var i fara.

Efter et stykke tid brød præsten tavsheden og spurgte kongen, om det virkelig var sådan, at fjenderne var over dem, og at riget var i fare.

Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare störa honom. Han såg stort på honom och svarade ingenting.

Kongen mente, at denne mand burde have fornuft nok til ikke at forstyrre ham yderligere. Han så ned på ham og svarede ikke.

“Jag frågar, därför att jag stod härinne och inte kunde höra riktigt”, sade prästen. “Men om det verkligen förhåller sig så, ville jag tala om, att prästen i den här församlingen kanske skulle vara i stånd att skaffa kungen så mycket pengar, som han behövde.”

"Jeg spørger, fordi jeg stod herinde og ikke kunne høre rigtigt", sagde præsten. "Men hvis det virkelig er sådan, ville jeg sige, at præsten i denne menighed måske ville være i stand til at skaffe kongen så mange penge, som han havde brug for."

“Jag tyckte, att han helt nyligen sade, att alla här voro fattiga”, sade kungen och tänkte, att karlen inte hade reda på vad han pratade.

"Jeg troede, at han for nylig sagde, at alle her var fattige", sagde kongen og tænkte, at manden ikke vidste, hvad han talte om.

“Ja, det är sant”, genmälde komministern, “och prästen äger inte mer än någon annan. Men om kungen ville vara så nådig och höra på mig en stund, skall jag tala om hur det kommer sig, att prästen har makt att hjälpa honom.”

"Ja, det er sandt", svarede kommissæren, "og præsten ejer ikke mere end nogen anden. Men hvis kongen ville være så venlig at lytte til mig et øjeblik, vil jeg forklare, hvordan præsten har magt til at hjælpe ham."

“Han kan få tala”, sade kungen. “Han tycks ha lättare att få orden över läpparna än hans vänner och grannar därute, som aldrig bli färdiga med vad de ha att säga mig.”

"Han kan tale", sagde kongen. "Han synes at have lettere ved at finde ordene end hans venner og naboer derude, som aldrig bliver færdige med det, de skal sige til mig."

“Det är inte så lätt att svara kungen. Jag är rädd för att det till sist blir prästen, som får åtaga sig att göra det på de andras vägnar.”

"Det er ikke så let at svare kongen. Jeg er bange for, at det i sidste ende bliver præsten, der må forpligte sig til at gøre det på andres vegne."

Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.

Kongen kastede det ene ben over det andet, trak sig dybt ned i lænestolen, krydsede armene og bøjede hovedet mod brystet.

“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.

"Nu kan han begynde", sagde han i en tone, som om han allerede sov.

“Det var en gång fem karlar från den här socknen, som voro ute på älgjakt i skogen”, började prästen.

"Der var engang fem mænd fra denne sogn, som var på elgejagt i skoven", begyndte præsten.

“Den ene av dem var prästen, som vi tala om.

"En af dem var præsten, som vi taler om."

Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd, den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en bonde, som hette Israels Per Persson.”

"To af de andre var soldater og hed Olov og Erik Svärd, den fjerde af mændene var vært her i kirkebyen, og den femte var en bonde, som hed Israels Per Persson."

“Han skall inte göra sig besvär med att nämna så många namn”, mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.

"Han skal ikke gøre sig den ulejlighed at nævne så mange navne", mumlede kongen og lod hovedet falde til den ene side.

“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade eljest ha lycka med sig.

"Disse mænd var gode jægere", fortsatte præsten, "og de var som regel heldige."

Men den dagen hade de gått långt och länge utan att få något.

"Men den dag havde de gået langt og længe uden at få noget."

Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte sig ner på marken för att språka.

"Til sidst stoppede de helt med at jage og satte sig ned på jorden for at snakke."

De talade om att det inte på hela skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling.

De talte om, at der ikke var et eneste sted i hele skoven, som var egnet til landbrug.

Det var bara fjäll och moras alltsammans.

Det var kun bjerge og moser over det hele.

‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem.

"Vores Herre har ikke gjort det rette mod os, da han gav os et så fattigt land at bo i", sagde en af dem.

‘På andra orter kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”

"I andre lande kan folk skabe sig rigdom og overflod, men her kan vi med al vores indsats næppe skaffe os dagligt brød."

Prästen höll upp ett ögonblick, såsom oviss om kungen hörde honom, men denne gjorde en rörelse med lillfingret för att visa, att han var vaken.

Præsten ventede et øjeblik, som om han var usikker på, om kongen hørte ham, men kongen lavede en bevægelse med lillefingeren for at vise, at han var vågen.

“Just då jägarna talade om detta, fick prästen se, att det glittrade i berggrunden på ett ställe, där han hade råkat sparka bort mossan med foten.

"Netop da jægerne talte om dette, så præsten, at der var noget, der glimtede i bjergklipperne på et sted, hvor han tilfældigvis havde sparket mosset væk med foden."

‘Det var ett märkvärdigt berg, det här’, tänkte han och sparkade undan en mosstuva till.

"Det var et bemærkelsesværdigt bjerg", tænkte han og sparkede endnu en mosklump væk.

Han tog upp en stenflisa, som följde med mossan, och som glänste på samma sätt som allt det andra.

Han tog en stenflis op, som fulgte med mosset, og som glimtede på samme måde som alt det andet.

‘Det är väl aldrig möjligt, att det kan vara bly det här?’ sade han.

"Det er vel aldrig muligt, at det kan være bly?" sagde han.

Nu rusade de andra upp och makade undan mossan med bösskolvarna.

Nu skyndte de andre sig op og fjernede mosset med deres pistolers kolber.

Och när de hade gjort det, sågo de tydligt hur en bred malmåder gick fram i berget.

Og da de havde gjort det, så de tydeligt, hvordan en bred malmvej gik gennem bjerget.

‘Vad tror ni, att detta kan vara?’ sade prästen.

"Hvad tror I, at dette kan være?" sagde præsten.

Karlarna slogo loss stenflisor och beto i dem. —

Mændene slog stenfliserne løs og betragtede dem.

‘Nog är det väl åtminstone bly eller zink’, sade de. —

- "Det er i det mindste bly eller zink", sagde de.

‘Och hela berget är fullt av det’, tillade gästgivaren.”

- "Og hele bjerget er fuld af det", tilføjede værten.

När prästen hade hunnit så långt i berättelsen, sågs kungens huvud resas en smula, och ett öga öppnade sig. “Vet han om någon av de där människorna förstod sig på malmer och stenarter?” frågade han. — “Nej, det gjorde de inte”, svarade prästen. Då sjönk kungens huvud, och båda hans ögon slöto sig.

Da præsten var nået så langt i historien, rejste kongens hoved sig en smule, og et øje åbnede sig. "Ved han, om nogen af de mennesker forstod sig på malme og stenarter?" spurgte han. - "Nej, det gjorde de ikke", svarede præsten. Derefter faldt kongens hoved ned, og begge hans øjne lukkede sig.

“Både prästen och de, som voro med honom, blevo mycket glada”, fortfor den talande utan att låta sig störas av kungens likgiltighet.

"Både præsten og dem, der var med ham, blev meget glade", fortsatte den talende uden at lade sig forstyrre af kongens ligegyldighed.

“De tänkte, att de nu hade funnit det, som skulle göra dem rika och deras efterkommande även.

"De troede, at de nu havde fundet det, der ville gøre dem rige og deres efterkommere også."

‘Aldrig mer skall jag behöva arbeta!’

"Jeg behøver aldrig at arbejde igen!"

sade en av dem.

sagde en af dem.

‘Jag skall ha råd att göra ingenting hela veckan igenom, och på söndagen skall jag åka till kyrkan i guldkaret!’

"Jeg skal have råd til at lave ingenting hele ugen og om søndagen skal jeg tage i kirke i en guldkaret!"

“De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem åt huvudet, så att de talade som barn. Så mycken besinning hade de ändå, att de på nytt lade mossan till rätta och gömde malmådern. Därpå togo de noggrant märke på platsen, där den befann sig, och gingo hem.

De var ellers fornuftige mænd, men det store fund havde gjort dem skøre, så de talte som børn. De var dog så fornuftige, at de lagde lyngen på plads igen og skjulte malmåren. Derefter noterede de sig nøje, hvor den var, og gik hjem.

“Innan de skildes, kommo de överens, att prästen skulle resa till Falun och fråga bergshauptmannen vad detta var för malm. Han skulle komma tillbaka, så snart han kunde, och intill dess lovade de varandra med dyr ed, att de inte för någon människa skulle förråda var det var, som malmen fanns.”

"Før de skiltes, aftalte de, at præsten skulle rejse til Falun og spørge bjergkommissæren, hvad det var for en malm. Han skulle komme tilbage så hurtigt som muligt, og indtil da lovede de hinanden med en ed, at de ikke ville forråde, hvor malmen var, til nogen som helst."

Kungens huvud lyftes åter en smula, men han avbröt inte berättaren med ett ord. Han tycktes börja tro, att den andre verkligen hade något viktigt, som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans likgiltighet.

Kongens hoved løftede sig igen en smule, men han afbrød ikke fortælleren med et ord. Han syntes at begynde at tro, at den anden virkelig havde noget vigtigt at fortælle ham, da han ikke lod sig forstyrre af hans ligegyldighed.

“Så for prästen åstad med ett par malmprover i fickan.

"Så tog præsten af sted med et par malmprøver i lommen."

Han var lika glad åt att bli rik som någon av de andra.

Han var lige så glad for at blive rig som nogen af de andre.

Han tänkte på att han skulle bygga om prästgården, som nu inte var bättre än en bondstuga, och så skulle han gifta sig med en prostdotter, som han tyckte om.

Han tænkte på, at han skulle ombygge præstegården, som nu ikke var bedre end en bondegård, og så skulle han gifte sig med en præstedatter, som han godt kunne lide.

Henne hade han eljest trott att han skulle få vänta på i många år.

Det havde han ellers troet, at han skulle vente på i mange år.

Han var fattig och obemärkt, och han visste, att det skulle dröja länge, innan han fick en sådan plats, att han kunde gifta sig.

Han var fattig og ukendt, og han vidste, at det ville tage lang tid, før han fik en sådan stilling, at han kunne gifte sig.

“Prästen åkte in till Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.

"Præsten tog to dage at komme til Falun, og en dag måtte han vente der, fordi bjergkommissæren var på rejse. Endelig fik han fat i ham og viste ham malmstykkerne. Bjergkommissæren tog dem i sin hånd. Han så først på dem og derefter på præsten."

“Prästen berättade, att han hade funnit dem i ett berg hemma i socknen, och undrade om det inte kunde vara bly.

Præsten fortalte, at han havde fundet dem i et bjerg hjemme i sognet, og han spekulerede på, om det ikke kunne være bly.

‘Nej, bly är det inte’, sade bergshauptmannen.

"Nej, det er ikke bly", sagde bjergkommissæren.

‘Kanske att det är zink då?’ frågade prästen.

"Måske er det zink?" spurgte præsten.

‘Zink är det inte heller’, sade bergshauptmannen.

"Det er heller ikke zink", sagde bjergkommissæren.

“Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig på mången god dag.

Præsten følte, at alt håb var udløbet i ham. Så ked af det havde han ikke været i mange gode dage.

‘Har ni många sådana här stenar i er socken?’ frågade bergshauptmannen.

"Har I mange sådanne sten i jeres sogne?" spurgte bjergkommissæren.

‘Vi ha ett helt berg’, sade prästen.

"Vi har et helt bjerg", sagde præsten.

“Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:

Derefter gik bjergkommissæren tættere på, slog ham på skulderen og sagde:

‘Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn, för detta är silver!’

"Lad os se, om I kan bruge det på en sådan måde, at det gavner både jer selv og riget, for dette er sølv!"

‘Jaså’, sade prästen och stod och famlade framför sig. ‘Jaså, det är silver.’

"Ja", sagde præsten og stod og famlede foran sig. "Ja, det er sølv."

“Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många goda råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade.

Bjergkommissæren begyndte at fortælle ham, hvordan han skulle skaffe sig juridiske rettigheder til minen, og gav ham mange gode råd, men præsten stod helt forbløffet og hørte ikke på, hvad han sagde.

Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.”

Han tænkte kun på, hvor vidunderligt det var, at der i hans fattige sogne lå et helt bjerg af sølvmalm og ventede på ham.

Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.

Kongen løftede hovedet så brat, at præsten afbrød historien.

“Det gick väl så”, sade kungen, “att när han kom hem och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit gäck med honom.”

"Det var vel sådan", sagde kongen, "at da han kom hjem og begyndte at arbejde i minen, fandt han ud af, at bjergkommissæren blot havde narret ham."

“Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom”, sade komministern.

"Nej, bjergkommissæren narrede ham ikke", sagde sognepræsten.

“Han kan fortsätta”, sade kungen och satte sig åter till rätta för att lyssna.

"Han kan fortsætte", sagde kongen og satte sig igen til rette for at lytte.

“När prästen äntligen var hemma och körde fram genom hemsocknen”, fortfor prästen, “ansåg han, att han först av allt borde underrätta sina kamrater om värdet av deras fynd.

"Da præsten endelig var hjemme og kørte gennem sin sogne", fortsatte præsten, "mente han, at han først og fremmest skulle informere sine kammerater om værdien af deres fund."

Och som han åkte förbi gästgivar Sten Stenssons gård, ämnade han köra in hos honom och tala om, att det de hade funnit var silver.

Og da han kørte forbi gæstgiver Sten Stensons gård, planlagde han at køre ind hos ham og fortælle ham, at det, de havde fundet, var sølv.

Men när han stannade utanför porten, såg han, att det hängde lakan för fönsterna, och att en bred väg av hackat granris ledde upp till trappan.

Men da han stoppede uden for porten, så han, at der var hængt linned for vinduerne, og at en bred sti af hakket granris førte op til trappen.

‘Vem är det, som är död här i gården?’ frågade prästen en pojke, som stod och hängde mot gärdesgården.

"Hvem er det, der er død her i gården?" spurgte præsten en dreng, der stod og hængte på hegnet.

‘Det är gästgivarn själv’, svarade pojken.

"Det er gæstgiveren selv", svarede drengen.

Och så lät han prästen veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka tillbaka.

Og han fortalte præsten, at gæstgiveren havde drukket sig fuld hver dag i en uge.

‘Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har gått åt!’ sade gossen. —

"Åh, så meget brændevin, så meget brændevin, der er blevet drukket her!" sagde drengen.

‘Hur kan detta komma sig?’ frågade prästen.

- "Hvordan kan dette være?" spurgte præsten.

‘Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.’ —

- "Gæstgiveren plejede aldrig at drikke sig fuld."

‘Jo’, sade gossen, ‘han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en gruva.

- "Jo", sagde drengen, "han drak, fordi han hævdede, at han havde fundet en guldmine."

Han var så rik, sade han.

"Han var så rig", sagde han.

Han skulle aldrig behöva göra annat än supa.

"Han ville aldrig behøve at gøre noget andet end at drikke."

Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så välte åkdonet, och han slog ihjäl sig.’

"Og i går aftes tog han afsted, fuld som han var, og så væltede hans vogn, og han slog sig selv ihjel."

“När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. Han var bedrövad över det han hade fått veta. Han hade ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten.

Da præsten hørte dette, gik han videre hjemad. Han var ked af det, han havde hørt. Han var trods alt kommet så glad og glædede sig til at fortælle den store nyhed.

“När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma gående.

Da præsten havde gået et par skridt, så han Israels Per Persson komme gående.

Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet.

Han så helt normal ud, og præsten tænkte, at det var godt, at lykken ikke også var gået ham til hovedet.

Honom skulle han genast glädja med att han nu var en rik man.

Han ville straks glæde ham med, at han nu var en rig mand.

‘Goddag!’

- "Goddag!"

sade Per Persson.

sagde Per Persson.

‘Kommer du ifrån Falun nu?’ —

- "Kommer du fra Falun nu?"

‘Ja, det gör jag’, sade prästen, ‘och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där, än vi tänkte oss.

- "Ja, det gør jeg," sagde præsten, "og nu skal jeg fortælle dig, at det er gået bedre der, end vi troede."

Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som vi hade funnit.’

- "Bergshauptmannen sagde, at det var sølvmalm, som vi havde fundet."

I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under honom. —

I samme øjeblik så Per Persson ud, som om jorden havde åbnet sig under ham.

‘Vad säger du, vad säger du?

- "Hvad siger du, hvad siger du?"

Är det silver?’ —

- "Er det sølv?"

‘Ja’, svarade prästen, ‘vi ska bli rika karlar, vi alla nu, och kunna leva som herrskap.’ —

- "Ja," svarede præsten, "vi bliver rige mænd, os alle sammen nu, og vi kan leve som herrer."

‘Nej, är det silver!’

- "Nej, er det sølv!"

sade Per Persson än en gång och såg alltmer sorgsen ut. —

sagde Per Persson igen og så stadig mere trist ud.

‘Ja, visst är det silver’, svarade prästen, ‘du skall inte tro, att jag vill bedraga dig.

- "Ja, det er sølv," svarede præsten, "du skal ikke tro, at jeg vil snyde dig."

Du skall inte vara rädd för att bli glad.’ —

- "Du skal ikke være bange for at blive glad."

‘Glad!’

- "Glad!"

sade Per Persson.

sagde Per Persson.

‘Skulle jag bli glad?

- "Skulle jeg blive glad?"

Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra för det osäkra.

- "Jeg troede, at det kun var krageguld, som vi havde fundet, så jeg syntes, at det var bedre at tage det sikre frem for det usikre."

Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olov Svärd för hundra daler.’

- "Jeg har solgt min andel i minen til Olov Svärd for hundrede daler."

“Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät på landsvägen.

Han var fortvivlet, og da præsten gik væk fra ham, stod han og græd på landevejen.

“När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng bort till Olov Svärd och hans bror för att tala om för dem, att det var silver, som de hade funnit. Han tyckte, att han nu hade fått nog av att själv föra kring den goda nyheten.

Da præsten kom hjem til sin gård, sendte han en tjener hen til Olov Svärd og hans bror for at fortælle dem, at det var sølv, de havde fundet. Han syntes, at han nu havde fået nok af selv at formidle de gode nyheder.

“Men då prästen satt ensam på kvällen, tog åter glädjen ut sin rätt.

Men da præsten sad alene om aftenen, tog glæden igen overtaget.

Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han tänkte bygga den nya prästgården.

Han gik ud i mørket og stillede sig på en bakke, hvor han planlagde at bygge den nye præstegård.

Den skulle bli ståtlig, förstås, lika präktig som ett biskopsboställe.

Den skulle være storslået, naturligvis, lige så prægtig som en biskopsbolig.

Han stod länge ute den natten, och han nöjde sig inte med att bygga om prästgården.

Han stod længe ude den nat, og han nøjedes ikke med at ombygge præstegården.

Det föll honom in, att då det fanns så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd omkring gruvan.

Det faldt ham ind, at da der var så meget rigdom i sognet, ville mange mennesker strømme derhen, og i sidste ende ville en hel by måske blive bygget omkring minen.

Och så skulle han nödgas att bygga en ny kyrka i stället för den gamla.

Og så ville han være nødt til at bygge en ny kirke i stedet for den gamle.

Det skulle väl en stor del av hans rikedom gå åt till.

Det ville sandsynligvis koste en stor del af hans rigdom.

Men han var inte nöjd med detta heller, utan han tänkte sig, att när hans kyrka vore färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men han skulle anmärka på det, att det inte fanns något ställe för honom, kungen, att ta in på.

Men han var ikke tilfreds med dette heller, men han forestillede sig, at når hans kirke var færdig, ville kongen og mange biskopper komme for at indvie den, og så ville kongen blive glad for kirken, men han ville bemærke, at der ikke var noget sted for ham, kongen, at overnatte på.

Och då skulle han få lov att bygga kungen ett slott i den nya staden.”

Og så ville han få lov til at bygge et slot til kongen i den nye by."

En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian och anmälde, att den stora kungavagnen var lagad.

En af kongens ryttere åbnede nu døren til sakristiet og meddelte, at den store kongelige vogn var klar.

Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han besinnade sig. “Han skall få tala om sin historia till slut”, sade han till prästen. “Men han kan gå raskare framåt. Vi veta nu hur mannen drömde och tänkte. Vi vilja veta hur han handlade.”

Kongen var i første omgang klar til at tage af sted med det samme, men han ombestemte sig. "Han skal fortælle sin historie til sidst," sagde han til præsten. "Men han kan gå hurtigere frem. Vi ved nu, hvordan manden drømte og tænkte. Vi vil gerne vide, hvordan han handlede."

“Men när prästen ännu satt mitt uppe i dessa drömmar”, fortfor prästen, “kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig livet.

"Men da præsten stadig sad midt i disse drømme," fortsatte præsten, "fik han besked om, at Israels Per Persson havde taget sit eget liv."

Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av gruvan.

Han havde ikke kunnet bære det, at han havde solgt sin andel af minen.

Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.”

Han havde sandsynligvis tænkt, at han ikke kunne udholde at se andre glæde sig over en rigdom, som kunne have været hans.

Kungen satte sig en smula till rätta i stolen. Han höll båda ögonen öppna. “Minsann”, sade han, “om jag hade varit den där prästen, tror jag, att jag hade fått nog av gruvan.”

Kongen satte sig lidt mere behageligt i stolen. Han holdt begge øjne åbne. "Jamen," sagde han, "hvis jeg havde været den præst, tror jeg, at jeg ville have fået nok af minen."

“Kungen är en rik man, han”, sade prästen.

"Kongen er en rig mand," sagde præsten.

“Han har mycket nog i alla fall.

"Han har i hvert fald nok."

Det är inte på samma sätt med en fattig präst, som ingenting äger.

Det er ikke på samme måde med en fattig præst, som ikke ejer noget.

Den stackaren tänkte i stället, när han såg, att Guds välsignelse inte var med hans företag: ‘Jag skall inte mera drömma om att göra mig själv ära och nytta med dessa rikedomar.

Den stakkels mand tænkte i stedet, da han så, at Guds velsignelse ikke var med hans foretagende: "Jeg skal ikke længere drømme om at gøre mig selv ære og gavn med disse rigdomme."

Men jag kan ju inte låta silvret bli liggande i jorden.

"Men jeg kan da ikke lade sølvet ligge i jorden."

Jag måste ta fram det till nytta för de fattiga och nödställda.

"Jeg må tage det frem til gavn for de fattige og nødlidende."

Jag skall bearbeta gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.’

"Jeg skal bearbejde minen for at hjælpe hele sognet på fode."

“Därför gick prästen en dag över till Olov Svärd för att tala med honom och hans bror om vad de nu närmast borde företa sig med silverberget.

Derfor gik præsten en dag over til Olov Svärd for at tale med ham og hans bror om, hvad de nu nærmest skulle foretage sig med sølvbjerget.

När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som var omgiven av beväpnade bönder.

Da han kom i nærheden af soldatboligen, mødte han en vogn, som var omringet af bevæbnede bønder.

Och i kärran satt en karl, som hade händerna bakbundna och rep omkring fotlederna.

Og i vognen sad en mand, som havde hænderne bundet og reb omkring anklerne.

“Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid att betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olov Svärd.

Da præsten gik forbi, stoppede vognen, og han fik tid til at betragte fangen. Hans hoved var bundet, så det var ikke let at se, hvem det var, men præsten syntes alligevel, at han genkendte Olov Svärd.

“Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att han skulle få tala ett par ord med prästen.

Han hørte fangen bede dem, som bevogtede ham, om at han måtte få lov til at sige et par ord til præsten.

“Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom. ‘Nu är du snart den ende, som vet var det där silverberget finns’, sade Olov.

Han gik da tættere på, og fangen vendte sig mod ham. "Nu er du snart den eneste, som ved, hvor det sølvbjerg er", sagde Olov.

‘Vad är det du säger, Olov?’ frågade prästen.

"Hvad er det, du siger, Olov?" spurgte præsten.

‘Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl.

"Jo, ser du, præst, siden vi fik at vide, at der var et sølvbjerg, som vi havde fundet, kunne min bror og jeg ikke længere være så gode venner som før, men vi kom hele tiden i skænderier."

Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan oss.

Og i går aftes kom vi i tvist om, hvem af os fem, der først havde fundet minen, og det kom til slagsmål mellem os."

Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över pannan.

Og nu har jeg slået min bror ihjel, og han har også givet mig et godt mindear på panden.

Jag skall hänga nu, och sedan är du den ende, som vet något om gruvan.

Jeg skal hænges nu, og så er du den eneste, som ved noget om minen."

Därför vill jag be dig om en sak.’

Derfor vil jeg bede dig om en ting."

‘Tala ut, du!’ sade prästen. ‘Jag skall göra vad jag kan för dig.’

"Sig frem!" sagde præsten. "Jeg vil gøre, hvad jeg kan for dig."

‘Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig’, började soldaten, men prästen avbröt honom.

"Du ved, at jeg efterlader mange små børn", begyndte soldaten, men præsten afbrød ham.

‘Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan, skola de få, alldeles som om du själv hade levat.’

"Hvad det angår, kan du være rolig. Det, der kommer på din andel i minen, skal de få, ligesom om du selv havde levet."

‘Nej’, sade Olov Svärd, ‘det var en annan sak jag ville be dig om. Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!’

"Nej", sagde Olov Svärd, "det var en anden ting, jeg ville bede dig om. Lad ingen af dem få nogen del af det, der kommer ud af den der mine!"

“Prästen ryckte ett steg tillbaka, han blev stående tyst och kunde intet svara.

"Præsten trak et skridt tilbage, han stod stille og kunne ikke svare."

‘Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn’, sade den fångne.

"Hvis du ikke lover mig dette, kan jeg ikke dø i fred", sagde den fangne.

‘Ja’, sade prästen långsamt och mödosamt, ‘jag skall lova dig vad du begär av mig.’

"Ja", sagde præsten langsomt og besværet, "jeg vil love dig, hvad du beder mig om."

“Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen och tänkte på hur han skulle kunna hålla det löfte han hade givit honom.

Derefter blev morderen ført væk, og præsten stod på vejen og tænkte på, hvordan han skulle holde det løfte, han havde givet ham.

Under hela vägen hem tänkte han på rikedomen, som han hade varit så glad åt.

Hele vejen hjem tænkte han på den rigdom, han havde været så glad for.

Men om det nu var så, att folket i denna församlingen inte tålde vid rikedom?

Men hvad nu, hvis folk i denne menighed ikke kunne tåle rigdom?

Nu voro redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta och präktiga män.

Nu var der allerede fire fordærvede, som før havde været stolte og prægtige mænd.

Han tyckte sig se hela församlingen framför sig, och han föreställde sig hur den där silvergruvan skulle fördärva den ene efter den andre.

Han syntes at se hele menigheden foran sig, og han forestillede sig, hvordan denne sølvmine ville fordærve den ene efter den anden.

Anstod det honom, som var satt att vårda dessa fattiga människors själar, att släppa ut över dem det, som skulle bli deras undergång?”

Var det ham, der var sat til at pleje disse fattige menneskers sjæle, der skulle lade det, der ville blive deres undergang, falde over dem?"

Kungen satt på en gång upprätt i stolen och stirrade på den, som talade. “Jag må säga!” sade han. “Han kommer mig att förstå, att en präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel karl.”

Kongen sad pludselig oprejst i stolen og stirrede på den, der talte. "Jeg må sige!" sagde han. "Han får mig til at forstå, at en præst i denne fjerne bygd må være en hel mand."

“Inte heller var det nog med detta, som redan hade hänt”, fortfor prästen, “utan så snart som nyheten om gruvan spridde sig bland sockenborna, upphörde de att arbeta och gingo lättjefulla omkring och väntade på den tiden, då den stora rikedomen skulle strömma ut över dem.

"Og det var ikke nok med det, der allerede var sket", fortsatte præsten, "men så snart nyheden om minen spredte sig blandt menighedens medlemmer, holdt de op med at arbejde og gik dovende rundt og ventede på det øjeblik, hvor den store rigdom ville strømme over dem."

Allt löst folk, som fanns i trakten, strömmade till, och dryckenskap och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde talas om.

Alt det løse folk, der var i området, strømmede til, og druk og slagsmål var nu det, præsten hele tiden hørte om.

“En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i skogen och sökte efter gruvan, och prästen märkte, att så snart han gick från hemmet, smögo sig människor efter honom för att ta reda på om han begav sig till silverberget och stjäla hemligheten från honom.

"En masse mennesker gjorde ikke andet end at gå rundt i skoven og lede efter minen, og præsten bemærkede, at så snart han forlod sit hjem, fulgte folk efter ham for at finde ud af, om han var på vej mod sølvbjerget for at stjæle hemmeligheden fra ham."

“Då sakerna stodo så, kallade prästen samman bönderna till stämma.

Da tingene stod således, indkaldte præsten bønderne til et møde.

“För det första påminde han dem om alla de olyckor, som upptäckten av silverberget hade dragit över dem, och han frågade dem om de ville låta sig fördärvas, eller om de ville rädda sig själva.

"Først mindede han dem om alle de ulykker, som opdagelsen af sølvbjerget havde påført dem, og han spurgte dem, om de ville lade sig fordærve, eller om de ville redde sig selv."

Därpå sade han dem, att de inte skulle vänta av honom, som var deras präst, att han skulle bidraga till deras undergång.

Derefter fortalte han dem, at de ikke skulle forvente af ham, der var deres præst, at han ville bidrage til deres undergang.

Nu hade han beslutit att för ingen människa förråda var silverberget fanns, och aldrig ville han själv hämta rikedom ur det.

Nu havde han besluttet sig for, at han ikke ville forråde minens placering til nogen, og han ville aldrig selv hente rigdom fra den.

Och så frågade han bönderna hur de framgent ville ha det.

Og så spurgte han bønderne, hvad de ønskede i fremtiden.

Om de ville fortsätta att söka efter gruvan och vänta på rikedom, då ville han dra så långt bort, att aldrig en hörsägen om deras elände kunde nå honom.

Hvis de ønskede at fortsætte med at lede efter minen og vente på rigdom, ville han tage så langt væk, at ingen rygter om deres elendighed nogensinde ville nå ham.

Men om de ville överge att tänka på silvergruvan och bli som förr, då ville han stanna ibland dem.

Men hvis de ønskede at opgive at tænke på sølvminen og blive som før, ville han blive blandt dem.

‘Men hur ni än väljer’, sade prästen, ‘så kom detta ihåg, att av mig får ingen någonsin veta något om silverberget!’”

"Men uanset hvad I vælger", sagde præsten, "så husk dette: Ingen vil nogensinde få noget at vide om sølvbjerget fra mig!"

“Nå”, sade kungen, “hur valde bönderna?”

"Nå", sagde kongen, "hvad valgte bønderne?"

“De gjorde, som prästen ville”, sade prästen.

"De gjorde, som præsten ønskede", sagde præsten.

“De förstodo, att han menade väl med dem, när han ville förbli fattig för deras skull.

"De forstod, at han mente det godt med dem, da han ønskede at forblive fattig for deres skyld."

Och de gåvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och dölja malmådern väl med ris och sten, så att ingen skulle kunna finna den, inte de och inte deras efterkommande.”

Og de gav deres præst ordre til at gå ind i skoven og skjule malmvejen godt med ris og sten, så ingen kunne finde den, hverken de eller deres efterkommere.

“Och sedan har prästen levat här lika fattig som de andra.”

"Og siden har præsten levet her lige så fattig som de andre."

“Ja”, svarade prästen, “han har levat här lika fattig som de andra.”

"Ja", svarede præsten, "han har levet her lige så fattig som de andre."

“Han har väl ändå gift sig och byggt sig en ny prästgård?” sade kungen.

"Han har vel giftet sig og bygget sig en ny præstegård?" sagde kongen.

“Nej, han har inte haft råd att gifta sig, och han bor i den gamla kojan.”

"Nej, han har ikke haft råd til at gifte sig, og han bor i den gamle hytte."

“Det är en vacker historia, som han har berättat mig”, sade kungen och böjde på huvudet.

"Det er en smuk historie, som han har fortalt mig", sagde kongen og bukkede.

Prästen stod tyst framför kungen. Om några ögonblick återtog denne: “Var det på silverberget han tänkte, när han sade, att prästen här skulle kunna skaffa mig så mycket pengar, som jag behöver?”

Præsten stod tavs foran kongen. Efter et øjeblik sagde kongen: "Tænkte han på Sølvbjerget, da han sagde, at præsten her kunne skaffe mig så mange penge, som jeg har brug for?"

“Ja”, sade den andre.

"Ja", sagde den anden.

“Men jag kan inte lägga tumskruvar på honom”, sade kungen, “och hur vill han annars, att jag skall få en sådan man att visa mig berget? Han har ju försakat både kärestan och all livets välmåga.”

"Men jeg kan ikke presse ham", sagde kongen, "og hvordan vil han ellers have, at jeg skal få en sådan mand til at vise mig bjerget? Han har jo opgivet både sin elskede og al livets velstand."

“Det är en annan sak”, sade prästen. “Men om det är fäderneslandet, som behöver skatten, så ger han nog med sig.”

"Det er en anden sag", sagde præsten. "Men hvis det er fædrelandet, der har brug for skatten, så vil han nok give sig."

“Svarar han mig för det?” frågade kungen.

"Svarer han mig for det?" spurgte kongen.

“Ja, det svarar jag för”, sade prästen.

"Ja, det svarer jeg for", sagde præsten.

“Bryr han sig då inte om hur det går med hans sockenbor?”

"Interesserer han sig så ikke for, hvordan det går med hans sognebørn?"

“Det får stå i Guds hand.”

"Det må stå i Guds hænder."

Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret.

Kongen rejste sig fra stolen og gik hen til vinduet.

Han stod en stund och såg på folkhopen därutanför.

Han stod et øjeblik og så på folkemængden udenfor.

Ju längre han såg, desto klarare började hans stora ögon glänsa, och gestalten tycktes växa.

Jo længere han så, jo klarere begyndte hans store øjne at skinne, og figuren syntes at vokse.

“Han kan hälsa prästen i den här församlingen”, sade kungen, “att det ges ingen skönare syn för Sveriges konung än att se ett folk sådant som detta.”

"Han kan hilse præsten i denne menighed", sagde kongen, "at der ikke er nogen smukkere syn for en svensk konge end at se et folk som dette."

Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen. Han började småle. “Är det så, att prästen i den här församlingen är så fattig, att han tar av sig de svarta kläderna, så snart som gudstjänsten är slut, och klär sig som en bonde?” frågade kungen.

Derefter vendte kongen sig væk fra vinduet og så på præsten. Han begyndte at grine. "Er det sådan, at præsten i denne menighed er så fattig, at han tager sit sorte tøj af, så snart gudstjenesten er slut, og klæder sig som en bonde?" spurgte kongen.

“Ja, så fattig är han”, sade komministern, och rodnaden sköt upp i det grova ansiktet.

"Ja, så fattig er han", sagde sognepræsten, og rødmenen dukkede op i hans grove ansigt.

Kungen gick åter fram till fönstret.

Kongen gik igen hen til vinduet.

Det syntes på honom, att han var i sitt bästa lynne.

Det var tydeligt, at han var i sit bedste humør.

Allt ädelt och storslaget, som bodde inom honom, hade blivit väckt till liv.

Alt det ædle og storslåede, som boede i ham, var blevet vækket til live.

“Han skall låta den där gruvan ligga i fred”, sade kungen.

"Han skal lade den der mine ligge i fred", sagde kongen.

“Eftersom han har svultit och arbetat ett helt liv för att få det här folket sådant, som han vill ha det, så skall han få behålla det sådant, som det är.”

"Da han har sultet og arbejdet hele sit liv for at få dette folk som han ønsker det, skal han beholde det som det er."

“Men om riket är i fara?” sade prästen.

"Men hvis riget er i fare?" sagde præsten.

“Riket är bättre betjänt med människor än med pengar”, sade kungen. Och när kungen hade sagt detta, bjöd han prästen farväl och gick ut ur sakristian.

"Riget er bedre tjent med mennesker end med penge", sagde kongen. Og da kongen havde sagt dette, tog han afsked med præsten og gik ud af sakristiet.

Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som när han hade gått in. Men när kungen steg utför trappan, kom en bonde emot honom.

Udenfor stod folkemængden lige så stille og tavse, som da han var gået ind. Men da kongen trådte ud ad trappen, kom en bonde imod ham.

“Har du nu fått tala med vår präst?” sade bonden.

"Har du nu fået talt med vores præst?" sagde bonden.

“Ja”, sade kungen, “jag har talat med honom.”

"Ja", sagde kongen, "jeg har talt med ham."

“Då har du väl också fått svar från oss?” sade bonden. “Vi bådo dig, att du skulle gå in och tala vid vår präst, för att han skulle ge dig svar från oss.”

"Så har du vel også fået svar fra os?" sagde bonden. "Vi bad dig om at gå ind og tale med vores præst, så han kunne give dig svar fra os."

“Ja, jag har fått svar”, sade kungen.

"Ja, jeg har fået svar", sagde kongen.