Handelsagenten Fågelsång satt på Turisthotellets terrass i Marstrand och tittade på havet, när två brunbrända flickebarn, det ena i blått, det andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid närmaste bord.
Der Handelsvertreter Fågelsång saß auf der Terrasse des Turisthotels in Marstrand und schaute auf das Meer, als zwei gebräunte Mädchen, eines in blau, das andere in weiß, wie ein Sonnenstrahl in der Tristesse erschienen und sich an den nächsten Tisch setzten.
Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.
Eines war hell und rund, das andere schwarz und schlank, und der Handelsvertreter Fågelsång wurde sofort von seiner Bewunderung für die Schönheit des Meeres zu einer noch größeren Bewunderung für die Schönheit der anderen geweckt.
Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret för blåstens skull ned till de vita skorna, och så snart hon slagit sig ned inriktade han hela sin energi på att inleda en enklare ögonkurtis.
Sein Blick glitt sanft vom weißen Schal, den sie um ihr Haar gewickelt hatte, wegen des Windes, hin zu den weißen Schuhen, und sobald sie sich niedergelassen hatte, konzentrierte er seine ganze Energie darauf, ein einfaches Flirten zu beginnen.
Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men när så Fågelsång vågade sig på aningen av ett småleende, vände hon sig plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling av urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst meddelade att Putte var hans ögonsten.
Für einen Moment traf das Mädchen seinen Blick, kalt und fremd, aber als Fågelsång ein kleines Lächeln wagte, wandte sie sich plötzlich ab und begann mit lebhaftem Interesse, einen jungen Ureinwohner zu beobachten, der unten am Kai laut und beschwerlich verkündete, dass Putte sein Augenschmaus sei.
Fågelsång ägnade hon inte vidare en blick.
Fågelsång widmete ihr keinen weiteren Blick.
»Det var mig en liten hårdflirtad satunge!» tänkte Fågelsång för sig själv, och försökte genom en diskret hostning åter fånga flickebarnets uppmärksamhet.
»Das war mir ein kleiner, hart umworbenes Mädchen!« dachte Fågelsång für sich und versuchte, durch ein diskretes Husten die Aufmerksamkeit des Mädchens wieder zu erlangen.
Men förgäves.
Aber vergeblich.
Detta irriterade Fågelsång. Han ansåg sig äga ett fördelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som en direkt personlig förolämpning.
Das ärgerte Fågelsång. Er hielt sich für attraktiv und empfand diese Gleichgültigkeit als eine direkte persönliche Beleidigung.
Inte ens när musiken spelade upp Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja» blev det något resultat av.
Nicht einmal, als die Musik Cavalleria spielte und Fågelsång laut summte: »Meine weiße Li-hila«, führte das zu einem Ergebnis.
Den vita liljan låtsades som om handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit.
Die weiße Lilie tat so, als würde der Handelsvertreter Fågelsång überhaupt nicht existieren, und als sie und ihre blaue Freundin ihren Kaffee getrunken und ihre Gebäckstücke gegessen hatten, verschwanden sie so schnell aus Fågelsångs Sichtfeld, wie sie gekommen waren.
Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne.
Aber am nächsten Tag traf Fågelsång sie wieder.
Det var på Strandpromenaden, där hon flanerade ensam i solskenet, vitklädd som förut, och med ett svart band om livet, och som Fågelsång var en modig man, steg han helt lugnt fram och bad att få göra sällskap.
Es war auf der Strandpromenade, wo sie allein im Sonnenschein flanierte, weiß gekleidet wie zuvor und mit einem schwarzen Band um die Taille, und da Fågelsång ein mutiger Mann war, trat er ganz ruhig auf sie zu und bat um Gesellschaft.
Fågelsång hade aldrig trott att det kunde finnas så mycket kyla mitt i sommaren som den med vilken han blev mottagen, men när han sade sitt namn sken flickebarnet upp.
Fågelsång hatte nie gedacht, dass es mitten im Sommer so viel Kälte geben könnte, wie die, mit der er empfangen wurde, aber als er seinen Namen nannte, erhellte sich das Mädchen.
»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder och ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan.
»So ein lustiger Name«, sagte sie und zeigte eine Reihe weißer Zähne und ein paar Wangenfalten, die Fågelsång den Atem raubten.
»Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har jag hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.»
»Es ist ein schöner Name«, antwortete Fågelsång überzeugend. »Ich habe ihn mir selbst ausgedacht. Früher hieß ich Petrusson.«
»Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den sköna.
»Dann wundert es mich nicht, dass Herr Fågelkvitter den Namen gewechselt hat!« sagte die Schönheit.
»Fågelsång!» rättade handelsagenten. »Men fröken har inte sagt vad fröken heter.»
»Fågelsång!« korrigierte der Handelsvertreter. »Aber Sie haben nicht gesagt, wie Sie heißen.«
»Hm! Jag brukar verkligen inte stifta bekantskap så här sans façon, men jag antar, att det skulle vara ohövligt att inte nu säga mitt namn. Jag heter Lingonhjelm.»
»Hm! Ich pflege normalerweise nicht einfach so Bekanntschaften zu schließen, aber ich nehme an, es wäre unhöflich, meinen Namen jetzt nicht zu nennen. Ich heiße Lingonhjelm.«
Det klack till i Fågelsång, ty han hyste, i gemen med hela släkten Petrusson, en djup vördnad för ridderskapet och adeln. Han nästan ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan själv, som sade:
Fågelsång stockte, denn er hegte, wie die gesamte Familie Petrusson, eine tiefe Verehrung für Rittertum und Adel. Er bereute fast, das Mädchen angesprochen zu haben, und überlegte, so schnell wie möglich aus dem Spiel auszusteigen, als dies plötzlich vom Mädchen selbst vereitelt wurde, die sagte:
»Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med hem och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller hur?»
»Es ist ja, wie gesagt, nicht ganz wie es sich gehört. Aber wenn Sie mit nach Hause kommen und der Familie vorgestellt werden, ist doch alles in Ordnung, oder?«
»Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.
»Ja genau, ja genau!« antwortete Fågelsång etwas nervös.
»Då gå vi genast», svarade flickebarnet, och Fågelsång larvade med.
»Dann gehen wir sofort«, antwortete das Mädchen, und Fågelsång tat es ihr gleich.
För resten visste han med sig, att han var fin nog att uppträda var som helst.
Im Übrigen wusste er, dass er gut genug war, um überall aufzutreten.
Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, grå rock, blå skjorta, grön halsduk och panama med band i de franska färgerna, och som han dessutom hade en nackbena, som allvarligt strävade att nå ned till vekryggen ansåg han, att ingenting brast i hans utstyrsel.
Er hatte weiße Schuhe und grüne Socken, weiße Hosen, eine graue Jacke, ein blaues Hemd, einen grünen Schal und einen Panamahut mit Band in den französischen Farben, und da er außerdem einen Halsknochen hatte, der ernsthaft versuchte, bis zur schwachen Wirbelsäule zu reichen, war er der Meinung, dass nichts an seiner Kleidung falsch war.
Tio minuter senare befann han sig i den villa, där flickebarnet bodde under sommaren, och föreställdes för en ståtlig och vänlig gammal herre.
Zehn Minuten später befand er sich in der Villa, in der das Mädchen im Sommer wohnte, und wurde einem stattlichen und freundlichen alten Herrn vorgestellt.
»Min far, landshövding Lingonhjelm!» presenterade flickan, och Fågelsång skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.
»Mein Vater, Landshövding Lingonhjelm!« stellte das Mädchen vor, und Fågelsång schüttelte die Hand, tief bewegt von der Ernsthaftigkeit des Augenblicks.
Handelsagenten Fågelsång hade aldrig kunnat drömma om, att han i hela sitt liv skulle få träffa något så högt uppsatt som en landshövding, och han fann denna ärofulla upplevelse allt annat än angenäm.
Der Handelsvertreter Fågelsång hatte nie geträumt, in seinem ganzen Leben jemals jemanden so hochrangig wie einen Landshövding zu treffen, und er fand diese ehrenvolle Erfahrung alles andere als angenehm.
Men hans vita lilja tycktes i stället vara vid alldeles briljant humör, tog honom med sig ut på en balkong, satte honom på yttersta kanten av en korgstol — att få honom att sitta ordentligt gick inte — och såg till att han fick whisky och vatten.
Aber seine weiße Lilie schien jedoch in einer ganz brillanten Stimmung zu sein, nahm ihn mit auf einen Balkon, setzte ihn auf den äußersten Rand eines Korbstuhls – ihn dazu zu bringen, richtig zu sitzen, gelang nicht – und sorgte dafür, dass er Whisky und Wasser bekam.
Se’n kom landshövdingen, som visade sig vara en trevlig karl, om också Fågelsång ibland hade litet svårt att följa med hans konversation, och ungefär samtidigt försvann flickebarnet en stund.
Dann kam der Landshövding, der sich als ein netter Mann erwies, auch wenn Fågelsång manchmal Schwierigkeiten hatte, seinem Gespräch zu folgen, und ungefähr zur gleichen Zeit verschwand das Mädchen für eine Weile.
Fågelsång hörde hur det pinglade i telefonen, så kom hon tillbaka i ett lynne, som tycktes vara ännu mera strålande än förut.
Fågelsång hörte, wie das Telefon klingelte, und dann kam sie in einem Blitz zurück, der noch strahlender zu sein schien als zuvor.
Snart nog lämnade landshövdingen dem och Fågelsång andades lättare när han blev ensam med flickan.
Bald darauf verließ der Landshövding sie, und Fågelsång atmete erleichtert auf, als er mit dem Mädchen allein war.
»Trevlig gubbe, er farsa», sade han i sin elegantaste sällskapston. »Men jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där pampiga jyckar.»
»Netter Kerl, dein Vater», sagte er in seinem elegantesten Umgangston. »Aber ich fühle mich immer ein bisschen unwohl, wenn ich mit solchen hohen Tieren zusammen bin.«
»Brukar ni vara det ofta då?» frågade flickan oskyldigt.
»Machen Sie das oft?« fragte das Mädchen unschuldig.
Fågelsång kände att han rodnade.
Fågelsång spürte, wie er rot wurde.
»Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag — jag rör mig naturligtvis endast i de allra bästa kretsar.»
»Hm! Ja! Nicht jeden Tag, aber oft. Ich – ich bewege mich natürlich nur in den allerbesten Kreisen.«
»Naturligtvis!» instämde flickan. »Det märks ju på herr Fågelsångs nobla uppträdande. Ledigt och otvunget — hallå, flickor, välkomna upp!»
»Natürlich!« stimmte das Mädchen zu. »Das merkt man ja an Herr Fågelsångs edlem Benehmen. Locker und ungezwungen – Hallo, Mädchen, kommt rauf!«
Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot villan.
Das Letzte war an ein paar junge Damen gerichtet, die auf die Villa zukamen.
Fröken Lingonhjelm föreställde:
Fröken Lingonhjelm stellte sich vor:
»Herr Fågelsång, fröken Sabelkrona, baronesse von Erbingen. Baronessan är hovfröken hos hennes furstliga höghet arvprinsessan av Sachsen-Braunschweig, som just nu är här i Marstrand, som ni vet.»
»Herr Fågelsång, Fröken Sabelkrona, Baronessin von Erbingen. Die Baronessin ist Hofdame bei Ihrer Hoheit, der Kronprinzessin von Sachsen-Braunschweig, die, wie Sie wissen, gerade hier in Marstrand ist.«
Fågelsång bugade djupt.
Fågelsång verbeugte sich tief.
»Nä, de hade jag inte hört!» svarade han, och började konversera damerna. Men han avbröts av baronessan, som på bruten svenska meddelade värdinnan, att hennes höghet själv om en liten stund ämnade avlägga visit.
»Nein, das hatte ich nicht gehört!« antwortete er und begann, sich mit den Damen zu unterhalten. Aber er wurde von der Baronessin unterbrochen, die der Gastgeberin in gebrochenem Schwedisch mitteilte, dass Ihre Hoheit gleich einen Besuch abstatten würde.
»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste sig.
»Dann sollte ich wohl besser gehen«, sagte Fågelsång und stand auf.
»För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av att få möta er.»
»Aber nein!« kam es wie aus einer Kehle. »Die Prinzessin wird sicher begeistert sein, euch kennenzulernen.«
Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu en hovfröken.
Kurz darauf kam auch die Prinzessin, eine sehr junge Dame, begleitet von einer weiteren Hofdame.
Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde, och Fågelsång bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i hängselstropparna.
Sie wurde mit all der Zeremonie empfangen, die ihr Rang erforderte, und Fågelsång verbeugte sich so tief, dass er das Geräusch der Schnürsenkel hörte.
Hon såg ut precis som Fågelsång tänkt sig att en prinsessa borde.
Sie sah genauso aus, wie Fågelsång sich eine Prinzessin vorgestellt hatte.
Lång och smärt, försedd med lorgnett i sköldpadd och högdragen, oerhört högdragen.
Lang und schlank, mit einer Schildkrötenklatsche und einem hochmütigen, sehr hochmütigen Blick.
När hon tilltalade någon av de andra unga damerna, reste sig denna genast upp och neg djupt, och Fågelsång, som hade lätt för att lära, bugade alltså djupt när han blev tilltalad. Och det blev många bugningar, ty högheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.
Wenn sie eine der anderen jungen Damen ansprach, stand diese sofort auf und verbeugte sich tief, und Fågelsång, der leicht zu lernen war, verbeugte sich ebenfalls tief, wenn er angesprochen wurde. Und es gab viele Verbeugungen, denn Ihre Hoheit beschäftigte sich hauptsächlich mit ihm.
Och detta var ytterst ansträngande för Fågelsång, ty hon envisades att tala med honom på tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda som hon fick av honom var därför ett i vånda framstammat:
Und das war äußerst anstrengend für Fågelsång, denn sie bestand darauf, mit ihm auf Deutsch zu sprechen, während er nur Schwedisch sprechen konnte. Das Einzige, was sie von ihm bekam, war ein erschrockenes:
»Nicht verstanden, Euers Hochzeit!»
»Nicht verstanden, eure Hochzeit!«
Ingen av de andra brydde sig om att uppträda som tolk, och högheten pratade på, utan att fästa sig vid hans distress.
Keiner der anderen machte sich die Mühe, als Dolmetscher aufzutreten, und Ihre Hoheit redete weiter, ohne auf seine Notlage zu achten.
Till slut blev situationen outhärdlig för Fågelsång. Han greps av förtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en underdånig bugning prinsessans hand.
Am Ende wurde die Situation für Fågelsång unerträglich. Er wurde von Verzweiflung getrieben, nahm seinen Hut, sprang aus dem Stuhl und ergriff mit einer unterwürfigen Verbeugung die Hand der Prinzessin.
»Ajö, Euers Hochzeit!» sade han helt burdus, bugade hastigt för de övriga damerna och rusade i väg, utan att akta på de uppmaningar att stanna kvar, som i en välljudande kör klingade efter honom.
»Ajö, eure Hochzeit!«, sagte er ganz unverblümt, verbeugte sich hastig vor den anderen Damen und rannte weg, ohne auf die Aufforderungen zu achten, zu bleiben, die in einem lauten Chor hinter ihm ertönten.
En liten stund senare satt han åter på Turisthotellets terrass, och lovade sig själv, att han hädanefter skulle akta sig för att slå ned på obekanta flickebarn, hur tilltalande de än månde vara.
Eine kleine Weile später saß er wieder auf der Terrasse des Touristenhotels und versprach sich selbst, von nun an keine unbekannten Mädchen mehr anzumachen, egal wie attraktiv sie sein mochten.
Då fick han helt plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden.
Dann sah er plötzlich die fünf jungen Damen, die er gerade verlassen hatte, auf der Promenade auftauchen.
Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.
An der Spitze ging die Prinzessin und Fräulein Lingonhjelm Arm in Arm, hinter ihnen kamen die drei anderen, und alle schienen sich außerordentlich zu amüsieren.
Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett sällskap vid närmaste bord, reste sig och hälsade artigt.
Fågelsång versteckte sich sorgfältig, um nicht gesehen zu werden, aber ein junger Mann, der in einer Gesellschaft am nächsten Tisch saß, stand auf und grüßte höflich.
»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade en av sällskapet.
»War das nicht Landeshauptmann Lingonhjelms Tochter, die schwarze?«, fragte einer der Gesellschaft.
»Jo, det var det!» svarade den unge mannen.
»Ja, das war es!«, antwortete der junge Mann.
»Vem var den andra, som höll henne under armen?»
»Wer war der andere, der sie unter dem Arm hielt?«
»Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg & Svensson där.»
»Das war Fräulein Karlberg aus Göteborg. Tochter von Karlberg & Svensson dort.«
Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor han till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.
Der Handelsvertreter Fågelsång spürte, wie ihm ganz kalt wurde. Also schwor er, leerte seinen Grog und ging ins Hotel, um zu packen.

Herr Fågelsång I Societén