Kung Gustav den tredje var ute på en resa genom Dalarna.

El rey Gustavo III estaba en un viaje por Dalarna.

Bråttom hade han, och hela vägen ville han åka som i sken.

Tenía prisa y quería viajar a toda velocidad durante todo el trayecto.

Och då det gick med sådan fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt vägen och vagnen gick på två hjul i svängarna, stack kungen ut huvudet genom vagnsfönstret och ropade till kusken: “Varför låter han det inte gå undan?

Y dado que iba tan rápido que los caballos se desplomaban como si estuvieran estirados hacia la carretera y el carruaje avanzaba sobre dos ruedas en las curvas, el rey asomó la cabeza por la ventana del carruaje y le gritó al cochero: «¿Por qué no deja que vaya más rápido?».

Tror han, att han kör för äggskal?”

¿Cree que conduce demasiado despacio?

Då det skulle köras med så rasande fart på dåliga landsvägar, hade det nästan varit ett underverk, om seltyg och vagnar hade hållit.

Dado que se debía viajar a una velocidad tan vertiginosa en carreteras rurales en mal estado, habría sido casi un milagro que el arnés y los carruajes hubieran aguantado.

Det kunde de inte heller, utan vid foten av en brant backe bröts tistelstången av, och där satt kungen.

Tampoco pudieron hacerlo, ya que al pie de una pendiente pronunciada, se rompió la varilla de la espuela, y allí se quedó el rey.

Kavaljererna sprungo ur vagnen och grälade på kusken, men detta gjorde inte skadan mindre.

Los caballeros saltaron del carruaje y se pelearon con el cochero, pero esto no disminuyó en absoluto el daño.

Det var ingen möjlighet att fortsätta resan, förrän vagnen hade blivit lagad.

No había ninguna posibilidad de continuar el viaje hasta que el carruaje fuera reparado.

När hovherrarna sågo sig om för att finna ut något, som de kunde låta kungen roa sig med, under det att han väntade, märkte de, att ett kyrktorn stack upp ur en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen.

Cuando los cortesanos buscaron algo con lo que el rey pudiera entretenerse mientras esperaba, notaron que la torre de una iglesia sobresalía de un bosquecillo un poco más adelante en la carretera.

De föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i en av de vagnar, där uppvaktningen åkte, för att köra fram till kyrkan.

Propusieron al rey que se subiera a uno de los carruajes en los que viajaba la comitiva para ir a la iglesia.

Söndag var det, och kungen kunde ju höra på gudstjänsten för att få tiden att gå, till dess att den stora kungavagnen bleve färdig.

Era domingo, y el rey podría aprovechar para asistir al servicio religioso y pasar el tiempo hasta que el gran carruaje real estuviera listo.

Kungen gick in på förslaget och körde fram mot kyrkan. Förut hade han åkt långa timmar genom mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut med tämligen stora åkrar och byar och Dalälven glidande fram ljus och präktig mellan väldiga massor av albuskar.

El rey aceptó la propuesta y se dirigió hacia la iglesia. Antes había viajado durante largas horas a través de bosques oscuros, pero allí el paisaje era más alegre, con campos bastante grandes y aldeas, y el río Dalälven serpenteaba luminoso y majestuoso entre enormes masas de alisos.

Men kungen hade otur så till vida, att klockaren tog upp utgångspsalmen i samma ögonblick, som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket började vandra ut ur kyrkan.

Pero el rey tuvo mala suerte, ya que en el mismo instante en que bajó del carruaje en la pendiente de la iglesia, el campanero comenzó a tocar el himno de salida, y la gente comenzó a salir de la iglesia.

Men då människorna kommo gående förbi honom, blev kungen stående med den ena foten i vagnen och den andra på fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara betraktade dem.

Pero cuando la gente pasó a su lado, el rey se quedó de pie con un pie en el carruaje y el otro en el estribo, y no se movió del lugar, sino que simplemente los observaba.

Det var det grannaste folk han någonsin hade sett.

Era la gente más amable que jamás había visto.

Karlarna voro allesammans över vanlig manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten, och kvinnorna kommo gående ståtliga och värdiga med söndagsfrid över sig.

Los hombres eran todos más altos que el hombre promedio, con rostros sabios y serios, y las mujeres caminaban de manera elegante y digna, con la paz del domingo sobre ellas.

Hela dagen förut hade kungen talat om den ödsliga trakten, som han passerade, och han hade sagt till sina kavaljerer gång på gång: “Nu åker jag visst fram genom den allra fattigaste delen av mitt rike.”

Durante todo el día, el rey había hablado de la región desolada que atravesaba y había dicho a sus caballeros una y otra vez: «Ahora voy a atravesar la parte más pobre de mi reino».

Men då han nu såg folket, som var ifört den granna sockendräkten, glömde han bort att tänka på dess fattigdom.

Pero al ver a la gente, que vestía el hermoso traje dominical, olvidó pensar en su pobreza.

I stället blev han varm om hjärtat och sade till sig själv: “Kungen av Sverige är inte så illa ställd, som hans fiender tro.

En cambio, se sintió conmovido y se dijo a sí mismo: «El rey de Suecia no está tan mal, como creen sus enemigos».

Så länge som mina undersåtar se ut på detta sättet, skall jag nog vara i stånd att försvara både min tron och mitt land.”

Mientras mis súbditos se vean así, podré defender tanto mi trono como mi país».

Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de skulle samlas omkring honom, så att han finge tala till dem.

Ordenó a los cortesanos que anunciaran al pueblo que el extranjero que estaba en medio de ellos era su rey, y que se reunieran a su alrededor para que pudiera hablarles.

Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod, finns kvar än i dag.

Y así, el rey se dirigió al pueblo. Habló desde la escalera alta fuera de la sacristía, y el estrecho peldaño en el que estaba de pie aún se conserva hoy en día.

Kungen började redogöra för hur illa det stod till i riket.

El rey comenzó a explicar la grave situación del reino.

Han sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar och danskar.

Dijo que los suecos habían sido atacados con la guerra tanto por los rusos como por los daneses.

Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden, men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att han inte vågade lita på den.

Esto no habría sido tan peligroso en otras circunstancias, pero ahora el ejército estaba tan lleno de traidores que no se atrevía a confiar en él.

Därför hade det inte återstått honom något annat än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen trogna och hjälpa honom med folk och pengar, så att han kunde frälsa fäderneslandet.

Por lo tanto, no le quedaba otra opción que salir él mismo a las zonas rurales y preguntar a sus súbditos si querían unirse a los traidores, o si querían ser fieles al rey y ayudarlo con gente y dinero, para que pudiera salvar a su patria.

Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat, gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.

Los campesinos permanecieron en silencio mientras el rey hablaba, y cuando terminó, no dieron ninguna señal de aprobación o desaprobación.

Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade stigit honom i ögonen flera gånger, medan han hade talat. Men då bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma sig för att svara honom, rynkade han pannan och såg missnöjd ut.

El rey pensó que había sido muy elocuente. Las lágrimas le habían subido a los ojos varias veces mientras hablaba. Pero como los campesinos seguían allí, ansiosos y indecisos, y no podían responderle, frunció el ceño y se mostró insatisfecho.

Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.

Los campesinos entendieron que el rey estaba empezando a perder la paciencia, y al final, uno de ellos se adelantó de entre la multitud.

“Nu må du veta, kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra om det, som du har förelagt oss.”

«Ahora debes saber, rey Gustavo, que no esperábamos una visita real en la parroquia hoy», dijo el campesino, «y por eso no estamos dispuestos a responderte inmediatamente. Ahora te aconsejo que entres en la sacristía y hables con nuestro sacerdote, mientras nosotros deliberamos sobre lo que nos has propuesto».

Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast, varför han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.

El rey entendió que no iba a obtener una respuesta mejor de inmediato, por lo que pensó que era más prudente seguir el consejo del campesino.

Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång, vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.

Cuando entró en la sacristía, no había nadie allí excepto uno que parecía un viejo campesino. Era alto y corpulento, con grandes manos, desgastadas por el trabajo duro, y no llevaba ni corbata ni abrigo, sino pantalones de piel y una larga bata blanca, como todos los demás hombres.

Han steg upp och bugade sig för kungen, då denne kom in.

Se levantó y se inclinó ante el rey cuando éste entró.

“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.

«Pensé que iba a encontrar al sacerdote aquí», dijo el rey.

Den andre blev en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i socknen, när han såg, att kungen tog honom för en bonde.

El otro se sonrojó un poco. Le pareció ofensivo que se le confundiera con un campesino cuando vio que el rey lo tomaba por un sacerdote de la parroquia.

“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”, sade han.

«Sí, el sacerdote suele estar aquí a estas horas», dijo.

Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med undantag av att församlingen har låtit sätta upp en förgylld kunglig krona på ryggstödet.

El rey se sentó en un gran sillón de brazos que se encontraba en la sacristía en aquel momento y que aún se conserva allí, con la única diferencia de que la congregación ha colocado una corona real dorada en el respaldo.

“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa sig intresserad av hur bönderna hade det.

«¿Tienen un buen sacerdote en esta parroquia?», preguntó el rey. Quería mostrar su interés en cómo les iba a los campesinos.

När kungen frågade honom på detta sättet, tyckte prästen, att han omöjligt kunde säga vem han var.

Cuando el rey le preguntó de esta manera, el sacerdote pensó que era imposible decirle quién era él.

“Det är bättre, att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att prästen var bra nog.

«Es mejor que el rey conserve su fe y que yo sea solo un campesino», pensó y respondió que el sacerdote era bastante bueno.

Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att leva, som han lärde.

Predicaba la Palabra de Dios pura y clara, y trataba de vivir según lo que enseñaba.

Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.

Al rey le pareció un buen elogio, pero tenía un oído agudo y notó cierta duda en el tono.

“Det låter, som skulle han ändå inte vara riktigt nöjd med prästen”, sade han.

«Parece que no estaría del todo satisfecho con el sacerdote», dijo.

“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre.

«Probablemente sea un poco arrogante», dijo el otro.

Han tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander.

Pensó que si el rey llegara a enterarse de quién era él, no pensaría que el sacerdote se había estado elogiando a sí mismo, por lo que también quiso hacer algunas críticas.

“Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda och regera i den här socknen”, fortfor han.

«Probablemente haya quienes digan que el sacerdote quiere gobernar y mandar solo en esta parroquia», continuó.

“Då har han i alla fall styrt och ställt på bästa sätt”, sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.”

«Entonces, al menos, ha gobernado y mandado de la mejor manera», dijo el rey. No le gustaba que el campesino se quejara de quien estaba por encima de él. «Me parece que aquí debería reinar la buena conducta y la sencillez de antaño».

“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”

«La gente es probablemente buena», dijo el comisionado, «pero también vive lejos, en la soledad y la pobreza. La gente de aquí no sería mejor que la de otros lugares si las tentaciones de este mundo se acercaran a ellos».

“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”, sade kungen och ryckte på axlarna.

«Bueno, entonces no hay peligro de que lo hagan», dijo el rey y se encogió de hombros.

Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha växlat tillräckligt många nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.

Ahora no dijo nada más, sino que comenzó a tocar la mesa con los dedos. Pensó que había intercambiado suficientes palabras amables con ese campesino y se preguntó cuándo terminarían de responder los demás.

“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till hjälp”, tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min väg från dem och alla deras rådplägningar.”

«Esos campesinos no están muy dispuestos a ayudar a su rey», pensó. «Si tuviera mi carruaje, me iría de aquí y de todas sus consultas».

Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur han skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat framlägga för honom.

El sacerdote, una vez más, estaba preocupado y luchaba consigo mismo sobre cómo decidir en un asunto importante que debía resolver. Empezó a alegrarse de no haberle dicho al rey quién era él. Ahora pensaba que podía hablar con él sobre cosas que de otro modo no habría podido exponerle.

Om en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det verkligen förhöll sig så, att fienderna voro över dem och att riket var i fara.

Después de un rato, el sacerdote rompió el silencio y preguntó al rey si realmente era así, que los enemigos estaban sobre ellos y que el reino estaba en peligro.

Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare störa honom. Han såg stort på honom och svarade ingenting.

El rey opinó que ese hombre debería tener la sensatez de no molestarlo más. Lo miró con desprecio y no respondió nada.

“Jag frågar, därför att jag stod härinne och inte kunde höra riktigt”, sade prästen. “Men om det verkligen förhåller sig så, ville jag tala om, att prästen i den här församlingen kanske skulle vara i stånd att skaffa kungen så mycket pengar, som han behövde.”

«Pregunto», dijo el sacerdote, «porque estaba aquí dentro y no podía oír muy bien». «Pero si realmente es así», quiso decir, «me gustaría señalar que el sacerdote de esta parroquia podría ser capaz de proporcionar al rey todo el dinero que necesita».

“Jag tyckte, att han helt nyligen sade, att alla här voro fattiga”, sade kungen och tänkte, att karlen inte hade reda på vad han pratade.

«Pensé que acababa de decir que todos aquí eran pobres», dijo el rey, pensando que el hombre no sabía de lo que estaba hablando.

“Ja, det är sant”, genmälde komministern, “och prästen äger inte mer än någon annan. Men om kungen ville vara så nådig och höra på mig en stund, skall jag tala om hur det kommer sig, att prästen har makt att hjälpa honom.”

«Sí, es cierto», respondió el comisionado, «y el sacerdote no posee más que cualquier otro. Pero si el rey quisiera ser tan amable de escucharme un momento, le explicaré cómo el sacerdote tiene el poder de ayudarlo».

“Han kan få tala”, sade kungen. “Han tycks ha lättare att få orden över läpparna än hans vänner och grannar därute, som aldrig bli färdiga med vad de ha att säga mig.”

«Puede hablar», dijo el rey. «Parece que le resulta más fácil expresar sus ideas que a sus amigos y vecinos de allí, que nunca terminan de decirme lo que tienen que decir».

“Det är inte så lätt att svara kungen. Jag är rädd för att det till sist blir prästen, som får åtaga sig att göra det på de andras vägnar.”

«No es tan fácil responder al rey. Me temo que al final será el sacerdote el que tenga que comprometerse a hacerlo en nombre de los demás».

Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.

El rey cruzó una pierna sobre la otra, se recostó en el sillón, cruzó los brazos y bajó la cabeza hacia el pecho.

“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.

«Ahora puede comenzar», dijo en un tono como si ya estuviera durmiendo.

“Det var en gång fem karlar från den här socknen, som voro ute på älgjakt i skogen”, började prästen.

«Hubo una vez cinco hombres de esta parroquia que salieron a cazar alces en el bosque», comenzó el sacerdote.

“Den ene av dem var prästen, som vi tala om.

«Uno de ellos era el sacerdote del que estamos hablando».

Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd, den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en bonde, som hette Israels Per Persson.”

«Dos de los otros eran soldados llamados Olov y Erik Svärd. El cuarto hombre era un posadero aquí en la aldea de la iglesia, y el quinto era un granjero llamado Israels Per Persson».

“Han skall inte göra sig besvär med att nämna så många namn”, mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.

«No debería molestarse en mencionar tantos nombres», murmuró el rey y dejó caer la cabeza hacia un lado.

“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade eljest ha lycka med sig.

«Esos hombres eran buenos cazadores», continuó el sacerdote, «y solían tener suerte».

Men den dagen hade de gått långt och länge utan att få något.

«Pero ese día habían caminado mucho y durante mucho tiempo sin conseguir nada».

Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte sig ner på marken för att språka.

«Al final, dejaron de cazar y se sentaron en el suelo para charlar».

De talade om att det inte på hela skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling.

«Hablaron de que en todo el bosque no había un solo lugar adecuado para la agricultura».

Det var bara fjäll och moras alltsammans.

«Solo había montañas y páramos».

‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem.

«Nuestro Señor no ha sido justo con nosotros, al darnos una tierra tan pobre para habitar», dijo uno de ellos.

‘På andra orter kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”

«En otros lugares, la gente puede obtener riqueza y abundancia, pero aquí, con todo nuestro esfuerzo, apenas podemos conseguir el pan de cada día».

Prästen höll upp ett ögonblick, såsom oviss om kungen hörde honom, men denne gjorde en rörelse med lillfingret för att visa, att han var vaken.

El sacerdote se detuvo un momento, como si no estuviera seguro de que el rey lo oyera, pero éste hizo un movimiento con el dedo meñique para indicar que estaba despierto.

“Just då jägarna talade om detta, fick prästen se, att det glittrade i berggrunden på ett ställe, där han hade råkat sparka bort mossan med foten.

«Justo cuando los cazadores hablaban de esto, el sacerdote vio que brillaba en la roca en un lugar donde había pateado la musgo con el pie».

‘Det var ett märkvärdigt berg, det här’, tänkte han och sparkade undan en mosstuva till.

«Era una montaña extraordinaria», pensó, y pateó otra capa de musgo.

Han tog upp en stenflisa, som följde med mossan, och som glänste på samma sätt som allt det andra.

Recogió un fragmento de roca que había estado junto al musgo, y que brillaba de la misma manera que todo lo demás.

‘Det är väl aldrig möjligt, att det kan vara bly det här?’ sade han.

«No puede ser plomo, ¿verdad?», dijo.

Nu rusade de andra upp och makade undan mossan med bösskolvarna.

Ahora, los demás se apresuraron y apartaron el musgo con las culatas de sus armas.

Och när de hade gjort det, sågo de tydligt hur en bred malmåder gick fram i berget.

Y cuando lo hicieron, vieron claramente cómo una amplia veta de mármol se abría paso en la montaña.

‘Vad tror ni, att detta kan vara?’ sade prästen.

«¿Qué creen ustedes que podría ser esto?», dijo el sacerdote.

Karlarna slogo loss stenflisor och beto i dem. —

Los hombres arrancaron fragmentos de roca y los examinaron. —

‘Nog är det väl åtminstone bly eller zink’, sade de. —

«Bueno, al menos debe ser plomo o zinc», dijeron. —

‘Och hela berget är fullt av det’, tillade gästgivaren.”

«Y todo el monte está lleno de ello», añadió el posadero».

När prästen hade hunnit så långt i berättelsen, sågs kungens huvud resas en smula, och ett öga öppnade sig. “Vet han om någon av de där människorna förstod sig på malmer och stenarter?” frågade han. — “Nej, det gjorde de inte”, svarade prästen. Då sjönk kungens huvud, och båda hans ögon slöto sig.

Cuando el sacerdote había llegado tan lejos en la historia, se vio que la cabeza del rey se levantaba un poco, y un ojo se abría. «¿Sabe usted si alguno de esos hombres tenía conocimientos sobre minerales y tipos de roca?», preguntó. — «No, no lo sabían», respondió el sacerdote. Entonces, la cabeza del rey se hundió, y sus dos ojos se cerraron.

“Både prästen och de, som voro med honom, blevo mycket glada”, fortfor den talande utan att låta sig störas av kungens likgiltighet.

«Tanto el sacerdote como los que estaban con él se alegraron mucho», continuó el que hablaba, sin dejarse interrumpir por la indiferencia del rey.

“De tänkte, att de nu hade funnit det, som skulle göra dem rika och deras efterkommande även.

«Pensaron que ahora habían encontrado lo que les haría ricos, a ellos y a sus descendientes».

‘Aldrig mer skall jag behöva arbeta!’

«¡Nunca más tendré que trabajar!».

sade en av dem.

dijo uno de ellos.

‘Jag skall ha råd att göra ingenting hela veckan igenom, och på söndagen skall jag åka till kyrkan i guldkaret!’

«Podré permitirme no hacer nada durante toda la semana, y el domingo iré a la iglesia en un carruaje de oro».

“De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem åt huvudet, så att de talade som barn. Så mycken besinning hade de ändå, att de på nytt lade mossan till rätta och gömde malmådern. Därpå togo de noggrant märke på platsen, där den befann sig, och gingo hem.

«Por lo demás, eran hombres sensatos, pero el gran hallazgo les había vuelto la cabeza, de manera que hablaban como niños. Sin embargo, tenían suficiente sensatez como para volver a colocar el musgo y ocultar la veta de mineral. Luego, anotaron cuidadosamente el lugar donde se encontraba y se fueron a casa».

“Innan de skildes, kommo de överens, att prästen skulle resa till Falun och fråga bergshauptmannen vad detta var för malm. Han skulle komma tillbaka, så snart han kunde, och intill dess lovade de varandra med dyr ed, att de inte för någon människa skulle förråda var det var, som malmen fanns.”

«Antes de separarse, acordaron que el sacerdote iría a Falun y preguntaría al comandante de la mina qué tipo de mineral era ese. Debería volver tan pronto como pudiera, y hasta entonces se prometieron mutuamente, con un juramento solemne, que no revelarían a nadie dónde se encontraba el mineral».

Kungens huvud lyftes åter en smula, men han avbröt inte berättaren med ett ord. Han tycktes börja tro, att den andre verkligen hade något viktigt, som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans likgiltighet.

La cabeza del rey se levantó un poco de nuevo, pero no interrumpió al narrador con una palabra. Parecía empezar a creer que el otro realmente tenía algo importante que decirle, ya que no se dejaba interrumpir por su indiferencia.

“Så for prästen åstad med ett par malmprover i fickan.

«Así que el sacerdote se fue con un par de muestras de mineral en el bolsillo».

Han var lika glad åt att bli rik som någon av de andra.

«Estaba tan emocionado de hacerse rico como cualquiera de los otros».

Han tänkte på att han skulle bygga om prästgården, som nu inte var bättre än en bondstuga, och så skulle han gifta sig med en prostdotter, som han tyckte om.

«Pensaba en que iba a reformar la casa del sacerdote, que ahora no era mejor que una cabaña de granjero, y luego se casaría con una hija de sacerdote, a la que le gustaba».

Henne hade han eljest trott att han skulle få vänta på i många år.

«De lo contrario, había pensado que tendría que esperar muchos años».

Han var fattig och obemärkt, och han visste, att det skulle dröja länge, innan han fick en sådan plats, att han kunde gifta sig.

«Era pobre y desapercibido, y sabía que pasaría mucho tiempo antes de que consiguiera una posición que le permitiera casarse».

“Prästen åkte in till Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.

«El sacerdote llegó a Falun en dos días, y un día tuvo que ir allí y esperar, porque el comandante de la mina estaba de viaje. Finalmente, pudo verlo y le mostró los trozos de mineral. El comandante de la mina los tomó en sus manos. Primero los observó y luego miró al sacerdote».

“Prästen berättade, att han hade funnit dem i ett berg hemma i socknen, och undrade om det inte kunde vara bly.

«El sacerdote le contó que los había encontrado en una montaña de su parroquia, y se preguntaba si no podría ser plomo».

‘Nej, bly är det inte’, sade bergshauptmannen.

«No, no es plomo», dijo el comandante de la mina.

‘Kanske att det är zink då?’ frågade prästen.

«¿Quizás sea zinc?», preguntó el sacerdote.

‘Zink är det inte heller’, sade bergshauptmannen.

«Tampoco es zinc», dijo el comandante de la mina.

“Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig på mången god dag.

«El sacerdote pensó que toda esperanza se desvanecía en él. Nunca se había sentido tan deprimido en tantos días».

‘Har ni många sådana här stenar i er socken?’ frågade bergshauptmannen.

«¿Tienen muchas piedras como estas en su parroquia?», preguntó el comandante de la mina.

‘Vi ha ett helt berg’, sade prästen.

«Tenemos una montaña entera», dijo el sacerdote.

“Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:

«Entonces, el comandante de la mina se acercó, le dio una palmadita en el hombro y le dijo:

‘Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn, för detta är silver!’

‘Veamos si haces un buen uso de esto, que beneficie tanto a ti como al reino, porque esto es plata!’».

‘Jaså’, sade prästen och stod och famlade framför sig. ‘Jaså, det är silver.’

«Oh», dijo el sacerdote, mientras se quedaba allí, dando pasos titubeantes. «Oh, es plata».

“Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många goda råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade.

«El comandante de la mina comenzó a explicarle cómo podría obtener el derecho legal a la mina y le dio muchos buenos consejos, pero el sacerdote estaba completamente desconcertado y no escuchó nada de lo que le decía».

Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.”

«Solo pensaba en lo maravilloso que era que en su pobre parroquia hubiera una montaña entera de mineral de plata esperándole».

Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.

El rey levantó la cabeza tan bruscamente que el sacerdote interrumpió la historia.

“Det gick väl så”, sade kungen, “att när han kom hem och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit gäck med honom.”

«Supongo que», dijo el rey, «cuando llegó a casa y comenzó a trabajar en la mina, se dio cuenta de que el comandante de la mina solo se había burlado de él».

“Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom”, sade komministern.

«No, el comandante de la mina no se había burlado de él», dijo el vicario.

“Han kan fortsätta”, sade kungen och satte sig åter till rätta för att lyssna.

«Puede continuar», dijo el rey, volviendo a sentarse para escuchar.

“När prästen äntligen var hemma och körde fram genom hemsocknen”, fortfor prästen, “ansåg han, att han först av allt borde underrätta sina kamrater om värdet av deras fynd.

«Cuando el sacerdote finalmente llegó a casa y atravesó su parroquia», continuó el sacerdote, «consideró que lo primero que debía hacer era informar a sus compañeros del valor de su hallazgo».

Och som han åkte förbi gästgivar Sten Stenssons gård, ämnade han köra in hos honom och tala om, att det de hade funnit var silver.

Y, al pasar por la granja del posadero Sten Stensson, pensó en entrar y decirles que lo que habían encontrado era plata.

Men när han stannade utanför porten, såg han, att det hängde lakan för fönsterna, och att en bred väg av hackat granris ledde upp till trappan.

Pero, cuando se detuvo fuera de la puerta, vio que las ventanas estaban cubiertas con sábanas y que un amplio camino de ramas de pino picadas conducía a las escaleras.

‘Vem är det, som är död här i gården?’ frågade prästen en pojke, som stod och hängde mot gärdesgården.

«¿Quién ha muerto aquí en la granja?», preguntó el sacerdote a un niño que estaba colgado de la valla.

‘Det är gästgivarn själv’, svarade pojken.

«Es el propio posadero», respondió el niño.

Och så lät han prästen veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka tillbaka.

Y así le hizo saber al sacerdote que el posadero había estado bebiendo hasta emborracharse todos los días de la semana anterior.

‘Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har gått åt!’ sade gossen. —

«¡Oh, cuánto aguardiente, cuánto aguardiente se ha bebido aquí!», dijo el niño. —

‘Hur kan detta komma sig?’ frågade prästen.

«¿Cómo puede ser esto?», preguntó el sacerdote.

‘Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.’ —

«El posadero nunca solía emborracharse». —

‘Jo’, sade gossen, ‘han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en gruva.

«Bueno», dijo el niño, «él bebía porque afirmaba que había encontrado una mina».

Han var så rik, sade han.

«Era tan rico», dijo él.

Han skulle aldrig behöva göra annat än supa.

«Ya no tendría que hacer nada más que beber».

Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så välte åkdonet, och han slog ihjäl sig.’

Y anoche se fue, completamente borracho, y el carruaje volcó, y él se mató».

“När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. Han var bedrövad över det han hade fått veta. Han hade ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten.

Cuando el sacerdote oyó esto, se fue de vuelta a su casa. Estaba triste por lo que había oído. Había venido tan contento y emocionado de contar las grandes noticias.

“När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma gående.

Cuando el sacerdote había dado unos pasos, vio a Israel Per Persson caminando hacia él.

Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet.

Se veía exactamente igual de siempre, y el sacerdote pensó que, por suerte, la felicidad tampoco se le había subido a la cabeza.

Honom skulle han genast glädja med att han nu var en rik man.

Imediatamente iba a alegrarlo con la noticia de que ahora era un hombre rico.

‘Goddag!’

«¡Hola!».

sade Per Persson.

Dijo Per Persson.

‘Kommer du ifrån Falun nu?’ —

«¿Vienes de Falun ahora?».

‘Ja, det gör jag’, sade prästen, ‘och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där, än vi tänkte oss.

– «Sí», dijo el sacerdote, «y ahora te diré que allí ha ido mejor de lo que pensábamos».

Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som vi hade funnit.’

El comandante de la mina dijo que era plata la que habíamos encontrado.

I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under honom. —

En ese mismo instante, Per Persson se veía como si la tierra se hubiera abierto debajo de él. —

‘Vad säger du, vad säger du?

«¿Qué dices? ¿Qué dices?».

Är det silver?’ —

«¿Es plata?».

‘Ja’, svarade prästen, ‘vi ska bli rika karlar, vi alla nu, och kunna leva som herrskap.’ —

– «Sí», respondió el sacerdote, «vamos a ser hombres ricos, todos ahora, y podremos vivir como señores».

‘Nej, är det silver!’

– «¡No, es plata!».

sade Per Persson än en gång och såg alltmer sorgsen ut. —

dijo Per Persson una vez más y se veía cada vez más triste. —

‘Ja, visst är det silver’, svarade prästen, ‘du skall inte tro, att jag vill bedraga dig.

– «Sí, claro que es plata», respondió el sacerdote, «no creas que quiero engañarte».

Du skall inte vara rädd för att bli glad.’ —

– «No tengas miedo de alegrarte».

‘Glad!’

– «¡Alegre!».

sade Per Persson.

dijo Per Persson.

‘Skulle jag bli glad?

– «¿Yo me alegraría?».

Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra för det osäkra.

– «Pensé que solo era oro falso el que habíamos encontrado, así que preferí no arriesgarme».

Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olov Svärd för hundra daler.’

– «He vendido mi parte de la mina a Olov Svärd por cien daler».

“Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät på landsvägen.

Estaba desesperado, y cuando el sacerdote se alejó, él se quedó llorando en la carretera.

“När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng bort till Olov Svärd och hans bror för att tala om för dem, att det var silver, som de hade funnit. Han tyckte, att han nu hade fått nog av att själv föra kring den goda nyheten.

Cuando el sacerdote llegó a su granja, envió a un criado a Olov Svärd y a su hermano para decirles que lo que habían encontrado era plata. Pensó que ya estaba harto de darles él mismo las buenas noticias.

“Men då prästen satt ensam på kvällen, tog åter glädjen ut sin rätt.

Pero, cuando el sacerdote se sentó solo por la noche, la alegría volvió a hacerse cargo.

Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han tänkte bygga den nya prästgården.

Salió en la oscuridad y se paró en una colina, donde planeaba construir la nueva rectoría.

Den skulle bli ståtlig, förstås, lika präktig som ett biskopsboställe.

Sería magnífica, por supuesto, tan hermosa como la residencia de un obispo.

Han stod länge ute den natten, och han nöjde sig inte med att bygga om prästgården.

Se quedó afuera mucho tiempo esa noche, y no se conformó solo con remodelar la rectoría.

Det föll honom in, att då det fanns så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd omkring gruvan.

Se le ocurrió que, dada la gran riqueza de la parroquia, mucha gente acudiría allí, y al final, tal vez se construiría una ciudad entera alrededor de la mina.

Och så skulle han nödgas att bygga en ny kyrka i stället för den gamla.

Y entonces se vería obligado a construir una nueva iglesia en lugar de la antigua.

Det skulle väl en stor del av hans rikedom gå åt till.

Probablemente, una gran parte de su riqueza se destinaría a ello.

Men han var inte nöjd med detta heller, utan han tänkte sig, att när hans kyrka vore färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men han skulle anmärka på det, att det inte fanns något ställe för honom, kungen, att ta in på.

Pero tampoco estaba satisfecho con esto, sino que pensó que, cuando su iglesia estuviera terminada, el rey y muchos obispos vendrían a inaugurarla, y el rey se alegraría de la iglesia, pero notaría que no había ningún lugar para que él, el rey, se alojara.

Och då skulle han få lov att bygga kungen ett slott i den nya staden.”

Y entonces se le permitiría construirle un castillo al rey en la nueva ciudad.

En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian och anmälde, att den stora kungavagnen var lagad.

Uno de los caballeros del rey abrió ahora la puerta del sagrario y anunció que el gran carruaje del rey estaba listo.

Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han besinnade sig. “Han skall få tala om sin historia till slut”, sade han till prästen. “Men han kan gå raskare framåt. Vi veta nu hur mannen drömde och tänkte. Vi vilja veta hur han handlade.”

Al principio, el rey estaba dispuesto a irse inmediatamente, pero se contuvo. «Dejaré que cuente su historia al final», le dijo al sacerdote. «Pero puede ir más rápido. Ya sabemos cómo soñaba y pensaba el hombre. Queremos saber cómo actuó».

“Men när prästen ännu satt mitt uppe i dessa drömmar”, fortfor prästen, “kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig livet.

«Pero cuando el sacerdote aún estaba inmerso en estos sueños», continuó el sacerdote, «le llegó la noticia de que Israel Per Persson se había suicidado».

Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av gruvan.

No había podido soportar el hecho de haber vendido su parte de la mina.

Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.”

Probablemente pensó que no podría soportar ver a otros disfrutar de una riqueza que podría haber sido suya cada día.

Kungen satte sig en smula till rätta i stolen. Han höll båda ögonen öppna. “Minsann”, sade han, “om jag hade varit den där prästen, tror jag, att jag hade fått nog av gruvan.”

El rey se acomodó un poco más en la silla. Mantuvo los ojos abiertos. «Vaya», dijo, «si yo hubiera sido ese sacerdote, creo que habría tenido suficiente de la mina».

“Kungen är en rik man, han”, sade prästen.

«El rey es un hombre rico», dijo el sacerdote.

“Han har mycket nog i alla fall.

«De todos modos, tiene mucho».

Det är inte på samma sätt med en fattig präst, som ingenting äger.

«No es lo mismo con un sacerdote pobre, que no posee nada».

Den stackaren tänkte i stället, när han såg, att Guds välsignelse inte var med hans företag: ‘Jag skall inte mera drömma om att göra mig själv ära och nytta med dessa rikedomar.

El desgraciado, al ver que la bendición de Dios no estaba con su negocio, pensó: «Ya no soñaré con hacerme rico y beneficiarme de estas riquezas».

Men jag kan ju inte låta silvret bli liggande i jorden.

«Pero no puedo dejar que la plata se quede en la tierra».

Jag måste ta fram det till nytta för de fattiga och nödställda.

«Debo sacarla y usarla en beneficio de los pobres y necesitados».

Jag skall bearbeta gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.’

«Procesaré la mina para ayudar a toda la parroquia».

“Därför gick prästen en dag över till Olov Svärd för att tala med honom och hans bror om vad de nu närmast borde företa sig med silverberget.

Por eso, un día, el sacerdote fue a ver a Olov Svärd para hablar con él y su hermano sobre lo que debían hacer a continuación con la montaña de plata.

När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som var omgiven av beväpnade bönder.

Cuando se acercó a la residencia de los soldados, se encontró con un carro rodeado de campesinos armados.

Och i kärran satt en karl, som hade händerna bakbundna och rep omkring fotlederna.

Y en el carro estaba un hombre con las manos atadas a la espalda y cuerdas alrededor de los tobillos.

“Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid att betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olov Svärd.

«Cuando el sacerdote pasó, el carro se detuvo y tuvo tiempo de observar al prisionero. Su cabeza estaba vendada, por lo que no era fácil ver quién era, pero el sacerdote pensó que reconocía a Olov Svärd».

“Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att han skulle få tala ett par ord med prästen.

«Escuchó al prisionero suplicar a los que lo vigilaban que le permitieran hablar unas palabras con el sacerdote».

“Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom. ‘Nu är du snart den ende, som vet var det där silverberget finns’, sade Olov.

«Se acercó y el prisionero se volvió hacia él. «Ahora serás el único que sabe dónde está la montaña de plata», dijo Olov».

‘Vad är det du säger, Olov?’ frågade prästen.

«¿Qué estás diciendo, Olov?», preguntó el sacerdote.

‘Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl.

«Bueno, verás, sacerdote, desde que supimos que habíamos encontrado una montaña de plata, mi hermano y yo no hemos podido ser tan buenos amigos como antes, sino que siempre nos peleamos».

Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan oss.

«Y anoche tuvimos una discusión sobre quién de los cinco había encontrado la mina primero, y eso desencadenó una pelea entre nosotros».

Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över pannan.

«Y ahora he matado a mi hermano, y él también me ha dejado una buena cicatriz en la frente».

Jag skall hänga nu, och sedan är du den ende, som vet något om gruvan.

«Ahora voy a ser ahorcado, y tú serás el único que sepa algo sobre la mina».

Därför vill jag be dig om en sak.’

«Por eso quiero pedirte una cosa».

‘Tala ut, du!’ sade prästen. ‘Jag skall göra vad jag kan för dig.’

«¡Habla, tú!», dijo el sacerdote. «Haré lo que pueda por ti».

‘Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig’, började soldaten, men prästen avbröt honom.

«Sabes que dejo muchos niños pequeños», comenzó el soldado, pero el sacerdote lo interrumpió.

‘Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan, skola de få, alldeles som om du själv hade levat.’

«En cuanto a eso, puedes estar tranquilo. Lo que te toque en la mina, lo heredarán, como si tú mismo hubieras vivido».

‘Nej’, sade Olov Svärd, ‘det var en annan sak jag ville be dig om. Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!’

«No», dijo Olov Svärd, «había otra cosa que quería pedirte. No dejes que ninguno de ellos se lleve nada de lo que salga de esa mina».

“Prästen ryckte ett steg tillbaka, han blev stående tyst och kunde intet svara.

El sacerdote retrocedió un paso, se quedó en silencio y no pudo responder nada.

‘Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn’, sade den fångne.

«Si no me prometes esto, no podré morir tranquilo», dijo el prisionero.

‘Ja’, sade prästen långsamt och mödosamt, ‘jag skall lova dig vad du begär av mig.’

«Bueno», dijo el sacerdote lentamente y con dificultad, «te prometeré lo que me pidas».

“Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen och tänkte på hur han skulle kunna hålla det löfte han hade givit honom.

Luego se llevó al asesino y el sacerdote se quedó en la carretera pensando en cómo podría cumplir la promesa que le había hecho.

Under hela vägen hem tänkte han på rikedomen, som han hade varit så glad åt.

Durante todo el camino a casa, pensó en la riqueza, de la que había estado tan feliz.

Men om det nu var så, att folket i denna församlingen inte tålde vid rikedom?

Pero, ¿y si la gente de esta parroquia no tolerara la riqueza?

Nu voro redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta och präktiga män.

Ya había cuatro hombres arruinados, que antes habían sido hombres orgullosos y respetables.

Han tyckte sig se hela församlingen framför sig, och han föreställde sig hur den där silvergruvan skulle fördärva den ene efter den andre.

Le pareció ver a toda la parroquia frente a él, e imaginó cómo esa mina de plata arruinaría a uno tras otro.

Anstod det honom, som var satt att vårda dessa fattiga människors själar, att släppa ut över dem det, som skulle bli deras undergång?”

¿Era apropiado que él, que estaba encargado de cuidar las almas de estas pobres personas, les hiciera caer en lo que sería su perdición?

Kungen satt på en gång upprätt i stolen och stirrade på den, som talade. “Jag må säga!” sade han. “Han kommer mig att förstå, att en präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel karl.”

El rey se sentó de repente erguido en la silla y miró fijamente a quien hablaba. «¡Debo decir!», dijo. «Me hace comprender que un sacerdote en esta remota región debe ser un hombre de verdad».

“Inte heller var det nog med detta, som redan hade hänt”, fortfor prästen, “utan så snart som nyheten om gruvan spridde sig bland sockenborna, upphörde de att arbeta och gingo lättjefulla omkring och väntade på den tiden, då den stora rikedomen skulle strömma ut över dem.

«Y no fue solo esto lo que ya había sucedido», continuó el sacerdote, «sino que tan pronto como la noticia de la mina se extendió entre los habitantes de la parroquia, dejaron de trabajar y vagaban perezosamente esperando el momento en que la gran riqueza se derramaría sobre ellos».

Allt löst folk, som fanns i trakten, strömmade till, och dryckenskap och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde talas om.

Toda la gente ociosa de la zona acudió, y la embriaguez y las peleas se convirtieron en lo que el sacerdote oía hablar constantemente.

“En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i skogen och sökte efter gruvan, och prästen märkte, att så snart han gick från hemmet, smögo sig människor efter honom för att ta reda på om han begav sig till silverberget och stjäla hemligheten från honom.

«Una multitud de personas no hacía nada más que vagar por el bosque en busca de la mina, y el sacerdote notó que tan pronto como salía de casa, la gente lo seguía para averiguar si se dirigía a la montaña de plata y robarle el secreto».

“Då sakerna stodo så, kallade prästen samman bönderna till stämma.

Ante esta situación, el sacerdote convocó a los campesinos a una asamblea.

“För det första påminde han dem om alla de olyckor, som upptäckten av silverberget hade dragit över dem, och han frågade dem om de ville låta sig fördärvas, eller om de ville rädda sig själva.

«Primero que nada, les recordó todos los desastres que el descubrimiento de la montaña de plata había traído sobre ellos, y les preguntó si querían dejarse arruinar o si preferían salvarse a sí mismos».

Därpå sade han dem, att de inte skulle vänta av honom, som var deras präst, att han skulle bidraga till deras undergång.

Luego les dijo que no debían esperar que él, que era su sacerdote, contribuyera a su perdición.

Nu hade han beslutit att för ingen människa förråda var silverberget fanns, och aldrig ville han själv hämta rikedom ur det.

Ahora había decidido que no revelaría a nadie dónde se encontraba la montaña de plata, y nunca quiso él mismo extraer riquezas de ella.

Och så frågade han bönderna hur de framgent ville ha det.

Y así preguntó a los campesinos qué deseaban hacer en el futuro.

Om de ville fortsätta att söka efter gruvan och vänta på rikedom, då ville han dra så långt bort, att aldrig en hörsägen om deras elände kunde nå honom.

Si querían seguir buscando la mina y esperar la riqueza, él se iría tan lejos que ningún rumor de su desgracia podría llegar hasta él.

Men om de ville överge att tänka på silvergruvan och bli som förr, då ville han stanna ibland dem.

Pero si querían abandonar la idea de la mina de plata y volver a ser como antes, él se quedaría con ellos.

‘Men hur ni än väljer’, sade prästen, ‘så kom detta ihåg, att av mig får ingen någonsin veta något om silverberget!’”

«Pero hagáis lo que hagáis», dijo el sacerdote, «recordad esto: nadie, absolutamente nadie, sabrá nada de la montaña de plata por mi intermedio».

“Nå”, sade kungen, “hur valde bönderna?”

«Bueno», dijo el rey, «¿qué decidieron los campesinos?».

“De gjorde, som prästen ville”, sade prästen.

«Hicieron lo que el sacerdote deseaba», respondió el sacerdote.

“De förstodo, att han menade väl med dem, när han ville förbli fattig för deras skull.

«Comprendieron que tenía buenas intenciones con ellos, al querer permanecer pobre por su bien».

Och de gåvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och dölja malmådern väl med ris och sten, så att ingen skulle kunna finna den, inte de och inte deras efterkommande.”

Y encargaron a su sacerdote que fuera al bosque y ocultara bien la veta de plata con arroz y piedras, para que nadie pudiera encontrarla, ni ellos ni sus descendientes.

“Och sedan har prästen levat här lika fattig som de andra.”

«Y desde entonces, el sacerdote ha vivido aquí tan pobre como los demás».

“Ja”, svarade prästen, “han har levat här lika fattig som de andra.”

«Sí», respondió el sacerdote, «ha vivido aquí tan pobre como los demás».

“Han har väl ändå gift sig och byggt sig en ny prästgård?” sade kungen.

«Pero, ¿no se casó y construyó una nueva rectoría?», preguntó el rey.

“Nej, han har inte haft råd att gifta sig, och han bor i den gamla kojan.”

«No. No pudo permitirse casarse y vive en la antigua cabaña».

“Det är en vacker historia, som han har berättat mig”, sade kungen och böjde på huvudet.

«Es una hermosa historia la que me ha contado», dijo el rey, inclinando la cabeza.

Prästen stod tyst framför kungen. Om några ögonblick återtog denne: “Var det på silverberget han tänkte, när han sade, att prästen här skulle kunna skaffa mig så mycket pengar, som jag behöver?”

El sacerdote permaneció en silencio frente al rey. Después de unos momentos, el rey volvió a preguntar: «¿Pensaba en la montaña de plata cuando dijo que el sacerdote de aquí podría proporcionarme todo el dinero que necesito?».

“Ja”, sade den andre.

«Sí», respondió el otro.

“Men jag kan inte lägga tumskruvar på honom”, sade kungen, “och hur vill han annars, att jag skall få en sådan man att visa mig berget? Han har ju försakat både kärestan och all livets välmåga.”

«Pero no puedo presionarlo», dijo el rey, «y, ¿cómo espera que consiga que un hombre así me muestre la montaña? Ha renunciado tanto a su amada como a toda la prosperidad de la vida».

“Det är en annan sak”, sade prästen. “Men om det är fäderneslandet, som behöver skatten, så ger han nog med sig.”

«Eso es otra cosa», dijo el sacerdote. «Pero si es la patria la que necesita el tesoro, seguramente él cooperará».

“Svarar han mig för det?” frågade kungen.

«¿Me responderá por eso?», preguntó el rey.

“Ja, det svarar jag för”, sade prästen.

«Sí, respondo por eso», dijo el sacerdote.

“Bryr han sig då inte om hur det går med hans sockenbor?”

«¿Entonces no le importa lo que le pasa a los habitantes de su parroquia?».

“Det får stå i Guds hand.”

«Dejaré que Dios se encargue de ello».

Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret.

El rey se levantó de la silla y se acercó a la ventana.

Han stod en stund och såg på folkhopen därutanför.

Se quedó un rato observando a la multitud que se encontraba afuera.

Ju längre han såg, desto klarare började hans stora ögon glänsa, och gestalten tycktes växa.

Cuanto más miraba, más brillaban sus grandes ojos y la figura parecía crecer.

“Han kan hälsa prästen i den här församlingen”, sade kungen, “att det ges ingen skönare syn för Sveriges konung än att se ett folk sådant som detta.”

«Puede decirle al sacerdote de esta parroquia», dijo el rey, «que no hay una vista más hermosa para el rey de Suecia que ver a un pueblo como este».

Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen. Han började småle. “Är det så, att prästen i den här församlingen är så fattig, att han tar av sig de svarta kläderna, så snart som gudstjänsten är slut, och klär sig som en bonde?” frågade kungen.

Luego, el rey se volvió hacia el sacerdote y comenzó a sonreír. «¿Es así que el sacerdote de esta parroquia es tan pobre que se quita la ropa negra tan pronto como termina el servicio y se viste como un campesino?», preguntó el rey.

“Ja, så fattig är han”, sade komministern, och rodnaden sköt upp i det grova ansiktet.

«Sí, es tan pobre», dijo el comisionado, y el rubor se extendió por su tosco rostro.

Kungen gick åter fram till fönstret.

El rey volvió a acercarse a la ventana.

Det syntes på honom, att han var i sitt bästa lynne.

Se notaba que estaba de un humor excelente.

Allt ädelt och storslaget, som bodde inom honom, hade blivit väckt till liv.

Todo lo noble y grandioso que habitaba en su interior había cobrado vida.

“Han skall låta den där gruvan ligga i fred”, sade kungen.

«Dejará en paz esa mina», dijo el rey.

“Eftersom han har svultit och arbetat ett helt liv för att få det här folket sådant, som han vill ha det, så skall han få behålla det sådant, som det är.”

«Ya que ha pasado hambre y ha trabajado toda su vida para que este pueblo sea como quiere que sea, debería poder conservarlo tal como está».

“Men om riket är i fara?” sade prästen.

«¿Pero y si el reino estuviera en peligro?», dijo el sacerdote.

“Riket är bättre betjänt med människor än med pengar”, sade kungen. Och när kungen hade sagt detta, bjöd han prästen farväl och gick ut ur sakristian.

«El reino está mejor servido con personas que con dinero», dijo el rey. Y tras decir esto, el rey se despidió del sacerdote y salió de la sacristía.

Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som när han hade gått in. Men när kungen steg utför trappan, kom en bonde emot honom.

Fuera, la multitud permanecía tan silenciosa y callada como cuando había entrado. Pero cuando el rey bajó por la escalera, un campesino se le acercó.

“Har du nu fått tala med vår präst?” sade bonden.

«¿Ya has hablado con nuestro sacerdote?», dijo el campesino.

“Ja”, sade kungen, “jag har talat med honom.”

«Sí», dijo el rey, «he hablado con él».

“Då har du väl också fått svar från oss?” sade bonden. “Vi bådo dig, att du skulle gå in och tala vid vår präst, för att han skulle ge dig svar från oss.”

«¿Entonces también has recibido una respuesta de nuestra parte?», dijo el campesino. «Te rogamos que entraras a hablar con nuestro sacerdote, para que él te diera una respuesta de nuestra parte».

“Ja, jag har fått svar”, sade kungen.

«Sí, he recibido una respuesta», dijo el rey.