Handelsagenten Fågelsång satt på Turisthotellets terrass i Marstrand och tittade på havet, när två brunbrända flickebarn, det ena i blått, det andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid närmaste bord.

El agente comercial Fågelsång estaba sentado en la terraza del Hotel Turistico en Marstrand, contemplando el mar, cuando dos niñas de piel bronceada, una vestida de azul y la otra de blanco, irrumpieron como un rayo de sol en la monotonía y se sentaron en la mesa más cercana.

Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.

Una era luminosa y redonda, la otra morena y delicada, y el agente comercial Fågelsång pasó inmediatamente de admirar la belleza del mar a admirar aún más a la niña delicada.

Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret för blåstens skull ned till de vita skorna, och så snart hon slagit sig ned inriktade han hela sin energi på att inleda en enklare ögonkurtis.

Su mirada se deslizó suavemente desde el flor blanco que ella había envuelto alrededor de su cabello para protegerse del viento, hasta los zapatos blancos, y tan pronto como ella se acomodó, él concentró toda su energía en iniciar una simple conversación ocular.

Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men när så Fågelsång vågade sig på aningen av ett småleende, vände hon sig plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling av urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst meddelade att Putte var hans ögonsten.

Por un momento, la niña devolvió su mirada, fría y distante, pero cuando Fågelsång se atrevió a esbozar una sonrisa, ella de repente se volvió y comenzó a observar con gran interés a un joven de la población indígena, que allí abajo en el muelle anunciaba en voz alta y quejumbrosa que Putte era su tesoro más preciado.

Fågelsång ägnade hon inte vidare en blick.

Fågelsång ni siquiera le dedicó una mirada más.

»Det var mig en liten hårdflirtad satunge!» tänkte Fågelsång för sig själv, och försökte genom en diskret hostning åter fånga flickebarnets uppmärksamhet.

«¡Qué niñita tan coqueta!», pensó Fågelsång para sí mismo, e intentó captar de nuevo la atención de la niña con una tos discreta.

Men förgäves.

Pero fue en vano.

Detta irriterade Fågelsång. Han ansåg sig äga ett fördelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som en direkt personlig förolämpning.

Esto irritó a Fågelsång. Él se consideraba atractivo y percibió esta indiferencia como una ofensa personal directa.

Inte ens när musiken spelade upp Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja» blev det något resultat av.

Ni siquiera cuando la música tocaba Cavalleria, y Fågelsång canturreaba audiblemente: «Mi blanca Li-hila», logró algún resultado.

Den vita liljan låtsades som om handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit.

La lilita blanca fingió que el agente comercial Fågelsång no existía en absoluto, y cuando ella y su amiga azul bebieron su café y comieron sus pasteles, desaparecieron del horizonte de Fågelsång tan rápidamente como habían aparecido.

Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne.

Pero al día siguiente, Fågelsång tuvo la oportunidad de volver a verla.

Det var på Strandpromenaden, där hon flanerade ensam i solskenet, vitklädd som förut, och med ett svart band om livet, och som Fågelsång var en modig man, steg han helt lugnt fram och bad att få göra sällskap.

Era en el paseo marítimo, donde ella paseaba sola bajo el sol, vestida de blanco como antes, y con una cinta negra alrededor de la cintura, y como Fågelsång era un hombre valiente, se acercó con toda tranquilidad y le pidió que le acompañara.

Fågelsång hade aldrig trott att det kunde finnas så mycket kyla mitt i sommaren som den med vilken han blev mottagen, men när han sade sitt namn sken flickebarnet upp.

Fågelsång nunca había pensado que pudiera haber tanta frialdad en pleno verano como la con la que fue recibido, pero cuando dijo su nombre, la niña se iluminó.

»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder och ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan.

«¡Qué nombre tan gracioso», dijo, y mostró una hilera de dientes blancos y un par de mejillas sonrientes, que hicieron que Fågelsång se quedara sin aliento.

»Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har jag hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.»

«Es un nombre hermoso», respondió Fågelsång convincentemente. «Lo inventé yo mismo. Antes me llamaba Petrusson».

»Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den sköna.

«Entonces no me extraña que el señor Fågelkvitter haya cambiado de nombre», dijo la bella.

»Fågelsång!» rättade handelsagenten. »Men fröken har inte sagt vad fröken heter.»

«Fågelsång», corrigió el agente comercial. «Pero la señorita no ha dicho cómo se llama».

»Hm! Jag brukar verkligen inte stifta bekantskap så här sans façon, men jag antar, att det skulle vara ohövligt att inte nu säga mitt namn. Jag heter Lingonhjelm.»

«¡Oh! Realmente no suelo hacer amistades de esta forma, pero supongo que sería grosero no decir mi nombre ahora. Me llamo Lingonhjelm».

Det klack till i Fågelsång, ty han hyste, i gemen med hela släkten Petrusson, en djup vördnad för ridderskapet och adeln. Han nästan ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan själv, som sade:

Fågelsång se sobresaltó, ya que él, al igual que toda la familia Petrusson, sentía un profundo respeto por la caballería y la nobleza. Casi se arrepintió de haber saludado a la niña, y pensó en retirarse del juego lo antes posible, pero esto fue repentinamente frustrado por la propia niña, que dijo:

»Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med hem och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller hur?»

«Como he dicho, no es del todo correcto. Pero si usted nos acompaña a casa y se presenta a la familia, todo será correcto, ¿no?»

»Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.

«¡Pues claro, pues claro!», respondió Fågelsång un poco nervioso.

»Då gå vi genast», svarade flickebarnet, och Fågelsång larvade med.

«Entonces iremos ahora mismo», respondió la niña, y Fågelsång fingió estar de acuerdo.

För resten visste han med sig, att han var fin nog att uppträda var som helst.

Por lo demás, sabía que era lo suficientemente educado como para comportarse en cualquier lugar.

Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, grå rock, blå skjorta, grön halsduk och panama med band i de franska färgerna, och som han dessutom hade en nackbena, som allvarligt strävade att nå ned till vekryggen ansåg han, att ingenting brast i hans utstyrsel.

Tenía zapatos blancos y calcetines de seda, pantalones blancos, un abrigo gris, una camisa azul, una bufanda verde y un sombrero de Panamá con cinta de los colores franceses, y además, como tenía una joroba que intentaba seriamente llegar hasta su espalda, consideraba que nada de su atuendo estaba fuera de lugar.

Tio minuter senare befann han sig i den villa, där flickebarnet bodde under sommaren, och föreställdes för en ståtlig och vänlig gammal herre.

Diez minutos más tarde, se encontraba en la villa donde la niña vivía en verano, y fue presentado a un anciano señor elegante y amable.

»Min far, landshövding Lingonhjelm!» presenterade flickan, och Fågelsång skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.

«¡Mi padre, el gobernador Lingonhjelm!», presentó la niña, y Fågelsång le estrechó la mano, profundamente conmovido por la seriedad del momento.

Handelsagenten Fågelsång hade aldrig kunnat drömma om, att han i hela sitt liv skulle få träffa något så högt uppsatt som en landshövding, och han fann denna ärofulla upplevelse allt annat än angenäm.

El agente comercial Fågelsång nunca había soñado que en toda su vida llegaría a conocer a alguien tan importante como un gobernador, y encontró esta experiencia gloriosa más que desagradable.

Men hans vita lilja tycktes i stället vara vid alldeles briljant humör, tog honom med sig ut på en balkong, satte honom på yttersta kanten av en korgstol — att få honom att sitta ordentligt gick inte — och såg till att han fick whisky och vatten.

Pero su lila blanca parecía estar de un humor brillante, lo llevó a un balcón, lo sentó en el borde de una silla de mimbre —no logró que se sentara correctamente— y se aseguró de que tuviera whisky y agua.

Se’n kom landshövdingen, som visade sig vara en trevlig karl, om också Fågelsång ibland hade litet svårt att följa med hans konversation, och ungefär samtidigt försvann flickebarnet en stund.

Luego llegó el gobernador, que resultó ser un hombre agradable, aunque a Fågelsång a veces le costaba seguir su conversación, y casi al mismo tiempo, la niña desapareció por un momento.

Fågelsång hörde hur det pinglade i telefonen, så kom hon tillbaka i ett lynne, som tycktes vara ännu mera strålande än förut.

Fågelsång oyó el tintineo del teléfono, y ella volvió en un instante, que parecía ser aún más radiante que antes.

Snart nog lämnade landshövdingen dem och Fågelsång andades lättare när han blev ensam med flickan.

Pronto, el gobernador los dejó y Fågelsång respiró más tranquilamente al quedarse a solas con la niña.

»Trevlig gubbe, er farsa», sade han i sin elegantaste sällskapston. »Men jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där pampiga jyckar.»

«Un tipo agradable, tu padre», dijo en su tono de conversación más elegante. «Pero siempre me siento un poco incómodo cuando estoy con estos perros importantes».

»Brukar ni vara det ofta då?» frågade flickan oskyldigt.

«¿Y eso ocurre a menudo?», preguntó la niña inocentemente.

Fågelsång kände att han rodnade.

Fågelsång sintió que se sonrojaba.

»Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag — jag rör mig naturligtvis endast i de allra bästa kretsar.»

«¡Oh! ¡Sí! No todos los días, pero a menudo. Yo... yo, por supuesto, solo me muevo en los círculos más selectos».

»Naturligtvis!» instämde flickan. »Det märks ju på herr Fågelsångs nobla uppträdande. Ledigt och otvunget — hallå, flickor, välkomna upp!»

«¡Por supuesto!», coincidió la niña. «Se nota en el comportamiento noble del señor Fågelsång. Relajado y sin afectación — ¡Hola, chicas, bienvenidas!».

Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot villan.

Esta última frase iba dirigida a un par de jóvenes damas que se acercaban a la villa.

Fröken Lingonhjelm föreställde:

La señorita Lingonhjelm imaginó:

»Herr Fågelsång, fröken Sabelkrona, baronesse von Erbingen. Baronessan är hovfröken hos hennes furstliga höghet arvprinsessan av Sachsen-Braunschweig, som just nu är här i Marstrand, som ni vet.»

«El señor Fågelsång, la señorita Sabelkrona, la baronesa von Erbingen. La baronesa es dama de honor de Su Alteza Real la princesa heredera de Sajonia-Branenburg, que actualmente se encuentra en Marstrand, como ya sabéis».

Fågelsång bugade djupt.

Fågelsång hizo una profunda reverencia.

»Nä, de hade jag inte hört!» svarade han, och började konversera damerna. Men han avbröts av baronessan, som på bruten svenska meddelade värdinnan, att hennes höghet själv om en liten stund ämnade avlägga visit.

«¡No, no había oído nada!», respondió, y comenzó a conversar con las damas. Pero fue interrumpido por la baronesa, que en un sueco entrecortado comunicó a la anfitriona que Su Alteza misma iba a hacer una visita en breve.

»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste sig.

«Entonces será mejor que me vaya», dijo Fågelsång y se levantó.

»För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av att få möta er.»

«¡Pero no!», exclamaron a coro. «La princesa seguramente estará encantada de conocerles».

Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu en hovfröken.

Poco después, la princesa, una joven muy hermosa, acompañada por otra dama de honor, también llegó al lugar.

Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde, och Fågelsång bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i hängselstropparna.

Fue recibida con toda la ceremonia que su rango exigía, y Fågelsång hizo una reverencia tan profunda que se oyó el ruido de los cordones de su abrigo al rozarse entre sí.

Hon såg ut precis som Fågelsång tänkt sig att en prinsessa borde.

Ella se veía exactamente como Fågelsång había imaginado que debería ser una princesa.

Lång och smärt, försedd med lorgnett i sköldpadd och högdragen, oerhört högdragen.

Alta y delicada, con un lorgnette de tortuga y una actitud altanera, extremadamente altanera.

När hon tilltalade någon av de andra unga damerna, reste sig denna genast upp och neg djupt, och Fågelsång, som hade lätt för att lära, bugade alltså djupt när han blev tilltalad. Och det blev många bugningar, ty högheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.

Cuando se dirigía a alguna de las otras jóvenes damas, ésta se levantaba inmediatamente y hacía una profunda reverencia, y Fågelsång, que aprendía rápido, hacía lo mismo cuando se le dirigía. Y hubo muchas reverencias, pues Su Alteza se ocupó principalmente de él.

Och detta var ytterst ansträngande för Fågelsång, ty hon envisades att tala med honom på tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda som hon fick av honom var därför ett i vånda framstammat:

Y esto fue sumamente agotador para Fågelsång, ya que ella insistía en hablarle en alemán, mientras que él solo podía hablar sueco. Por lo tanto, lo único que logró de él fue una respuesta angustiada:

»Nicht verstanden, Euers Hochzeit!»

«No entendí, vuestra boda».

Ingen av de andra brydde sig om att uppträda som tolk, och högheten pratade på, utan att fästa sig vid hans distress.

Ninguno de los demás se molestó en hacer de intérprete, y Su Alteza continuó hablando sin prestar atención a su angustia.

Till slut blev situationen outhärdlig för Fågelsång. Han greps av förtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en underdånig bugning prinsessans hand.

Al final, la situación se hizo insoportable para Fågelsång. Se armó de valor, se puso el sombrero, se levantó de la silla y, con una reverencia servil, tomó la mano de la princesa.

»Ajö, Euers Hochzeit!» sade han helt burdus, bugade hastigt för de övriga damerna och rusade i väg, utan att akta på de uppmaningar att stanna kvar, som i en välljudande kör klingade efter honom.

«¡Felicidades, vuestra boda!», dijo con toda naturalidad, hizo una rápida reverencia a las demás damas y se apresuró a salir, sin prestar atención a las exhortaciones a que se quedara, que resonaban tras él como un coro bien afinado.

En liten stund senare satt han åter på Turisthotellets terrass, och lovade sig själv, att han hädanefter skulle akta sig för att slå ned på obekanta flickebarn, hur tilltalande de än månde vara.

Un poco más tarde, estaba de nuevo en la terraza del Hotel Turista, y se prometió a sí mismo que, de ahora en adelante, se abstendría de coquetear con niñas desconocidas, por muy atractivas que pudieran ser.

Då fick han helt plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden.

Entonces, de repente, vio a las cinco jóvenes damas que acababa de dejar, avanzar por la acera.

Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.

Al frente iban la princesa y la señorita Lingonhjelm, de la mano, y detrás, las otras tres, y todas parecían divertirse muchísimo.

Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett sällskap vid närmaste bord, reste sig och hälsade artigt.

Fågelsång se escondió cuidadosamente para no ser visto, pero un joven, que formaba parte de un grupo en la mesa más cercana, se levantó y le saludó amablemente.

»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade en av sällskapet.

«¿No era la hija del gobernador Lingonhjelm, la morena?», preguntó uno de los miembros del grupo.

»Jo, det var det!» svarade den unge mannen.

«Sí, lo era», respondió el joven.

»Vem var den andra, som höll henne under armen?»

«¿Y quién era el otro, el que la sostenía bajo el brazo?».

»Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg & Svensson där.»

«Era una tal señorita Karlberg, de Gotemburgo. Hija de Karlberg & Svensson».

Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor han till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.

El agente comercial Fågelsång sintió que se le helaba la sangre. Entonces, juró, bebió su grog y se fue al hotel a empacar.