Book cover

CRÉDITS

Göteborgsflickor

Book cover

Read by Lars Rolander for LibriVox in 2010.

Herr Fågelsång I Societén

Handelsagenten Fågelsång satt på Turisthotellets terrass i Marstrand och tittade på havet, när två brunbrända flickebarn, det ena i blått, det andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid närmaste bord.

L'agent commercial Fågelsång était assis sur la terrasse de l'hôtel touristique de Marstrand, regardant la mer, lorsque deux jeunes filles à la peau dorée, l'une vêtue de bleu, l'autre de blanc, apparurent comme un rayon de soleil dans la morosité et s'assirent à la table la plus proche.

Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.

L'une était lumineuse et ronde, l'autre noire et mince, et l'agent commercial Fågelsång fut immédiatement arraché à son admiration pour la beauté de la mer pour une admiration encore plus grande pour la plus mince d'entre elles.

Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret för blåstens skull ned till de vita skorna, och så snart hon slagit sig ned inriktade han hela sin energi på att inleda en enklare ögonkurtis.

Son regard glissa doucement du chapeau blanc qu'elle avait noué autour de ses cheveux à cause du vent, jusqu'aux chaussures blanches, et dès qu'elle se fut installée, il concentra toute son énergie pour engager une conversation oculaire plus simple.

Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men när så Fågelsång vågade sig på aningen av ett småleende, vände hon sig plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling av urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst meddelade att Putte var hans ögonsten.

Un instant, la jeune fille rencontra son regard, froid et distant, mais lorsque Fågelsång osa esquisser un léger sourire, elle se détourna soudainement et commença à observer avec un vif intérêt un jeune homme de la population indigène, qui, au bas de la jetée, annonçait d'une voix forte et plaintive que Putte était son bijou le plus précieux.

Fågelsång ägnade hon inte vidare en blick.

Fågelsång ne lui accorda plus un regard.

»Det var mig en liten hårdflirtad satunge!» tänkte Fågelsång för sig själv, och försökte genom en diskret hostning åter fånga flickebarnets uppmärksamhet.

« C'était une petite coquette insolente ! » pensa Fågelsång en silence, et tenta de capter à nouveau l'attention de la jeune fille en émettant un éternuement discret.

Men förgäves.

Mais en vain.

Detta irriterade Fågelsång. Han ansåg sig äga ett fördelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som en direkt personlig förolämpning.

Cela irrita Fågelsång. Il se considérait comme étant d'une apparence avantageuse, et percevait cette indifférence comme une insulte personnelle directe.

Inte ens när musiken spelade upp Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja» blev det något resultat av.

Même lorsque la musique jouait Cavalleria, et que Fågelsång fredonnait distinctement : « Ma blanche Li-hila », cela n'aboutit à rien.

Den vita liljan låtsades som om handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit.

La blanche lilie feignit de ne pas voir du tout l'agent commercial Fågelsång, et lorsqu'elle et son amie bleue eurent bu leur café et mangé leurs pâtisseries, elles disparurent de l'horizon de Fågelsång aussi rapidement qu'elles étaient apparues.

Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne.

Mais le lendemain, Fågelsång put la revoir.

Det var på Strandpromenaden, där hon flanerade ensam i solskenet, vitklädd som förut, och med ett svart band om livet, och som Fågelsång var en modig man, steg han helt lugnt fram och bad att få göra sällskap.

C'était sur la promenade, où elle flânait seule sous le soleil, vêtue de blanc comme auparavant, et avec un ruban noir autour de la taille. Et Fågelsång, qui était un homme courageux, s'approcha tranquillement et demanda à lui tenir compagnie.

Fågelsång hade aldrig trott att det kunde finnas så mycket kyla mitt i sommaren som den med vilken han blev mottagen, men när han sade sitt namn sken flickebarnet upp.

Fågelsång n'avait jamais pensé qu'il puisse y avoir autant de froideur en plein été que celle avec laquelle il fut accueilli, mais lorsqu'il prononça son nom, la jeune fille s'illumina.

»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder och ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan.

« Un nom si drôle », dit-elle, et montra une rangée de dents blanches et deux fossettes, qui firent perdre le souffle à Fågelsång.

»Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har jag hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.»

« C'est un beau nom », répondit Fågelsång avec conviction. « Je l'ai inventé moi-même. Avant, je m'appelais Petrusson. »

»Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den sköna.

« Alors je ne m'étonne pas que M. Fågelkvitter ait changé de nom ! » dit la belle.

»Fågelsång!» rättade handelsagenten. »Men fröken har inte sagt vad fröken heter.»

« Fågelsång ! » corrigea l'agent commercial. « Mais mademoiselle n'a pas dit son nom. »

»Hm! Jag brukar verkligen inte stifta bekantskap så här sans façon, men jag antar, att det skulle vara ohövligt att inte nu säga mitt namn. Jag heter Lingonhjelm.»

« Hm ! Je n'ai vraiment pas l'habitude de me présenter aussi sans façon, mais je suppose qu'il serait impoli de ne pas donner mon nom maintenant. Je m'appelle Lingonhjelm. »

Det klack till i Fågelsång, ty han hyste, i gemen med hela släkten Petrusson, en djup vördnad för ridderskapet och adeln. Han nästan ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan själv, som sade:

Fågelsång fut stupéfait, car il nourrissait, comme toute la famille Petrusson, une profonde vénération pour la noblesse et l'aristocratie. Il regretta presque d'avoir abordé la jeune fille, et envisagea de se retirer le plus rapidement possible, mais cela fut soudainement rendu inutile par la jeune fille elle-même, qui dit :

»Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med hem och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller hur?»

« C'est vrai, ce n'est pas tout à fait correct. Mais si vous venez à la maison et que vous êtes présenté à la famille, tout sera correct, n'est-ce pas ? »

»Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.

« Oui, oui ! » répondit Fågelsång un peu nerveusement.

»Då gå vi genast», svarade flickebarnet, och Fågelsång larvade med.

« Alors, allons-y tout de suite », dit la jeune fille, et Fågelsång se mit en marche.

För resten visste han med sig, att han var fin nog att uppträda var som helst.

Pour le reste, il savait qu'il était assez distingué pour se comporter n'importe où.

Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, grå rock, blå skjorta, grön halsduk och panama med band i de franska färgerna, och som han dessutom hade en nackbena, som allvarligt strävade att nå ned till vekryggen ansåg han, att ingenting brast i hans utstyrsel.

Il avait des chaussures blanches et des chaussettes grises, un pantalon blanc, un manteau gris, une chemise bleue, une écharpe verte et un chapeau panama avec un ruban aux couleurs françaises, et comme il avait une bosse sur le cou qui s'efforçait sérieusement d'atteindre son dos, il estimait qu'il n'y avait rien de mal dans sa tenue.

Tio minuter senare befann han sig i den villa, där flickebarnet bodde under sommaren, och föreställdes för en ståtlig och vänlig gammal herre.

Dix minutes plus tard, il se trouvait dans la villa où la jeune fille passait l'été, et il fut présenté à un vieil homme distingué et amical.

»Min far, landshövding Lingonhjelm!» presenterade flickan, och Fågelsång skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.

« Mon père, le gouverneur Lingonhjelm ! » présenta la jeune fille, et Fågelsång serra la main, profondément ému par la gravité du moment.

Handelsagenten Fågelsång hade aldrig kunnat drömma om, att han i hela sitt liv skulle få träffa något så högt uppsatt som en landshövding, och han fann denna ärofulla upplevelse allt annat än angenäm.

L'agent commercial Fågelsång n'avait jamais rêvé de rencontrer quelqu'un d'aussi haut placé qu'un gouverneur, et il trouva cette expérience glorieuse mais pas très agréable.

Men hans vita lilja tycktes i stället vara vid alldeles briljant humör, tog honom med sig ut på en balkong, satte honom på yttersta kanten av en korgstol — att få honom att sitta ordentligt gick inte — och såg till att han fick whisky och vatten.

Mais sa lys blanche semblait au contraire être d'une humeur brillante. Elle l'emmena sur un balcon, le fit s'asseoir sur le bord d'un fauteuil — il ne voulait pas s'asseoir correctement — et s'assura qu'il avait du whisky et de l'eau.

Se’n kom landshövdingen, som visade sig vara en trevlig karl, om också Fågelsång ibland hade litet svårt att följa med hans konversation, och ungefär samtidigt försvann flickebarnet en stund.

Puis le gouverneur arriva, qui s'avéra être un homme agréable, même si Fågelsång avait parfois un peu de mal à suivre sa conversation, et à peu près au même moment, la jeune fille disparut un moment.

Fågelsång hörde hur det pinglade i telefonen, så kom hon tillbaka i ett lynne, som tycktes vara ännu mera strålande än förut.

Fågelsång entendit la sonnerie du téléphone, puis elle revint en un éclair, semblant être encore plus radieuse qu'avant.

Snart nog lämnade landshövdingen dem och Fågelsång andades lättare när han blev ensam med flickan.

Bientôt, le gouverneur les quitta et Fågelsång respira plus librement quand il fut seul avec la jeune fille.

»Trevlig gubbe, er farsa», sade han i sin elegantaste sällskapston. »Men jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där pampiga jyckar.»

« C'est un type sympa, ton père », dit-il d'une voix aussi élégante que possible. « Mais je me sens toujours un peu mal à l'aise quand je suis avec ces gros bonhommes importants. »

»Brukar ni vara det ofta då?» frågade flickan oskyldigt.

« Tu t'y habitues vite ? » demanda la jeune fille avec innocence.

Fågelsång kände att han rodnade.

Fågelsång sentit qu'il rougissait.

»Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag — jag rör mig naturligtvis endast i de allra bästa kretsar.»

« Hm ! Oui ! Pas tous les jours, mais assez souvent. Je — je ne fréquente bien sûr que les milieux les plus distingués. »

»Naturligtvis!» instämde flickan. »Det märks ju på herr Fågelsångs nobla uppträdande. Ledigt och otvunget — hallå, flickor, välkomna upp!»

« Bien sûr ! » répondit la jeune fille. « On le voit bien à l'élégance de M. Fågelsång. Sans formalité, sans prétention — allez, les filles, montez ! »

Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot villan.

Ces derniers mots s'adressaient à deux jeunes dames qui s'approchaient de la villa.

Fröken Lingonhjelm föreställde:

Mademoiselle Lingonhjelm imagina :

»Herr Fågelsång, fröken Sabelkrona, baronesse von Erbingen. Baronessan är hovfröken hos hennes furstliga höghet arvprinsessan av Sachsen-Braunschweig, som just nu är här i Marstrand, som ni vet.»

« M. Fågelsång, Mademoiselle Sabelkrona, la baronne von Erbingen. La baronne est dame d'honneur de Son Altesse Royale la princesse héritière de Saxe-Brunswick, qui est actuellement ici à Marstrand, comme vous le savez. »

Fågelsång bugade djupt.

Fågelsång s'inclina profondément.

»Nä, de hade jag inte hört!» svarade han, och började konversera damerna. Men han avbröts av baronessan, som på bruten svenska meddelade värdinnan, att hennes höghet själv om en liten stund ämnade avlägga visit.

« Non, je n'avais pas entendu cela ! » répondit-il, et il commença à discuter avec les dames. Mais il fut interrompu par la baronne, qui annonça à l'hôtesse en suédois cassé que Son Altesse Royale allait bientôt lui rendre visite.

»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste sig.

« Alors, je ferais mieux de partir », dit Fågelsång en se levant.

»För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av att få möta er.»

« Pas du tout », répondirent-ils en chœur. « La princesse sera sûrement charmante de vous rencontrer. »

Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu en hovfröken.

Peu après, la princesse, une jeune femme très jolie, accompagnée d'une autre dame d'honneur, arriva également.

Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde, och Fågelsång bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i hängselstropparna.

Elle fut accueillie avec toute la cérémonie que sa position exigeait, et Fågelsång s'inclina si profondément qu'on entendit le cliquetis des cordons de son habit.

Hon såg ut precis som Fågelsång tänkt sig att en prinsessa borde.

Elle ressemblait exactement à ce que Fågelsång s'était imaginé qu'une princesse devrait être.

Lång och smärt, försedd med lorgnett i sköldpadd och högdragen, oerhört högdragen.

Longue et mince, vêtue d'un corsage de soie et d'une jupe de satin, très fière, extrêmement fière.

När hon tilltalade någon av de andra unga damerna, reste sig denna genast upp och neg djupt, och Fågelsång, som hade lätt för att lära, bugade alltså djupt när han blev tilltalad. Och det blev många bugningar, ty högheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.

Quand elle s'adressait à l'une des autres jeunes dames, celle-ci se levait immédiatement et s'inclinait profondément, et Fågelsång, qui apprenait vite, s'inclinait donc profondément lorsqu'il était abordé. Et il y eut de nombreuses inclinations, car Son Altesse se consacra principalement à lui.

Och detta var ytterst ansträngande för Fågelsång, ty hon envisades att tala med honom på tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda som hon fick av honom var därför ett i vånda framstammat:

Et cela fut extrêmement fatigant pour Fågelsång, car elle persistait à lui parler en allemand, alors qu'il ne pouvait parler que suédois. Le seul mot qu'il put lui dire fut donc un mot prononcé avec difficulté :

»Nicht verstanden, Euers Hochzeit!»

« Nicht verstanden, Euers Hochzeit ! »

Ingen av de andra brydde sig om att uppträda som tolk, och högheten pratade på, utan att fästa sig vid hans distress.

Aucun des autres ne se donna la peine d'interpréter, et Son Altesse continua à parler, sans se soucier de sa détresse.

Till slut blev situationen outhärdlig för Fågelsång. Han greps av förtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en underdånig bugning prinsessans hand.

Finalement, la situation devint insupportable pour Fågelsång. Saisi d'un courage désespéré, il prit son chapeau, se leva de sa chaise et saisit la main de la princesse avec une inclination servile.

»Ajö, Euers Hochzeit!» sade han helt burdus, bugade hastigt för de övriga damerna och rusade i väg, utan att akta på de uppmaningar att stanna kvar, som i en välljudande kör klingade efter honom.

« Ajö, Euers Hochzeit ! » dit-il tout à fait grossièrement, s'inclina rapidement devant les autres dames et s'enfuit, sans prêter attention aux appels à rester qui retentirent derrière lui comme un chœur bien sonore.

En liten stund senare satt han åter på Turisthotellets terrass, och lovade sig själv, att han hädanefter skulle akta sig för att slå ned på obekanta flickebarn, hur tilltalande de än månde vara.

Un peu plus tard, il était de nouveau assis sur la terrasse de l'hôtel touristique, et il se promit de ne plus jamais aborder d'inconnues, aussi séduisantes soient-elles.

Då fick han helt plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden.

Soudain, il vit les cinq jeunes dames qu'il venait de quitter s'avancer sur la promenade.

Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.

En tête marchaient la princesse et Mademoiselle Lingonhjelm, bras dessus bras dessous, suivies des trois autres, et toutes semblaient s'amuser énormément.

Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett sällskap vid närmaste bord, reste sig och hälsade artigt.

Fågelsång se cacha soigneusement pour ne pas être vu, mais un jeune homme, assis dans un groupe à la table la plus proche, se leva et salua poliment.

»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade en av sällskapet.

« N'était-ce pas la fille du gouverneur Lingonhjelm, la noire ? » demanda l'un des membres du groupe.

»Jo, det var det!» svarade den unge mannen.

« Oui, c'était elle ! » répondit le jeune homme.

»Vem var den andra, som höll henne under armen?»

« Et qui était l'autre, qui la tenait sous le bras ? »

»Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg & Svensson där.»

« C'était Mademoiselle Karlberg de Göteborg. La fille de Karlberg & Svensson. »

Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor han till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.

L'agent de commerce Fågelsång sentit un frisson le parcourir. Il jura alors, vida son verre et partit à l'hôtel pour faire ses bagages.

Book cover

Herr Fågelsång I Societén

1.0×

TOUJOURS ACTIVÉ

Installez DiscoVox

Clique sur l'icône d'installation dans la barre d'adresse à droite, puis confirme.

Installe l'application

Rejoindre sur Discord