Kung Gustav den tredje var ute på en resa genom Dalarna.

Kralj Gustav III. bio je na putovanju kroz Dalarnu.

Bråttom hade han, och hela vägen ville han åka som i sken.

Bio je u žurbi i želio je putovati brzo i neometano.

Och då det gick med sådan fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt vägen och vagnen gick på två hjul i svängarna, stack kungen ut huvudet genom vagnsfönstret och ropade till kusken: “Varför låter han det inte gå undan?

I dok je putovao tako brzo da su se konji nagnuli prema vanu, a kočija je u zavojima krenula na dva kotača, kralj je izašao kroz prozor kočije i viknuo vozaču: „Zašto ne pusti da to ide brže?”

Tror han, att han kör för äggskal?”

„Zašto misli da vozi previše oprezno?”

Då det skulle köras med så rasande fart på dåliga landsvägar, hade det nästan varit ett underverk, om seltyg och vagnar hade hållit.

Da se stvari odvijale tako brzo na lošim seoskim putovima, bilo bi gotovo čudo da se konjska oprema i kočije uopće ne pokvare.

Det kunde de inte heller, utan vid foten av en brant backe bröts tistelstången av, och där satt kungen.

I to se nije dogodilo. Na dnu strme kosine slomila se šipka i kralj je bio blokiran.

Kavaljererna sprungo ur vagnen och grälade på kusken, men detta gjorde inte skadan mindre.

Vojnici su izašli iz kočije i grljali se s vozačem, ali to nije umanjilo štetu.

Det var ingen möjlighet att fortsätta resan, förrän vagnen hade blivit lagad.

Nije bilo mogućnosti nastaviti putovanje dok se kočija nije popravila.

När hovherrarna sågo sig om för att finna ut något, som de kunde låta kungen roa sig med, under det att han väntade, märkte de, att ett kyrktorn stack upp ur en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen.

Kad su dvorjani potražili nešto što bi kralju omogućilo da se zabavi dok čeka, primijetili su da se iz grmlja na putu uzdizala crkvena kula.

De föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i en av de vagnar, där uppvaktningen åkte, för att köra fram till kyrkan.

Predložili su kralju da se ukrca u jednu od kočija koje su prevozile pratnju i da dođe do crkve.

Söndag var det, och kungen kunde ju höra på gudstjänsten för att få tiden att gå, till dess att den stora kungavagnen bleve färdig.

Bio je to nedjelja i kralj je mogao prisustvovati misi kako bi prošlo vrijeme dok se velika kraljevska kočija nije popravila.

Kungen gick in på förslaget och körde fram mot kyrkan. Förut hade han åkt långa timmar genom mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut med tämligen stora åkrar och byar och Dalälven glidande fram ljus och präktig mellan väldiga massor av albuskar.

Kralj je pristao na prijedlog i došao do crkve. Ranije je satima vozio kroz mračne šume, ali sada je sve izgledalo puno bolje: bili su veliki poljoprivredni zemljišta i sela, a rijeka Dalälven protokavala je svjetlosno i svečano među masivnim jablanima.

Men kungen hade otur så till vida, att klockaren tog upp utgångspsalmen i samma ögonblick, som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket började vandra ut ur kyrkan.

Međutim, kralj nije imao sreću u tom smislu da je zvonar upravo u tom trenutku započeo izlaznu himnu kad je kralj stupio iz kočije na crkvenom brdu, a ljudi su počeli izlaziti iz crkve.

Men då människorna kommo gående förbi honom, blev kungen stående med den ena foten i vagnen och den andra på fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara betraktade dem.

Ali kad su ljudi prolazili pored njega, kralj je stajao s jednom nogom u kočiji i drugom na stopaljci i nije se micao s mjesta, već ih je samo promatrao.

Det var det grannaste folk han någonsin hade sett.

Bili su to najljepši ljudi koje je ikad vidio.

Karlarna voro allesammans över vanlig manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten, och kvinnorna kommo gående ståtliga och värdiga med söndagsfrid över sig.

Svi muškarci bili su viši od prosječnog čovjeka i imali su mudre, ozbiljne lice, a žene hodale su s gracioznosti i dostojanstvom u nedjeljnom odijelu.

Hela dagen förut hade kungen talat om den ödsliga trakten, som han passerade, och han hade sagt till sina kavaljerer gång på gång: “Nu åker jag visst fram genom den allra fattigaste delen av mitt rike.”

Cijeli dan kralj govorio o pustošenim krajevima kroz koje je prolazio i uvijek je govorio svojim pratiteljima: „Sada sigurno prolazim kroz najsiromašniji dio svog kraljevstva.”

Men då han nu såg folket, som var ifört den granna sockendräkten, glömde han bort att tänka på dess fattigdom.

Ali kad je sada vidio ljude u lijepim nedjeljskim odijelima, zaboravio je razmišljati o njihovom siromaštvu.

I stället blev han varm om hjärtat och sade till sig själv: “Kungen av Sverige är inte så illa ställd, som hans fiender tro.

Umjesto toga, osjetio je toplinu u srcu i rekao si: „Kralj Švedske nije toliko loše stavljen kao što misle njegovi neprijatelji.”

Så länge som mina undersåtar se ut på detta sättet, skall jag nog vara i stånd att försvara både min tron och mitt land.”

Sve dok moji podanici izgledaju na ovaj način, sigurno ću moći braniti svoje kraljevstvo i svoju zemlju.”

Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de skulle samlas omkring honom, så att han finge tala till dem.

Naredio je dvorjanima da objave ljudima da je stranac koji stoji među njima njihov kralj i da se okupe oko njega kako bi mu mogli slušati riječi.

Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod, finns kvar än i dag.

I tada je kralj govorio ljudima. Govorio je s visokih stupa izvan sakristije, a uska stupa na kojoj je stajao i danas se može vidjeti.

Kungen började redogöra för hur illa det stod till i riket.

Kralj je počeo govoriti o lošem stanju u kraljevstvu.

Han sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar och danskar.

Rekao je da su Šveđani bili napadnuti u ratu od strane Rusa i Danaca.

Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden, men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att han inte vågade lita på den.

To vjerojatno ne bi bilo tako opasno u drugim uvjetima, ali sada je vojska bila toliko ispunjena izdajicama da nije usudio vjerovati u nju.

Därför hade det inte återstått honom något annat än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen trogna och hjälpa honom med folk och pengar, så att han kunde frälsa fäderneslandet.

Zbog toga mu nije ostalo ništa drugo nego da sám krenne u sela i upita svoje podanike hoće li se pridružiti izdajicima ili hoće ostati vjerni kralju i pomoći mu ljudima i novcem kako bi mogao spasiti svoju domovinu.

Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat, gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.

Seljani su ostali tiho dok je kralj govorio, a kad je završio, nisu dali nikakav znak odobrenja ili neodobrenja.

Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade stigit honom i ögonen flera gånger, medan han hade talat. Men då bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma sig för att svara honom, rynkade han pannan och såg missnöjd ut.

Kralj je mislio da je bio vrlo elokventan. Nekoliko puta su mu se pojavile suze u očima dok je govorio. Ali kad su seljani i dalje stajali tamo, uznemireni i neodlučni, i nisu mu mogli odgovoriti, nabragao se i izgledao nezadovoljno.

Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.

Seljani su shvatili da kralju počinje nedostajati strpljenja i naposljetku jedan od njih izašao iz mase.

“Nu må du veta, kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra om det, som du har förelagt oss.”

“Znaš, kralju Gustave, da nismo očekivali kraljevski posjet u selu danas”, rekao je seljak, “i zbog toga nismo odmah spremni odgovoriti ti. Sada te savjetujem da uđeš u sakristiju i razgovariš s našim svećenikom, dok mi razmišljamo o onome što si nam predložio.”

Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast, varför han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.

Kralj je shvatio da nije mogao očekivati ništa bolje u tom trenutku, pa je smatrio da je najmudrije pridružiti se seljačevom savjetu.

Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång, vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.

Kad je ušao u sakristiju, nije bio tamo nitko osim starog seljaka. Bio je visok i grub, s velikim rukama, istrošenim od teškog rada, a nije nosio ni kravatu niti jaknu, već kožne hlače i dugu bijelu krzneno kapu kao i ostala muškarca.

Han steg upp och bugade sig för kungen, då denne kom in.

Ustao je i poklonio se kralju kad je on ušao.

“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.

“Mislio sam da ću ovdje naći svećenika”, rekao je kralj.

Den andre blev en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i socknen, när han såg, att kungen tog honom för en bonde.

Drugi je malo zacrvenio. Mislio je da je uvredljivo govoriti o tome da je on svećenik u selu kad je vidio da kralj ga uzima za seljaka.

“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”, sade han.

“Da, svećenik obično je ovdje u ovo vrijeme”, rekao je.

Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med undantag av att församlingen har låtit sätta upp en förgylld kunglig krona på ryggstödet.

Kralj je zauzeo veliko, visokozadno stolico koje se tada nalazilo u sakristiji i koje se još uvijek nalazi tamo i izgleda potpuno isto, osim što je županija stavila zlatenu kraljevsku krunu na naslon za leđa.

“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa sig intresserad av hur bönderna hade det.

“Jedite li dobrog svećenika u ovom selu?” upitao je kralj. Želio je pokazati da ga zanima kako se seljani osjećaju.

När kungen frågade honom på detta sättet, tyckte prästen, att han omöjligt kunde säga vem han var.

Kad mu je kralj postavio to pitanje, svećenik je smatrio da ne može reći tko je on.

“Det är bättre, att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att prästen var bra nog.

“Bolje je da kralj zadrži svoju vjeru da sam samo seljak”, mislio je i odgovorio da je svećenik dovoljno dobar.

Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att leva, som han lärde.

Propovijedao je čisto i jasno Božju riječ i pokušavao živjeti u skladu s onim što je učio.

Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.

Kralj je smatrio da je to dobra pohvala, ali imao je dobar sluh i primijetio određenu sumnju u glasu.

“Det låter, som skulle han ändå inte vara riktigt nöjd med prästen”, sade han.

“Zvuči kao da nije baš zadovoljan svećenikom”, rekao je.

“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre.

“Vjerojatno je malo samouvjeren”, rekao je drugi.

Han tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander.

Mislio je da ako kralj sazna tko je on, neće misliti da je svećenik samo hvalio sebe, stoga je htio iznijeti i neke kritike.

“Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda och regera i den här socknen”, fortfor han.

“Vjerojatno postoje oni koji kažu da svećenik želi biti jedino onaj koji savjetuje i vodi u ovom selu”, nastavio je.

“Då har han i alla fall styrt och ställt på bästa sätt”, sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.”

“U svakom slučaju vodi stvari na najbolji način”, rekao je kralj. Nije volio da se seljak žali na onoga tko je nad njim. “Čini mi se da ovdje vlada dobra običaj i staromodna jednostavnost.”

“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”

“Ljudi su vjerojatno dobri”, rekao je pastor, “ali također žive daleko u izolaciji i siromaštvu. Ljudi ovdje vjerojatno ne bi bili bolji od drugih ako bi ih iskušenja ovog svijeta približila.”

“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”, sade kungen och ryckte på axlarna.

“Pa, nadam se da to neće učiniti”, rekao je kralj i pohvatao ramenima.

Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha växlat tillräckligt många nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.

Nije više ništa rekao, već je počeo prstima kucati u stol. Mislio je da je dovoljno razmijenio ljubazne riječi s tim seljakom i pitao se kad će ostala osoba završiti svoj odgovor.

“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till hjälp”, tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min väg från dem och alla deras rådplägningar.”

“Ovi seljaci nisu baš spremni pomoći svom kralju”, mislio je. “Da imam svoj vagonski automobil, otišao bih od njih i svih njihovih savjetovanja.”

Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur han skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat framlägga för honom.

Svećenik je i dalje bio zabrinut i borio se sám sa sobom oko toga kako odlučiti o važnoj stvari koju je morao odlučiti. Počeo je biti sretan što nije rekao kralju tko je on. Sada je mislio da može razgovarati s njim o stvarima koje inače nije mogao predstaviti kralju.

Om en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det verkligen förhöll sig så, att fienderna voro över dem och att riket var i fara.

Uskoro svećenik prekinuo je tišinu i upitao kralja je li doista tako da su neprijatelji iznad njih i da je kraljevstvo u opasnosti.

Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare störa honom. Han såg stort på honom och svarade ingenting.

Kralj je smatral da bi taj čovjek trebao imati dovoljno razuma da ga više ne ometa. Gledao je na njega i ništa nije odgovorio.

“Jag frågar, därför att jag stod härinne och inte kunde höra riktigt”, sade prästen. “Men om det verkligen förhåller sig så, ville jag tala om, att prästen i den här församlingen kanske skulle vara i stånd att skaffa kungen så mycket pengar, som han behövde.”

“Pitam to zato što sam stajao ovdje i nisam mogao dobro čuti”, rekao je svećenik. “Ali ako je to doista tako, htio bih reći da bi svećenik ove župe mogao prikupiti kralju tolik novca koliko mu je potrebno.”

“Jag tyckte, att han helt nyligen sade, att alla här voro fattiga”, sade kungen och tänkte, att karlen inte hade reda på vad han pratade.

“Mislim da je netom prije rekao da su svi ovdje siromašni”, rekao je kralj i mislio da taj čovjek nema pojma o čemu govori.

“Ja, det är sant”, genmälde komministern, “och prästen äger inte mer än någon annan. Men om kungen ville vara så nådig och höra på mig en stund, skall jag tala om hur det kommer sig, att prästen har makt att hjälpa honom.”

“Da, to je istina”, odgovorila je županija. “I svećenik nema više novca od bilo koga drugog. Ali ako bi kralj bio dovoljno ljubazan da me nekoliko trenutaka posluša, reći ću mu kako svećenik ima moć pomoći mu.”

“Han kan få tala”, sade kungen. “Han tycks ha lättare att få orden över läpparna än hans vänner och grannar därute, som aldrig bli färdiga med vad de ha att säga mig.”

“Neka govori”, rekao je kralj. “Čini se da mu je lakše izgovoriti riječi nego njegovim prijateljima i susjedima tamo, koji nikad ne završe s onim što imaju reći meni.”

“Det är inte så lätt att svara kungen. Jag är rädd för att det till sist blir prästen, som får åtaga sig att göra det på de andras vägnar.”

“Nije lako odgovoriti kralju. Bojim se da će u konačnici biti svećenik koji će morati učiniti to u ime drugih.”

Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.

Kralj je prekrio jednu nogu preko druge, duboko sjedio u fotelju, prekrižio ruke i spustio glavu na prsa.

“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.

“Sada može početi”, rekao je glasom kao da već spava.

“Det var en gång fem karlar från den här socknen, som voro ute på älgjakt i skogen”, började prästen.

“Bilo je pet ljudi iz ove župe koji su lovili losove u šumi”, počeo je svećenik.

“Den ene av dem var prästen, som vi tala om.

“Jedan od njih bio je svećenik o kojem govorimo.”

Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd, den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en bonde, som hette Israels Per Persson.”

“Dva od ostalih bila su vojnici koji su se zvali Olov i Erik Svärd. Četvrti bio je gosteber ovdje u crkvenom selu, a peti bio je farmer koji se zvao Israels Per Persson.”

“Han skall inte göra sig besvär med att nämna så många namn”, mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.

“Nemojte se truditi izgovoriti toliko imena”, grmlja kralj i nagnuo je glavu na jednu stranu.

“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade eljest ha lycka med sig.

“Ti ljudi bili su dobri lovci”, nastavio je svećenik, “i inače su imali sreću.”

Men den dagen hade de gått långt och länge utan att få något.

“Ali tog dana nisu uspjeli ništa uhvatiti, iako su dugo i naporno tražili.”

Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte sig ner på marken för att språka.

“Nakon toga su prekinuli potragu i sjeli na tlo da bi razgovarali.”

De talade om att det inte på hela skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling.

“Rekli su da u cijeloj šumi nije bilo mjesta koje bi se dobro dalo za uzgoj.”

Det var bara fjäll och moras alltsammans.

“Bile su samo brda i močvara.”

‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem.

“Naš Gospodin nije bio pošten prema nama koji smo dobili tako siromašnu zemlju za život”, rekao je jedan od njih.

‘På andra orter kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”

“Na drugim mjestima ljudi mogu stjecati bogatstvo i izobilje, ali ovdje teško možemo zadovoljavati svoje dnevne potrebe.”

Prästen höll upp ett ögonblick, såsom oviss om kungen hörde honom, men denne gjorde en rörelse med lillfingret för att visa, att han var vaken.

Svećenik je na trenutak ušutkao, nesiguran je li kralj ga čuo, ali kralj je napravio pokret malim prstom kako bi mu pokazao da je budan.

“Just då jägarna talade om detta, fick prästen se, att det glittrade i berggrunden på ett ställe, där han hade råkat sparka bort mossan med foten.

“Tada, kad su lovci govorili o tome, svećenik je primijetio kako je tlo blistilo na mjestu gdje je slučajno otkotrljao mah i odkrio stenu.”

‘Det var ett märkvärdigt berg, det här’, tänkte han och sparkade undan en mosstuva till.

“Ovo je neobična planina”, pomislio je i otkotrljao još jedan komad moha.

Han tog upp en stenflisa, som följde med mossan, och som glänste på samma sätt som allt det andra.

Zatim je uzeo komad kamenja koji se nalazio ispod moha i koji je također blistio kao i sve ostalo.

‘Det är väl aldrig möjligt, att det kan vara bly det här?’ sade han.

“Nije moguće da je to olovo, zar ne?”, rekao je.

Nu rusade de andra upp och makade undan mossan med bösskolvarna.

Tada su se ostali pojurili i otkotrljali mohu s pomoću svojih pušaka.

Och när de hade gjort det, sågo de tydligt hur en bred malmåder gick fram i berget.

I kad su to učinili, jasno su vidjeli široke rudarske galerije u planini.

‘Vad tror ni, att detta kan vara?’ sade prästen.

“Što mislite da je ovo?”, rekao je svećenik.

Karlarna slogo loss stenflisor och beto i dem. —

Radnici su odvojili komad kamenja i pregledali ga.

‘Nog är det väl åtminstone bly eller zink’, sade de. —

“To je sigurno barem olovo ili cink”, rekli su.

‘Och hela berget är fullt av det’, tillade gästgivaren.”

“I cijela planina je ispunjena tim”, dodao je domaćin.”

När prästen hade hunnit så långt i berättelsen, sågs kungens huvud resas en smula, och ett öga öppnade sig. “Vet han om någon av de där människorna förstod sig på malmer och stenarter?” frågade han. — “Nej, det gjorde de inte”, svarade prästen. Då sjönk kungens huvud, och båda hans ögon slöto sig.

Kada je svećenik došao do tog mjesta u priči, kraljevo glavo se malo podiglo i jedno oko se otvorilo. “Zna li da su neki od tih ljudi bili stručnjaci za rude i kamenje?”, upitao je. – “Ne, nisu bili”, odgovorila je svećenik. Tada je kraljevo glavo ponovno pala i oba oka se zatvorila.

“Både prästen och de, som voro med honom, blevo mycket glada”, fortfor den talande utan att låta sig störas av kungens likgiltighet.

“I svećenik i oni koji su bili s njim bili su vrlo uzbuđeni”, nastavio je govornik, ne dajući se uznemiriti kraljevom ravnodušnošću.

“De tänkte, att de nu hade funnit det, som skulle göra dem rika och deras efterkommande även.

“Mislili su da su pronašli nešto što bi ih učinilo bogatima, kao i njihovu djecu.”

‘Aldrig mer skall jag behöva arbeta!’

“Nemorat ću više raditi!”

sade en av dem.

rekao je jedan od njih.

‘Jag skall ha råd att göra ingenting hela veckan igenom, och på söndagen skall jag åka till kyrkan i guldkaret!’

“Mogu cijeli tjedan ne raditi i u nedjelju ću ići u crkvu u zlatnom kočiju!”

“De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem åt huvudet, så att de talade som barn. Så mycken besinning hade de ändå, att de på nytt lade mossan till rätta och gömde malmådern. Därpå togo de noggrant märke på platsen, där den befann sig, och gingo hem.

“Inače su bili razumni ljudi, ali veliko otkriće ih je potpuno onesvijestilo, pa su govorili poput djece. Ipak su bili dovoljno razumni da ponovno sakriju rudu i pažljivo označe mjesto na kojem se nalazila, a zatim su otišli kući.”

“Innan de skildes, kommo de överens, att prästen skulle resa till Falun och fråga bergshauptmannen vad detta var för malm. Han skulle komma tillbaka, så snart han kunde, och intill dess lovade de varandra med dyr ed, att de inte för någon människa skulle förråda var det var, som malmen fanns.”

“Prijed odlaska dogovorili su se da će svećenik otići u Falun i upitati glavnog rudnika o tome kakva je to ruda. Trebao je se vratiti što je prije mogao, a do tada su se međusobno zakleli da neće nikome reći gdje se ruda nalazi.”

Kungens huvud lyftes åter en smula, men han avbröt inte berättaren med ett ord. Han tycktes börja tro, att den andre verkligen hade något viktigt, som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans likgiltighet.

Kraljevo glavo ponovno se podiglo, ali nije prekinuo govornika nijednom riječima. Činilo se da počinje vjerovati da drugi ima nešto važno da mu kaže, jer ga nije brinulo njegovo ravnodušje.

“Så for prästen åstad med ett par malmprover i fickan.

“I tako je svećenik otišao s nekoliko uzoraka rude u džepu.”

Han var lika glad åt att bli rik som någon av de andra.

“Bio je jednako uzbuđen zbog novca kao i svi ostali.”

Han tänkte på att han skulle bygga om prästgården, som nu inte var bättre än en bondstuga, och så skulle han gifta sig med en prostdotter, som han tyckte om.

“Mislio je na to da će obnoviti svećeničku kuću, koja sada nije bila ništa bolja od seoske kuće, a zatim se oženiti svećeničkom kćeri, koju je volio.”

Henne hade han eljest trott att han skulle få vänta på i många år.

“Inače je mislio da će morati čekati mnogo godina.”

Han var fattig och obemärkt, och han visste, att det skulle dröja länge, innan han fick en sådan plats, att han kunde gifta sig.

“Bio je siromašan i neprimijećen, a znao je da će proći mnogo vremena prije nego što dobije dovoljno novca da se oženi.”

“Prästen åkte in till Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.

“Svećenik je došao u Falun za dva dana i jedan dan je morao čekati jer je glavni rudnik bio na putovanju. Napokon je uspio upoznati njega i pokazati mu rude. Glavni rudnik je uzeo rude u ruke. Pogledao ih je prvo, a zatim svećenika.”

“Prästen berättade, att han hade funnit dem i ett berg hemma i socknen, och undrade om det inte kunde vara bly.

“Svećenik je rekao da ih je pronašao u brdu u svojoj župi i pitao ga nije li to olovo.”

‘Nej, bly är det inte’, sade bergshauptmannen.

“‘Nije to olovo’, rekao je glavni rudnik.”

‘Kanske att det är zink då?’ frågade prästen.

“‘Možda je to cink?’ upitao je svećenik.”

‘Zink är det inte heller’, sade bergshauptmannen.

“‘Nije to cink’, rekao je glavni rudnik.”

“Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig på mången god dag.

“Svećenik je osjećao kako mu se sve nade raspadaju. Nije se osjećao tako loše još od mnogo dobrih dana.”

‘Har ni många sådana här stenar i er socken?’ frågade bergshauptmannen.

“Jeste li vi u svojoj župi pronašli puno takvih kamenja?”, upitao je glavni rudnik.”

‘Vi ha ett helt berg’, sade prästen.

“‘Imamo cijelu planinu’, rekao je svećenik.”

“Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:

“Tada je glavni rudnik pristupio svećeniku, dodirnuo ga po ramenu i rekao:”

‘Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn, för detta är silver!’

“‘Pogledajte sada kako to iskoristite na način koji će biti od koristi i vama i kraljevstvu, jer je to srebro!’”

‘Jaså’, sade prästen och stod och famlade framför sig. ‘Jaså, det är silver.’

“‘Oh’, rekao je svećenik i stajao i mucao pred sobom.” “‘Oh, to je srebro.’”

“Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många goda råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade.

“Glavni rudnik počeo mu je govoriti kako da dobije legalna prava na rudnik i dao mu mnoge dobre savjete, ali svećenik je bio potpuno izvan sebe i nije čuo ništa od onoga što je rekao.”

Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.”

“Mislio je samo na to kako je divno da u njegovoj siromašnoj župi leži cijela planina srebrne rude i čeka ga.”

Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.

Kralj je tako iznenada podigao glavu da je svećenik morao prekinuti priču.

“Det gick väl så”, sade kungen, “att när han kom hem och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit gäck med honom.”

“Vjerojatno je tako bilo”, rekao je kralj, “da je kad je došao kući i počeo raditi u rudniku, shvatio da ga je glavni rudnik samo iznevjerio.”

“Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom”, sade komministern.

“Ne, glavni rudnik ga nije iznevjerio”, rekao je župnik.

“Han kan fortsätta”, sade kungen och satte sig åter till rätta för att lyssna.

“Nastavite”, rekao je kralj i ponovno se sredio da bi slušao.

“När prästen äntligen var hemma och körde fram genom hemsocknen”, fortfor prästen, “ansåg han, att han först av allt borde underrätta sina kamrater om värdet av deras fynd.

“Kad je svećenik konačno stigao kući i prolazio kroz svoju župu”, nastavio je svećenik, “mislio je da bi prije svega trebao obavijestiti svoje kolege o vrijednosti njihovog nalaza.”

Och som han åkte förbi gästgivar Sten Stenssons gård, ämnade han köra in hos honom och tala om, att det de hade funnit var silver.

“I dok je prolazio pored gostionice Sten Stensson, namjeravao je ući i reći im da je to srebro.”

Men när han stannade utanför porten, såg han, att det hängde lakan för fönsterna, och att en bred väg av hackat granris ledde upp till trappan.

“Ali kad je stao ispred vrata, vidio je da su prozori prekriveni zavjesama i da široka staza od sjeckanog grabeža vodi do stubišta.”

‘Vem är det, som är död här i gården?’ frågade prästen en pojke, som stod och hängde mot gärdesgården.

“Tko je umro ovdje u dvorištu?” upitao je svećenik dječaku koji je stajao i pravio nabor na ogradi.

‘Det är gästgivarn själv’, svarade pojken.

“To je bio sám gostionik”, odgovorila dječak.

Och så lät han prästen veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka tillbaka.

I tada je svećenik saznao da je gostionik pio do pijanja svakog dana tjedan dana.

‘Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har gått åt!’ sade gossen. —

“Oh, toliko rakija, toliko rakija koja se ovdje potrošila!” rekao je dječak.

‘Hur kan detta komma sig?’ frågade prästen.

“Kako je to moguće?” upitao je svećenik.

‘Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.’ —

“Gostionik nikad nije pio do pijanja.”

‘Jo’, sade gossen, ‘han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en gruva.

“Pa”, rekao je dječak, “pijao je jer je tvrdio da je pronašao rudnik.”

Han var så rik, sade han.

“Bio je tako bogat”, rekao je.

Han skulle aldrig behöva göra annat än supa.

“Nemao bi potrebu ničega drugog osim pijanja.”

Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så välte åkdonet, och han slog ihjäl sig.’

“I sinoć je otišao, pijan kao i uvijek, i automobil se prevratio, i on je ubijen.”

“När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. Han var bedrövad över det han hade fått veta. Han hade ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten.

Kad je svećenik čuo to, krenuo je kući. Bio je tužan zbog onoga što je saznao. Došao je tako sretan i uzbuđen zbog toga što će moći objaviti tu veliku vijest.

“När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma gående.

Kad je svećenik napravio nekoliko koraka, uočio je kako se približava Israels Per Persson.

Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet.

I izgledao je potpuno normalno, i svećenik je pomislio da je sreća vjerojatno nije i njegovu glavu stigla.

Honom skulle han genast glädja med att han nu var en rik man.

I odmah je htio oduševiti njega tako što će mu reći da je sada bogat čovjek.

‘Goddag!’

“Dobar dan!”

sade Per Persson.

rekao je Per Persson.

‘Kommer du ifrån Falun nu?’ —

“Jedete iz Faluna?”

‘Ja, det gör jag’, sade prästen, ‘och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där, än vi tänkte oss.

– “Da, to je tako”, rekao je svećenik, “a sada ću vam reći da je tamo sve prošlo bolje nego što smo mislili.”

Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som vi hade funnit.’

“Nadzornik rudnika rekao je da je to srebrna ruda koju smo pronašli.”

I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under honom. —

U tom trenutku Per Persson izgledao je kao da mu se otvorila zemlja ispod nogu.

‘Vad säger du, vad säger du?

– “Što to govoriš, što to govoriš?”

Är det silver?’ —

“Je li to srebro?”

‘Ja’, svarade prästen, ‘vi ska bli rika karlar, vi alla nu, och kunna leva som herrskap.’ —

– “Da”, odgovorio je svećenik, “sada ćemo svi postati bogati i moći živjeti kao gospodari.”

‘Nej, är det silver!’

– “Ne, to je srebro!”

sade Per Persson än en gång och såg alltmer sorgsen ut. —

rekao je Per Persson još jednom i izgledao sve tužnije.

‘Ja, visst är det silver’, svarade prästen, ‘du skall inte tro, att jag vill bedraga dig.

– “Da, naravno da je to srebro”, odgovorio je svećenik, “ne mislite da vas želim prevariti.”

Du skall inte vara rädd för att bli glad.’ —

“Nemojte se bojati biti sretni.”

‘Glad!’

– “Sretni!”

sade Per Persson.

rekao je Per Persson.

‘Skulle jag bli glad?

– “Bi lih ja bio sretan?”

Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra för det osäkra.

– “Mislio sam da je to samo imitacija zlata, pa sam mislio da je bolje biti oprezan nego riskirati.”

Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olov Svärd för hundra daler.’

“Prodao sam svoj udio u rudniku Olovu Svärdu za sto dalera.”

“Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät på landsvägen.

“Bio je očajan, a kad je svećenik otišao, stajao je i plakao na cesti.”

“När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng bort till Olov Svärd och hans bror för att tala om för dem, att det var silver, som de hade funnit. Han tyckte, att han nu hade fått nog av att själv föra kring den goda nyheten.

“Kad je svećenik stigao kući, poslao je slugu Olovu Svärdu i njegovom bratu da im kažu da je to srebro koje su pronašli. Mislio je da je dovoljno da on sam prenese tu dobru vijest.”

“Men då prästen satt ensam på kvällen, tog åter glädjen ut sin rätt.

“Ali kad je svećenik uvečer bio sam, sreća je ponovno uzele svoje pravo.”

Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han tänkte bygga den nya prästgården.

“Izašao je u mraku i stajao na brdu na kojem je namjeravao izgraditi novu svećeničku kuću.”

Den skulle bli ståtlig, förstås, lika präktig som ett biskopsboställe.

“Trebalo je biti sjajno, naravno, jednako sjajno kao i biskupska rezidencija.”

Han stod länge ute den natten, och han nöjde sig inte med att bygga om prästgården.

“Dugo je stajao te noći i nije se zadovoljio samo s obnovom svećeničke kuće.”

Det föll honom in, att då det fanns så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd omkring gruvan.

“Došlo mu je da ako u župi bude toliko bogatstva, mnogo ljudi će tamo doći i na kraju bi se možda čak izgradila cijeli grad oko rudnika.”

Och så skulle han nödgas att bygga en ny kyrka i stället för den gamla.

“I tada bi bio prisiljen izgraditi novu crkvu umjesto stare.”

Det skulle väl en stor del av hans rikedom gå åt till.

“To bi zasigurno koštalo velik dio njegovog bogatstva.”

Men han var inte nöjd med detta heller, utan han tänkte sig, att när hans kyrka vore färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men han skulle anmärka på det, att det inte fanns något ställe för honom, kungen, att ta in på.

“Ali nije bio ni s tim zadovoljan. Mislio je da će kad njegova crkva bude gotova, kralj i mnogi biskupi doći posvetiti je, a kralj će biti oduševljen crkvom, ali će primijetiti da nema mjesta za njega, kralja, da odsjesti.”

Och då skulle han få lov att bygga kungen ett slott i den nya staden.”

“I tada bi dobio dozvolu da izgradi dvorac za kralja u novom gradu.”

En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian och anmälde, att den stora kungavagnen var lagad.

Jedan od kraljevih konjiča sada je otvorio vrata sakristije i prijavio da je veliki kraljevski vagonski tren bio spreman.

Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han besinnade sig. “Han skall få tala om sin historia till slut”, sade han till prästen. “Men han kan gå raskare framåt. Vi veta nu hur mannen drömde och tänkte. Vi vilja veta hur han handlade.”

Kralj je u početku bio spreman odmah otići, ali promijenio je mišljenje. “Neka ispriča svoju priču do kraja”, rekao je svećeniku. “Ali može to učiniti brže. Sada znamo kako je čovjek sanjao i razmišljao. Želimo znati kako je djelovao.”

“Men när prästen ännu satt mitt uppe i dessa drömmar”, fortfor prästen, “kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig livet.

“Ali kad je svećenik još uvijek bio usred tih snova”, nastavio je svećenik, “došla mu je vijest da se Israel Per Persson oduzeo životu.”

Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av gruvan.

“Nije mogao podnijeti to da je prodao svoj dio rudnika.”

Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.”

“Vjerojatno je mislio da ne može izdržati da svakog dana vidi druge kako se vesele bogatstvu koje je moglo biti njegovo.”

Kungen satte sig en smula till rätta i stolen. Han höll båda ögonen öppna. “Minsann”, sade han, “om jag hade varit den där prästen, tror jag, att jag hade fått nog av gruvan.”

Kralj se malo prisjetio u stolici. Držao je oba oka otvorena. “Zaista”, rekao je, “da sam bio taj svećenik, mislim da bih dovoljno imao od rudnika.”

“Kungen är en rik man, han”, sade prästen.

“Kralj je bogat čovjek”, rekao je svećenik.

“Han har mycket nog i alla fall.

“Ionako ima dovoljno.”

Det är inte på samma sätt med en fattig präst, som ingenting äger.

“Nije isto s siromašnim svećenikom koji nema ništa.”

Den stackaren tänkte i stället, när han såg, att Guds välsignelse inte var med hans företag: ‘Jag skall inte mera drömma om att göra mig själv ära och nytta med dessa rikedomar.

“Taj nesretnik je umjesto toga pomislio, kad je vidio da Božji blagoslov nije bio s njegovim pothvatom: ‘Više neću sanjati o tome da se proslavim i obogatom s pomoću ovog bogatstva.’”

Men jag kan ju inte låta silvret bli liggande i jorden.

“Ali ne mogu dopustiti da srebro ostane zakopano u zemlji.”

Jag måste ta fram det till nytta för de fattiga och nödställda.

“Moram ga iskoristiti za dobro siromašnih i potrebitih.”

Jag skall bearbeta gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.’

“Radit ću u rudniku kako bih pomogao cijeloj zajednici.”

“Därför gick prästen en dag över till Olov Svärd för att tala med honom och hans bror om vad de nu närmast borde företa sig med silverberget.

Zbog toga je svećenik jednoga dana otišao u Olov Svärd kako bi razgovarao s njim i njegovim bratom o tome što bi trebali učiniti s bogatstvom iz rudnika.

När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som var omgiven av beväpnade bönder.

Kad je stigao u blizinu vojnog kampa, susreo je kolu okruženu naoružanim seljacima.

Och i kärran satt en karl, som hade händerna bakbundna och rep omkring fotlederna.

A u kolu je bio čovjek s vezanim rukama i nogama.

“Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid att betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olov Svärd.

“Kad je svećenik prolazio, kola se zaustavila i on je imao vremena pogledati zatvorenika. Njegova glava bila je zavijena, pa nije bilo lako prepoznati tko je to, ali svećenik je mislio da prepoznaje Olova Svärda.”

“Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att han skulle få tala ett par ord med prästen.

“Čuo je zatvorenika kako moli čuvarima da mu dopuste da izgovori nekoliko riječi svećeniku.”

“Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom. ‘Nu är du snart den ende, som vet var det där silverberget finns’, sade Olov.

“Tada je svećenik otišao bliže i zatvorenik se okrenuo prema njemu.” “Sada si ti vjerojatno jedini koji zna gdje se to srebro nalazi”, rekao je Olov.

‘Vad är det du säger, Olov?’ frågade prästen.

“Što to govoriš, Olov?”, upitao je svećenik.

‘Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl.

“Pa, vidite, svećeniku, otkako smo saznali da smo pronašli to srebro, ja i moj brat više nismo bili dobri prijatelji, nego smo se stalno svađali.”

Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan oss.

“I jučer smo se svađali o tome koji od nas petih je prvi pronašao rudnik, i došlo je do svađe.”

Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över pannan.

“A sada sam ubio svog brata, a on mi je također dao pravi udarac preko očiju.”

Jag skall hänga nu, och sedan är du den ende, som vet något om gruvan.

“Sada ću biti vješan, a ti ćeš biti jedini koji zna nešto o rudniku.”

Därför vill jag be dig om en sak.’

“Zbog toga te želim nešto upitati.”

‘Tala ut, du!’ sade prästen. ‘Jag skall göra vad jag kan för dig.’

“Reci što želiš!”, rekao je svećenik. “Učinit ću sve što mogu za tebe.”

‘Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig’, började soldaten, men prästen avbröt honom.

“Znaš, ostavljam za sobom mnoge male djecu”, počeo je vojnik, ali svećenik ga je prekinuo.

‘Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan, skola de få, alldeles som om du själv hade levat.’

“U tom slučaju možeš biti miran. Oni koji dobiju tvoj dio u rudniku dobit će ga baš kao da si ti i sam živio.”

‘Nej’, sade Olov Svärd, ‘det var en annan sak jag ville be dig om. Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!’

“Ne”, rekao je Olov Svärd, “želio sam te upitati nešto drugo. Nemoj dopustiti da nitko od njih dobije dio onoga što će izaći iz te rudnike!”

“Prästen ryckte ett steg tillbaka, han blev stående tyst och kunde intet svara.

“Svećenik je napravio korak unazad, stajao je u tišini i nije mogao ništa reći.”

‘Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn’, sade den fångne.

“Ako mi to ne obećaš, ne mogu umrijeti mirno”, rekao je zatvorenik.

‘Ja’, sade prästen långsamt och mödosamt, ‘jag skall lova dig vad du begär av mig.’

“Da”, rekao je svećenik sporo i teško, “obecat ću ti ono što želiš.”

“Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen och tänkte på hur han skulle kunna hålla det löfte han hade givit honom.

Zatim je ubojica odvedena, a svećenik je stajao na putu i razmišljao o tome kako će ispuniti obećanje koje mu je dao.

Under hela vägen hem tänkte han på rikedomen, som han hade varit så glad åt.

Cijelu put kući razmišljao je o bogatstvu koje mu je donijelo toliko sreće.

Men om det nu var så, att folket i denna församlingen inte tålde vid rikedom?

Ali što ako ljudi u ovoj župi ne toleriraju bogatstvo?

Nu voro redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta och präktiga män.

Sada bilo je već četiri osuđenika koji su prije bili ponosni i ugledni ljudi.

Han tyckte sig se hela församlingen framför sig, och han föreställde sig hur den där silvergruvan skulle fördärva den ene efter den andre.

Činilo mu se da vidi cijelu župu pred sobom i zamislio je kako će ta srebrna rudnica uništiti jednog nakon drugog.

Anstod det honom, som var satt att vårda dessa fattiga människors själar, att släppa ut över dem det, som skulle bli deras undergång?”

Je li to njegova dužnost, kao pastora tih siromašnih ljudi, da na njih izlije ono što će biti njihova propast?”

Kungen satt på en gång upprätt i stolen och stirrade på den, som talade. “Jag må säga!” sade han. “Han kommer mig att förstå, att en präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel karl.”

Kralj je iznenada sjeo ravno u stol i gledao govornika. „Moram reći!”, izjavio je. „Shvaćam da svećenik u ovom udaljenom mjestu mora biti pravi čovjek.”

“Inte heller var det nog med detta, som redan hade hänt”, fortfor prästen, “utan så snart som nyheten om gruvan spridde sig bland sockenborna, upphörde de att arbeta och gingo lättjefulla omkring och väntade på den tiden, då den stora rikedomen skulle strömma ut över dem.

“Nije bilo dovoljno onoga što se već dogodilo”, nastavio je svećenik. “Ali čim se vijest o rudnici proširila među županima, oni su prestali raditi i počeli beskončno čekati na trenutak kada će veliko bogatstvo doći do njih.”

Allt löst folk, som fanns i trakten, strömmade till, och dryckenskap och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde talas om.

Svi ljudi iz okolice počeli su dolaziti, a svećenik je sve više čuo o pijanstvu i svađama.

“En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i skogen och sökte efter gruvan, och prästen märkte, att så snart han gick från hemmet, smögo sig människor efter honom för att ta reda på om han begav sig till silverberget och stjäla hemligheten från honom.

“Mnogo ljudi nije radilo ništa drugo nego što je lutalo šumom u potrazi za rudnikom, a svećenik je primijetio da ga ljudi prate kad izlazi iz kuće kako bi saznali ima li tajnu o srebrnoj rudi i pokušali ju od njega ukrasti.”

“Då sakerna stodo så, kallade prästen samman bönderna till stämma.

U tom trenutku svećenik je sazvao sastanak selašnika.

“För det första påminde han dem om alla de olyckor, som upptäckten av silverberget hade dragit över dem, och han frågade dem om de ville låta sig fördärvas, eller om de ville rädda sig själva.

“Prvo ih je podsjetio na sve nesreće koje su ih pogodile otkrićem srebrne rude i upitao ih žele li se uništiti ili se spasiti.”

Därpå sade han dem, att de inte skulle vänta av honom, som var deras präst, att han skulle bidraga till deras undergång.

Zatim im je rekao da ne očekuju od njega, njihovog svećenika, da dopusti njihovoj propasti.

Nu hade han beslutit att för ingen människa förråda var silverberget fanns, och aldrig ville han själv hämta rikedom ur det.

Sada je odlučio da nikomu neće otkriti mjesto na kojem se nalazi srebrna ruda i da nikad neće sám iz nje izvlačiti bogatstvo.

Och så frågade han bönderna hur de framgent ville ha det.

I tada je upitao selašnike kako žele postupati u budućnosti.

Om de ville fortsätta att söka efter gruvan och vänta på rikedom, då ville han dra så långt bort, att aldrig en hörsägen om deras elände kunde nå honom.

Ako žele nastaviti potragu za rudnikom i čekati na bogatstvo, on će otići tako daleko da nikad neće čuti o njihovim nevoljama.

Men om de ville överge att tänka på silvergruvan och bli som förr, då ville han stanna ibland dem.

Ali ako žele prestati razmišljati o srebrnoj rudi i vratiti se u svoje stare načine, on će ostati među njima.

‘Men hur ni än väljer’, sade prästen, ‘så kom detta ihåg, att av mig får ingen någonsin veta något om silverberget!’”

‘Ali što god odlučite’, rekao je svećenik, ‘upamtite da nitko nikad neće saznati nešto o srebrnoj rudi od mene!’”

“Nå”, sade kungen, “hur valde bönderna?”

“Pa”, rekao je kralj, “kako su selašnici odlučili?”

“De gjorde, som prästen ville”, sade prästen.

“Učinili su ono što je svećenik želio”, rekao je svećenik.

“De förstodo, att han menade väl med dem, när han ville förbli fattig för deras skull.

“Shvatili su da je htio dobro za njih kad je želio ostati siromašan radi njih.”

Och de gåvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och dölja malmådern väl med ris och sten, så att ingen skulle kunna finna den, inte de och inte deras efterkommande.”

I naredili su svom svećeniku da ode u šumu i dobro sakri rudarsku rupu s pijeskom i kamenima kako nitko ne bi mogao pronaći rudnik, niti oni, niti njihovi potomci.”

“Och sedan har prästen levat här lika fattig som de andra.”

“I od tada je svećenik živio ovdje jednako siromašno kao i ostala selašnici.”

“Ja”, svarade prästen, “han har levat här lika fattig som de andra.”

“Da”, odgovorila svećenik, “živio je ovdje jednako siromašno kao i ostala selašnici.”

“Han har väl ändå gift sig och byggt sig en ny prästgård?” sade kungen.

“Ali zasigurno se oženio i izgradio novu svećeničku kuću?” rekao je kralj.

“Nej, han har inte haft råd att gifta sig, och han bor i den gamla kojan.”

“Ne, nije se mogao priuštiti da se oženi i još uvijek živi u staroj kolibi.”

“Det är en vacker historia, som han har berättat mig”, sade kungen och böjde på huvudet.

“To je prekrasna priča koju mi je ispričao”, rekao je kralj i naklonio glavu.

Prästen stod tyst framför kungen. Om några ögonblick återtog denne: “Var det på silverberget han tänkte, när han sade, att prästen här skulle kunna skaffa mig så mycket pengar, som jag behöver?”

Svećenik je stajao tiho pred kraljem. Nakon nekoliko trenutaka kralj je ponovno rekao: “Mijenio je srebrnu planinu kad je rekao da svećenik ovdje može zaraditi tolik novaca koliko mi je potrebno?”

“Ja”, sade den andre.

“Da”, odgovorila druga osoba.

“Men jag kan inte lägga tumskruvar på honom”, sade kungen, “och hur vill han annars, att jag skall få en sådan man att visa mig berget? Han har ju försakat både kärestan och all livets välmåga.”

“Ali ne mogu mu praviti probleme”, rekao je kralj, “a kako inače želi da ja pronađem takvog čovjeka koji će mi pokazati planinu? On je napustio svoju djevojku i sve dobre stvari u životu.”

“Det är en annan sak”, sade prästen. “Men om det är fäderneslandet, som behöver skatten, så ger han nog med sig.”

“To je nešto drugo”, rekao je svećenik. “Ali ako je riječ o očevoj zemlji koja treba taj novac, on će se vjerojatno složiti.”

“Svarar han mig för det?” frågade kungen.

“Odgovorit će mi na to?” upitao je kralj.

“Ja, det svarar jag för”, sade prästen.

“Da, odgovorit ću”, rekao je svećenik.

“Bryr han sig då inte om hur det går med hans sockenbor?”

“Znači da ga nije briga o sudbini svojih župljana?”

“Det får stå i Guds hand.”

“To je u Božjim rukama.”

Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret.

Kralj se ustao s stolca i otišao do prozora.

Han stod en stund och såg på folkhopen därutanför.

Stajao je neko vrijeme i gledao mase ljudi vani.

Ju längre han såg, desto klarare började hans stora ögon glänsa, och gestalten tycktes växa.

Što je duže gledao, to su mu se veliki oči više svijetlile, a lik je činio da raste.

“Han kan hälsa prästen i den här församlingen”, sade kungen, “att det ges ingen skönare syn för Sveriges konung än att se ett folk sådant som detta.”

“Može reći svećeniku u ovoj župi”, rekao je kralj, “da nema ljepše stvari za švedskog kralja od toga da vidi takav narod kao ovaj.”

Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen. Han började småle. “Är det så, att prästen i den här församlingen är så fattig, att han tar av sig de svarta kläderna, så snart som gudstjänsten är slut, och klär sig som en bonde?” frågade kungen.

Zatim se kralj okrenuo s prozora i pogledao svećenika. Počeo je se nasmijati. “Je li to tako da je svećenik u ovoj župi toliko siromašan da skinje svoje crne odjeće čim se završi misa i odjene se kao farmer?”, upitao je kralj.

“Ja, så fattig är han”, sade komministern, och rodnaden sköt upp i det grova ansiktet.

“Da, toliko je siromašan”, rekao je župnik, a crvenilo se pojavilo na njegovom grubom lici.

Kungen gick åter fram till fönstret.

Kralj je ponovno otišao do prozora.

Det syntes på honom, att han var i sitt bästa lynne.

Bilo je očito da je u najboljem raspoloženju.

Allt ädelt och storslaget, som bodde inom honom, hade blivit väckt till liv.

Sve plemenito i veličanstveno u njemu došlo je do života.

“Han skall låta den där gruvan ligga i fred”, sade kungen.

“On će prepustiti taj rudnik u miru”, rekao je kralj.

“Eftersom han har svultit och arbetat ett helt liv för att få det här folket sådant, som han vill ha det, så skall han få behålla det sådant, som det är.”

“Budući da je cijeli svoj život gladovao i radio kako bi ovaj narod dobio ono što želi, on će moći zadržati sve ono što je.”

“Men om riket är i fara?” sade prästen.

“Ali ako je kraljevstvo u opasnosti?”, upitao je svećenik.

“Riket är bättre betjänt med människor än med pengar”, sade kungen. Och när kungen hade sagt detta, bjöd han prästen farväl och gick ut ur sakristian.

“Kraljevstvo je bolje opremljeno s ljudima nego s novcem”, rekao je kralj. I nakon što je to rekao, pozdravio je svećenika i izašao iz sakristije.

Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som när han hade gått in. Men när kungen steg utför trappan, kom en bonde emot honom.

I izvan, gomila ljudi stajala je jednako tiho i bez riječi kao kad je ušao. Ali kad je kralj stupio na stepenice, pristupio mu je farmer.

“Har du nu fått tala med vår präst?” sade bonden.

“Jeste li sada razgovarali s našim svećenikom?”, upitao je farmer.

“Ja”, sade kungen, “jag har talat med honom.”

“Da”, rekao je kralj, “razgovarao sam s njim.”

“Då har du väl också fått svar från oss?” sade bonden. “Vi bådo dig, att du skulle gå in och tala vid vår präst, för att han skulle ge dig svar från oss.”

“Onda ste vjerojatno dobili i odgovor od nas?”, upitao je farmer. “Zamolili smo vas da uđete i razgovarate s našim svećenikom kako bi vam on dao odgovor od nas.”

“Ja, jag har fått svar”, sade kungen.

“Da, dobio sam odgovor”, rekao je kralj.