Kung Gustav den tredje var ute på en resa genom Dalarna.

Raja Gustav III sedang melakukan perjalanan melalui Dalarna.

Bråttom hade han, och hela vägen ville han åka som i sken.

Dia sangat terburu-buru, dan sepanjang jalan dia ingin melaju dengan kecepatan tinggi.

Och då det gick med sådan fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt vägen och vagnen gick på två hjul i svängarna, stack kungen ut huvudet genom vagnsfönstret och ropade till kusken: “Varför låter han det inte gå undan?

Dan karena kendaraan itu melaju dengan sangat cepat, hingga kuda-kuda itu terbentang seperti tali di sisi jalan dan kereta itu melaju dengan dua roda di tikungan, raja itu mengeluarkan kepalanya dari jendela kereta dan berteriak kepada supirnya: "Kenapa dia tidak membiarkannya melaju lebih cepat?"

Tror han, att han kör för äggskal?”

Apakah dia pikir dia sedang mengemudi dengan sangat hati-hati?"

Då det skulle köras med så rasande fart på dåliga landsvägar, hade det nästan varit ett underverk, om seltyg och vagnar hade hållit.

Jika kendaraan itu harus dikemudikan dengan kecepatan tinggi di jalanan yang buruk, hampir akan menjadi keajaiban jika tali-tali dan kereta itu bisa bertahan.

Det kunde de inte heller, utan vid foten av en brant backe bröts tistelstången av, och där satt kungen.

Mereka juga tidak bisa melakukannya, karena di kaki bukit yang curam, tiang jarum patah, dan sang raja terjebak di sana.

Kavaljererna sprungo ur vagnen och grälade på kusken, men detta gjorde inte skadan mindre.

Para kavaleri keluar dari kereta dan memarahi supirnya, tetapi itu tidak mengurangi kerusakannya.

Det var ingen möjlighet att fortsätta resan, förrän vagnen hade blivit lagad.

Tidak mungkin melanjutkan perjalanan sampai kereta itu diperbaiki.

När hovherrarna sågo sig om för att finna ut något, som de kunde låta kungen roa sig med, under det att han väntade, märkte de, att ett kyrktorn stack upp ur en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen.

Ketika para pelayan melihat sekeliling untuk mencari sesuatu yang bisa membuat raja terhibur saat dia menunggu, mereka melihat sebuah menara gereja muncul dari semak-semak yang terletak agak jauh di depan jalan.

De föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i en av de vagnar, där uppvaktningen åkte, för att köra fram till kyrkan.

Mereka mengusulkan kepada raja untuk naik ke salah satu kereta yang mengantar para pelayan ke gereja.

Söndag var det, och kungen kunde ju höra på gudstjänsten för att få tiden att gå, till dess att den stora kungavagnen bleve färdig.

Hari itu hari Minggu, dan raja bisa mendengarkan kebaktian untuk menghabiskan waktu sampai kereta kemaharajaan itu selesai.

Kungen gick in på förslaget och körde fram mot kyrkan. Förut hade han åkt långa timmar genom mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut med tämligen stora åkrar och byar och Dalälven glidande fram ljus och präktig mellan väldiga massor av albuskar.

Raja setuju dengan usulan itu dan mengemudi menuju gereja. Sebelumnya, dia telah mengemudi selama berjam-jam melalui hutan yang gelap, tetapi di sini pemandangannya jauh lebih cerah dengan ladang dan desa yang cukup besar, serta Sungai Dalälven yang mengalir terang dan indah di antara tumpukan besar pohon alder.

Men kungen hade otur så till vida, att klockaren tog upp utgångspsalmen i samma ögonblick, som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket började vandra ut ur kyrkan.

Tapi raja tidak beruntung, karena tepat saat dia keluar dari kereta di lereng gereja, penjaga gereja mulai memainkan lagu penutup, dan orang-orang mulai keluar dari gereja.

Men då människorna kommo gående förbi honom, blev kungen stående med den ena foten i vagnen och den andra på fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara betraktade dem.

Tetapi ketika orang-orang itu berjalan melewatinya, raja tetap berdiri dengan satu kaki di dalam kereta dan satu kaki di atas anak tangga, tidak bergerak dari tempat itu, tetapi hanya memandang mereka.

Det var det grannaste folk han någonsin hade sett.

Itu adalah orang-orang paling ramah yang pernah dia lihat.

Karlarna voro allesammans över vanlig manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten, och kvinnorna kommo gående ståtliga och värdiga med söndagsfrid över sig.

Para pria itu semuanya lebih tinggi dari rata-rata pria, dengan wajah bijaksana dan serius, dan para wanita berjalan dengan anggun dan bermartabat dengan ketenangan hari Minggu yang menyelimuti mereka.

Hela dagen förut hade kungen talat om den ödsliga trakten, som han passerade, och han hade sagt till sina kavaljerer gång på gång: “Nu åker jag visst fram genom den allra fattigaste delen av mitt rike.”

Sepanjang hari sebelumnya, raja telah berbicara tentang daerah terpencil yang dia lewati, dan dia telah mengatakan kepada para kavalerinya berulang kali: "Sekarang aku pasti akan melewati bagian paling miskin dari kerajaanku."

Men då han nu såg folket, som var ifört den granna sockendräkten, glömde han bort att tänka på dess fattigdom.

Tetapi ketika dia sekarang melihat orang-orang itu, yang mengenakan pakaian gereja yang indah, dia lupa memikirkan kemiskinan mereka.

I stället blev han varm om hjärtat och sade till sig själv: “Kungen av Sverige är inte så illa ställd, som hans fiender tro.

Sebaliknya, dia merasa hangat di hati dan berkata pada dirinya sendiri: "Raja Swedia tidak seburuk yang dikira oleh musuh-musuhnya."

Så länge som mina undersåtar se ut på detta sättet, skall jag nog vara i stånd att försvara både min tron och mitt land.”

Selama rakyatku terlihat seperti ini, aku pasti akan mampu mempertahankan takhta dan negaraku."

Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de skulle samlas omkring honom, så att han finge tala till dem.

Dia memerintahkan para pelayan untuk mengumumkan kepada rakyat bahwa orang asing yang berdiri di tengah-tengah mereka adalah raja mereka, dan bahwa mereka harus berkumpul di sekitarnya, sehingga dia bisa berbicara kepada mereka.

Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod, finns kvar än i dag.

Dan kemudian raja berbicara kepada rakyat. Dia berbicara dari tangga tinggi di luar sakristi, dan tangga sempit tempat dia berdiri masih ada sampai sekarang.

Kungen började redogöra för hur illa det stod till i riket.

Raja mulai menjelaskan betapa buruknya keadaan di kerajaan itu.

Han sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar och danskar.

Dia mengatakan bahwa orang Swedia telah diserang dengan perang oleh baik Rusia maupun Denmark.

Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden, men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att han inte vågade lita på den.

Ini mungkin tidak terlalu berbahaya dalam kondisi lain, tetapi sekarang tentara perang sangat dipenuhi oleh pengkhianat, sehingga dia tidak berani mempercayainya.

Därför hade det inte återstått honom något annat än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen trogna och hjälpa honom med folk och pengar, så att han kunde frälsa fäderneslandet.

Oleh karena itu, dia tidak punya pilihan lain selain pergi ke daerah pedesaan dan bertanya kepada rakyatnya apakah mereka ingin bergabung dengan para pengkhianat, atau apakah mereka ingin setia kepada raja dan membantunya dengan orang dan uang, sehingga dia bisa menyelamatkan tanah air.

Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat, gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.

Para petani tetap diam saat raja berbicara, dan setelah dia selesai, mereka tidak memberikan tanda apa pun baik setuju maupun tidak setuju.

Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade stigit honom i ögonen flera gånger, medan han hade talat. Men då bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma sig för att svara honom, rynkade han pannan och såg missnöjd ut.

Raja sendiri berpikir bahwa dia sangat fasih. Air mata telah mengalir di matanya beberapa kali saat dia berbicara. Tetapi ketika para petani masih berdiri di sana dengan cemas dan ragu-ragu dan tidak bisa menjawabnya, dia mengerutkan alis dan tampak tidak puas.

Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.

Para petani mengerti bahwa raja mulai tidak sabar, dan akhirnya salah satu dari mereka maju dari kerumunan.

“Nu må du veta, kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra om det, som du har förelagt oss.”

"Kini kamu tahu, Raja Gustav, bahwa kami tidak mengharapkan kunjungan raja di desa kami hari ini," kata petani itu, "dan oleh karena itu kami tidak siap untuk menjawabmu segera. Sekarang aku menyarankanmu untuk masuk ke sakristi dan berbicara dengan pendeta kami, sementara kami berunding tentang apa yang telah kamu sampaikan kepada kami."

Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast, varför han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.

Raja mengerti bahwa tidak ada kabar yang lebih baik yang bisa didapat saat itu, jadi dia berpikir bahwa paling bijaksana untuk mengikuti saran petani itu.

Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång, vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.

Ketika dia masuk ke sakristi, tidak ada orang di sana kecuali seseorang yang tampak seperti petani tua. Dia tinggi dan kasar dengan tangan besar, usang oleh kerja keras, dan dia tidak memakai kerah atau mantel, tetapi celana kulit dan jubah wol putih panjang seperti semua pria lainnya.

Han steg upp och bugade sig för kungen, då denne kom in.

Dia berdiri dan membungkuk kepada raja saat raja masuk.

“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.

"Aku pikir aku akan bertemu pendeta di sini," kata raja.

Den andre blev en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i socknen, när han såg, att kungen tog honom för en bonde.

Yang lainnya sedikit memerah wajah. Dia merasa menjengkelkan untuk mengatakan bahwa dialah yang merupakan pendeta di desa itu, ketika dia melihat raja mengira dia adalah seorang petani.

“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”, sade han.

"Ya, pendeta biasanya ada di sini pada saat ini," katanya.

Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med undantag av att församlingen har låtit sätta upp en förgylld kunglig krona på ryggstödet.

Raja duduk di kursi bangku besar dengan sandaran tinggi, yang berada di sakristi pada saat itu dan masih ada sampai sekarang dan sangat mirip, kecuali bahwa jemaat telah memasang mahkota kerajaan berlapis emas di sandarannya.

“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa sig intresserad av hur bönderna hade det.

"Apakah kamu memiliki pendeta yang baik di desa ini?" tanya raja. Dia ingin menunjukkan minatnya terhadap kesejahteraan para petani.

När kungen frågade honom på detta sättet, tyckte prästen, att han omöjligt kunde säga vem han var.

Ketika raja bertanya seperti ini, pendeta itu merasa tidak mungkin untuk mengatakan siapa dia.

“Det är bättre, att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att prästen var bra nog.

"Lebih baik raja mempertahankan keyakinannya bahwa aku hanya seorang petani," pikirnya dan menjawab bahwa pendeta itu cukup baik.

Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att leva, som han lärde.

Dia memberitakan firman Tuhan yang murni dan jelas, dan dia berusaha untuk hidup sesuai dengan apa yang dia ajarkan.

Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.

Raja menganggap ini sebagai pujian yang baik, tetapi dia memiliki telinga yang tajam dan dia memperhatikan sedikit keraguan dalam nada itu.

“Det låter, som skulle han ändå inte vara riktigt nöjd med prästen”, sade han.

"Sepertinya dia tidak terlalu puas dengan pendeta itu," katanya.

“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre.

"Dia mungkin agak sombong," kata yang lainnya.

Han tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander.

Dia berpikir, bahwa jika raja kemudian mengetahui siapa dia, dia tidak akan berpikir bahwa pendeta itu hanya memuji dirinya sendiri, oleh karena itu dia juga ingin mengajukan sedikit kritik.

“Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda och regera i den här socknen”, fortfor han.

"Mungkin ada yang mengatakan, bahwa pendeta itu ingin menjadi satu-satunya yang menasihati dan memerintah di desa ini," lanjutnya.

“Då har han i alla fall styrt och ställt på bästa sätt”, sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.”

"Dalam hal ini, dia setidaknya telah memerintah dan mengatur dengan baik," kata raja. Dia tidak suka petani itu mengeluh tentang orang yang berwenang atasnya. "Menurutku, di sini harus ada etika yang baik dan kesederhanaan kuno."

“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”

"Orang-orangnya mungkin baik," kata pendeta itu, "tetapi mereka juga hidup jauh di pedesaan dan dalam kemiskinan. Orang-orang di sini mungkin tidak lebih baik daripada yang lain, jika godaan dunia ini mendekati mereka."

“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”, sade kungen och ryckte på axlarna.

"Nah, kalau begitu tidak ada bahaya mereka akan melakukannya," kata raja sambil menyilangkan tangannya.

Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha växlat tillräckligt många nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.

Dia tidak berkata apa pun lagi, tetapi mulai mengetuk meja dengan jarinya. Dia merasa telah cukup bertukar kata-kata baik dengan petani itu dan bertanya-tanya kapan yang lain akan selesai menjawab.

“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till hjälp”, tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min väg från dem och alla deras rådplägningar.”

"Petani-petani itu tidak terlalu bersemangat untuk membantu raja mereka," pikirnya. "Jika aku punya kereta, aku akan pergi dari mereka dan semua perdebatan mereka."

Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur han skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat framlägga för honom.

Pendeta itu kembali duduk dengan cemas dan bergelut dengan dirinya sendiri tentang bagaimana dia harus memutuskan hal penting, yang harus dia putuskan. Dia mulai senang bahwa dia tidak memberi tahu raja siapa dia. Sekarang dia merasa bisa berbicara dengannya tentang hal-hal, yang sebaliknya dia tidak bisa sampaikan kepadanya.

Om en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det verkligen förhöll sig så, att fienderna voro över dem och att riket var i fara.

Setelah beberapa saat, pendeta itu memecah keheningan dan bertanya kepada raja apakah memang benar bahwa musuh-musuh mereka ada di atas mereka dan kerajaan dalam bahaya.

Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare störa honom. Han såg stort på honom och svarade ingenting.

Raja berpikir, bahwa pria itu seharusnya memiliki akal sehat untuk tidak mengganggunya lebih lanjut. Dia memandangnya dengan jijikan dan tidak menjawab apa pun.

“Jag frågar, därför att jag stod härinne och inte kunde höra riktigt”, sade prästen. “Men om det verkligen förhåller sig så, ville jag tala om, att prästen i den här församlingen kanske skulle vara i stånd att skaffa kungen så mycket pengar, som han behövde.”

"Aku bertanya, karena aku berdiri di sini dan tidak bisa mendengar dengan baik," kata pendeta itu. "Tetapi jika itu benar-benar terjadi, aku ingin mengatakan, bahwa pendeta di paroki ini mungkin dapat memberi raja uang sebanyak yang dia butuhkan."

“Jag tyckte, att han helt nyligen sade, att alla här voro fattiga”, sade kungen och tänkte, att karlen inte hade reda på vad han pratade.

"Aku pikir, dia baru saja mengatakan, bahwa semua orang di sini miskin," kata raja dan berpikir, bahwa pria itu tidak tahu apa yang dia bicarakan.

“Ja, det är sant”, genmälde komministern, “och prästen äger inte mer än någon annan. Men om kungen ville vara så nådig och höra på mig en stund, skall jag tala om hur det kommer sig, att prästen har makt att hjälpa honom.”

"Ya, itu benar," jawab komisaris, "dan pendeta tidak memiliki lebih dari orang lain. Tetapi jika raja mau berbaik hati dan mendengarkan aku sebentar, aku akan mengatakan bagaimana pendeta memiliki kekuatan untuk membantunya."

“Han kan få tala”, sade kungen. “Han tycks ha lättare att få orden över läpparna än hans vänner och grannar därute, som aldrig bli färdiga med vad de ha att säga mig.”

"Dia bisa berbicara," kata raja. "Dia tampaknya lebih mudah mengatakan kata-kata daripada teman-teman dan tetangganya di luar sana, yang tidak pernah selesai mengatakan apa yang mereka ingin katakan kepada aku."

“Det är inte så lätt att svara kungen. Jag är rädd för att det till sist blir prästen, som får åtaga sig att göra det på de andras vägnar.”

"Tidak mudah menjawab raja. Aku takut pada akhirnya akan menjadi pendeta, yang harus berkomitmen untuk melakukannya atas nama orang lain."

Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.

Raja melemparkan satu kaki di atas yang lain, menarik dirinya jauh ke dalam kursi santai, menyilangkan tangannya dan menundukkan kepalanya ke dadanya.

“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.

"Sekarang dia bisa mulai," katanya dengan nada, seolah-olah dia sudah tertidur.

“Det var en gång fem karlar från den här socknen, som voro ute på älgjakt i skogen”, började prästen.

"Ada lima orang dari paroki ini, yang pergi berburu elk di hutan," mulai pendeta itu.

“Den ene av dem var prästen, som vi tala om.

"Salah satunya adalah pendeta, yang kita bicarakan."

Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd, den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en bonde, som hette Israels Per Persson.”

Dua dari mereka adalah tentara dan bernama Olov dan Erik Svärd, yang keempat dari pria itu adalah tuan rumah di sini di desa gereja, dan yang kelima adalah seorang petani, bernama Israels Per Persson."

“Han skall inte göra sig besvär med att nämna så många namn”, mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.

"Dia tidak perlu repot-repot menyebutkan begitu banyak nama," gumam raja dan membiarkan kepalanya tertunduk ke satu sisi.

“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade eljest ha lycka med sig.

"Orang-orang itu adalah pemburu yang baik," lanjut pendeta, "dan mereka biasanya beruntung."

Men den dagen hade de gått långt och länge utan att få något.

Tapi hari itu mereka telah berjalan jauh dan lama tanpa mendapatkan apa pun.

Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte sig ner på marken för att språka.

Akhirnya mereka berhenti berburu sama sekali dan duduk di tanah untuk mengobrol.

De talade om att det inte på hela skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling.

Mereka berbicara bahwa tidak ada satu pun tempat di seluruh hutan yang cocok untuk bercocok tanam.

Det var bara fjäll och moras alltsammans.

Hanya ada pegunungan dan tanah rawa di sana."

‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem.

'Tuhan kita tidak adil kepada kami, yang telah memberi kami tanah yang begitu miskin untuk dihuni,' kata salah satu dari mereka."

‘På andra orter kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”

'Di tempat lain, orang bisa mendapatkan kekayaan dan kelimpahan, tetapi di sini kami hampir tidak bisa mendapatkan roti sehari-hari dengan semua usaha kami.' "

Prästen höll upp ett ögonblick, såsom oviss om kungen hörde honom, men denne gjorde en rörelse med lillfingret för att visa, att han var vaken.

Pendeta berhenti sejenak, seolah-olah tidak yakin apakah raja mendengarnya, tetapi raja membuat gerakan dengan jari kelingkingnya untuk menunjukkan bahwa dia sedang mendengarkan.

“Just då jägarna talade om detta, fick prästen se, att det glittrade i berggrunden på ett ställe, där han hade råkat sparka bort mossan med foten.

"Tepat saat para pemburu membicarakan hal ini, pendeta melihat ada yang berkilau di tanah di tempat ia tidak sengaja menendang lumut dengan kakinya."

‘Det var ett märkvärdigt berg, det här’, tänkte han och sparkade undan en mosstuva till.

'Ini gunung yang luar biasa,' pikirnya sambil menendang lumut lainnya.

Han tog upp en stenflisa, som följde med mossan, och som glänste på samma sätt som allt det andra.

Ia mengambil serpihan batu yang ikut tertendang bersama lumut, yang berkilau sama seperti yang lainnya.

‘Det är väl aldrig möjligt, att det kan vara bly det här?’ sade han.

'Tidak mungkin ini timah, kan?' katanya.

Nu rusade de andra upp och makade undan mossan med bösskolvarna.

Sekarang yang lainnya bergegas dan menyingkirkan lumut dengan senapan mereka.

Och när de hade gjort det, sågo de tydligt hur en bred malmåder gick fram i berget.

Dan setelah mereka melakukannya, mereka melihat dengan jelas ada lubang besar di gunung itu.

‘Vad tror ni, att detta kan vara?’ sade prästen.

'Menurut kalian, ini bisa jadi apa?' tanya pendeta.

Karlarna slogo loss stenflisor och beto i dem. —

Orang-orang itu memecahkan serpihan batu dan memeriksanya. —

‘Nog är det väl åtminstone bly eller zink’, sade de. —

'Ini setidaknya timah atau seng,' kata mereka. —

‘Och hela berget är fullt av det’, tillade gästgivaren.”

'Dan seluruh gunung ini penuh dengannya,' tambah tuan rumah."

När prästen hade hunnit så långt i berättelsen, sågs kungens huvud resas en smula, och ett öga öppnade sig. “Vet han om någon av de där människorna förstod sig på malmer och stenarter?” frågade han. — “Nej, det gjorde de inte”, svarade prästen. Då sjönk kungens huvud, och båda hans ögon slöto sig.

Ketika pendeta sampai pada bagian itu dalam ceritanya, kepala raja terangkat sedikit, dan satu matanya terbuka. "Apakah dia tahu jika salah satu dari orang-orang itu memahami bijih dan jenis batu?" tanyanya. — "Tidak, mereka tidak," jawab pendeta. Lalu kepala raja tertunduk, dan kedua matanya tertutup.

“Både prästen och de, som voro med honom, blevo mycket glada”, fortfor den talande utan att låta sig störas av kungens likgiltighet.

"Baik pendeta maupun orang-orang yang bersamanya sangat gembira," lanjut orang yang berbicara tanpa terganggu oleh ketidakpedulian raja itu.

“De tänkte, att de nu hade funnit det, som skulle göra dem rika och deras efterkommande även.

"Mereka berpikir bahwa mereka telah menemukan sesuatu yang akan membuat mereka kaya dan keturunan mereka juga."

‘Aldrig mer skall jag behöva arbeta!’

'Aku tidak perlu lagi bekerja!'

sade en av dem.

kata salah satu dari mereka.

‘Jag skall ha råd att göra ingenting hela veckan igenom, och på söndagen skall jag åka till kyrkan i guldkaret!’

'Aku akan mampu untuk tidak melakukan apa-apa sepanjang minggu, dan pada hari Minggu aku akan pergi ke gereja dengan kereta emas!'

“De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem åt huvudet, så att de talade som barn. Så mycken besinning hade de ändå, att de på nytt lade mossan till rätta och gömde malmådern. Därpå togo de noggrant märke på platsen, där den befann sig, och gingo hem.

"Mereka sebenarnya orang yang cerdas, tetapi penemuan besar itu membuat mereka konyol, sehingga mereka berbicara seperti anak-anak. Namun, mereka cukup bijaksana untuk mengembalikan lumut dan menyembunyikan urat bijih. Kemudian mereka dengan hati-hati mencatat lokasinya dan pulang."

“Innan de skildes, kommo de överens, att prästen skulle resa till Falun och fråga bergshauptmannen vad detta var för malm. Han skulle komma tillbaka, så snart han kunde, och intill dess lovade de varandra med dyr ed, att de inte för någon människa skulle förråda var det var, som malmen fanns.”

"Sebelum mereka berpisah, mereka sepakat bahwa pendeta akan pergi ke Falun dan bertanya kepada kepala penambang tentang jenis bijih ini. Dia akan kembali secepat mungkin, dan sampai saat itu mereka saling berjanji dengan sumpah serius bahwa mereka tidak akan mengkhianati lokasi tempat bijih itu ditemukan kepada siapa pun."

Kungens huvud lyftes åter en smula, men han avbröt inte berättaren med ett ord. Han tycktes börja tro, att den andre verkligen hade något viktigt, som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans likgiltighet.

Kepala raja terangkat sedikit lagi, tetapi dia tidak menyela pendeta dengan sepatah kata pun. Dia tampaknya mulai percaya bahwa orang lain itu memang memiliki sesuatu yang penting untuk dikatakan kepadanya, karena dia tidak terganggu oleh ketidakpeduliannya.

“Så for prästen åstad med ett par malmprover i fickan.

"Jadi pendeta pergi dengan beberapa sampel bijih di sakunya."

Han var lika glad åt att bli rik som någon av de andra.

Dia sama senangnya akan menjadi kaya seperti orang lainnya.

Han tänkte på att han skulle bygga om prästgården, som nu inte var bättre än en bondstuga, och så skulle han gifta sig med en prostdotter, som han tyckte om.

Dia berpikir untuk merenovasi rumah pendeta, yang sekarang tidak lebih baik dari sebuah rumah petani, dan kemudian dia akan menikahi seorang putri pendeta, yang dia sukai.

Henne hade han eljest trott att han skulle få vänta på i många år.

Dia sebenarnya mengira dia harus menunggu bertahun-tahun untuk itu.

Han var fattig och obemärkt, och han visste, att det skulle dröja länge, innan han fick en sådan plats, att han kunde gifta sig.

Dia miskin dan tidak dikenal, dan dia tahu akan butuh waktu lama sebelum dia mendapatkan posisi seperti itu, sehingga dia bisa menikah.

“Prästen åkte in till Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.

"Pendeta pergi ke Falun dalam dua hari, dan suatu hari dia harus menunggu di sana, karena kepala penambang sedang pergi. Akhirnya dia bertemu dengannya dan menunjukkan potongan-potongan bijih itu. Kepala penambang mengambilnya di tangannya. Dia melihatnya terlebih dahulu dan kemudian pendeta."

“Prästen berättade, att han hade funnit dem i ett berg hemma i socknen, och undrade om det inte kunde vara bly.

Pendeta mengatakan bahwa dia telah menemukannya di sebuah gunung di desanya, dan bertanya-tanya apakah itu bisa jadi timah.

‘Nej, bly är det inte’, sade bergshauptmannen.

'Tidak, itu bukan timah', kata kepala penambang.

‘Kanske att det är zink då?’ frågade prästen.

'Mungkin itu seng?' tanya pendeta.

‘Zink är det inte heller’, sade bergshauptmannen.

'Itu juga bukan seng', kata kepala penambang.

“Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig på mången god dag.

"Pendeta merasa semua harapannya hilang. Dia tidak pernah merasa sangat sedih di hari-hari baik."

‘Har ni många sådana här stenar i er socken?’ frågade bergshauptmannen.

'Apakah ada banyak batu seperti ini di desamu?' tanya kepala penambang.

‘Vi ha ett helt berg’, sade prästen.

'Kami memiliki seluruh gunung', kata pendeta.

“Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:

"Kemudian kepala penambang mendekat, menepuk bahunya dan berkata:"

‘Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn, för detta är silver!’

'Lihatlah, gunakanlah ini dengan bijak, agar bermanfaat bagi kalian sendiri dan kerajaan, karena ini adalah perak!'

‘Jaså’, sade prästen och stod och famlade framför sig. ‘Jaså, det är silver.’

'Ya', kata pendeta sambil berdiri dan bingung. 'Ya, ini perak.'

“Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många goda råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade.

"Kepala penambang mulai menjelaskan kepadanya bagaimana cara mendapatkan hak legal atas tambang tersebut dan memberinya banyak saran bagus, tetapi pendeta itu terlalu terkejut untuk mendengarkan apa yang dikatakan."

Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.”

Dia hanya memikirkan betapa indahnya bahwa di desanya yang miskin, ada seluruh gunung bijih perak yang menunggunya."

Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.

Raja mengangkat kepalanya begitu tiba-tiba, hingga pendeta itu menghentikan ceritanya.

“Det gick väl så”, sade kungen, “att när han kom hem och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit gäck med honom.”

'Jadi', kata raja, 'ketika dia pulang dan mulai bekerja di tambang, dia menyadari bahwa kepala penambang hanya bermain-main dengannya.'

“Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom”, sade komministern.

'Tidak, kepala penambang tidak menipunya', kata menteri itu."

“Han kan fortsätta”, sade kungen och satte sig åter till rätta för att lyssna.

'Dia bisa melanjutkan', kata raja sambil duduk kembali untuk mendengarkan."

“När prästen äntligen var hemma och körde fram genom hemsocknen”, fortfor prästen, “ansåg han, att han först av allt borde underrätta sina kamrater om värdet av deras fynd.

'Ketika pendeta itu akhirnya tiba di rumah dan melewati desanya', lanjut pendeta itu, 'dia pikir yang pertama kali harus dilakukan adalah memberi tahu rekan-rekannya tentang nilai temuan mereka."

Och som han åkte förbi gästgivar Sten Stenssons gård, ämnade han köra in hos honom och tala om, att det de hade funnit var silver.

Dan ketika dia melewati rumah pemilik penginapan Sten Stensson, dia bermaksud untuk mengunjunginya dan mengatakan bahwa apa yang mereka temukan adalah perak."

Men när han stannade utanför porten, såg han, att det hängde lakan för fönsterna, och att en bred väg av hackat granris ledde upp till trappan.

Tetapi ketika dia berhenti di luar gerbang, dia melihat bahwa tirai tergantung di jendela, dan jalan yang luas dari serpihan kayu cemara mengarah ke tangga."

‘Vem är det, som är död här i gården?’ frågade prästen en pojke, som stod och hängde mot gärdesgården.

'Siapa yang meninggal di halaman ini kemarin?' tanya pendeta itu kepada seorang anak laki-laki, yang sedang berdiri dan bersandar di pagar."

‘Det är gästgivarn själv’, svarade pojken.

'Itu pemilik penginapan itu sendiri', jawab anak laki-laki itu."

Och så lät han prästen veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka tillbaka.

Dan dia memberi tahu pendeta bahwa pemilik penginapan itu telah mabuk setiap hari selama seminggu terakhir."

‘Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har gått åt!’ sade gossen. —

'Oh, begitu banyak minuman keras, begitu banyak minuman keras yang telah dikonsumsi di sini!' kata anak laki-laki itu.

‘Hur kan detta komma sig?’ frågade prästen.

- 'Bagaimana ini bisa terjadi?' tanya pendeta itu."

‘Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.’ —

- 'Pemilik penginapan itu biasanya tidak pernah mabuk.'

‘Jo’, sade gossen, ‘han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en gruva.

- 'Yah', kata anak laki-laki itu, 'dia mabuk karena dia mengklaim bahwa dia telah menemukan sebuah tambang."

Han var så rik, sade han.

'Dia sangat kaya', katanya."

Han skulle aldrig behöva göra annat än supa.

'Dia tidak akan pernah melakukan hal lain selain minum-minum.'

Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så välte åkdonet, och han slog ihjäl sig.’

'Dan tadi malam, saat dia mabuk, kereta itu terguling dan dia terbunuh.'

“När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. Han var bedrövad över det han hade fått veta. Han hade ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten.

Setelah mendengar hal itu, pendeta itu kembali ke rumahnya. Dia sangat sedih dengan apa yang telah dia ketahui. Dia datang dengan sangat gembira dan bersemangat untuk menceritakan kabar baik itu.

“När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma gående.

Setelah pendeta itu berjalan beberapa langkah, dia melihat Israel Per Persson sedang berjalan.

Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet.

Dia tampak sama seperti biasanya, dan pendeta itu berpikir bahwa keberuntungan mungkin tidak membuatnya sombong juga.

Honom skulle han genast glädja med att han nu var en rik man.

Dia akan segera memberi tahu dia bahwa dia sekarang adalah orang kaya.

‘Goddag!’

'Halo!'

sade Per Persson.

kata Per Persson.

‘Kommer du ifrån Falun nu?’ —

'Apakah kamu datang dari Falun sekarang?'

‘Ja, det gör jag’, sade prästen, ‘och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där, än vi tänkte oss.

- 'Ya, aku datang,' kata pendeta itu, 'dan sekarang aku akan memberi tahu kamu, bahwa keadaan di sana lebih baik daripada yang kita bayangkan.'

Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som vi hade funnit.’

Bergshauptmann mengatakan bahwa itu adalah bijih perak, yang telah kami temukan.'

I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under honom. —

Pada saat yang sama, Per Persson tampak seolah-olah bumi telah terbuka di bawahnya. -

‘Vad säger du, vad säger du?

'Apa yang kamu katakan, apa yang kamu katakan?'

Är det silver?’ —

'Apakah itu perak?' -

‘Ja’, svarade prästen, ‘vi ska bli rika karlar, vi alla nu, och kunna leva som herrskap.’ —

'Ya,' jawab pendeta itu, 'kami akan menjadi orang-orang kaya, kami semua sekarang, dan bisa hidup seperti bangsawan.' -

‘Nej, är det silver!’

'Tidak, apakah itu perak!'

sade Per Persson än en gång och såg alltmer sorgsen ut. —

kata Per Persson sekali lagi dan tampak semakin sedih. -

‘Ja, visst är det silver’, svarade prästen, ‘du skall inte tro, att jag vill bedraga dig.

'Ya, tentu saja itu perak,' jawab pendeta itu, 'jangan sampai kamu pikir aku ingin menipumu.'

Du skall inte vara rädd för att bli glad.’ —

'Jangan takut untuk bahagia.' -

‘Glad!’

'Bahagia!'

sade Per Persson.

kata Per Persson.

‘Skulle jag bli glad?

'Apakah aku akan bahagia?'

Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra för det osäkra.

'Aku pikir itu hanya emas palsu yang kami temukan, jadi aku pikir lebih baik mengambil yang pasti daripada yang tidak pasti.'

Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olov Svärd för hundra daler.’

'Aku sudah menjual bagianku di tambang itu ke Olov Svärd dengan harga seratus daler.'

“Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät på landsvägen.

'Dia sangat putus asa, dan ketika pendeta itu pergi, dia berdiri dan menangis di jalan raya.'

“När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng bort till Olov Svärd och hans bror för att tala om för dem, att det var silver, som de hade funnit. Han tyckte, att han nu hade fått nog av att själv föra kring den goda nyheten.

'Ketika pendeta itu pulang ke rumahnya, dia mengirim seorang pelayan ke Olov Svärd dan saudaranya untuk memberi tahu mereka bahwa itu perak yang mereka temukan. Dia pikir dia sudah cukup membawa kabar baik itu sendiri.'

“Men då prästen satt ensam på kvällen, tog åter glädjen ut sin rätt.

'Tapi ketika pendeta itu duduk sendirian di malam hari, kegembiraan itu kembali muncul.'

Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han tänkte bygga den nya prästgården.

'Dia keluar dalam kegelapan dan berdiri di atas bukit, tempat dia berencana membangun rumah pendeta baru.'

Den skulle bli ståtlig, förstås, lika präktig som ett biskopsboställe.

'Itu akan sangat megah, tentu saja, sama indahnya dengan kediaman seorang uskup.'

Han stod länge ute den natten, och han nöjde sig inte med att bygga om prästgården.

'Dia berdiri lama di malam itu, dan dia tidak puas hanya dengan merenovasi rumah pendeta.'

Det föll honom in, att då det fanns så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd omkring gruvan.

'Dia tiba-tiba menyadari bahwa karena ada begitu banyak kekayaan di paroki itu, banyak orang akan berdatangan ke sana, dan pada akhirnya mungkin seluruh kota akan dibangun di sekitar tambang itu.'

Och så skulle han nödgas att bygga en ny kyrka i stället för den gamla.

'Dan kemudian dia akan terpaksa membangun gereja baru untuk menggantikan yang lama.'

Det skulle väl en stor del av hans rikedom gå åt till.

'Itu pasti akan menghabiskan sebagian besar kekayaannya.'

Men han var inte nöjd med detta heller, utan han tänkte sig, att när hans kyrka vore färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men han skulle anmärka på det, att det inte fanns något ställe för honom, kungen, att ta in på.

'Tapi dia tidak puas dengan itu juga, dan dia membayangkan bahwa ketika gerejanya selesai, raja dan banyak uskup akan datang untuk meresmikannya, dan raja akan senang dengan gereja itu, tetapi dia akan mengeluh bahwa tidak ada tempat untuk dia, raja, tinggal.'

Och då skulle han få lov att bygga kungen ett slott i den nya staden.”

'Dan kemudian dia akan diizinkan membangun sebuah kastil untuk raja di kota baru itu.'

En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian och anmälde, att den stora kungavagnen var lagad.

Salah satu kavaleri raja kini membuka pintu sakristi dan mengumumkan bahwa kereta kuda besar raja telah siap.

Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han besinnade sig. “Han skall få tala om sin historia till slut”, sade han till prästen. “Men han kan gå raskare framåt. Vi veta nu hur mannen drömde och tänkte. Vi vilja veta hur han handlade.”

Raja pada awalnya siap untuk segera pergi, tetapi dia mengurungkan niatnya. 'Dia akan menceritakan kisahnya sampai akhir,' katanya kepada pendeta. 'Tapi dia bisa maju lebih cepat. Kita sekarang tahu bagaimana pria itu bermimpi dan berpikir. Kita ingin tahu bagaimana dia bertindak.'

“Men när prästen ännu satt mitt uppe i dessa drömmar”, fortfor prästen, “kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig livet.

'Tetapi ketika pendeta masih terlibat dalam mimpi-mimpi ini,' lanjut pendeta, 'dia menerima kabar bahwa Israel Per Persson telah bunuh diri.'

Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av gruvan.

'Dia tidak bisa menerima bahwa dia telah menjual bagiannya dari tambang itu.'

Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.”

'Dia mungkin berpikir bahwa dia tidak bisa tahan melihat orang lain setiap hari menikmati kekayaan yang seharusnya menjadi miliknya.'

Kungen satte sig en smula till rätta i stolen. Han höll båda ögonen öppna. “Minsann”, sade han, “om jag hade varit den där prästen, tror jag, att jag hade fått nog av gruvan.”

Raja sedikit menyesuaikan diri di kursi. Dia tetap membuka kedua matanya. 'Yah,' katanya, 'jika aku jadi pendeta itu, aku pikir aku sudah muak dengan tambang itu.'

“Kungen är en rik man, han”, sade prästen.

'Raja itu orang kaya,' kata pendeta.

“Han har mycket nog i alla fall.

'Dia punya banyak uang, setidaknya.'

Det är inte på samma sätt med en fattig präst, som ingenting äger.

'Tidak sama dengan seorang pendeta miskin yang tidak memiliki apa-apa.'

Den stackaren tänkte i stället, när han såg, att Guds välsignelse inte var med hans företag: ‘Jag skall inte mera drömma om att göra mig själv ära och nytta med dessa rikedomar.

'Orang malang itu malah berpikir, ketika dia melihat bahwa Tuhan tidak memberkati usahanya: 'Aku tidak akan lagi bermimpi untuk memperkaya diriku sendiri dengan kekayaan ini.'

Men jag kan ju inte låta silvret bli liggande i jorden.

'Tapi aku tidak bisa membiarkan perak itu tergeletak di tanah.'

Jag måste ta fram det till nytta för de fattiga och nödställda.

'Aku harus menggunakannya untuk kepentingan orang miskin dan yang membutuhkan.'

Jag skall bearbeta gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.’

'Aku akan mengolah tambang itu untuk membantu seluruh paroki.'

“Därför gick prästen en dag över till Olov Svärd för att tala med honom och hans bror om vad de nu närmast borde företa sig med silverberget.

'Karena itu, suatu hari pendeta itu mendatangi Olov Svärd untuk berbicara dengannya dan saudaranya tentang apa yang harus mereka lakukan selanjutnya dengan gunung perak itu.'

När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som var omgiven av beväpnade bönder.

'Ketika dia mendekati rumah tentara, dia menemukan sebuah gerobak yang dikelilingi oleh para petani bersenjata.'

Och i kärran satt en karl, som hade händerna bakbundna och rep omkring fotlederna.

'Dan di dalam gerobak itu duduk seorang pria dengan tangan terikat dan tali di sekitar pergelangan kakinya.'

“Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid att betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olov Svärd.

'Ketika pendeta itu lewat, gerobak itu berhenti, dan dia sempat melihat tahanan itu. Kepalanya terikat, sehingga tidak mudah melihat siapa itu, tetapi pendeta itu tetap berpikir bahwa dia mengenali Olov Svärd.'

“Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att han skulle få tala ett par ord med prästen.

'Dia mendengar tahanan itu memohon kepada mereka yang menjaganya agar dia bisa berbicara beberapa kata dengan pendeta.'

“Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom. ‘Nu är du snart den ende, som vet var det där silverberget finns’, sade Olov.

'Dia kemudian mendekat, dan tahanan itu berbalik ke arahnya.' 'Sekarang kamu akan menjadi satu-satunya yang tahu di mana gunung perak itu berada,' kata Olov.'

‘Vad är det du säger, Olov?’ frågade prästen.

'Apa yang kamu katakan, Olov?' tanya pendeta itu.'

‘Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl.

'Yah, lihatlah, pendeta, sejak kami mendengar bahwa kami telah menemukan gunung perak itu, aku dan saudaraku tidak bisa menjadi teman baik seperti dulu, tetapi kami terus bertengkar.'

Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan oss.

'Dan tadi malam kami bertengkar tentang siapa dari kami lima orang yang pertama kali menemukan tambang itu, dan kami berkelahi.'

Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över pannan.

'Dan sekarang aku telah membunuh saudaraku, dan dia bahkan telah memberiku luka yang cukup parah di sini di atas dahiku.'

Jag skall hänga nu, och sedan är du den ende, som vet något om gruvan.

'Aku akan digantung sekarang, dan kemudian kamu akan menjadi satu-satunya yang tahu tentang tambang itu.'

Därför vill jag be dig om en sak.’

'Oleh karena itu, aku ingin meminta sesuatu darimu.'

‘Tala ut, du!’ sade prästen. ‘Jag skall göra vad jag kan för dig.’

'Katakan saja!' kata pendeta itu.'Aku akan melakukan apa yang aku bisa untukmu.'

‘Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig’, började soldaten, men prästen avbröt honom.

'Kamu tahu, aku meninggalkan banyak anak kecil setelahku,' mulai tentara itu, tetapi pendeta itu menyela dia.'

‘Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan, skola de få, alldeles som om du själv hade levat.’

'Untuk hal itu, kamu tidak perlu khawatir. Apa yang akan terjadi padamu di tambang itu akan sama seperti jika kamu masih hidup.'

‘Nej’, sade Olov Svärd, ‘det var en annan sak jag ville be dig om. Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!’

'Tidak,' kata Olov Svärd, 'ada hal lain yang ingin aku minta darimu. Jangan biarkan salah satu dari mereka mendapatkan bagian dari apa pun yang keluar dari tambang itu!'

“Prästen ryckte ett steg tillbaka, han blev stående tyst och kunde intet svara.

'Pendeta itu mundur selangkah, dia berdiri diam dan tidak bisa menjawab apa pun.'

‘Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn’, sade den fångne.

'Jika kamu tidak menjanjikan ini padaku, aku tidak bisa mati dengan tenang,' kata tahanan itu.'

‘Ja’, sade prästen långsamt och mödosamt, ‘jag skall lova dig vad du begär av mig.’

'Ya,' kata pendeta itu dengan lambat dan susah payah, 'aku akan menjanjikan apa yang kamu minta dariku.'

“Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen och tänkte på hur han skulle kunna hålla det löfte han hade givit honom.

'Setelah itu, si pembunuh dibawa pergi, dan pendeta itu berdiri di jalan dan memikirkan bagaimana dia bisa menepati janji yang telah dia berikan padanya.'

Under hela vägen hem tänkte han på rikedomen, som han hade varit så glad åt.

Sepanjang perjalanan pulang, dia memikirkan kekayaan yang telah membuatnya sangat bahagia.'

Men om det nu var så, att folket i denna församlingen inte tålde vid rikedom?

Tetapi jika orang-orang di paroki ini tidak menyukai kekayaan?'

Nu voro redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta och präktiga män.

Sekarang sudah ada empat orang yang rusak, yang sebelumnya merupakan pria yang sombong dan baik hati.'

Han tyckte sig se hela församlingen framför sig, och han föreställde sig hur den där silvergruvan skulle fördärva den ene efter den andre.

Dia merasa melihat seluruh paroki di hadapannya, dan dia membayangkan bagaimana tambang perak itu akan merusak satu demi satu.'

Anstod det honom, som var satt att vårda dessa fattiga människors själar, att släppa ut över dem det, som skulle bli deras undergång?”

Apakah pantas baginya, yang ditugaskan untuk menjaga jiwa-jiwa orang miskin ini, untuk melepaskan kepada mereka apa yang akan menjadi kehancuran mereka?'

Kungen satt på en gång upprätt i stolen och stirrade på den, som talade. “Jag må säga!” sade han. “Han kommer mig att förstå, att en präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel karl.”

Raja tiba-tiba duduk tegak di kursi dan menatap orang yang berbicara itu.'Aku harus mengatakan!' katanya. 'Dia membuatku mengerti bahwa seorang pendeta di daerah terpencil ini haruslah seorang pria yang sangat baik.'

“Inte heller var det nog med detta, som redan hade hänt”, fortfor prästen, “utan så snart som nyheten om gruvan spridde sig bland sockenborna, upphörde de att arbeta och gingo lättjefulla omkring och väntade på den tiden, då den stora rikedomen skulle strömma ut över dem.

'Dan itu belum cukup dengan apa yang sudah terjadi,' lanjut pendeta itu, 'tetapi begitu kabar tentang tambang itu menyebar di antara orang-orang paroki, mereka berhenti bekerja dan berkeliaran dengan malas, menunggu saat ketika kekayaan besar akan mengalir ke mereka.'

Allt löst folk, som fanns i trakten, strömmade till, och dryckenskap och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde talas om.

Semua orang yang tidak disiplin di daerah itu berbondong-bondong, dan kemabohan dan perkelahian sekarang menjadi hal yang terus-menerus didengar oleh pendeta itu.'

“En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i skogen och sökte efter gruvan, och prästen märkte, att så snart han gick från hemmet, smögo sig människor efter honom för att ta reda på om han begav sig till silverberget och stjäla hemligheten från honom.

'Banyak orang tidak melakukan apa pun selain berkeliling di hutan mencari tambang itu, dan pendeta itu memperhatikan bahwa begitu dia pergi dari rumah, orang-orang mengikutinya untuk mencari tahu apakah dia menuju ke gunung perak dan mencuri rahasianya.'

“Då sakerna stodo så, kallade prästen samman bönderna till stämma.

'Dengan keadaan seperti ini, pendeta itu mengumpulkan para petani untuk rapat.'

“För det första påminde han dem om alla de olyckor, som upptäckten av silverberget hade dragit över dem, och han frågade dem om de ville låta sig fördärvas, eller om de ville rädda sig själva.

'Pertama-tama, dia mengingatkan mereka tentang semua kemalangan yang telah dibawa oleh penemuan gunung perak itu, dan dia bertanya kepada mereka apakah mereka ingin dirusak, atau apakah mereka ingin menyelamatkan diri mereka sendiri.'

Därpå sade han dem, att de inte skulle vänta av honom, som var deras präst, att han skulle bidraga till deras undergång.

'Kemudian dia mengatakan kepada mereka bahwa mereka tidak boleh mengharapkan dia, yang merupakan pendeta mereka, untuk berkontribusi pada kehancuran mereka.'

Nu hade han beslutit att för ingen människa förråda var silverberget fanns, och aldrig ville han själv hämta rikedom ur det.

'Sekarang dia telah memutuskan bahwa tidak ada manusia yang akan mengkhianati lokasi gunung perak itu, dan dia sendiri tidak akan pernah mengambil kekayaan darinya.'

Och så frågade han bönderna hur de framgent ville ha det.

'Dan kemudian dia bertanya kepada para petani apa yang mereka inginkan di masa mendatang.'

Om de ville fortsätta att söka efter gruvan och vänta på rikedom, då ville han dra så långt bort, att aldrig en hörsägen om deras elände kunde nå honom.

'Jika mereka ingin terus mencari tambang itu dan menunggu kekayaan, maka dia akan pergi sejauh mungkin, sehingga tidak ada kabar tentang kesengsaraan mereka yang bisa sampai ke telinganya.'

Men om de ville överge att tänka på silvergruvan och bli som förr, då ville han stanna ibland dem.

'Tetapi jika mereka ingin meninggalkan pemikiran tentang tambang perak itu dan kembali seperti sedia kala, maka dia akan tetap tinggal di antara mereka.'

‘Men hur ni än väljer’, sade prästen, ‘så kom detta ihåg, att av mig får ingen någonsin veta något om silverberget!’”

'Tapi bagaimanapun juga pilihanmu,' kata pendeta itu, 'ingatlah ini: tidak ada yang akan pernah mengetahui sesuatu tentang gunung perak itu dariku!'

“Nå”, sade kungen, “hur valde bönderna?”

'Nah,' kata raja, 'bagaimana para petani memilih?'

“De gjorde, som prästen ville”, sade prästen.

'Mereka melakukan apa yang pendeta itu inginkan,' kata pendeta itu.

“De förstodo, att han menade väl med dem, när han ville förbli fattig för deras skull.

'Mereka memahami bahwa dia bermaksud baik kepada mereka ketika dia ingin tetap miskin demi mereka.'

Och de gåvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och dölja malmådern väl med ris och sten, så att ingen skulle kunna finna den, inte de och inte deras efterkommande.”

'Dan mereka memerintahkan pendeta mereka untuk pergi ke hutan dan menyembunyikan lokasi tambang dengan baik menggunakan pasir dan batu, sehingga tidak ada yang bisa menemukannya, baik mereka maupun keturunan mereka.'

“Och sedan har prästen levat här lika fattig som de andra.”

'Dan sejak saat itu, pendeta itu tinggal di sini sama miskinnya dengan yang lain.'

“Ja”, svarade prästen, “han har levat här lika fattig som de andra.”

'Ya,' jawab pendeta itu, 'dia tinggal di sini sama miskinnya dengan yang lain.'

“Han har väl ändå gift sig och byggt sig en ny prästgård?” sade kungen.

'Tapi dia pasti sudah menikah dan membangun rumah pendeta baru untuk dirinya sendiri?' tanya raja.

“Nej, han har inte haft råd att gifta sig, och han bor i den gamla kojan.”

'Tidak, dia tidak mampu menikah, dan dia tinggal di gubuk tua itu.'

“Det är en vacker historia, som han har berättat mig”, sade kungen och böjde på huvudet.

'Ini kisah yang indah yang dia ceritakan kepadaku,' kata raja sambil membungkuk.

Prästen stod tyst framför kungen. Om några ögonblick återtog denne: “Var det på silverberget han tänkte, när han sade, att prästen här skulle kunna skaffa mig så mycket pengar, som jag behöver?”

Pendeta itu berdiri diam di hadapan raja. Setelah beberapa saat, raja berkata: 'Apakah dia mengacu pada Gunung Perak ketika dia mengatakan bahwa pendeta di sini bisa mendapatkan uang sebanyak yang aku butuhkan?'

“Ja”, sade den andre.

'Ya,' kata yang lainnya.

“Men jag kan inte lägga tumskruvar på honom”, sade kungen, “och hur vill han annars, att jag skall få en sådan man att visa mig berget? Han har ju försakat både kärestan och all livets välmåga.”

'Tapi aku tidak bisa memaksa dia,' kata raja, 'dan bagaimana dia mengharapkanku untuk mendapatkan orang seperti itu untuk menunjukkan gunung itu kepadaku? Ia telah meninggalkan kekasihnya dan semua kenyamanan hidup.'

“Det är en annan sak”, sade prästen. “Men om det är fäderneslandet, som behöver skatten, så ger han nog med sig.”

'Itu hal lain,' kata pendeta itu. 'Tapi jika itu tanah air yang membutuhkan harta itu, mungkin dia akan bersedia.'

“Svarar han mig för det?” frågade kungen.

'Apakah dia akan menjawabku untuk itu?' tanya raja.

“Ja, det svarar jag för”, sade prästen.

'Ya, aku akan menjawab untuk itu,' kata pendeta itu.

“Bryr han sig då inte om hur det går med hans sockenbor?”

'Jadi, apakah dia tidak peduli dengan kesejahteraan umatnya?'

“Det får stå i Guds hand.”

'Itu terserah pada Tuhan.'

Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret.

Raja bangkit dari kursinya dan berjalan ke jendela.

Han stod en stund och såg på folkhopen därutanför.

Ia berdiri sebentar dan melihat kerumunan di luar.

Ju längre han såg, desto klarare började hans stora ögon glänsa, och gestalten tycktes växa.

Semakin lama ia melihat, semakin jelas mata besarnya bersinar, dan sosok itu tampak semakin besar.

“Han kan hälsa prästen i den här församlingen”, sade kungen, “att det ges ingen skönare syn för Sveriges konung än att se ett folk sådant som detta.”

'Ia bisa menyampaikan kepada pendeta di paroki ini,' kata raja, 'bahwa tidak ada pemandangan yang lebih indah bagi Raja Swedia daripada melihat orang-orang seperti ini.'

Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen. Han började småle. “Är det så, att prästen i den här församlingen är så fattig, att han tar av sig de svarta kläderna, så snart som gudstjänsten är slut, och klär sig som en bonde?” frågade kungen.

Setelah itu, raja berpaling dari jendela dan melihat pendeta itu. Ia mulai tertawa cekik.'Apakah itu benar, bahwa pendeta di paroki ini sangat miskin, sehingga ia melepas jubah hitamnya segera setelah kebaktian selesai, dan berpakaian seperti seorang petani?' tanya raja.

“Ja, så fattig är han”, sade komministern, och rodnaden sköt upp i det grova ansiktet.

'Ya, dia sangat miskin,' kata komisaris itu, dan kemerahan muncul di wajahnya yang kasar.

Kungen gick åter fram till fönstret.

Raja kembali berjalan ke jendela.

Det syntes på honom, att han var i sitt bästa lynne.

Ia tampak dalam suasana hati terbaiknya.

Allt ädelt och storslaget, som bodde inom honom, hade blivit väckt till liv.

Segala sesuatu yang mulia dan agung, yang ada di dalam dirinya, telah dihidupkan kembali.

“Han skall låta den där gruvan ligga i fred”, sade kungen.

'Ia akan membiarkan tambang itu damai,' kata raja.

“Eftersom han har svultit och arbetat ett helt liv för att få det här folket sådant, som han vill ha det, så skall han få behålla det sådant, som det är.”

'Karena ia telah kelaparan dan bekerja sepanjang hidupnya untuk membuat orang-orang ini seperti yang ia inginkan, maka ia akan membiarkan mereka tetap seperti itu.'

“Men om riket är i fara?” sade prästen.

'Tapi jika kerajaan dalam bahaya?' tanya pendeta itu.

“Riket är bättre betjänt med människor än med pengar”, sade kungen. Och när kungen hade sagt detta, bjöd han prästen farväl och gick ut ur sakristian.

'Kerajaan lebih baik dilayani oleh orang-orang daripada oleh uang,' kata raja. Dan setelah raja mengatakan itu, ia mengucapkan selamat tinggal kepada pendeta itu dan keluar dari ruang sakristi.

Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som när han hade gått in. Men när kungen steg utför trappan, kom en bonde emot honom.

Di luar, kerumunan orang tetap diam dan tidak berkata apa-apa, seperti ketika ia masuk. Tetapi ketika raja naik tangga, seorang petani menyambutnya.

“Har du nu fått tala med vår präst?” sade bonden.

'Apakah Anda sudah berbicara dengan pendeta kami?' tanya petani itu.

“Ja”, sade kungen, “jag har talat med honom.”

'Ya,' kata raja, 'saya sudah berbicara dengannya.'

“Då har du väl också fått svar från oss?” sade bonden. “Vi bådo dig, att du skulle gå in och tala vid vår präst, för att han skulle ge dig svar från oss.”

'Jadi Anda juga sudah mendapatkan jawaban dari kami?' tanya petani itu. 'Kami meminta Anda untuk masuk dan berbicara dengan pendeta kami, agar ia dapat memberikan jawaban dari kami kepada Anda.'

“Ja, jag har fått svar”, sade kungen.

'Ya, saya sudah mendapatkan jawabannya,' kata raja.