Handelsagenten Fågelsång satt på Turisthotellets terrass i Marstrand och tittade på havet, när två brunbrända flickebarn, det ena i blått, det andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid närmaste bord.

Agen perdagangan Fågelsång sedang duduk di teras Hotel Turis di Marstrand, sambil melihat ke laut, ketika dua gadis kecil berambut cokelat, yang satu mengenakan gaun biru, yang lainnya mengenakan gaun putih, tiba seperti sinar matahari di tengah kesuraman dan duduk di meja terdekat.

Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.

Yang satu cerah dan penuh, yang lainnya hitam dan ramping, dan agen perdagangan Fågelsång segera teralih dari kekagumannya terhadap keindahan laut ke kekaguman yang lebih besar terhadap yang ramping itu.

Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret för blåstens skull ned till de vita skorna, och så snart hon slagit sig ned inriktade han hela sin energi på att inleda en enklare ögonkurtis.

Pandangannya bergerak dari bunga putih yang dikenakan gadis itu di rambutnya karena angin, hingga sepatu putihnya, dan begitu gadis itu duduk, dia segera mengarahkan seluruh energinya untuk memulai percakapan yang lebih sederhana.

Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men när så Fågelsång vågade sig på aningen av ett småleende, vände hon sig plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling av urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst meddelade att Putte var hans ögonsten.

Untuk sesaat, gadis itu membalas pandangannya, dingin dan asing, tetapi ketika Fågelsång berani tersenyum sedikit, dia tiba-tiba berpaling, dan mulai dengan penuh minat mengamati seorang pemuda pribumi, yang di dermaga dengan suara keras dan penuh keluhan mengatakan bahwa Putte adalah permata matanya.

Fågelsång ägnade hon inte vidare en blick.

Fågelsång tidak melirik gadis itu lagi.

»Det var mig en liten hårdflirtad satunge!» tänkte Fågelsång för sig själv, och försökte genom en diskret hostning åter fånga flickebarnets uppmärksamhet.

"Itu benar-benar gadis kecil yang sulit didekati!" pikir Fågelsång dalam hati, dan mencoba menarik perhatian gadis itu dengan batuk halus.

Men förgäves.

Tapi sia-sia.

Detta irriterade Fågelsång. Han ansåg sig äga ett fördelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som en direkt personlig förolämpning.

Hal itu membuat Fågelsång kesal. Dia menganggap dirinya memiliki penampilan yang menarik, dan menganggap ketidakpedulian ini sebagai penghinaan pribadi langsung terhadapnya.

Inte ens när musiken spelade upp Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja» blev det något resultat av.

Bahkan ketika musik memainkan Cavalleria, dan Fågelsång dengan jelas bergumam: "Li-hijaku yang putih", tidak ada hasilnya.

Den vita liljan låtsades som om handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit.

Bunga lili putih itu berpura-pura agen perdagangan Fågelsång tidak ada sama sekali, dan ketika dia dan teman wanitanya yang berbaju biru minum kopi dan makan kue mereka, mereka menghilang dari pandangan Fågelsång sama cepatnya dengan ketika mereka datang.

Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne.

Tapi hari berikutnya, Fågelsång bertemu dengannya lagi.

Det var på Strandpromenaden, där hon flanerade ensam i solskenet, vitklädd som förut, och med ett svart band om livet, och som Fågelsång var en modig man, steg han helt lugnt fram och bad att få göra sällskap.

Itu di Strandpromenaden, di mana dia berjalan sendirian di bawah sinar matahari, berpakaian putih seperti sebelumnya, dan dengan ikat pinggang hitam, dan karena Fågelsång adalah pria yang berani, dia dengan tenang maju dan meminta untuk ditemani.

Fågelsång hade aldrig trott att det kunde finnas så mycket kyla mitt i sommaren som den med vilken han blev mottagen, men när han sade sitt namn sken flickebarnet upp.

Fågelsång tidak pernah berpikir bisa ada kedinginan yang begitu besar di tengah musim panas seperti yang dia terima, tetapi ketika dia menyebutkan namanya, gadis itu tersenyum.

»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder och ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan.

"Nama yang sangat lucu," katanya, dan menunjukkan deretan gigi putih dan pipi yang kemerahan, yang membuat Fågelsång terengah-engah.

»Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har jag hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.»

"Itu nama yang indah," jawab Fågelsång dengan meyakinkan. "Aku menciptakannya sendiri. Dulu namaku Petrusson."

»Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den sköna.

"Maka tidak heran Tuan Fågelkvitter menggantinya!" kata wanita itu.

»Fågelsång!» rättade handelsagenten. »Men fröken har inte sagt vad fröken heter.»

"Fågelsång!" koreksi agen perdagangan itu. "Tapi nona belum mengatakan nama nona."

»Hm! Jag brukar verkligen inte stifta bekantskap så här sans façon, men jag antar, att det skulle vara ohövligt att inte nu säga mitt namn. Jag heter Lingonhjelm.»

"Hm! Aku biasanya tidak berteman dengan cara ini, tapi aku kira tidak sopan tidak memberitahukan namaku sekarang. Namaku Lingonhjelm."

Det klack till i Fågelsång, ty han hyste, i gemen med hela släkten Petrusson, en djup vördnad för ridderskapet och adeln. Han nästan ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan själv, som sade:

Fågelsång terkejut, karena dia, sama seperti seluruh keluarga Petrusson, sangat menghormati kesatriaan dan bangsawan. Dia hampir menyesal telah menyapa gadis itu, dan berpikir untuk mundur dari percakapan secepat mungkin, tetapi hal itu tiba-tiba dibatalkan oleh gadis itu sendiri, yang berkata:

»Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med hem och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller hur?»

"Yah, seperti yang aku katakan, ini tidak sepenuhnya sopan. Tapi jika kamu ikut ke rumahku dan diperkenalkan ke keluargaku, maka semuanya akan benar, bukan?"

»Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.

"Yah tentu, yah tentu!" jawab Fågelsång dengan sedikit gugup.

»Då gå vi genast», svarade flickebarnet, och Fågelsång larvade med.

"Kalau begitu, mari kita pergi sekarang," jawab gadis itu, dan Fågelsång mengikutinya.

För resten visste han med sig, att han var fin nog att uppträda var som helst.

Sebetulnya, dia tahu bahwa dia cukup baik untuk berperilaku di mana saja.

Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, grå rock, blå skjorta, grön halsduk och panama med band i de franska färgerna, och som han dessutom hade en nackbena, som allvarligt strävade att nå ned till vekryggen ansåg han, att ingenting brast i hans utstyrsel.

Dia memakai sepatu putih dan kaus kaki sutra, celana putih, jas abu-abu, kaus biru, syal hijau, dan topi panama dengan pita dengan warna Prancis, dan karena dia juga memiliki tulang leher yang sangat ingin sampai ke punggung yang bengkok, dia merasa tidak ada yang salah dengan penampilannya.

Tio minuter senare befann han sig i den villa, där flickebarnet bodde under sommaren, och föreställdes för en ståtlig och vänlig gammal herre.

Sepuluh menit kemudian, dia berada di vila tempat gadis itu tinggal di musim panas, dan diperkenalkan kepada seorang pria tua yang anggun dan ramah.

»Min far, landshövding Lingonhjelm!» presenterade flickan, och Fågelsång skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.

"Ayahku, Gubernur Lingonhjelm!" gadis itu memperkenalkan, dan Fågelsång menjabat tangan, sangat tergerak oleh keseriusan momen itu.

Handelsagenten Fågelsång hade aldrig kunnat drömma om, att han i hela sitt liv skulle få träffa något så högt uppsatt som en landshövding, och han fann denna ärofulla upplevelse allt annat än angenäm.

Agen dagang Fågelsång tidak pernah membayangkan bahwa dia akan bertemu seseorang setinggi Gubernur sepanjang hidupnya, dan dia menganggap pengalaman terhormat ini sama sekali tidak menyenangkan.

Men hans vita lilja tycktes i stället vara vid alldeles briljant humör, tog honom med sig ut på en balkong, satte honom på yttersta kanten av en korgstol — att få honom att sitta ordentligt gick inte — och såg till att han fick whisky och vatten.

Tapi mawar putihnya tampaknya dalam suasana hati yang sangat cerah, membawanya ke balkon, meletakkannya di tepi kursi anyaman - membuatnya duduk dengan benar tidak mungkin - dan memastikan dia mendapat wiski dan air.

Se’n kom landshövdingen, som visade sig vara en trevlig karl, om också Fågelsång ibland hade litet svårt att följa med hans konversation, och ungefär samtidigt försvann flickebarnet en stund.

Kemudian Gubernur datang, yang ternyata pria yang menyenangkan, meski Fågelsång kadang-kadang kesulitan mengikuti percakapannya, dan sekitar waktu yang sama, gadis itu menghilang sebentar.

Fågelsång hörde hur det pinglade i telefonen, så kom hon tillbaka i ett lynne, som tycktes vara ännu mera strålande än förut.

Fågelsång mendengar bel berbunyi di telepon, lalu dia kembali dalam sekejap, tampak lebih bersinar dari sebelumnya.

Snart nog lämnade landshövdingen dem och Fågelsång andades lättare när han blev ensam med flickan.

Tak lama kemudian, Gubernur meninggalkan mereka dan Fågelsång bernapas lebih lega saat dia sendirian dengan gadis itu.

»Trevlig gubbe, er farsa», sade han i sin elegantaste sällskapston. »Men jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där pampiga jyckar.»

"Ayahmu pria yang menyenangkan," katanya dengan nada sosialnya yang paling elegan. "Tapi aku selalu merasa sedikit gugup saat bersama dengan orang-orang penting seperti itu."

»Brukar ni vara det ofta då?» frågade flickan oskyldigt.

"Apakah kamu sering seperti itu?" tanya gadis itu polos.

Fågelsång kände att han rodnade.

Fågelsång merasa wajahnya memerah.

»Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag — jag rör mig naturligtvis endast i de allra bästa kretsar.»

"Hm! Ya! Tidak setiap hari, tapi cukup sering. Aku - tentu saja aku hanya bergaul dengan kalangan terbaik."

»Naturligtvis!» instämde flickan. »Det märks ju på herr Fågelsångs nobla uppträdande. Ledigt och otvunget — hallå, flickor, välkomna upp!»

"Tentu saja!" setuju gadis itu. "Itu terlihat dari perilaku mulia Tuan Fågelsång. Santai dan tidak munafik - hei, gadis-gadis, silakan naik!"

Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot villan.

Yang terakhir ditujukan kepada beberapa wanita muda yang mendekati vila itu.

Fröken Lingonhjelm föreställde:

Nona Lingonhjelm membayangkan:

»Herr Fågelsång, fröken Sabelkrona, baronesse von Erbingen. Baronessan är hovfröken hos hennes furstliga höghet arvprinsessan av Sachsen-Braunschweig, som just nu är här i Marstrand, som ni vet.»

"Tuan Fågelsång, Nona Sabelkrona, Baroness von Erbingen. Baroness ini adalah pendamping Putri Mahkota Sachsen-Braunschweig, yang saat ini berada di Marstrand, seperti yang kamu tahu."

Fågelsång bugade djupt.

Fågelsång membungkuk sangat dalam.

»Nä, de hade jag inte hört!» svarade han, och började konversera damerna. Men han avbröts av baronessan, som på bruten svenska meddelade värdinnan, att hennes höghet själv om en liten stund ämnade avlägga visit.

"Tidak, aku belum mendengar itu!" jawabnya, dan mulai mengobrol dengan para wanita. Tapi dia disela oleh baroness, yang dalam bahasa Swedia yang terbata-bata memberi tahu tuan rumah bahwa Yang Mulia akan segera berkunjung.

»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste sig.

"Kalau begitu, sebaiknya aku pergi," kata Fågelsång sambil berdiri.

»För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av att få möta er.»

"Tentu saja tidak," seru semua orang. "Putri itu pasti akan senang bertemu denganmu."

Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu en hovfröken.

Segera setelah itu, putri itu juga datang, seorang wanita muda yang cantik, didampingi oleh pendamping lainnya.

Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde, och Fågelsång bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i hängselstropparna.

Dia disambut dengan semua kesopanan yang diperlukan oleh pangkatnya, dan Fågelsång membungkuk sangat dalam, sampai dia mendengar suara gemeretak dari tali ikatnya.

Hon såg ut precis som Fågelsång tänkt sig att en prinsessa borde.

Dia tampak persis seperti yang Fågelsång bayangkan tentang seorang putri.

Lång och smärt, försedd med lorgnett i sköldpadd och högdragen, oerhört högdragen.

Tinggi dan cantik, mengenakan kerudung sutra dan sangat angkuh.

När hon tilltalade någon av de andra unga damerna, reste sig denna genast upp och neg djupt, och Fågelsång, som hade lätt för att lära, bugade alltså djupt när han blev tilltalad. Och det blev många bugningar, ty högheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.

Ketika dia berbicara kepada salah satu wanita muda lainnya, wanita itu segera berdiri dan membungkuk sangat dalam, dan Fågelsång, yang mudah belajar, juga membungkuk sangat dalam ketika dia ditanya. Dan ada banyak pembungkukan, karena Yang Mulia terutama sibuk dengan dia.

Och detta var ytterst ansträngande för Fågelsång, ty hon envisades att tala med honom på tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda som hon fick av honom var därför ett i vånda framstammat:

Dan ini sangat melelahkan bagi Fågelsång, karena dia bersikeras untuk berbicara dengannya dalam bahasa Jerman, sementara dia hanya bisa berbicara bahasa Swedia. Satu-satunya hal yang dia dapat darinya adalah ucapan yang penuh kesulitan:

»Nicht verstanden, Euers Hochzeit!»

"Nicht verstanden, Euers Hochzeit!"

Ingen av de andra brydde sig om att uppträda som tolk, och högheten pratade på, utan att fästa sig vid hans distress.

Tak seorang pun dari yang lain mau bertindak sebagai penerjemah, dan Yang Mulia terus berbicara, tanpa memperhatikan kesulitannya.

Till slut blev situationen outhärdlig för Fågelsång. Han greps av förtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en underdånig bugning prinsessans hand.

Akhirnya, situasinya menjadi tak tertahankan bagi Fågelsång. Dia mengambil keberanian, mengambil topinya, melompat dari kursi dan dengan pembungkukan yang sangat dalam, dia meraih tangan sang putri.

»Ajö, Euers Hochzeit!» sade han helt burdus, bugade hastigt för de övriga damerna och rusade i väg, utan att akta på de uppmaningar att stanna kvar, som i en välljudande kör klingade efter honom.

"Ajö, Euers Hochzeit!" katanya dengan kasar, dengan cepat membungkuk kepada wanita lainnya dan bergegas pergi, tanpa memperhatikan seruan untuk tinggal, yang terdengar seperti paduan suara yang indah di belakangnya.

En liten stund senare satt han åter på Turisthotellets terrass, och lovade sig själv, att han hädanefter skulle akta sig för att slå ned på obekanta flickebarn, hur tilltalande de än månde vara.

Beberapa saat kemudian, dia kembali duduk di teras Turisthotellet, dan berjanji pada dirinya sendiri, bahwa mulai sekarang dia akan berhati-hati untuk tidak memandangi gadis-gadis asing, betapapun menariknya mereka.

Då fick han helt plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden.

Lalu tiba-tiba dia melihat lima wanita muda yang baru saja dia tinggalkan, datang berjalan di jalan.

Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.

Di depan berjalan sang putri dan Nona Lingonhjelm, bergandengan tangan, di belakang berjalan tiga wanita lainnya, dan semuanya tampak sangat bahagia.

Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett sällskap vid närmaste bord, reste sig och hälsade artigt.

Fågelsång bersembunyi dengan hati-hati agar tidak terlihat, tetapi seorang pemuda, yang duduk bersama di meja terdekat, berdiri dan menyapa dengan sopan.

»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade en av sällskapet.

"Bukankah itu gadis Gubernur Lingonhjelm, yang berkulit hitam?" tanya salah satu dari rombongan itu.

»Jo, det var det!» svarade den unge mannen.

"Ya, itu dia!" jawab pemuda itu.

»Vem var den andra, som höll henne under armen?»

"Siapa yang lainnya, yang menggandeng lengannya?"

»Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg & Svensson där.»

"Itu Nona Karlberg dari Gothenburg. Putri dari Karlberg & Svensson di sana."

Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor han till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.

Agen perdagangan Fågelsång merasa tubuhnya menjadi dingin. Dia kemudian bersumpah, menghabiskan grogg-nya, dan pergi ke hotel untuk berkemas.