Kung Gustav den tredje var ute på en resa genom Dalarna.

구스타브 3세 왕은 달라르나를 여행하고 있었습니다.

Bråttom hade han, och hela vägen ville han åka som i sken.

그는 시간이 없었고, 그는 도중에 가능한 한 빠르게 가고 싶어했습니다.

Och då det gick med sådan fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt vägen och vagnen gick på två hjul i svängarna, stack kungen ut huvudet genom vagnsfönstret och ropade till kusken: “Varför låter han det inte gå undan?

그리고 그가 그렇게 빠르게 가고 있어서, 말들은 도로를 따라 스트레치되어 있었고, 마차는 회전할 때 두 바퀴로 달려야 했습니다. 왕은 마차 창문으로 나와 운전사에게 이렇게 말했습니다. “왜 그는 더 빨리 가게 하지 않습니까?”

Tror han, att han kör för äggskal?”

그는 마치 달리는 것이 달걀 껍질처럼 쉬운 일인 것처럼 생각하나요?”

Då det skulle köras med så rasande fart på dåliga landsvägar, hade det nästan varit ett underverk, om seltyg och vagnar hade hållit.

나쁜 도로에서 그렇게 빠르게 운전을 하려면, 안장과 마차가 버텨내는 것은 거의 기적이었을 것입니다.

Det kunde de inte heller, utan vid foten av en brant backe bröts tistelstången av, och där satt kungen.

그들도 그렇게 할 수가 없었고, 가파른 경사로의 기슭에서 안장이 깨졌고, 왕은 거기에 있었습니다.

Kavaljererna sprungo ur vagnen och grälade på kusken, men detta gjorde inte skadan mindre.

기사들은 마차에서 나와서 운전사와 다툼을 했지만, 그것은 상황을 개선하지 못했습니다.

Det var ingen möjlighet att fortsätta resan, förrän vagnen hade blivit lagad.

마차가 고쳐지기 전에는 여행을 계속할 수가 없었습니다.

När hovherrarna sågo sig om för att finna ut något, som de kunde låta kungen roa sig med, under det att han väntade, märkte de, att ett kyrktorn stack upp ur en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen.

신하들은 왕이 기다르는 동안 무언가를 하게 하려고 주변을 둘러보았는데, 그들은 도로를 조금 더 따라가면 나무가 우거진 곳에 교회 尖이 보였습니다.

De föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i en av de vagnar, där uppvaktningen åkte, för att köra fram till kyrkan.

그들은 왕에게 마차에 타고 교회로 가보라고 제안했습니다.

Söndag var det, och kungen kunde ju höra på gudstjänsten för att få tiden att gå, till dess att den stora kungavagnen bleve färdig.

그날은 일요일이었고, 왕은 큰 마차가 고쳐지는 동안 예배를 들으며 시간을 보낼 수 있었습니다.

Kungen gick in på förslaget och körde fram mot kyrkan. Förut hade han åkt långa timmar genom mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut med tämligen stora åkrar och byar och Dalälven glidande fram ljus och präktig mellan väldiga massor av albuskar.

왕은 제안을 받아들였고, 교회로 향했습니다. 그는 이전에 오랜 시간 동안 어두운 숲을 통해 운전을 했었지만, 여기서는 상당히 넓은 들판과 마을들, 그리고 달라엘강이 거대한 나무들 사이에서 밝고 아름다우게 흐르는 것을 볼 수 있었습니다.

Men kungen hade otur så till vida, att klockaren tog upp utgångspsalmen i samma ögonblick, som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket började vandra ut ur kyrkan.

그러나 왕은 불운했는데, 그가 교회의 경사로에 내려서는 순간 종이 출발 찬송을 시작했고, 사람들은 교회에서 나오기 시작했습니다.

Men då människorna kommo gående förbi honom, blev kungen stående med den ena foten i vagnen och den andra på fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara betraktade dem.

하지만 사람들이 그를 지나가자, 왕은 마차에 한 발을 두고 다른 발을 발판에 두고 서 있었고, 그들을 바라보았습니다.

Det var det grannaste folk han någonsin hade sett.

그것은 왕이 지금까지 본 것 중에서 가장 가까운 사람들이었습니다.

Karlarna voro allesammans över vanlig manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten, och kvinnorna kommo gående ståtliga och värdiga med söndagsfrid över sig.

남자들은 모두 평균 이상의 키를 가지고 있었고, 지혜롭고 심각한 얼굴을 가지고 있었습니다. 여자들은 자리에 있는 평온함을 가지며 우아하고 품위 있게 걸어오고 있었습니다.

Hela dagen förut hade kungen talat om den ödsliga trakten, som han passerade, och han hade sagt till sina kavaljerer gång på gång: “Nu åker jag visst fram genom den allra fattigaste delen av mitt rike.”

하루종일 왕은 자신이 지나가는 황량한 지역에 대해 이야기를 하였고, 그는 자주 자신의 기사들에게 이렇게 말하였습니다. “이제 저는 제 왕국의 가장 가난한 지역을 통해 운전할 것입니다.”

Men då han nu såg folket, som var ifört den granna sockendräkten, glömde han bort att tänka på dess fattigdom.

하지만 지금 사람들을 보니, 그들은 아름다운 교회 의상을 입은 사람들이었고, 왕은 그들의 가난에 대한 생각을 잊어버렸습니다.

I stället blev han varm om hjärtat och sade till sig själv: “Kungen av Sverige är inte så illa ställd, som hans fiender tro.

그는 대신 마음이 따뜻해졌고, 자신에게 이렇게 말했습니다. “스웨덴의 왕은 그의 적들이 생각하는 것처럼 그닥 나쁜 상황에 있지 않습니다.”

Så länge som mina undersåtar se ut på detta sättet, skall jag nog vara i stånd att försvara både min tron och mitt land.”

제 신민들이 이런 모습이라면, 저는 분명히 제 왕위와 제 나라를 방어할 수 있을 것입니다.”

Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de skulle samlas omkring honom, så att han finge tala till dem.

그는 자신의 신하들에게 사람들에게 이것을 알리도록 명령하였습니다: 그들 중에 서 있는 이 외국인은 그들의 왕이며, 그들은 그의 주변에 모여야 합니다, 그래서 그가 그들에게 말할 수 있습니다.

Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod, finns kvar än i dag.

그리고 왕은 사람들에게 이야기를 하였습니다. 그는 성당 바깥의 높은 계단에서 이야기를 하였고, 그가 서 있던 좁은 계단은 오늘날까지도 남아있습니다.

Kungen började redogöra för hur illa det stod till i riket.

왕은 왕국의 상황이 얼마나 나쁜지 설명하기 시작했습니다.

Han sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar och danskar.

그는 스웨덴인들이 러시아인들과 덴마크인들 모두로부터 전쟁을 받았다고 말했습니다.

Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden, men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att han inte vågade lita på den.

다른 상황이라면 그것은 그닥 나쁜 일이 되지 않았을 것입니다. 하지만 지금 전쟁 군대는 배신자들로 가득 차 있어서, 그는 그들을 신뢰할 수가 없었습니다.

Därför hade det inte återstått honom något annat än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen trogna och hjälpa honom med folk och pengar, så att han kunde frälsa fäderneslandet.

그러므로 그는 다른 선택이 없었고, 그는 자신의 영토로 나가서, 그의 신민들에게 그들이 배신자들과 합류할지 아니면 그가 충실한 신민이 되어 그에게 사람과 돈을 제공할지 물었습니다, 그래서 그는 조국을 구할 수 있습니다.

Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat, gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.

왕이 말하는 동안 농민들은 조용히 있었고, 그가 말을 끝내자, 그들은 동의나 반대의 표시도 하지 않았습니다.

Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade stigit honom i ögonen flera gånger, medan han hade talat. Men då bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma sig för att svara honom, rynkade han pannan och såg missnöjd ut.

왕은 자신이 아주 잘 말했다고 생각했습니다. 그는 말하는 동안 여러 번 눈물이 나왔습니다. 하지만 농민들은 여전히 두려워하며 주저하며 그에게 대답할 수가 없었기에 그는 이마를 다시 주름주름하며 불만을 표시하였습니다.

Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.

농민들은 왕이 조금 더 기다릴 것 같다는 것을 이해했고, 마침내 그들 중 한 명이 무리에서 나왔습니다.

“Nu må du veta, kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra om det, som du har förelagt oss.”

“이제 당신은 알것입니다, 구스타브 왕, 우리는 오늘 마을에서 왕의 방문을 기대하지 않았습니다,”라고 농민이 말했습니다, “그리고 우리는 당장 당신에게 답변할 수가 없습니다. 이제 저는 당신이 성당으로 들어가서 우리의 목사와 대화를 나누시기를 바랍니다. 우리는 당신이 우리에게 제시한 문제에 대해 서로 의견을 나누어 볼 것입니다.”

Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast, varför han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.

왕은 그들이 당장 더 좋은 답변을 할 수가 없다는 것을 이해했기에 그는 농민의 조언을 따르는 것이 현명할 것이라고 생각했습니다.

Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång, vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.

그가 성당으로 들어가니, 거기에는 오직 한 명만 있었는데, 그는 오래된 농민처럼 보였습니다. 그는 키가 크고 거칠었고, 큰 손을 가지고 있었는데, 그것들은 열심히 일하면서 마모되었고, 그는 목도리나 코트도 입지 않았고, 스킨 팬츠와 다른 남자들처럼 긴 하얀 모피 코트를 입었습니다.

Han steg upp och bugade sig för kungen, då denne kom in.

그는 왕이 들어가자 일어나서 왕에게 경의를 표했습니다.

“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.

“저는 여기서 목사를 만나게 될 거라고 생각했습니다,”라고 왕이 말했습니다.

Den andre blev en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i socknen, när han såg, att kungen tog honom för en bonde.

다른 사람은 얼마간 얼굴이 빨간해졌습니다. 그는 왕이 자신을 농민으로 오인하였을 때 그것이 불편하다고 생각했습니다.

“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”, sade han.

“예, 목사는 보통 이때쯤에 여기에 있습니다,”라고 그가 말했습니다.

Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med undantag av att församlingen har låtit sätta upp en förgylld kunglig krona på ryggstödet.

왕은 성당에 있던 큰, 높은 등받이 의자에 앉았는데, 그 의자는 그때도 그곳에 있었고, 오늘날에도 여전히 거기에 있으며, 유일한 차이점은 회중이 등받이에 금색의 왕관을 달리게 되었습니다.

“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa sig intresserad av hur bönderna hade det.

“이 마을에 좋은 목사가 계십니까?”라고 왕이 물었습니다. 그는 농민들이 어떻게 지내는지 관심을 가지고 있다는 것을 보여주고 싶었습니다.

När kungen frågade honom på detta sättet, tyckte prästen, att han omöjligt kunde säga vem han var.

왕이 그렇게 물었을 때, 목사는 그가 누구인지 말할 수가 없다고 생각했습니다.

“Det är bättre, att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att prästen var bra nog.

“왕이 제가 농민이라고 생각하는 게 좋을 거 같아요,”라고 그는 생각했고, 그는 목사가 좋은 사람이라고 대답했습니다.

Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att leva, som han lärde.

그는 순수하고 분명한 하나님의 말을 설교했고, 그는 가르친 대로 살려고 노력했습니다.

Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.

왕은 이것이 좋은 칭찬이라고 생각했지만, 그는 예민한 귀를 가지고 있었고, 그는 그 목소리에 약간의 의심을 알아차렸습니다.

“Det låter, som skulle han ändå inte vara riktigt nöjd med prästen”, sade han.

“그는 아직까진 목사에 대해 만족하지 못하는 것 같습니다,”라고 그가 말했습니다.

“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre.

“그는 아마도 조금 자만적입니다,”라고 다른 사람이 말했습니다.

Han tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander.

그는 만일 왕이 그가 누구인지 알게 된다면, 왕이 그가 자신을 칭찬하는 것만 하고 있다고 생각하지 않을 것이라고 생각했고, 그는 또한 약간의 비난을 제기하고 싶었습니다.

“Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda och regera i den här socknen”, fortfor han.

“아마도 그들은 그가 이 마을에서 혼자 통치하고 지배하길 원할 거라고 생각할 거예요,”라고 그는 계속 말했습니다.

“Då har han i alla fall styrt och ställt på bästa sätt”, sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.”

“그는 어쨌든 최고의 방법으로 통치하고 있습니다,”라고 왕이 말했습니다. 그는 농민이 자신의 상사에 대해 불만을 제기하는 것을 좋아하지 않았습니다. “저는 여기에 좋은 습관과 구식의 단순함이 있다고 생각합니다.”

“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”

“사람들은 아마도 좋습니다,”라고 목사가 말했습니다. “하지만 그들은 또한 멀리 떨어진 곳에서 가난하게 살고 있습니다. 이 세상의 유혹이 그들에게 더 가깝게 오면, 이 사람들도 다른 사람들처럼 될 거예요.”

“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”, sade kungen och ryckte på axlarna.

“음, 그래서 그들이 그렇게 하지 않을 거라고 생각합니다,”라고 왕이 어깨를 으스러리며 말했습니다.

Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha växlat tillräckligt många nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.

그는 이제는 더 이상 아무것도 말하지 않았고, 그는 손가락으로 테이블을 두드리기 시작했습니다. 그는 그 농민과 충분히 친절한 말을 나누었다고 생각했고, 그는 다른 사람들이 그들의 대답을 마무리할 때가 될지 궁금했습니다.

“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till hjälp”, tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min väg från dem och alla deras rådplägningar.”

“그 농민들은 왕을 도우려는 것에 그닥 열성적이지 않습니다,”라고 그는 생각했습니다. “만약 저가 제 마차가 있다면, 저는 그들과 그들의 모든 의견 충돌에서 멀리 갈 거예요.”

Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur han skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat framlägga för honom.

목사는 여전히 우려하며 앉아 있었고, 그는 중요한 결정을 내려야 할 때 어떻게 결정할지 스스로 고민하고 있었습니다. 그는 이제는 왕에게 자신이 누구인지 말하지 않은 것이 다행이라고 생각했습니다. 이제는 그가 왕에게 제시할 수 없었던 것들에 대해 그와 대화를 나누를 수 있었습니다.

Om en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det verkligen förhöll sig så, att fienderna voro över dem och att riket var i fara.

조금 후에 목사는 조용히 말을 시작했고, 왕에게 적대자들이 그들을 공격하고 있고, 왕국이 위기에 처해 있다는 것이 사실인지 물었습니다.

Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare störa honom. Han såg stort på honom och svarade ingenting.

왕은 그 남자가 자신을 계속 괴롭히지 말아야 할 거라고 생각했습니다. 그는 그를 무시했고, 아무 말도 하지 않았습니다.

“Jag frågar, därför att jag stod härinne och inte kunde höra riktigt”, sade prästen. “Men om det verkligen förhåller sig så, ville jag tala om, att prästen i den här församlingen kanske skulle vara i stånd att skaffa kungen så mycket pengar, som han behövde.”

“저는 물어보는 것입니다. 저는 여기에 서 있었고, 잘 들을 수가 없었거든요,”라고 목사가 말했습니다. “하지만 만약 그게 사실이라면, 저는 이 교회의 목사가 왕이 필요로 하는 돈을 마련할 수 있을 거라고 생각합니다.”

“Jag tyckte, att han helt nyligen sade, att alla här voro fattiga”, sade kungen och tänkte, att karlen inte hade reda på vad han pratade.

“저는 그가 방금 모두가 가난하다고 말했다고 생각했습니다,”라고 왕이 말했고, 그는 그가 무슨 말을 하고 있는지 모르는 것 같았습니다.

“Ja, det är sant”, genmälde komministern, “och prästen äger inte mer än någon annan. Men om kungen ville vara så nådig och höra på mig en stund, skall jag tala om hur det kommer sig, att prästen har makt att hjälpa honom.”

“예, 그것이 사실입니다,”라고 목사가 대답했습니다. “그리고 목사도 다른 사람들처럼 그것을 가지고 있지 않습니다. 하지만 만약 왕이 저를 잠시 들어주실 수 있다면, 저는 목사가 왜 그가 도움이 될 수 있는지 설명할 것입니다.”

“Han kan få tala”, sade kungen. “Han tycks ha lättare att få orden över läpparna än hans vänner och grannar därute, som aldrig bli färdiga med vad de ha att säga mig.”

“그는 말할 수 있습니다,”라고 왕이 말했습니다. “그는 자신의 친구들과 이웃들보다 말을 더 잘 할 수 있는 것 같습니다. 그들은 저에게 무엇을 말할지 결정하는데 오래 걸리는 것 같습니다.”

“Det är inte så lätt att svara kungen. Jag är rädd för att det till sist blir prästen, som får åtaga sig att göra det på de andras vägnar.”

“왕에게 대답하는 것은 쉽지 않습니다. 저는 결국 목사가 다른 사람들을 대신해 그것을 할 거라고 생각합니다.”

Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.

왕은 다리를 교차시켰고, 의자에 깊이 누워서, 팔을 십자가로 した 채, 머리를 가슴으로 내려놓았습니다.

“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.

“이제 시작하세요,”라고 그는 말했고, 그의 목소리는 마치 그가 이미 자는 것처럼 들렸습니다.

“Det var en gång fem karlar från den här socknen, som voro ute på älgjakt i skogen”, började prästen.

“한때 이 교회의 다섯 남자들이 산에서 무스를 사냥하러 나갔습니다,”라고 목사가 말을 시작했습니다.

“Den ene av dem var prästen, som vi tala om.

“그들 중 하나가 우리가 말하고 있는 목사였습니다.”

Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd, den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en bonde, som hette Israels Per Persson.”

“다른 두 사람은 군인이었고, 올로프와 에릭 스베르드라는 이름을 가지고 있었습니다. 네 번째 사람은 이 교회 마을의 주인이었고, 다섯 번째 사람은 이스라엘 페르 페르슨이라는 이름의 농부였습니다.”

“Han skall inte göra sig besvär med att nämna så många namn”, mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.

“그는 그렇게 많은 이름을 언급할 필요가 없습니다,”라고 왕이 중얼하게 말했고, 그의 머리는 한쪽으로 기울었습니다.

“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade eljest ha lycka med sig.

“이 남자들은 좋은 사냥자들이었습니다,”라고 목사가 계속 말했습니다. “그들은 평소 운도 좋았습니다.”

Men den dagen hade de gått långt och länge utan att få något.

“하지만 그날 그들은 오랜 시간을 보냈지만 아무것도 잡지 못했습니다.”

Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte sig ner på marken för att språka.

“마지막에 그들은 사냥을 그만두고, 바닥에 앉아서 대화를 나누었습니다.”

De talade om att det inte på hela skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling.

“그들은 이 산 전체에서 농사를 할 수 있는 장소가 하나도 없다고 이야기했습니다.”

Det var bara fjäll och moras alltsammans.

“그것은 모두 산지와 습지였습니다.”

‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem.

“우리 주님은 우리에게 이렇게 가난한 땅을 주었는데, 그는 우리를 위해 잘 하지 않았습니다,”라고 그들 중 한 명이 말했습니다.

‘På andra orter kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”

“다른 곳에서는 사람들이 부와 풍요를 얻을 수 있지만, 여기서는 우리가 아무리 노력해도 겨우 하루의 빵을 구할 수 있습니다.”

Prästen höll upp ett ögonblick, såsom oviss om kungen hörde honom, men denne gjorde en rörelse med lillfingret för att visa, att han var vaken.

목사는 왕이 자신을 들을 지 모르는 것처럼 잠시 멈추었지만, 왕은 작은 손가락으로 자신이 깨어 있다는 것을 보여주었습니다.

“Just då jägarna talade om detta, fick prästen se, att det glittrade i berggrunden på ett ställe, där han hade råkat sparka bort mossan med foten.

“사냥자들이 이것에 대해 이야기하는 동안, 목사는 자신이 우연히 모스를 제거한 지형에서 산지가 반짝거리는 것을 보았습니다.”

‘Det var ett märkvärdigt berg, det här’, tänkte han och sparkade undan en mosstuva till.

“이 산은 특별한 산입니다,”라고 그는 생각하며 또 한 번 모스를 제거했습니다.

Han tog upp en stenflisa, som följde med mossan, och som glänste på samma sätt som allt det andra.

그는 모스와 함께 나온 돌조각을 집어들었는데, 그것도 다른 모든 것처럼 반짝거리고 있었습니다.

‘Det är väl aldrig möjligt, att det kan vara bly det här?’ sade han.

“이게 납일 수도 없겠지요?”라고 그는 말했습니다.

Nu rusade de andra upp och makade undan mossan med bösskolvarna.

이제 다른 사람들도 나왔고, 그들은 총의 트리거를 사용하여 모스를 제거했습니다.

Och när de hade gjort det, sågo de tydligt hur en bred malmåder gick fram i berget.

그들이 그렇게 한 후, 그들은 산 속에 넓은 구덩이孔이 있는 것을 분명하게 볼 수 있었습니다.

‘Vad tror ni, att detta kan vara?’ sade prästen.

“여러분은 이게 무엇일 수 있다고 생각하십니까?”라고 목사가 물었습니다.

Karlarna slogo loss stenflisor och beto i dem. —

사람들은 돌조각을 제거하고 그들 안에 구멍을 보았습니다. —

‘Nog är det väl åtminstone bly eller zink’, sade de. —

“이건 적어도 납이나 아연일 거예요,”라고 그들은 말했습니다. —

‘Och hela berget är fullt av det’, tillade gästgivaren.”

“그리고 산 전체가 그것들로 가득하다,”라고 주인이 추가했습니다.

När prästen hade hunnit så långt i berättelsen, sågs kungens huvud resas en smula, och ett öga öppnade sig. “Vet han om någon av de där människorna förstod sig på malmer och stenarter?” frågade han. — “Nej, det gjorde de inte”, svarade prästen. Då sjönk kungens huvud, och båda hans ögon slöto sig.

목사가 이야기를 마친 후, 왕의 머리가 조금 들려왔고, 한 눈이 열렸습니다. “그는 그중 하나가 광물이나 암석에 대해 알고 있다고 생각합니까?”라고 그는 물었습니다. — “아니요, 그들은 그렇지 않았습니다,”라고 목사가 대답했습니다. 그리고 왕의 머리는 다시 내려갔고, 그의 두 눈은 다시 닫혔습니다.

“Både prästen och de, som voro med honom, blevo mycket glada”, fortfor den talande utan att låta sig störas av kungens likgiltighet.

“목사와 그와 함께 있던 사람들은 모두 매우 기뻐했습니다,”라고 그는 말했고, 왕의 무관심에 개의치 않았습니다.

“De tänkte, att de nu hade funnit det, som skulle göra dem rika och deras efterkommande även.

“그들은 이제 그들과 그들의 후대에게 재산을 만들 수 있는 것을 발견했다고 생각했습니다.”

‘Aldrig mer skall jag behöva arbeta!’

“나는 다시는 일하지 않아도 될 거야!”

sade en av dem.

그들 중 한 명이 말했습니다.

‘Jag skall ha råd att göra ingenting hela veckan igenom, och på söndagen skall jag åka till kyrkan i guldkaret!’

“나는 다시 한 주 동안 아무것도 하지 않을 거야. 그리고 일요일에는 금 마차에 타고 교회에 갈거야!”

“De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem åt huvudet, så att de talade som barn. Så mycken besinning hade de ändå, att de på nytt lade mossan till rätta och gömde malmådern. Därpå togo de noggrant märke på platsen, där den befann sig, och gingo hem.

그들은 평소처럼 영리한 사람들이었지만, 이 큰 발견으로 그들은 마치 아이들처럼 말하기 시작했습니다. 그래도 그들은 모든 것을 다시 정리하고 광산의 위치를 기록한 후 집으로 돌아갔습니다.

“Innan de skildes, kommo de överens, att prästen skulle resa till Falun och fråga bergshauptmannen vad detta var för malm. Han skulle komma tillbaka, så snart han kunde, och intill dess lovade de varandra med dyr ed, att de inte för någon människa skulle förråda var det var, som malmen fanns.”

“그들은 이별하기 전에 목사가 팔루엔으로 가서 광산장관에게 이것이 어떤 광석인지 물어보기로 동의했습니다. 그는 최대한 빠르게 돌아올 것이며, 그동안에는 그들은 서로 신성한 맹세로 이 광석이 어디에 있는지 아무에게도 말하지 않을 것이라고 약속했습니다.”

Kungens huvud lyftes åter en smula, men han avbröt inte berättaren med ett ord. Han tycktes börja tro, att den andre verkligen hade något viktigt, som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans likgiltighet.

왕의 머리는 다시 조금 들려왔지만, 그는 이야기를 하는 사람을 단 한 마디도 방해하지 않았습니다. 그는 이 사람이 정말 중요한 것을 그에게 말하고 싶어 하는 것 같았습니다, 그는 그의 무관심에 개의치 않았습니다.

“Så for prästen åstad med ett par malmprover i fickan.

“그래서 목사는 주머니 속에 몇몇 광석 샘플을 가지고 떠났습니다.”

Han var lika glad åt att bli rik som någon av de andra.

그는 다른 사람들처럼 부유해지는 것을 기쁘게 생각했습니다.

Han tänkte på att han skulle bygga om prästgården, som nu inte var bättre än en bondstuga, och så skulle han gifta sig med en prostdotter, som han tyckte om.

그는 지금 마치 농부의 오두막처럼 보이는 목사관을 개조할 것을 생각했고, 그는 마음에 들어하는 목사의 딸과 결혼할 것을 생각했습니다.

Henne hade han eljest trott att han skulle få vänta på i många år.

그는 그녀와 결혼하려면 오랜 세월을 기다려야 할 거라고 생각했습니다.

Han var fattig och obemärkt, och han visste, att det skulle dröja länge, innan han fick en sådan plats, att han kunde gifta sig.

그는 가난했고, 아무도 그를 알아보지 않았고, 그는 결혼할 수 있는 그런 위치를 얻는데는 오랜 시간이 걸릴 것이라는 것을 알았습니다.

“Prästen åkte in till Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.

“목사는 이틀 안에 팔루엔에 도착했고, 한 날은 광산장관이 여행 중이었기 때문에 기다려야 했습니다. 마침내 그는 그를 만나서 광석 조각들을 보여주었습니다. 광산장관은 그것들을 손에 들었습니다. 그는 먼저 그것들을 보았고, 그 다음에 목사를 보았습니다.”

“Prästen berättade, att han hade funnit dem i ett berg hemma i socknen, och undrade om det inte kunde vara bly.

목사는 그것들을 자신의 마을의 한 산에서 발견했다고 말했고, 그는 그것들이 납일 수 있는지 궁금했습니다.

‘Nej, bly är det inte’, sade bergshauptmannen.

‘아니요, 이건 납이 아닙니다.’라고 광산장관이 말했습니다.

‘Kanske att det är zink då?’ frågade prästen.

‘그럼 아마도 아연일거요?’라고 목사가 물었습니다.

‘Zink är det inte heller’, sade bergshauptmannen.

‘아니요, 이건 아연도 아닙니다.’라고 광산장관이 말했습니다.

“Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig på mången god dag.

목사는 모든 희망이 사라진 것처럼 느꼈습니다. 그는 오랜 기간 동안 이렇게 우울했던 적이 없었습니다.

‘Har ni många sådana här stenar i er socken?’ frågade bergshauptmannen.

‘당신의 마을에는 이런 돌들이 많습니까?’라고 광산장관이 물었습니다.

‘Vi ha ett helt berg’, sade prästen.

‘우리는 한 산이 다 있습니다.’라고 목사가 말했습니다.

“Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:

그 때 광산장관은 목사를 더 가깝게 다가가서, 그의 어깨를 두드려 이렇게 말했습니다.

‘Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn, för detta är silver!’

‘이제 이 돌들을 잘 사용하여, 여러분과 나라에 이로를 제공하십시오. 왜냐하면 이건 은입니다!’

‘Jaså’, sade prästen och stod och famlade framför sig. ‘Jaså, det är silver.’

‘그래요.’라고 목사가 말했으며, 자리에 서서 주위를 둘러보았습니다. ‘그래요, 이건 은입니다.’

“Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många goda råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade.

광산장관은 목사에게 광산을 합법적으로 소유하기 위한 방법을 가르쳐주며, 많은 좋은 조언을 제공했지만, 목사는 완전히 혼란스러워했고, 그가 말하는 것을 들을 수가 없었습니다.

Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.”

그는 자신의 가난한 마을에 은광이 가득한 산이 있다는 사실만 생각했습니다.

Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.

왕은 갑자기 머리를 들었고, 목사는 이야기를 중단해야 했습니다.

“Det gick väl så”, sade kungen, “att när han kom hem och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit gäck med honom.”

‘그래서, 그가 집으로 돌아와서 광산에서 일하기 시작했을 때, 그는 광산장관이 그를 속인 것을 깨달았습니다.’라고 왕이 말했습니다.

“Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom”, sade komministern.

‘아니에요, 광산장관은 그를 속이지 않았어요.’라고 목사가 말했습니다.

“Han kan fortsätta”, sade kungen och satte sig åter till rätta för att lyssna.

‘계속 하세요.’라고 왕이 말하며, 다시 한번 자리에 되돌아가 들었습니다.

“När prästen äntligen var hemma och körde fram genom hemsocknen”, fortfor prästen, “ansåg han, att han först av allt borde underrätta sina kamrater om värdet av deras fynd.

‘마침내 목사가 집으로 돌아와서, 자신의 마을을 거쳐 가는 동안, 그는 우선 동료들에게 그들의 발견의 가치를 알려주어야 했습니다.’라고 목사가 말했습니다.

Och som han åkte förbi gästgivar Sten Stenssons gård, ämnade han köra in hos honom och tala om, att det de hade funnit var silver.

그리고 그가 스텐 스테른슨의 농장 옆을 지나가려 할 때, 그는 스텐 스테른슨의 집에 들어가서 그들이 발견한 것이 은이라고 말할 거였습니다.

Men när han stannade utanför porten, såg han, att det hängde lakan för fönsterna, och att en bred väg av hackat granris ledde upp till trappan.

하지만 그가 문 앞에 도착했을 때, 그는 창문에 커튼이 달려있고, 계단으로 올라가는 길을 따라 ши운 나무 조각들이 놓여있는 것을 보았습니다.

‘Vem är det, som är död här i gården?’ frågade prästen en pojke, som stod och hängde mot gärdesgården.

‘어제 이 마을에서 누가 죽었나요?’라고 목사가 펜스 근처에 서 있는 소년에게 물었습니다.

‘Det är gästgivarn själv’, svarade pojken.

‘그건 바로 주인이었어요.’라고 소년이 말했습니다.

Och så lät han prästen veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka tillbaka.

그리고 그는 목사에게 주인이 지난 주 동안 매일 술에 취해 있었다는 것을 알려주었습니다.

‘Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har gått åt!’ sade gossen. —

‘아, 여기서 그렇게 많은 브랜디를 마셨구나!’라고 소년이 말했습니다.

‘Hur kan detta komma sig?’ frågade prästen.

‘어떻게 그런 일이 일어났을까?’라고 목사가 물었습니다.

‘Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.’ —

‘주인은 평소 술에 취해 있는 것이 아니었어요.’라고 소년이 말했습니다.

‘Jo’, sade gossen, ‘han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en gruva.

‘음, 그는 자신이 금광을 발견했다고 주장했기 때문에 술을 마셨어요.’라고 소년이 말했습니다.

Han var så rik, sade han.

그는 자신이 아주 부자라고 주장했습니다.

Han skulle aldrig behöva göra annat än supa.

그는 이제는 술만 마시는 것으로 하루를 보낼 수 있을 거라고 생각했습니다.

Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så välte åkdonet, och han slog ihjäl sig.’

그리고 어제 저녁, 그는 술에 취한 상태로 차를 타러 갔는데, 차가 전복되어서 그는 사망했습니다.

“När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. Han var bedrövad över det han hade fått veta. Han hade ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten.

목사는 이 이야기를 들은 후에 집으로 돌아갔습니다. 그는 이 소식을 들은 것에 매우 우울했습니다. 그는 이 좋은 소식을 전하기 위해 기쁘고 행복했었는데요.

“När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma gående.

목사가 몇 걸음 걸어가자, 이스라엘 페르 페르슨이 걸어오는 것을 보았습니다.

Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet.

그는 평소처럼 보였고, 목사는 그가 행복에 대한 자만심을 갖지 않았다고 생각했습니다.

Honom skulle han genast glädja med att han nu var en rik man.

그는 바로 그가 이제는 부자라는 소식을 그에게 전해주려고 했습니다.

‘Goddag!’

‘안녕하세요!’

sade Per Persson.

페르 페르슨이 말했습니다.

‘Kommer du ifrån Falun nu?’ —

‘당신은 지금 팔루น에서 오는 거예요?’ —

‘Ja, det gör jag’, sade prästen, ‘och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där, än vi tänkte oss.

‘예, 그렇습니다.’라고 목사가 말했습니다. ‘그리고 제가 당신에게 말하자면, 거기서 일이 우리가 생각했던 것보다 더 잘 되었어요.’

Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som vi hade funnit.’

채석장 관리자는 우리가 발견한 것은 은광석이라고 말했습니다.

I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under honom. —

그 순간, 페르 페르슨은 마치 자신 아래에 지구가 열리는 것처럼 보였습니다. —

‘Vad säger du, vad säger du?

‘당신은 무슨 말을 하고 있습니까, 당신은 무슨 말을 하고 있습니까?’

Är det silver?’ —

‘은이야?’ —

‘Ja’, svarade prästen, ‘vi ska bli rika karlar, vi alla nu, och kunna leva som herrskap.’ —

‘예,’라고 목사가 말했습니다. ‘우리는 이제 모두 부자가 될 거고, 신사처럼 살 수 있을 거야.’ —

‘Nej, är det silver!’

‘아니요, 은이야!’

sade Per Persson än en gång och såg alltmer sorgsen ut. —

페르 페르슨은 다시 한번 말했고, 점점 더 우울해 보였습니다. —

‘Ja, visst är det silver’, svarade prästen, ‘du skall inte tro, att jag vill bedraga dig.

‘예, 확실히 은이야,’라고 목사가 말했습니다. ‘당신이 저를 속이려는 것이라고 생각하지 마세요.’

Du skall inte vara rädd för att bli glad.’ —

‘당신은 기쁘게 살 수 있을 거야.’ —

‘Glad!’

‘기쁘게요?’

sade Per Persson.

페르 페르슨이 말했습니다.

‘Skulle jag bli glad?

‘제가 기쁘게 살 수 있을까요?’

Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra för det osäkra.

‘저는 우리가 발견한 것이 그저 은이라고 생각했거든요. 그래서 저는 확실한 것을 선택하는 게 좋을 거라고 생각했어요.’

Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olov Svärd för hundra daler.’

‘저는 우리 광산의 지분을 올로프 스베르드에게 100달러에 팔았어요.’

“Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät på landsvägen.

그는 절망적이었고, 목사가 그를 떠나자 그는 도로에서 울기 시작했습니다.

“När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng bort till Olov Svärd och hans bror för att tala om för dem, att det var silver, som de hade funnit. Han tyckte, att han nu hade fått nog av att själv föra kring den goda nyheten.

‘목사가 자신의 농장으로 돌아가자, 그는 한 하인을 보내어 올로프 스베르드와 그의 형제에게 그들이 은을 발견했다고 알려주었습니다. 그는 이제는 그 좋은 소식을 스스로 전하는 것에 지쳤다고 생각했습니다.’

“Men då prästen satt ensam på kvällen, tog åter glädjen ut sin rätt.

하지만 저녁, 목사가 혼자 있을 때, 기쁨은 다시 한번 그의 마음을 사로잡았습니다.

Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han tänkte bygga den nya prästgården.

그는 어둠 속에서 나와 새 목사관을 지을 예정된 언덕에 올라갔습니다.

Den skulle bli ståtlig, förstås, lika präktig som ett biskopsboställe.

물론 그것은 아름다울 것입니다. 주교의 거주지처럼 화려할 거예요.

Han stod länge ute den natten, och han nöjde sig inte med att bygga om prästgården.

그날 밤 그는 오래 바깥에 있었고, 그는 단순히 목사관을 개조하는 것에 만족하지 않았습니다.

Det föll honom in, att då det fanns så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd omkring gruvan.

그는 마을에 그렇게 많은 재산이 있다는 것을 깨달았고, 많은 사람들이 거기에 유입되고, 결국 광산 근처에 도시가 생길지도 모르겠다는 생각이 들었습니다.

Och så skulle han nödgas att bygga en ny kyrka i stället för den gamla.

그리고 그는 오래된 교회를 새로 지어야 할지도 모르겠다는 생각이 들었습니다.

Det skulle väl en stor del av hans rikedom gå åt till.

그것은 분명히 그의 재산의 상당한 부분을 소비할 것입니다.

Men han var inte nöjd med detta heller, utan han tänkte sig, att när hans kyrka vore färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men han skulle anmärka på det, att det inte fanns något ställe för honom, kungen, att ta in på.

하지만 그는 이것에도 만족하지 않았고, 그는 생각했습니다, 그의 교회가 완공되면, 왕과 많은 주교들이 그것을 성임할 것이며, 왕은 교회에 기뻐할 것입니다. 그러나 그는 그가 왕으로서 거주할 장소가 없다는 것을 언급할 것입니다.

Och då skulle han få lov att bygga kungen ett slott i den nya staden.”

그리고 그는 새로운 도시에 왕을 위한 성을 지을 수 있을 것입니다.

En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian och anmälde, att den stora kungavagnen var lagad.

그러자 왕의 한 기사가 성당의 문을 열고 그대로 말했습니다, 대왕의 마차가 준비되었습니다.

Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han besinnade sig. “Han skall få tala om sin historia till slut”, sade han till prästen. “Men han kan gå raskare framåt. Vi veta nu hur mannen drömde och tänkte. Vi vilja veta hur han handlade.”

왕은 처음에 즉시 떠나려고 했지만, 그는 자신을 다스렸습니다. “그는 마지막에 자신의 이야기를 할 수 있을 것입니다.”라고 그는 목사에게 말했습니다. “하지만 그는 더 빨리 진행할 수 있을 것입니다. 우리는 이제 그 남자가 어떻게 꿈꿨는지 그리고 어떻게 생각했는지 알고 있습니다. 우리는 그가 어떻게 행동했는지 알고 싶습니다.”

“Men när prästen ännu satt mitt uppe i dessa drömmar”, fortfor prästen, “kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig livet.

“하지만 목사가 아직도 그러한 꿈들 속에 있었을 때,”라고 목사가 이어했습니다, “그에게 이스라엘 페르 페르슨이 자살했다는 소식이 전달되었습니다.”

Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av gruvan.

그는 광산의 자신의 부분을 팔아버린 것을 견디지 못했습니다.

Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.”

그는 아마도 매일 다른 사람들이 그의 것이 될 수 있었던 재산을 누리는 것을 견디지 못했을 것입니다.

Kungen satte sig en smula till rätta i stolen. Han höll båda ögonen öppna. “Minsann”, sade han, “om jag hade varit den där prästen, tror jag, att jag hade fått nog av gruvan.”

왕은 의자에 조금 더 편하게 앉았습니다. 그는 두 눈을 뜨겁게 열었습니다. “아니요,”라고 그는 말했습니다, “만약 저가 그 목사였다면, 저는 광산에 지쳤을 거예요.”

“Kungen är en rik man, han”, sade prästen.

“왕은 부유한 사람입니다,”라고 목사가 말했습니다.

“Han har mycket nog i alla fall.

“그는 확실히 많은 것을 가지고 있습니다.”

Det är inte på samma sätt med en fattig präst, som ingenting äger.

“하지만 아무 것도 가지지 않은 가난한 목사의 경우는 다르지요.”

Den stackaren tänkte i stället, när han såg, att Guds välsignelse inte var med hans företag: ‘Jag skall inte mera drömma om att göra mig själv ära och nytta med dessa rikedomar.

그 불운한 사람은 하나님의 축복이 자신의 사업과 함께하지 않았다는 것을 보았을 때 이렇게 생각했을 것입니다: “저는 더는 이 재산으로 자신을 영화롭히고 이익을 취하지 않을 거예요.”

Men jag kan ju inte låta silvret bli liggande i jorden.

“하지만 저는 그 은을 땅에 남겨두는 것도 참을 수가 없어요.”

Jag måste ta fram det till nytta för de fattiga och nödställda.

“저는 그것을 가난하고 고난받는 사람들을 위해 사용해야 합니다.”

Jag skall bearbeta gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.’

“저는 이 마을의 모든 사람들을 도우려고 광산을 운영할 거예요.”

“Därför gick prästen en dag över till Olov Svärd för att tala med honom och hans bror om vad de nu närmast borde företa sig med silverberget.

그래서 목사는 어느 날 올로프 스베르드를 찾아가서 그와 그의 형제가 은산에 대해 무엇을 해야 할지 이야기를 나누었습니다.

När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som var omgiven av beväpnade bönder.

그가 병사들의 거주지에 가까이 오자, 무장한 농민들이 둘러싼 마차를 발견했습니다.

Och i kärran satt en karl, som hade händerna bakbundna och rep omkring fotlederna.

그리고 마차 안에는 손이 묶여있고 발목에 로프가 감은 남자가 있었습니다.

“Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid att betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olov Svärd.

목사가 지나갈 때, 마차가 멈췄고, 그는 그 죄수를 관찰할 수 있었습니다. 그의 머리는 감겨져 있어서, 그가 누구인지 쉽게 알 수는 없었지만, 목사는 그가 올로프 스베르드라고 생각했습니다.

“Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att han skulle få tala ett par ord med prästen.

그는 죄수가 자신을 감시하는 사람들에게 목사와 몇 마디 말할 수 있게 해 달라고 구걸하는 소리를 들었습니다.

“Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom. ‘Nu är du snart den ende, som vet var det där silverberget finns’, sade Olov.

그는 가까이 다가갔고, 죄수는 그를 보며 말했습니다. “이제 당신만이 그 은산의 위치를 알 수 있는 사람입니다.”라고 말했습니다.

‘Vad är det du säger, Olov?’ frågade prästen.

“무슨 말이야, 올로프?”라고 목사가 물었습니다.

‘Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl.

“음, 목사님, 우리가 은산을 발견했다는 것을 들은 후부터, 저와 제 형제는 예전처럼 좋은 친구가 되지 못했고, 계속 다툼이 있었습니다.”라고 그가 말했습니다.

Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan oss.

그리고 어제 저녁, 우리 다섯 명 중 누가 먼저 그 광산을 발견했는지 대한 다툼이 있었고, 결국 싸움이 일어났습니다.”라고 그가 말했습니다.

Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över pannan.

그리고 지금, 저는 제 형을 죽였고, 그는 저의 이마에 상당한 상처를 남겼습니다.”라고 그가 말했습니다.

Jag skall hänga nu, och sedan är du den ende, som vet något om gruvan.

“저는 지금 매달리게 될 거고, 당신만이 그 광산에 대해 알고 있는 사람입니다.”라고 그가 말했습니다.

Därför vill jag be dig om en sak.’

“그래서, 저는 당신에게 한 가지를 부탁하고 싶습니다.”라고 그가 말했습니다.

‘Tala ut, du!’ sade prästen. ‘Jag skall göra vad jag kan för dig.’

“말하세요!”라고 목사가 말했습니다. “저는 당신을 위해 할 수 있는 모든 것을 할 거예요.”

‘Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig’, började soldaten, men prästen avbröt honom.

“당신도 아시다시피, 저는 많은 어린아이들을 남겨두었어요.”라고 군인이 말을 시작했지만, 목사는 그를 중단시켰습니다.

‘Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan, skola de få, alldeles som om du själv hade levat.’

“그건 걱정 안 하셔도 됩니다. 당신이 광산에서 받을 것은 당신이 살았다면 같은 것을 받을 거예요.”라고 목사가 말했습니다.

‘Nej’, sade Olov Svärd, ‘det var en annan sak jag ville be dig om. Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!’

“아니에요,”라고 올로프 스베르드가 말했습니다. “저는 당신에게 다른 부탁이 있어요. 그 광산에서 나오는 것들 중 하나도 그들이 가지게 두지 마세요!”

“Prästen ryckte ett steg tillbaka, han blev stående tyst och kunde intet svara.

목사는 한 걸음 물러났고, 그는 조용히 서 있었으며, 아무 말도 할 수가 없었습니다.

‘Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn’, sade den fångne.

“당신이 저에게 이것을 약속하지 않는다면, 저는 평화롭게 죽을 수가 없어요,”라고 수감자가 말했습니다.

‘Ja’, sade prästen långsamt och mödosamt, ‘jag skall lova dig vad du begär av mig.’

“예,”라고 목사가 천천히 말했습니다. “저는 당신이 저에게 요구하는 것을 약속할 거예요.”

“Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen och tänkte på hur han skulle kunna hålla det löfte han hade givit honom.

그 후 살인자는 데려가 되었고, 목사는 길에 서 있으며 자신이 한 약속을 어떻게 지킬지 고민하고 있었습니다.

Under hela vägen hem tänkte han på rikedomen, som han hade varit så glad åt.

그는 집으로 돌아가는 내내 그가 매우 행복했던 재산에 대해 생각하고 있었습니다.

Men om det nu var så, att folket i denna församlingen inte tålde vid rikedom?

하지만 만일 이 교회의 사람들이 재산을 견디지 못한다면, 어떻게 해야 할까요?

Nu voro redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta och präktiga män.

이미 네 명의 사람들이 부패되었고, 그들은 전에 자랑스럽고 우아했던 사람들이었습니다.

Han tyckte sig se hela församlingen framför sig, och han föreställde sig hur den där silvergruvan skulle fördärva den ene efter den andre.

그는 자신 앞에 있는 전체 교회를 볼 수 있었고, 그는 그 은광산이 하나씩 부패시키게 될 것을 상상할 수 있었습니다.

Anstod det honom, som var satt att vårda dessa fattiga människors själar, att släppa ut över dem det, som skulle bli deras undergång?”

그는 이 가난한 사람들의 영혼을 보호하는 사람으로서, 그들을 파괴할 것을 내보내야 할까요?”

Kungen satt på en gång upprätt i stolen och stirrade på den, som talade. “Jag må säga!” sade han. “Han kommer mig att förstå, att en präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel karl.”

왕은 의자에 바로 앉아서, 말하는 사람을 바라보았습니다. “저는 이것을 이해할 수 있어요!”라고 그가 말했습니다. “그는 저에게 이 외딴 마을의 목사가 진정한 남자여야 할 것을 가르쳐주고 있어요.”

“Inte heller var det nog med detta, som redan hade hänt”, fortfor prästen, “utan så snart som nyheten om gruvan spridde sig bland sockenborna, upphörde de att arbeta och gingo lättjefulla omkring och väntade på den tiden, då den stora rikedomen skulle strömma ut över dem.

“이미 일어난 일만으로도 충분하지 않았습니다,”라고 목사가 계속 말했습니다. “하지만 광산에 대한 소식이 마을 사람들 사이에 확산되자, 그들은 일을 그만두고 게으르게 지내며, 큰 재산이 그들에게 내려오는 날을 기다리고 있습니다.”

Allt löst folk, som fanns i trakten, strömmade till, och dryckenskap och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde talas om.

이 지역에 있는 모든 방문객들이 그곳으로 모여들었고, 목사는 지속적으로 음주와 싸움에 대한 이야기를 들었습니다.

“En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i skogen och sökte efter gruvan, och prästen märkte, att så snart han gick från hemmet, smögo sig människor efter honom för att ta reda på om han begav sig till silverberget och stjäla hemligheten från honom.

“많은 사람들은 그저 나무를 따라 돌아다니며 광산을 찾고 있었고, 목사는 그가 집에서 나가는 순간, 사람들이 그를 따라와 은광산의 비밀을 훔치려 할 것이라는 것을 알았습니다.”

“Då sakerna stodo så, kallade prästen samman bönderna till stämma.

그러한 상황에서, 목사는 농부들을 회의에 소집했습니다.

“För det första påminde han dem om alla de olyckor, som upptäckten av silverberget hade dragit över dem, och han frågade dem om de ville låta sig fördärvas, eller om de ville rädda sig själva.

“우선, 그는 은광산의 발견이 그들에게 가져온 모든 불행을 상기시켰고, 그들이 부패하고 싶은지 아니면 자신을 구하고 싶은지 물었습니다.”

Därpå sade han dem, att de inte skulle vänta av honom, som var deras präst, att han skulle bidraga till deras undergång.

그런 다음 그는 그들에게 자신은 그들의 목사이며, 그들의 파국에 기여할 것을 요구할 수 없다고 말했습니다.

Nu hade han beslutit att för ingen människa förråda var silverberget fanns, och aldrig ville han själv hämta rikedom ur det.

이제 그는 은광산이 어디에 있는지 아무에게도 말하지 않을 것이라고 결심했고, 그는 결코 그것에서 재산을 취하지 않을 것입니다.

Och så frågade han bönderna hur de framgent ville ha det.

그리고 그는 농부들에게 그들이 어떤 결정을 내릴지 물었습니다.

Om de ville fortsätta att söka efter gruvan och vänta på rikedom, då ville han dra så långt bort, att aldrig en hörsägen om deras elände kunde nå honom.

만약 그들이 광산을 계속 찾고 재산을 기다리고 싶다면, 그는 그들의 불행에 대한 소식이 그에게 도달하지 못할 정도로 멀리 갈 것입니다.

Men om de ville överge att tänka på silvergruvan och bli som förr, då ville han stanna ibland dem.

하지만 만약 그들이 은광산에 대한 생각을 포기하고 예전처럼 되고 싶다면, 그는 그들과 함께 머물 것입니다.

‘Men hur ni än väljer’, sade prästen, ‘så kom detta ihåg, att av mig får ingen någonsin veta något om silverberget!’”

‘하지만 여러분이 어떤 결정을 내리더라도, 이것을 기억하세요. 여러분은 결코 은광산에 대한 것을 저로부터 알지 못할 것입니다!’라고 목사가 말했습니다.

“Nå”, sade kungen, “hur valde bönderna?”

“그래서,” 왕이 말했습니다, “농부들은 어떤 결정을 내렸습니까?”

“De gjorde, som prästen ville”, sade prästen.

“그들은 목사가 원하는 대로 했습니다,” 목사가 말했습니다.

“De förstodo, att han menade väl med dem, när han ville förbli fattig för deras skull.

“그들은 그가 그들의 이유를 위해 가난하게 남아있다는 것을 이해했습니다.”

Och de gåvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och dölja malmådern väl med ris och sten, så att ingen skulle kunna finna den, inte de och inte deras efterkommande.”

그리고 그들은 목사에게 나무를 잘라내고 쌀과 돌로 광산의 입구를 잘 숨기게 했고, 그들과 그들의 후대는 결코 그것을 찾지 못할 것입니다.

“Och sedan har prästen levat här lika fattig som de andra.”

“그리고 그 이후 목사는 다른 사람들처럼 가난하게 여기에 살았습니다.”

“Ja”, svarade prästen, “han har levat här lika fattig som de andra.”

“예,” 목사가 말했습니다, “그는 다른 사람들처럼 여기에 가난하게 살았습니다.”

“Han har väl ändå gift sig och byggt sig en ny prästgård?” sade kungen.

“그는 아마도 결혼을 하고 새로운 목사관을 지었을 거죠?” 왕이 물었습니다.

“Nej, han har inte haft råd att gifta sig, och han bor i den gamla kojan.”

“아니요, 그는 결혼을 할 여유가 없었고, 그는 오래된 오두막에 살고 있습니다.”

“Det är en vacker historia, som han har berättat mig”, sade kungen och böjde på huvudet.

“그가 나에게 이야기한 것은 아름다운 이야기였습니다,” 왕이 말하며 고개를 끄덕였습니다.

Prästen stod tyst framför kungen. Om några ögonblick återtog denne: “Var det på silverberget han tänkte, när han sade, att prästen här skulle kunna skaffa mig så mycket pengar, som jag behöver?”

목사는 왕 앞에 조용히 서 있었습니다. 잠시 후 왕이 말을 했습니다. “그가 여기에 목사가 제가 필요한 만큼의 돈을 버여줄 수 있다고 했을 때, 그는 실제로 은산에 대해 이야기하고 있었나요?”

“Ja”, sade den andre.

“예,” 다른 사람이 말했습니다.

“Men jag kan inte lägga tumskruvar på honom”, sade kungen, “och hur vill han annars, att jag skall få en sådan man att visa mig berget? Han har ju försakat både kärestan och all livets välmåga.”

“하지만 저는 그를 괴롭힐 수도 없고,” 왕이 말했습니다, “그가 제게 그 산을 보여주게 하려면 어떻게 해야 하죠? 그는 여자와 모든 인생의 행복을 포기했습니다.”

“Det är en annan sak”, sade prästen. “Men om det är fäderneslandet, som behöver skatten, så ger han nog med sig.”

“그건 다른 이야기입니다,” 목사가 말했습니다. “하지만 만약 그의 조국이 그 재보를 필요로 하고 있다면, 그는 아마도 기꺼이 도움을 제공할 거예요.”

“Svarar han mig för det?” frågade kungen.

“그는 제게 그에 대한 답변을 할 수 있겠나요?” 왕이 물었습니다.

“Ja, det svarar jag för”, sade prästen.

“예, 저는 그에 대한 답변을 할 수 있습니다,” 목사가 말했습니다.

“Bryr han sig då inte om hur det går med hans sockenbor?”

“그렇다면 그는 자신의 교구민들의 복지에 관심이 없는 거군요?”

“Det får stå i Guds hand.”

“그건 하나님의 손에 있는 일입니다.”

Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret.

왕은 의자에서 일어나서 창문으로 걸어갔습니다.

Han stod en stund och såg på folkhopen därutanför.

그는 잠시 동안 바깥에서 모인 군중을 바라보았습니다.

Ju längre han såg, desto klarare började hans stora ögon glänsa, och gestalten tycktes växa.

그가 볼수록 그의 큰 눈이 더 밝아졌고, 그 인물은 점점 더 커보였습니다.

“Han kan hälsa prästen i den här församlingen”, sade kungen, “att det ges ingen skönare syn för Sveriges konung än att se ett folk sådant som detta.”

“그는 이 교구의 목사에게 전달할 수 있겠나요?” 왕이 말했습니다. “스웨덴의 왕에게 이 같은 사람들을 보는 것보다 더 아름다운 광경은 없습니다.”

Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen. Han började småle. “Är det så, att prästen i den här församlingen är så fattig, att han tar av sig de svarta kläderna, så snart som gudstjänsten är slut, och klär sig som en bonde?” frågade kungen.

그런 후 왕은 창문에서 돌아와 목사를 바라보았습니다. 그는 웃기 시작했습니다. “그렇다면, 이 교구의 목사는 그렇게 가난해서, 예배가 끝나는 순간 검은색 옷을 벗어버리고 농부처럼 입는 거군요?” 왕이 물었습니다.

“Ja, så fattig är han”, sade komministern, och rodnaden sköt upp i det grova ansiktet.

“예, 그는 그렇게 가난합니다,” 주교가 말했고, 그의 거칠한 얼굴에 수증기가 나왔습니다.

Kungen gick åter fram till fönstret.

왕은 다시 창문으로 걸어갔습니다.

Det syntes på honom, att han var i sitt bästa lynne.

그는 최고의 기분에 있는 것이 분명했습니다.

Allt ädelt och storslaget, som bodde inom honom, hade blivit väckt till liv.

그의 안에 있는 모든 고귀하고 위대한 것들이 다시 살아나고 있었습니다.

“Han skall låta den där gruvan ligga i fred”, sade kungen.

“그는 그 광산을 그대로 두게 할 거야,” 왕이 말했습니다.

“Eftersom han har svultit och arbetat ett helt liv för att få det här folket sådant, som han vill ha det, så skall han få behålla det sådant, som det är.”

“그는 이 사람들을 원하는 그런 모습으로 만들기 위해 평생을 고난받으며 일했기 때문에, 그는 그대로 두게 할 거야.”

“Men om riket är i fara?” sade prästen.

“그러나 만약 왕국이 위험에 처한다면?” 목사가 물었습니다.

“Riket är bättre betjänt med människor än med pengar”, sade kungen. Och när kungen hade sagt detta, bjöd han prästen farväl och gick ut ur sakristian.

“왕국은 사람들보다 돈으로 더 잘 운영되는 거야,” 왕이 말했습니다. 그리고 왕이 이 말을 하고 나서, 목사에게 작별의 인사를 하고 성당에서 나갔습니다.

Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som när han hade gått in. Men när kungen steg utför trappan, kom en bonde emot honom.

바깥에서 군중은 그가 들어가던 때와 같이 조용히 서 있었습니다. 하지만 왕이 계단을 내려가자, 한 농부가 그를 만나왔습니다.

“Har du nu fått tala med vår präst?” sade bonden.

“우리 목사와 대화를 나누었니?” 농부가 물었습니다.

“Ja”, sade kungen, “jag har talat med honom.”

“그래요,” 왕이 말했습니다. “나는 그와 대화를 나누었어요.”

“Då har du väl också fått svar från oss?” sade bonden. “Vi bådo dig, att du skulle gå in och tala vid vår präst, för att han skulle ge dig svar från oss.”

“그렇다면 우리로부터 대답도 받았겠지요?” 농부가 물었습니다. “우리는 당신이 우리 목사와 대화를 나누어 우리로부터 대답을 받을 것을 바라았어요.”

“Ja, jag har fått svar”, sade kungen.

“그래요, 대답을 받았어요,” 왕이 말했습니다.