Handelsagenten Fågelsång satt på Turisthotellets terrass i Marstrand och tittade på havet, när två brunbrända flickebarn, det ena i blått, det andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid närmaste bord.

마스트란드의 관광호텔 테라스에 앉아 바다를 바라보고 있던 상거래 에이전트 포겔송은 두 명의 무명의 소녀들, 하나는 파란색 드레스를 입고, 다른 하나는 하얀 드레스를 입고, 우울한 분위기를 깨고 가장 가까운 테이블에 앉아 있는 것을 보았습니다.

Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.

한 소녀는 밝고 통통했고, 다른 소녀는 검고 날씬했습니다. 상거래 에이전트 포겔송은 즉시 바다의 아름다움에 대한 감탄에서 더 아름다운 소녀에 대한 감탄으로 바뀌었습니다.

Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret för blåstens skull ned till de vita skorna, och så snart hon slagit sig ned inriktade han hela sin energi på att inleda en enklare ögonkurtis.

그는 그녀의 하얀 드레스, 바람을 막기 위해 머리에 감은 하얀 모자, 그리고 하얀 신발까지 아름다운 모습을 감상하며 눈만 마주치려고 노력했습니다.

Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men när så Fågelsång vågade sig på aningen av ett småleende, vände hon sig plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling av urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst meddelade att Putte var hans ögonsten.

잠시 소녀는 그의 눈을 마주했지만, 차갑고 무관심한 표정을 보였습니다. 하지만 포겔송이 약간의 미소를 감추려고 할 때, 그녀는 갑자기 얼굴을 돌리며, 부두에서 큰 소리로 푸테가 자신의 소중한 사람이라고 말하는 원주민 소년을 관심 있게 관찰하기 시작했습니다.

Fågelsång ägnade hon inte vidare en blick.

포겔송은 그녀에게 더는 관심을 기울이지 않았습니다.

»Det var mig en liten hårdflirtad satunge!» tänkte Fågelsång för sig själv, och försökte genom en diskret hostning åter fånga flickebarnets uppmärksamhet.

“이 작은 마르타는 정말 자만심이 대단하다!”라고 포겔송은 자신에게 말을 했고, 신중히 기침을 하며 소녀의 관심을 다시 끌려고 노력했습니다.

Men förgäves.

하지만 아무도 그를 관심을 기울이지 않았습니다.

Detta irriterade Fågelsång. Han ansåg sig äga ett fördelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som en direkt personlig förolämpning.

이것이 포겔송을 화나게 했습니다. 그는 자신이 매력적인 외모를 가지고 있다고 생각했고, 이 무관심을 개인적인 모욕으로 받아들였습니다.

Inte ens när musiken spelade upp Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja» blev det något resultat av.

심지어 카발레리아의 음악이 연주되고, 포겔송이 분명하게 노래를 부르며 “내 하얀 리-히야”라고 말했을 때에도 아무도 그에게 관심을 기울이지 않았습니다.

Den vita liljan låtsades som om handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit.

하얀 리-히야는 마치 포겔송이 존재하지 않는 것처럼 행동했고, 그녀와 그녀의 파란색 친구가 커피를 마시고 스낵을 먹은 후에는 그들이 온 것처럼 빠르게 사라졌습니다.

Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne.

하지만 다음 날 포겔송은 그녀를 다시 만나게 되었습니다.

Det var på Strandpromenaden, där hon flanerade ensam i solskenet, vitklädd som förut, och med ett svart band om livet, och som Fågelsång var en modig man, steg han helt lugnt fram och bad att få göra sällskap.

그것은 해변 산책로에서 일어났는데, 그녀는 전과 같이 하얀 옷을 입고, 검은색 리본을 매고 혼자 태양 아래에서 산책하고 있었습니다. 포겔송은 용감한 사람이었기에 조용히 그녀에게 접근했고, 그녀와 함께 하도록 요청했습니다.

Fågelsång hade aldrig trott att det kunde finnas så mycket kyla mitt i sommaren som den med vilken han blev mottagen, men när han sade sitt namn sken flickebarnet upp.

포겔송은 여름 한가운데에 그렇게 차갑게 받아들여진 적이 없었지만, 그가 자신의 이름을 말했을 때 소녀는 그를 알아보았습니다.

»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder och ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan.

“정말 재미있는 이름이네요.”라고 그녀가 말했고, 하얀 이빨과 두구두구 하는 볼을 보여주었는데, 포겔송은 그녀의 모습에 완전히 매료되었습니다.

»Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har jag hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.»

“아름다운 이름입니다.”라고 포겔송은 확신하며 말했습니다. “저는 스스로 이름을 지었거든요. 저는 원래 페트러슨이었어요.”

»Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den sköna.

“그러면 포겔송이 이름을 바꾸는 것도 이상하지 않네요.”라고 아름다운 소녀가 말했습니다.

»Fågelsång!» rättade handelsagenten. »Men fröken har inte sagt vad fröken heter.»

“포겔송입니다!”라고 상인이 바로 말했습니다. “하지만 아가씨는 자신의 이름을 말하지 않았어요.”

»Hm! Jag brukar verkligen inte stifta bekantskap så här sans façon, men jag antar, att det skulle vara ohövligt att inte nu säga mitt namn. Jag heter Lingonhjelm.»

“음, 저는 정말 무작위로 사람들과 대화를 시작하는 것을 좋아하지 않지만, 지금 제 이름을 말하지 않는 것은 무례할 것 같아요. 저는 링곤헬름입니다.”

Det klack till i Fågelsång, ty han hyste, i gemen med hela släkten Petrusson, en djup vördnad för ridderskapet och adeln. Han nästan ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan själv, som sade:

포겔송은 조금 당황했습니다. 그는 페트러슨 가족과 함께 기사도와 귀족에 대한 깊은 존경심을 가지고 있었기 때문입니다. 그는 거의 소녀에게 인사를 하지 않았을 것이고, 가능한 빨리 떠나려고 생각했지만, 그는 소녀가 스스로 말을 시작했기 때문에 그렇게 할 수가 없었습니다.

»Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med hem och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller hur?»

“물론 그건 완전히 올바르지 않아요. 하지만 만약 여러분이 저와 함께 집에 가서 가족들에게 소개되면, 모든 것이 올바르게 되는 거지요?”

»Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.

“물론입니다, 물론입니다!”라고 포겔송은 조금 긴장하며 말했습니다.

»Då gå vi genast», svarade flickebarnet, och Fågelsång larvade med.

“그렇다면 우리는 지금 가자요.”라고 소녀가 말했고, 포겔송은 따라갔습니다.

För resten visste han med sig, att han var fin nog att uppträda var som helst.

결국, 그는 어디서든 잘 행동할 수 있다는 것을 알았습니다.

Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, grå rock, blå skjorta, grön halsduk och panama med band i de franska färgerna, och som han dessutom hade en nackbena, som allvarligt strävade att nå ned till vekryggen ansåg han, att ingenting brast i hans utstyrsel.

그는 하얀 신발과 그레이들린 양말, 하얀 바지, 회색 재킷, 파란색 셔츠, 초록색 스카프, 프랑스 색상의 패남을 한 모자를 쓰고 있었고, 그는 자신의 모습이 완벽하다고 생각했습니다.

Tio minuter senare befann han sig i den villa, där flickebarnet bodde under sommaren, och föreställdes för en ståtlig och vänlig gammal herre.

10분 후, 그는 여름에 소녀가 거주하는 별장에 도착했고, 한 우아하고 친절한 노인에게 소개되었습니다.

»Min far, landshövding Lingonhjelm!» presenterade flickan, och Fågelsång skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.

“저의 아버지, 링곤헬لم 주지사입니다!”라고 소녀가 소개했고, 포겔송은 그의 손을 흔드며, 그 순간의 중요성에 감동되었습니다.

Handelsagenten Fågelsång hade aldrig kunnat drömma om, att han i hela sitt liv skulle få träffa något så högt uppsatt som en landshövding, och han fann denna ärofulla upplevelse allt annat än angenäm.

무역 에이전트인 포겔송은 자신의 인생에서 주지사와 같은 고위 인사를 만날 수 있다고 생각도 하지 못했고, 그는 이 영예로운 경험을 전혀 즐길 수가 없었습니다.

Men hans vita lilja tycktes i stället vara vid alldeles briljant humör, tog honom med sig ut på en balkong, satte honom på yttersta kanten av en korgstol — att få honom att sitta ordentligt gick inte — och såg till att han fick whisky och vatten.

하지만 그의 화이트 리리는 아주 유머러스한 분위기를 가지고 있었고, 그를 발코니로 데려가서, 그가 제대로 앉을 수 있도록 해주었고, 위스키와 물을 제공했습니다.

Se’n kom landshövdingen, som visade sig vara en trevlig karl, om också Fågelsång ibland hade litet svårt att följa med hans konversation, och ungefär samtidigt försvann flickebarnet en stund.

그 후, 주지사가 도착했는데, 그는 매우 친절한 사람이었고, 비록 포겔송이 그의 대화를 이해하는데 어려움을 겪었지만, 그와 대화를 나누는 동안, 소녀는 잠시 실종되었습니다.

Fågelsång hörde hur det pinglade i telefonen, så kom hon tillbaka i ett lynne, som tycktes vara ännu mera strålande än förut.

포겔송은 전화가 울리는 소리를 들었고, 그녀는 더욱 화려한 모습으로 돌아왔습니다.

Snart nog lämnade landshövdingen dem och Fågelsång andades lättare när han blev ensam med flickan.

조만간, 주지사는 그들을 떠났고, 포겔송은 소녀와 단둘이 있는 것이 더 편했습니다.

»Trevlig gubbe, er farsa», sade han i sin elegantaste sällskapston. »Men jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där pampiga jyckar.»

“네 아버지는 좋은 사람이야, 소녀야.”라고 그는 가장 우아한 방법으로 말했습니다. “하지만 저는 그런 고위 인사들과 함께 있을 때는 항상 조금 불편하거든요.”

»Brukar ni vara det ofta då?» frågade flickan oskyldigt.

“그러면 당신은 종종 그렇게 느끼나요?”라고 소녀는 순진하게 물었습니다.

Fågelsång kände att han rodnade.

포겔송은 자신이 부끄러워하는 것을 느꼈습니다.

»Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag — jag rör mig naturligtvis endast i de allra bästa kretsar.»

“글쎄요! 네, 아니면 매일은 아니지만, 종종요. 저는 — 물론 최고의 사회에서만 거주하고 있습니다.”

»Naturligtvis!» instämde flickan. »Det märks ju på herr Fågelsångs nobla uppträdande. Ledigt och otvunget — hallå, flickor, välkomna upp!»

“물론이죠!”라고 소녀는 동의했습니다. “포겔송 씨의 우아한 매너에서 그게 분명하죠. 자, 여러분, 올라오세요!”

Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot villan.

마지막 말은 두 명의 젊은 여성에게 했는데, 그들은 별장으로 향하고 있었습니다.

Fröken Lingonhjelm föreställde:

링곤헬름 양은 상상했습니다:

»Herr Fågelsång, fröken Sabelkrona, baronesse von Erbingen. Baronessan är hovfröken hos hennes furstliga höghet arvprinsessan av Sachsen-Braunschweig, som just nu är här i Marstrand, som ni vet.»

“포겔송 씨, 사벨크로나 양, 에르빙겐 바로네스. 바로네스는 사크센-브라운슈바이크의 왕위 계승자인 공주의 궁정 여인입니다. 여러분도 아시다시피, 그녀는 지금 마스트란드에 있어요.”

Fågelsång bugade djupt.

포겔송은 깊은 경의를 표했습니다.

»Nä, de hade jag inte hört!» svarade han, och började konversera damerna. Men han avbröts av baronessan, som på bruten svenska meddelade värdinnan, att hennes höghet själv om en liten stund ämnade avlägga visit.

“아니요, 저는 그거에 대해 들어보지 않았어요!”라고 그는 대답했고, 여성들과 대화를 시작했습니다. 하지만 그는 바로네스에 의해 방해를 받았는데, 바로네스는 부정한 스웨덴어로 여주인에게 그녀의 고성이 조만간 방문할 것이라고 알려주었습니다.

»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste sig.

“그렇다면 저는 가는 게 좋을 것 같아요.”라고 포겔송이 말하며 일어났습니다.

»För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av att få möta er.»

“아니에요!”라고 여러 사람들이 동시에 말했습니다. “공주는 여러분을 만나는 것을 기쁘게 생각할 거예요.”

Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu en hovfröken.

얼마 지나지 않아, 공주도 도착했는데, 그녀는 아주 어린 여성이었고, 또 한 명의 궁정 여인과 함께 있었습니다.

Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde, och Fågelsång bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i hängselstropparna.

그녀는 자신의 지위에 합당하는 모든 예식을 받았고, 포겔송은 경의를 표하며 무릎을 꿇었는데, 그의 체인 스트랩이 소리를 내는 것이 들렸습니다.

Hon såg ut precis som Fågelsång tänkt sig att en prinsessa borde.

그녀는 포겔송이 상상했던 공주처럼 보였습니다.

Lång och smärt, försedd med lorgnett i sköldpadd och högdragen, oerhört högdragen.

키가 크고, 아름다우며, 거대한 패러드를 들고 있었고, 아주 자만적이었습니다.

När hon tilltalade någon av de andra unga damerna, reste sig denna genast upp och neg djupt, och Fågelsång, som hade lätt för att lära, bugade alltså djupt när han blev tilltalad. Och det blev många bugningar, ty högheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.

그녀가 다른 어린 여성들 중 한 명과 대화를 시작하면, 그 여성은 즉시 일어나서 깊은 경의를 표했고, 포겔송은 배우기 쉽게 그가 대화를 시작할 때마다 경의를 표했습니다. 그리고 경의를 표하는 것이 많았는데, 왜냐하면 그녀는 주로 포겔송과 대화를 나누었기 때문입니다.

Och detta var ytterst ansträngande för Fågelsång, ty hon envisades att tala med honom på tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda som hon fick av honom var därför ett i vånda framstammat:

그리고 이는 포겔송에게 매우 피곤했는데, 왜냐하면 그녀는 독일어로 그와 대화를 나누려고 했는데, 포겔송은 오직 스웨덴어만 할 수 있었기 때문입니다. 그래서 그가 할 수 있는 것은 고통스럽게 말하는 것뿐이었습니다.

»Nicht verstanden, Euers Hochzeit!»

“이해가 안 되요, 여러분의 결혼식이요!”

Ingen av de andra brydde sig om att uppträda som tolk, och högheten pratade på, utan att fästa sig vid hans distress.

다른 사람들은 중개자가 되는 것을 관심 없었고, 공주는 그의 고난에 관심 없이 계속 말을 했습니다.

Till slut blev situationen outhärdlig för Fågelsång. Han greps av förtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en underdånig bugning prinsessans hand.

결국 포겔송은 참을 수 없었습니다. 그는 절망의 용기를 가지고, 모자를 쓰고, 의자에서 일어나서, 공주의 손을 경의를 표하며 잡았습니다.

»Ajö, Euers Hochzeit!» sade han helt burdus, bugade hastigt för de övriga damerna och rusade i väg, utan att akta på de uppmaningar att stanna kvar, som i en välljudande kör klingade efter honom.

“아주, 여러분의 결혼식이요!” 그는 완전히 당황한 채 말했고, 다른 여성들에게 경의를 표하며 재빨리 달려갔는데, 그들은 그를 따라오는 소리를 내며 그를 남겨두었습니다.

En liten stund senare satt han åter på Turisthotellets terrass, och lovade sig själv, att han hädanefter skulle akta sig för att slå ned på obekanta flickebarn, hur tilltalande de än månde vara.

조금 후에 그는 다시 관광호텔의 테라스에 앉았고, 이제부터는 모르는 여성들을 구타하지 않겠다고 스스로 약속했습니다, 아무리 그들이 얼마나 매력적이었더라도 말입니다.

Då fick han helt plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden.

그리고 그는 갑자기, 방금 떠난 다섯 명의 어린 여성들이 거리를 따라 걸어오는 것을 보았습니다.

Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.

공주와 링곤хе임 양이 팔을 잡고 가장 앞에 있었고, 뒤에 세 명의 여성들이 있었는데, 모두 아주 즐겁게 보였습니다.

Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett sällskap vid närmaste bord, reste sig och hälsade artigt.

포겔송은 자신이 보이지 않도록 조심스럽게 숨었지만, 근처 테이블에 앉은 한 남성은 일어나서 공손히 인사를 했습니다.

»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade en av sällskapet.

“그건 링곤헤임 주지사의 딸이 아니었나요? 그 검은색 드레스를 입은 아이요?” 그의 동행인 중 한 명이 물었습니다.

»Jo, det var det!» svarade den unge mannen.

“그래요!” 그 남성이 대답했습니다.

»Vem var den andra, som höll henne under armen?»

“그렇다면 그녀의 팔을 잡고 있는 또 다른 사람은 누구였나요?”

»Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg & Svensson där.»

“그건 고테버그에서 온 칼버그 양입니다. 칼버그와 스벤슨 회사의 딸이에요.”

Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor han till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.

포겔송은 갑자기 차갑게 느껴졌습니다. 그는 맹세하고, 그로그를 비운 다음 호텔로 가서 짐을 싸기 시작했습니다.