Welk een onbedachtzaame eisch, Vriendin! -

Vilket tanklöst krav, min vän! -

Hoe!

Hur!

mijne julia in 't openbaar verschijnen?

skulle min Julia kunna framträda offentligt?

en gij - gij, die alles op mij vermoogt - dit van mij vorderen? -

och du - du, som tror på mig helt och hållet - kräver detta av mig? -

Waarlijk, dit heet een misbruik van zijne magt te maken.

Detta är verkligen att missbruka sin makt.

Bedenk toch een oogenblik wat mij aanleiding gegeven heeft om deeze weinige bladen te vervaardigen, en beslis zelve of er toen het doelwit bij kon zijn van ze ooit gemeen te maken? -

Tänk bara ett ögonblick på vad som fick mig att skriva dessa få sidor, och bestäm själv om de någonsin skulle kunna användas för att smutskasta mig? -

Gij herinnert u ligt nog de dichterlijke partij, die gij, voor twee jaaren, aan eenige uwer beste Vrienden en Vriendinnen op uw vermaaklijk Landgoed gaaft? -

Du minns väl den poetiska festen som du, för två år sedan, gav några av dina bästa vänner och väninnor på din underbara egendom? -

De vermoeiende hette van dien dag deed u, die altijd op het genoegen van anderen bedacht zijt, op eene wijze, die men geen' wederstand kan bieden, aanhouden om er den nacht bij te voegen.

Den tröttande hettan den dagen fick dig, som alltid tänker på andras nöje, att stanna över natten på ett sätt som man inte kan motsätta sig.

Nooit zal ik dien verrukkelijken nacht vergeten!

Jag kommer aldrig att glömma den härliga natten!

Hij was de schoonste, dien ik immer zag. -

Det var den vackraste jag någonsin såg. -

Nog kan ik mij verbeelden in uw donker Prieel aan den oever van den Rhijn te zitten, en deezen stroom door de maan bij streeken verlicht te zien.

Jag kan fortfarande föreställa mig att jag sitter i din mörka lusthus vid Rhenfloden och ser denna ström belyst av månskenet.

Geen blaadje verroerde zich. -

Inte ett löv rörde sig. -

't Is in zulke oogen-blikken, dat het hart zich, onder 't genot der strelendste kalmte, vertedert. -

Det är i sådana ögonblick som hjärtat, under den mest behagliga tystnadens njutning, smälter. -

Wij kwamen in een vriendlijk verschil over de Liefde.

Vi kom i en vänlig meningsskiljaktighet om kärleken.

Ik had bijna elk tegen mij - Gij alleen, bevallige Sophie! koost mijne zijde.

Jag hade nästan alla emot mig - Du ensam, förtjusande Sophie! Var på min sida.

Aan welken kant zich de waarheid ook bevond, dit is zeker, wij dachten meer verheven over de Liefde, dan onze tegenstrevers.

Oavsett var sanningen låg, är det säkert att vi tänkte mer upphöjt om kärleken än våra motståndare.

Ons gesprek liep ten einde en gij vorderde toen van mij, dat ik mijne gedachten omtrent de Liefde in een tafreel van twee gevoelige harten ontwikkelen zou. -

Vårt samtal tog slut och du bad mig sedan att utveckla mina tankar om kärleken i en scen med två känsliga hjärtan. -

Ben ik geschikt om u iets te weigeren? -

Är jag kapabel att neka dig någonting? -

Mijne julia ontving haar aanwezen, en naauwlijks heb ik aan uwen eersten eisch voldaan, of gij voegt er eenen tweeden, die veel zwaarer is, bij - Gij wilt dat julia in het licht trede.

Min Julia tog emot henne, och knappt hade jag uppfyllt din första begäran innan du lade till en andra, mycket tyngre begäran - Du vill att Julia ska träda fram i ljuset.

Begrijp toch wat ik wage met u te gehoorzamen! -

Förstå då vad jag vågar göra för att följa dig! -

Aan wie zal mijn Schilderij behagen? -

Vem kommer min målning att glädja? -

Aan Sophie? ja!

Sophie? ja!

en aan die weinigen, die haar gelijken, die zulk een schoon, gevoelig, hart in haaren boezem dragen.

och de få som är lika henne, som bär ett sådant vackert, känsligt hjärta i sitt bröst.

Ach!

Åh!

ik gevoel het al te wel, mijne julia is niet voor de achtiende eeuw geschikt.

Jag känner det alltför väl, min Julia är inte lämpad för 1700-talet.

Een eenvouwdig tafreel van twee tedere harten, die oprecht beminnen, zo als onze Voorouders, waar van wij de eigenschappen zo zeer beginnen te haten, mooglijk voor eenige honderd jaaren bemind hebben, zie daar mijne geheele julia!

En enkel scen av två kärleksfulla hjärtan, som uppriktigt älskar varandra, precis som våra förfäder, vilkas egenskaper vi börjar hata så mycket, kanske älskade för några hundra år sedan - se där hela min Julia!

Geen verleidende Gebeurtenissen, geen onverwachte toevallen - geen enkel bekoorlijk Nietje zelfs! - verzekert mij van de goedkeuring van 't gemeen.

Inga förföriska händelser, inga oväntade tillfällen - inte ens någon bedårande liten sak! - försäkrar mig om allmänhetens godkännande.

Voeg hier bij, dat ik eene Liefde predike, die zonder de deugd niet bestaat. -

Lägg till det att jag predikar en kärlek som inte existerar utan dygd. -

Ach!

Åh!

dit laatste bederft alles! - Men zal lagchen en het zal met mij gedaan zijn. -

detta sista förstör allt! - Man kommer att skratta och det är allt för mig. -

Nu, Vriendin!

Nu, väninna!

wat zegt gij? -

vad säger du? -

Gij begrijpt dit alles en echter volhardt gij bij uwen eisch. -

Du förstår allt detta och ändå framhärdar du i ditt krav. -

Welaan!

Väl då!

ik zal gehoorzamen.

jag ska följa order.

Ten minsten - en dit alleen is toejuiching genoeg - ten minsten zal Sophie mij met haare goedkeuring belonen, en elk, die gelukkig genoeg is van haar te kennen, zal overtuigd zijn, dat mijne julia geen wezen van verbeelding is. - -

Åtminstone - och detta ensamt är tillräckligt med beröm - åtminstone kommer Sophie att belöna mig med sitt godkännande, och alla som är lyckliga nog att känna henne kommer att bli övertygade om att min Julia inte är en produkt av min fantasi. - -