Kung Gustav den tredje var ute på en resa genom Dalarna.

Kral III. Gustav, Dalarna'da bir yolculuğa çıkmıştı.

Bråttom hade han, och hela vägen ville han åka som i sken.

Acele ediyordu ve tüm yol boyunca gösterişli bir şekilde seyahat etmek istiyordu.

Och då det gick med sådan fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt vägen och vagnen gick på två hjul i svängarna, stack kungen ut huvudet genom vagnsfönstret och ropade till kusken: “Varför låter han det inte gå undan?

Ve o kadar hızlı gidiyordu ki atlar yolun dışına doğru gerilmiş haldeydi ve araba dönüşlerde iki tekerlek üzerinde gidiyordu. Kral, arabanın penceresinden dışarı bakarak şoföre, "Neden daha hızlı gitmiyor?" diye bağırdı.

Tror han, att han kör för äggskal?”

"O, yumurta kabuğu üzerinde mi sürüyor?"

Då det skulle köras med så rasande fart på dåliga landsvägar, hade det nästan varit ett underverk, om seltyg och vagnar hade hållit.

Kötü yollarda bu kadar hızlı seyahat etmek göz önüne alındığında, koşum takımlarının ve arabaların dayanması neredeyse bir mucizeydi.

Det kunde de inte heller, utan vid foten av en brant backe bröts tistelstången av, och där satt kungen.

Ayrıca dayanamadılar. Dik bir tepebaşında bir diken çubuğu kırıldı ve kral orada mahsur kaldı.

Kavaljererna sprungo ur vagnen och grälade på kusken, men detta gjorde inte skadan mindre.

Muhafızlar arabadan çıkarak şoföre hakaret ettiler, ancak bu durumu daha da kötü bir hale getirmedi.

Det var ingen möjlighet att fortsätta resan, förrän vagnen hade blivit lagad.

Araba tamir edilmeden yolculuğa devam etmek mümkün değildi.

När hovherrarna sågo sig om för att finna ut något, som de kunde låta kungen roa sig med, under det att han väntade, märkte de, att ett kyrktorn stack upp ur en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen.

Hizmetçiler, kralın beklerken eğlenebileceği bir şeyler bulmak için etrafa bakarken, yolun biraz ilerisindeki bir ağacın arkasında bir kilise kulesinin dikildiğini fark ettiler.

De föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i en av de vagnar, där uppvaktningen åkte, för att köra fram till kyrkan.

Krala, gösteri arabasından birine binip kiliseye gitmesini önerdiler.

Söndag var det, och kungen kunde ju höra på gudstjänsten för att få tiden att gå, till dess att den stora kungavagnen bleve färdig.

O gün pazar günüydü ve kral, büyük kraliyet arabası hazırlanana kadar zaman geçirmek için ayin sırasında oturabilirdi.

Kungen gick in på förslaget och körde fram mot kyrkan. Förut hade han åkt långa timmar genom mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut med tämligen stora åkrar och byar och Dalälven glidande fram ljus och präktig mellan väldiga massor av albuskar.

Kral öneriyi kabul etti ve kiliseye doğru gitti. Daha önce saatlerce karanlık ormanlarda seyahat etmişti, ama burada oldukça büyük tarlalar ve köyler vardı ve Dalälven nehri, büyük miktarda kayın ağacının arasından aydın ve güzel bir şekilde akıyordu.

Men kungen hade otur så till vida, att klockaren tog upp utgångspsalmen i samma ögonblick, som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket började vandra ut ur kyrkan.

Ancak kralın talihi kötüydü, çünkü o, kilise yolunda arabadan inerken tam o sırada çan çalıcı, son ayini çalmaya başladı ve insanlar kiliseden çıkmaya başladı.

Men då människorna kommo gående förbi honom, blev kungen stående med den ena foten i vagnen och den andra på fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara betraktade dem.

Ama insanlar onun yanından geçerken, kral arabada bir ayağı yerde, diğeri ise pedalda durarak hiç hareket etmedi ve sadece onları izledi.

Det var det grannaste folk han någonsin hade sett.

Bu, kralın bugüne kadar gördüğü en tuhaf insanlardı.

Karlarna voro allesammans över vanlig manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten, och kvinnorna kommo gående ståtliga och värdiga med söndagsfrid över sig.

Erkeklerin hepsi normal insan boyundan daha uzundu ve akıllı, ciddi yüzleri vardı, kadınlar ise pazar günü huzurunu yansıtan görkemli ve asil bir şekilde yürüyorlardı.

Hela dagen förut hade kungen talat om den ödsliga trakten, som han passerade, och han hade sagt till sina kavaljerer gång på gång: “Nu åker jag visst fram genom den allra fattigaste delen av mitt rike.”

Gün boyunca kral, geçtiği boş bölge hakkında konuşmuştu ve şövalyelerine defalarca, "Şimdi krallığımın en fakir bölgesinden geçiyorum." demişti.

Men då han nu såg folket, som var ifört den granna sockendräkten, glömde han bort att tänka på dess fattigdom.

Ama şimdi bu güzel pazar günü kıyafetleri giymiş insanları gördüğünde, onların fakirliğini düşünmeyi unutmuştu.

I stället blev han varm om hjärtat och sade till sig själv: “Kungen av Sverige är inte så illa ställd, som hans fiender tro.

Bunun yerine kalbi ısındı ve kendine, "İsveç Kralı, düşmanlarının düşündüğü kadar kötü bir durumda değil." dedi.

Så länge som mina undersåtar se ut på detta sättet, skall jag nog vara i stånd att försvara både min tron och mitt land.”

"Tahtımı ve ülkemi savunmak için yeterli sayıda tebaam olduğu sürece, her şey yolunda." dedi.

Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de skulle samlas omkring honom, så att han finge tala till dem.

Hizmetçilere, insanlara duyurmasını emretti ki, onların arasında duran yabancı, onların kralıydı ve onun etrafında toplanmaları gerekiyordu, böylece onlarla konuşabilirdi.

Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod, finns kvar än i dag.

Ve kral, halka hitap etti. Sakristinin dışındaki yüksek merdiveneden konuştu ve o merdivenin dar basamakları, üzerinde durduğu yer, bugüne kadar korunmuştur.

Kungen började redogöra för hur illa det stod till i riket.

Kral, krallığın kötü durumunu anlatmaya başladı.

Han sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar och danskar.

Russlar ve Danimarkalılar tarafından savaşa uğramış İsveçlilerin durumunun kötü olduğunu söyledi.

Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden, men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att han inte vågade lita på den.

Diğer koşullar altında bu o kadar da kötü olmazdı, ama şimdi savaş ordusu öylesine hainlerle doluydu ki, onlara güvenemiyordu.

Därför hade det inte återstått honom något annat än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen trogna och hjälpa honom med folk och pengar, så att han kunde frälsa fäderneslandet.

Bu nedenle, kendisinin bölgelere gidip tebaasına, hainlerle mi yanaşmak istediklerini, yoksa krala sadakatle hizmet edip ona insan ve para ile yardım etmek istediklerini sormaktan başka bir seçeneği kalmamıştı, böylece anavatanı kurtarabilirdi.

Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat, gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.

Kral konuşurken çiftçiler sessiz kaldılar ve kral konuşmayı bitirdiğinde, ne beğeni ne de hoşnutsuzluk belirtisi göstermediler.

Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade stigit honom i ögonen flera gånger, medan han hade talat. Men då bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma sig för att svara honom, rynkade han pannan och såg missnöjd ut.

Kral kendisi, çok konuşkan olduğunu düşündü. Konuşurken birçok kez gözyaşları dökülmüştü. Ama çiftçiler hala endişeli ve tereddüt ederek orada duruyorlardı ve ona cevap veremiyorlardı. Kral kaşlarını çattı ve hoşnutsuz görünüyordu.

Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.

Çiftçiler, kralın beklemekten yavaş yavaş sıkıldığını anladılar ve sonunda onlardan biri, kalabalığın arasından öne çıktı.

“Nu må du veta, kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra om det, som du har förelagt oss.”

“Şimdi biliyorsunuz, Kral Gustav, bugün köyde kraliyet ziyareti beklemiyorduk,” dedi çiftçi, “ve bu nedenle size hemen cevap veremeyiz. Şimdi size tavsiye ediyorum, sakristiye girin ve rahibimizle konuşun, biz de sizin bize sunduğunuz konuyu tartışalım.”

Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast, varför han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.

Kral, hemen daha iyi bir haber alamayacağını anladı, bu nedenle de çiftçinin tavsiyesine uymak en akıllıca şeydi.

Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång, vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.

Sakristiye girdiğinde, orada sadece bir kişi vardı, o da eski bir çiftçi gibi görünüyordu. O, uzun ve kaba biriydi, büyük elleri vardı ve sert çalışmayla yıpranmıştı. Yakasız ve ceketsizdi, ama diğer adamlar gibi deri pantolon ve uzun, beyaz deri ceket giyiyordu.

Han steg upp och bugade sig för kungen, då denne kom in.

Kralın içeri girdiğinde ayağa kalkıp krala saygılarını sundu.

“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.

“Burada rahibi bulacağımı düşünmüştüm,” dedi kral.

Den andre blev en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i socknen, när han såg, att kungen tog honom för en bonde.

Diğeri biraz kırmızıydı. Kralın onu bir çiftçi sanması onun için utanç vericiydi.

“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”, sade han.

“Evet, rahip genellikle bu saatlerde burada olur,” dedi.

Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med undantag av att församlingen har låtit sätta upp en förgylld kunglig krona på ryggstödet.

Kral, sakristide bulunan büyük, yüksek kollu bir koltuğa oturdu. Bu koltuk o zamanlar da vardı ve bugün de aynıdır, ancak cemaat, sırtlığına altın bir kraliyet tacı yaptırmıştır.

“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa sig intresserad av hur bönderna hade det.

“Bu köyde iyi bir rahip var mı?” diye sordu kral. Köylülerin durumuyla ilgilenmek istediğini göstermek istedi.

När kungen frågade honom på detta sättet, tyckte prästen, att han omöjligt kunde säga vem han var.

Kral böyle sorduğunda, rahip onun kim olduğunu söyleyemeyeceğini düşündü.

“Det är bättre, att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att prästen var bra nog.

“Kralın inancını koruması daha iyi, ben sadece bir çiftçiyim,” diye düşündü ve rahibin yeterli olduğunu söyledi.

Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att leva, som han lärde.

Temiz ve açık Tanrı'nın sözlerini vaaz etti ve öğrettiği gibi yaşamaya çalıştı.

Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.

Kral bunun iyi bir övgü olduğunu düşündü, ama kralın kulakları keskin ve tonunda biraz tereddüt fark etti.

“Det låter, som skulle han ändå inte vara riktigt nöjd med prästen”, sade han.

“Görünüşe göre rahip ondan tam olarak memnun değil,” dedi.

“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre.

“O muhtemelen biraz kendini beğenmiş,” dedi diğeri.

Han tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander.

O, kralın kim olduğunu öğrenseydi, rahibin sadece kendisini öven biri olduğunu düşünmeyeceğini düşündü, bu nedenle biraz eleştiri yapmak istedi.

“Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda och regera i den här socknen”, fortfor han.

“Muhtemelen bazıları, rahibin bu köyde tek başına hükmetmek ve yönetmek istediğini söylüyor,” diye devam etti.

“Då har han i alla fall styrt och ställt på bästa sätt”, sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.”

“O zaman en azından en iyi şekilde yönetti,” dedi kral. O, çiftçinin üzerinde yetkili olan kişi hakkında şikayet etmesinden hoşlanmadı. “Bana öyle geliyor ki burada iyi gelenekler ve eski basitlik hakim.”

“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”

“İnsanlar muhtemelen iyi,” dedi komisyon üyesi, “ama aynı zamanda uzakta, yoksulluk içinde yaşıyorlar. Bu dünyanın cazibeleri onlara daha yakın olsaydı, buradaki insanlar diğerlerinden daha iyi olmazdı.”

“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”, sade kungen och ryckte på axlarna.

“Peki, o zaman onların bunu yapmasında bir tehlike yok,” dedi kral ve omuzlarını silkti.

Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha växlat tillräckligt många nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.

O, artık bir şey söylemedi ve masaya parmaklarıyla vurmaya başladı. O, o çiftçiyle yeterince nazik sözler söylediğini düşündü ve diğerlerinin cevaplarını ne zaman bitireceklerini merak etti.

“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till hjälp”, tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min väg från dem och alla deras rådplägningar.”

“O köylüler krala yardım etme konusunda pek istekli değil,” diye düşündü. “Eğer arabam olsaydı, onlardan ve tüm bu istişarelerden uzaklaşırdım.”

Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur han skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat framlägga för honom.

Rahip hala endişeliydi ve önemli bir konuda karar vermesi gereken bir şey hakkında kendisiyle mücadele ediyordu. Krala kim olduğunu söylemediği için mutlu olduğunu düşündü. Şimdi ona, aksi takdirde ona sunamayacağı şeyler hakkında konuşabileceğini düşündü.

Om en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det verkligen förhöll sig så, att fienderna voro över dem och att riket var i fara.

Bir süre sonra rahip sessizliği bozdu ve krala düşmanların onlar üzerinde olduğu ve krallığın tehlikede olduğu konusunda gerçekten böyle mi olduğunu sordu.

Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare störa honom. Han såg stort på honom och svarade ingenting.

Kral, o adamın onu daha fazla rahatsız etmemesi gerektiğini düşündü. Ona büyük saygı duydu ve hiçbir şey söylemedi.

“Jag frågar, därför att jag stod härinne och inte kunde höra riktigt”, sade prästen. “Men om det verkligen förhåller sig så, ville jag tala om, att prästen i den här församlingen kanske skulle vara i stånd att skaffa kungen så mycket pengar, som han behövde.”

“Soruyorum, çünkü burada duruyordum ve gerçekten duyamıyordum,” dedi rahip. “Ama eğer gerçekten böyleyse, söylemek istiyorum ki, bu cemaatin rahibi krala ihtiyacı olan kadar para bulabilir.”

“Jag tyckte, att han helt nyligen sade, att alla här voro fattiga”, sade kungen och tänkte, att karlen inte hade reda på vad han pratade.

“Sanırım o, az önce herkesin fakir olduğunu söyledi,” dedi kral ve adamın ne hakkında konuştuğunu anlamadığını düşündü.

“Ja, det är sant”, genmälde komministern, “och prästen äger inte mer än någon annan. Men om kungen ville vara så nådig och höra på mig en stund, skall jag tala om hur det kommer sig, att prästen har makt att hjälpa honom.”

“Evet, bu doğru,” diye cevap verdi komisyon üyesi, “ve rahip de başkalarından daha fazla sahip değil. Ama eğer kral bana biraz izin verirse, ona rahibin ona yardım etme gücüne sahip olduğunu söyleyeceğim.”

“Han kan få tala”, sade kungen. “Han tycks ha lättare att få orden över läpparna än hans vänner och grannar därute, som aldrig bli färdiga med vad de ha att säga mig.”

“Konuşabilir,” dedi kral. “Onun sözleri, dışarıdaki arkadaşlarından ve komşularından daha kolay akıyor gibi görünüyor, onlar bana söyleyeceklerini asla bitiremiyorlar.”

“Det är inte så lätt att svara kungen. Jag är rädd för att det till sist blir prästen, som får åtaga sig att göra det på de andras vägnar.”

“Krala cevap vermek kolay değil. Korkarım ki sonunda rahip, diğerlerinin yerine yapmak zorunda kalacak.”

Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.

Kral bacağını diğerinin üzerine attı, koltuğuna derin bir şekilde oturdu, kollarını kavuşturdu ve başını göğsüne eğdi.

“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.

“Şimdi başlayabilir,” dedi o kadar uyumlu bir sesle, sanki zaten uyuyormuş gibi.

“Det var en gång fem karlar från den här socknen, som voro ute på älgjakt i skogen”, började prästen.

“Bir zamanlar bu cemaatten beş adam vardı, ormandaki bir geyik avına gittiler,” dedi rahip.

“Den ene av dem var prästen, som vi tala om.

“Onlardan biri de rahipdi, dediğim kişi.”

Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd, den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en bonde, som hette Israels Per Persson.”

“Diğer ikisi askerdi ve isimleri Olov ve Erik Svärd idi.” “Dördüncü kişi kilise köyündeki bir han sahibiydi ve beşinci kişi de Israels Per Persson adlı bir çiftçiydi.”

“Han skall inte göra sig besvär med att nämna så många namn”, mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.

“Bu kadar çok isim verme zahmetine girmesine gerek yok,” mırıldadı kral ve başını bir tarafa eğdi.

“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade eljest ha lycka med sig.

“Bu adamlar iyi avcılardı,” devam etti rahip, “ve genellikle de şanslıydılar.”

Men den dagen hade de gått långt och länge utan att få något.

“Ama o gün uzun süre avlanmışlar, ama hiçbir şey yakalayamamışlardı.”

Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte sig ner på marken för att språka.

“Sonunda avlanmayı bırakıp yere oturup sohbet etmeye başladılar.”

De talade om att det inte på hela skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling.

“Ormanın hiçbir yerinde tarıma uygun bir yer yoktu.”

Det var bara fjäll och moras alltsammans.

“Orada sadece dağlar ve bataklıklar vardı.”

‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem.

“Tanrımız bize bu kadar fakir bir ülke verdiği için bize haksızlık yapmıştır,” dedi onlardan biri.

‘På andra orter kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”

“Diğer yerlerde insanlar zenginlik ve bolluk sağlayabilirler, ama burada tüm çabalarımıza rağmen zorlukla günlük ekmek bulabiliyoruz.”

Prästen höll upp ett ögonblick, såsom oviss om kungen hörde honom, men denne gjorde en rörelse med lillfingret för att visa, att han var vaken.

Rahip, kralın onu duyup duymadığından emin olmadığı için bir an durakladı, ama kral, uyanık olduğunu göstermek için küçük parmağıyla bir hareket yaptı.

“Just då jägarna talade om detta, fick prästen se, att det glittrade i berggrunden på ett ställe, där han hade råkat sparka bort mossan med foten.

“Avçılar bunun hakkında konuşurken, rahip, ayağıyla yosunu fırçaladığı bir yerde kayanın parlak olduğunu fark etti.”

‘Det var ett märkvärdigt berg, det här’, tänkte han och sparkade undan en mosstuva till.

“Bu, olağanüstü bir dağ,” diye düşündü ve bir yosun tüpünü daha fırçaladı.

Han tog upp en stenflisa, som följde med mossan, och som glänste på samma sätt som allt det andra.

Yosunla birlikte gelen bir kaya parçasını aldı ve diğer her şey gibi parlaklık veriyordu.

‘Det är väl aldrig möjligt, att det kan vara bly det här?’ sade han.

“Bu kurşun olamaz, değil mi?” dedi.

Nu rusade de andra upp och makade undan mossan med bösskolvarna.

Diğerleri de aceleyle ayağa kalktı ve tüfeleleriyle yosunu fırçalamaya başladılar.

Och när de hade gjort det, sågo de tydligt hur en bred malmåder gick fram i berget.

Ve bunu yaptıktan sonra, dağda geniş bir maden ocağının ilerlediğini açıkça gördüler.

‘Vad tror ni, att detta kan vara?’ sade prästen.

“Sizce bu ne olabilir?” dedi rahip.

Karlarna slogo loss stenflisor och beto i dem. —

Adamlar kaya parçalarını söktü ve bunları incelediler.

‘Nog är det väl åtminstone bly eller zink’, sade de. —

“Bu en azından kurşun ya da çinko,” dediler.

‘Och hela berget är fullt av det’, tillade gästgivaren.”

“Ve tüm dağ bunlarla dolu,” diye ekledi lokantacı.

När prästen hade hunnit så långt i berättelsen, sågs kungens huvud resas en smula, och ett öga öppnade sig. “Vet han om någon av de där människorna förstod sig på malmer och stenarter?” frågade han. — “Nej, det gjorde de inte”, svarade prästen. Då sjönk kungens huvud, och båda hans ögon slöto sig.

Rahip hikayeyi anlatmaya devam ederken, kralın başı biraz kalktı ve bir gözü açıldı. “Bu insanların herhangi biri madenler ve kaya türleri hakkında bilgi sahibi miydi?” diye sordu. - “Hayır, değillerdi,” diye cevap verdi rahip. Bunun üzerine kralın başı indi ve her iki gözü de kapandı.

“Både prästen och de, som voro med honom, blevo mycket glada”, fortfor den talande utan att låta sig störas av kungens likgiltighet.

“Hem rahip hem de onunla birlikte olanlar çok memnun oldular,” diye devam etti konuşan, kralın aldırmazlığına aldırmadan.

“De tänkte, att de nu hade funnit det, som skulle göra dem rika och deras efterkommande även.

“Onlar, artık kendilerini ve soylarını çok zengin yapacak bir şey bulduklarını düşündüler.”

‘Aldrig mer skall jag behöva arbeta!’

“Bir daha asla çalışmak zorunda kalmayacağım!”

sade en av dem.

dedi onlardan biri.

‘Jag skall ha råd att göra ingenting hela veckan igenom, och på söndagen skall jag åka till kyrkan i guldkaret!’

“Tekrar bütün hafta hiçbir şey yapmayı göze alabileceğim ve pazar günü altın arabamla kiliseye gideceğim!”

“De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem åt huvudet, så att de talade som barn. Så mycken besinning hade de ändå, att de på nytt lade mossan till rätta och gömde malmådern. Därpå togo de noggrant märke på platsen, där den befann sig, och gingo hem.

“Onlar aksi takdirde akıllı adamlardı, ama büyük buluş onları delirtmişti, bu yüzden çocuklar gibi konuşuyorlardı. Yine de o kadar aklı vardı ki, yosunu yerine koydular ve maden damarını gizlediler. Daha sonra bulunduğu yeri dikkatle işaretlediler ve eve gittiler.”

“Innan de skildes, kommo de överens, att prästen skulle resa till Falun och fråga bergshauptmannen vad detta var för malm. Han skulle komma tillbaka, så snart han kunde, och intill dess lovade de varandra med dyr ed, att de inte för någon människa skulle förråda var det var, som malmen fanns.”

“Ayrılmadan önce, rahipin Falun'a gidip maden komutanına bu madenin ne olduğunu sorması üzerinde anlaştılar. Mümkün olan en kısa sürede geri dönecekti ve o zamana kadar birbirlerine yemin ederek madenin bulunduğu yeri kimseye söylemeyeceklerdi.”

Kungens huvud lyftes åter en smula, men han avbröt inte berättaren med ett ord. Han tycktes börja tro, att den andre verkligen hade något viktigt, som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans likgiltighet.

Kralın başı tekrar biraz kalktı, ama anlatıcıya tek bir kelimeyle bölmedi. Görünüşe göre, diğerinin söylemek istediği önemli bir şey olduğuna inanmaya başlamıştı, bu nedenle onun aldırmazlığına aldırmıyordu.

“Så for prästen åstad med ett par malmprover i fickan.

“Rahip cebinde birkaç maden örneğiyle gitti.”

Han var lika glad åt att bli rik som någon av de andra.

“O da diğerleri kadar zengin olmaktan mutluydu.”

Han tänkte på att han skulle bygga om prästgården, som nu inte var bättre än en bondstuga, och så skulle han gifta sig med en prostdotter, som han tyckte om.

“Madenin bulunduğu yeri yeniden inşa edeceğini ve çok beğendiği bir rahip kızıyla evleneceğini düşünüyordu.”

Henne hade han eljest trott att han skulle få vänta på i många år.

“Aksi takdirde onunla yıllarca beklemek zorunda kalacağını düşünüyordu.”

Han var fattig och obemärkt, och han visste, att det skulle dröja länge, innan han fick en sådan plats, att han kunde gifta sig.

“O fakir ve görülmemişti ve böyle bir yer bulup evlenmesinin uzun süre alacağını biliyordu.”

“Prästen åkte in till Falun på två dagar, och en dag måste han gå där och vänta, därför att bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.

“Rahip iki gün içinde Falun'a gitti ve bir gün maden komutanı uzakta olduğundan beklemek zorunda kaldı. Sonunda onunla karşılaştı ve maden parçalarını gösterdi. Maden komutanı onları eline aldı. Önce onlara baktı, sonra rahibe baktı.”

“Prästen berättade, att han hade funnit dem i ett berg hemma i socknen, och undrade om det inte kunde vara bly.

“Rahip, onları kasabanın bir dağında bulduğunu söyledi ve bunun kurşun olup olmadığını merak etti.”

‘Nej, bly är det inte’, sade bergshauptmannen.

“Hayır, bu kurşun değil” dedi maden komutanı.

‘Kanske att det är zink då?’ frågade prästen.

“Belki de çinko?” diye sordu rahip.

‘Zink är det inte heller’, sade bergshauptmannen.

“Çinko da değil” dedi maden komutanı.

“Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han inte känt sig på mången god dag.

“Rahip, içindeki tüm umutların yok olduğunu hissetti. Pek çok iyi günde kendisini bu kadar üzülmüş olarak hatırlamıyordu.”

‘Har ni många sådana här stenar i er socken?’ frågade bergshauptmannen.

“Kasabanızda böyle taşlar çok mu var?” diye sordu maden komutanı.

‘Vi ha ett helt berg’, sade prästen.

“Bütün bir dağımız var” dedi rahip.

“Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:

“O zaman maden komutanı yaklaştı, onun omzuna vurdu ve dedi ki:

‘Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er själva och riket till gagn, för detta är silver!’

‘Şimdi bunu böyle kullanın ki hem kendinize hem de krallığa fayda sağlayın, çünkü bunlar gümüş!’”

‘Jaså’, sade prästen och stod och famlade framför sig. ‘Jaså, det är silver.’

“Evet” dedi rahip ve önünde durup düşündü. “Evet, bunlar gümüş.”

“Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många goda råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade.

“Maden komutanı ona, madene yasal hak kazanmak için ne yapması gerektiğini anlatmaya başladı ve birçok iyi tavsiye verdi, ama rahip kafası karışmıştı ve söylediklerini duyamıyordu.”

Han tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.”

“Sadece kendi fakir kasabasında bir bütün gümüş cevheri dağının onu beklediğinin ne kadar harika olduğunu düşünüyordu.”

Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.

Kral başını o kadar aniden kaldırdı ki rahip hikayeyi yarıda kesti.

“Det gick väl så”, sade kungen, “att när han kom hem och började arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit gäck med honom.”

“Sanırım öyleydi” dedi kral, “ve eve gelip madende çalışmaya başladığında, maden komutanının onunla sadece dalga geçtiğini fark etti.”

“Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom”, sade komministern.

“Hayır, maden komutanı onunla dalga geçmemişti” dedi komisyon üyesi.

“Han kan fortsätta”, sade kungen och satte sig åter till rätta för att lyssna.

“Devam edin” dedi kral ve yeniden dinlemek için oturdu.

“När prästen äntligen var hemma och körde fram genom hemsocknen”, fortfor prästen, “ansåg han, att han först av allt borde underrätta sina kamrater om värdet av deras fynd.

“Rahip nihayet eve gelip fakir kasabasından geçtiğinde,” diye devam etti rahip, “öncelikle arkadaşlarına bulduklarının değerini bildirmesi gerektiğini düşündü.”

Och som han åkte förbi gästgivar Sten Stenssons gård, ämnade han köra in hos honom och tala om, att det de hade funnit var silver.

Ve Sten Stensson'un çiftliğinin yanından geçerken, onlara bulduklarının gümüş olduğunu söyleyecekti.

Men när han stannade utanför porten, såg han, att det hängde lakan för fönsterna, och att en bred väg av hackat granris ledde upp till trappan.

Ama kapının dışında durup, pencere perdelerinin asıldığını ve geniş bir çam kozalığı yolunun merdivene doğru gittiğini gördü.

‘Vem är det, som är död här i gården?’ frågade prästen en pojke, som stod och hängde mot gärdesgården.

“Dün burada kim öldü?” diye sordu rahip, çitin yanında duran bir çocuğa.

‘Det är gästgivarn själv’, svarade pojken.

“Gastgiverin kendisi,” diye cevap verdi çocuk.

Och så lät han prästen veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka tillbaka.

Ve rahibe, Gastgiverin bir haftadır her gün sarhoş olduğunu söyledi.

‘Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har gått åt!’ sade gossen. —

“Ah, burada o kadar çok brendi tüketilmiş ki!” dedi çocuk.

‘Hur kan detta komma sig?’ frågade prästen.

“Bu nasıl olabilir?” diye sordu rahip.

‘Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.’ —

“Gastgiver hiç sarhoş olmazdı.”

‘Jo’, sade gossen, ‘han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en gruva.

“Evet,” dedi çocuk, “o sarhoş oldu çünkü bir maden bulduğunu iddia etti.”

Han var så rik, sade han.

“Çok zengindi,” dedi.

Han skulle aldrig behöva göra annat än supa.

“Artık içmekten başka bir şey yapmak zorunda kalmayacaktı.”

Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så välte åkdonet, och han slog ihjäl sig.’

“Ve dün gece sarhoşken gitti ve arabası devrildi ve kendini öldürdü.”

“När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. Han var bedrövad över det han hade fått veta. Han hade ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten.

Rahip bunu duyunca eve doğru gitti. Öğrendiği habere üzüldü. O, büyük haberi vermek için çok heyecanlı ve mutluydu.

“När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma gående.

Rahip birkaç adım attıktan sonra İsrail Per Persson'un geldiğini gördü.

Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet.

Normal görünüyordu ve rahip, mutluluğun onun da kafasına girmemiş olmasından memnun oldu.

Honom skulle han genast glädja med att han nu var en rik man.

Onu hemen zengin bir adam olduğunu söyleyerek mutlu edecekti.

‘Goddag!’

“Merhaba!”

sade Per Persson.

dedi Per Persson.

‘Kommer du ifrån Falun nu?’ —

“Falun'dan mı geliyorsun?”

‘Ja, det gör jag’, sade prästen, ‘och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där, än vi tänkte oss.

-“Evet, öyleyim.” dedi rahip, “Ve sana söyleyeceğim, orada düşündüğümüzden daha iyi gidiyor.”

Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som vi hade funnit.’

Maden müfettişi, bulduğumuzun gümüş cevheri olduğunu söyledi.

I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under honom. —

Aynı anda Per Persson, sanki yerin altında bir şey açılmış gibi görünüyordu. —

‘Vad säger du, vad säger du?

“Ne diyorsun, ne diyorsun?”

Är det silver?’ —

“Gümüş mü?”

‘Ja’, svarade prästen, ‘vi ska bli rika karlar, vi alla nu, och kunna leva som herrskap.’ —

-“Evet,” dedi rahip, “hepimiz zengin olacağız ve soylular gibi yaşayabileceğiz.”

‘Nej, är det silver!’

-“Hayır, gümüş mü!”

sade Per Persson än en gång och såg alltmer sorgsen ut. —

dedi Per Persson bir kez daha ve gittikçe daha üzgün görünüyordu.

‘Ja, visst är det silver’, svarade prästen, ‘du skall inte tro, att jag vill bedraga dig.

-“Evet, tabi ki gümüş,” dedi rahip, “seni kandırmak istediğimi düşünme.”

Du skall inte vara rädd för att bli glad.’ —

“Mutlu olmaktan korkma.”

‘Glad!’

-“Mutlu olmak mı!”

sade Per Persson.

dedi Per Persson.

‘Skulle jag bli glad?

“Mutlu olur muyum?”

Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra för det osäkra.

“Bulduğumuzun sadece kara altın olduğunu düşünmüştüm, bu yüzden emin olmak için daha güvenli olanı seçtim.”

Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olov Svärd för hundra daler.’

“Maden payımı Olov Svärd'e yüz daler karşılığında sattım.”

“Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät på landsvägen.

“O umutsuzdu ve rahip onun yanından ayrıldığında otoban kenarında ağlıyordu.”

“När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng bort till Olov Svärd och hans bror för att tala om för dem, att det var silver, som de hade funnit. Han tyckte, att han nu hade fått nog av att själv föra kring den goda nyheten.

“Rahip evine döndüğünde, bulduklarının gümüş olduğunu söylemesi için bir çiftçi oğlunu Olov Svärd ve kardeşine gönderdi. Artık bu iyi haberi kendisinin vermesine gerek yoktu.”

“Men då prästen satt ensam på kvällen, tog åter glädjen ut sin rätt.

“Ama rahip akşam yalnızken, sevinç yine haklarını çıkarıyordu.”

Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han tänkte bygga den nya prästgården.

“O karanlıkta dışarı çıktı ve yeni rahip evini inşa etmeyi düşündüğü bir tepeye tırmandı.”

Den skulle bli ståtlig, förstås, lika präktig som ett biskopsboställe.

“Bu görkemli olacaktı, elbette bir piskoposun konutuyla aynı görkemli olacaktı.”

Han stod länge ute den natten, och han nöjde sig inte med att bygga om prästgården.

“O gece uzun süre dışarıda kaldı ve sadece rahip evini yeniden inşa etmekle yetinmedi.”

Det föll honom in, att då det fanns så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd omkring gruvan.

“Parokeyada bu kadar çok zenginlik varken, birçok insan buraya akın edecek ve sonunda madenin etrafında bir şehir bile inşa edilebilir.”

Och så skulle han nödgas att bygga en ny kyrka i stället för den gamla.

“Ve o zaman eski kiliseyi yıkmak zorunda kalacaktı.”

Det skulle väl en stor del av hans rikedom gå åt till.

“Bu da onun zenginliğinin büyük bir bölümünü tüketecekti.”

Men han var inte nöjd med detta heller, utan han tänkte sig, att när hans kyrka vore färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men han skulle anmärka på det, att det inte fanns något ställe för honom, kungen, att ta in på.

“Ama o bununla da tatmin olmadı ve kilisesi tamamlandığında kralın ve birçok piskoposun açılışa katılacağını ve kralın kiliseyi beğeneceğini, ancak kendisi için bir konaklama yerinin olmadığını fark etti.”

Och då skulle han få lov att bygga kungen ett slott i den nya staden.”

“Ve o zaman kral için yeni şehirde bir kale inşa etme izni alacaktı.”

En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian och anmälde, att den stora kungavagnen var lagad.

Kralın bir mülkiyet sahibi, bu sırada sakristiye giriş yaptı ve büyük kraliyet arabasının tamir edildiğini bildirdi.

Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han besinnade sig. “Han skall få tala om sin historia till slut”, sade han till prästen. “Men han kan gå raskare framåt. Vi veta nu hur mannen drömde och tänkte. Vi vilja veta hur han handlade.”

Kral başlangıçta hemen ayrılmayı planladı, ama fikrini değiştirdi. “Onun hikayesini sonuna kadar dinlemesine izin verin,” dedi rahibe. “Ama daha hızlı ilerleyebilir. Artık adamın nasıl rüya gördüğünü ve düşündüğünü biliyoruz. Nasıl hareket ettiğini görmek istiyoruz.”

“Men när prästen ännu satt mitt uppe i dessa drömmar”, fortfor prästen, “kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig livet.

“Ama rahip hala bu rüyaların tam ortasındayken,” diye devam etti rahip, “İsrail Per Persson'un intihar ettiğini söyleyen bir haber geldi.”

Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av gruvan.

“Madenin bir kısmını sattığı için bunu kaldıramamıştı.”

Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.”

“Her gün başkalarının zenginlikten keyif almasını görmenin onun için dayanılmaz olduğunu düşünmüş olmalı.”

Kungen satte sig en smula till rätta i stolen. Han höll båda ögonen öppna. “Minsann”, sade han, “om jag hade varit den där prästen, tror jag, att jag hade fått nog av gruvan.”

Kral sandalyesinde biraz daha rahatladı. Her iki gözü de açıktı. “Aslında,” dedi, “ben o rahip olsaydım, madenden sıkılırdım.”

“Kungen är en rik man, han”, sade prästen.

“Kral zengin bir adam,” dedi rahip.

“Han har mycket nog i alla fall.

“En azından çok parası var.”

Det är inte på samma sätt med en fattig präst, som ingenting äger.

“Hiçbir şeye sahip olmayan fakir bir rahip için durum aynı değil.”

Den stackaren tänkte i stället, när han såg, att Guds välsignelse inte var med hans företag: ‘Jag skall inte mera drömma om att göra mig själv ära och nytta med dessa rikedomar.

“Tanrı'nın nimetinin işine eşlik etmediğini gördüğünde bu zavallı kişi, 'Bu zenginlikle kendim için onur ve fayda sağlamayı düşünmeyeceğim,' diye düşünürdü.”

Men jag kan ju inte låta silvret bli liggande i jorden.

“Ama gümüşün toprakta kalmasına da izin veremem.”

Jag måste ta fram det till nytta för de fattiga och nödställda.

“Onu fakir ve ihtiyaç sahibi insanlar için faydalı hale getirmeliyim.”

Jag skall bearbeta gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.’

“Tüm köyü ayağa kaldırmak için madeni işleteceğim.”

“Därför gick prästen en dag över till Olov Svärd för att tala med honom och hans bror om vad de nu närmast borde företa sig med silverberget.

“Bu nedenle rahip, Olov Svärd'e gidip onun ve kardeşinin gümüş dağıyla ne yapmaları gerektiğini konuşmak üzere bir gün geçirdi.”

När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som var omgiven av beväpnade bönder.

“Askerin konutunun yakınına geldiğinde, silahlı köylüler tarafından çevrilmiş bir arabayla karşılaştı.”

Och i kärran satt en karl, som hade händerna bakbundna och rep omkring fotlederna.

“Ve arabada elleri bağlanmış ve bilekleri ipe bağlanmış bir adam oturuyordu.”

“Då prästen gick förbi, höll kärran stilla, och han fick tid att betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olov Svärd.

“Rahip yanından geçtiğinde araba durdu ve rahip, mahkumu incelemek için zaman buldu. Mahkumun başı bağlanmıştı, bu yüzden kim olduğunu görmek kolay değildi, ama rahip yine de Olov Svärd'i tanıdığını düşündü.”

“Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att han skulle få tala ett par ord med prästen.

“Mahkumun, onu koruyanlardan rahiple birkaç kelime konuşmasına izin vermeleri için yalvardığını duydu.”

“Han gick då närmare, och fången vände sig emot honom. ‘Nu är du snart den ende, som vet var det där silverberget finns’, sade Olov.

“O zaman rahip daha yakınlaştı ve mahkum ona döndü. ‘Artık o gümüş dağının nerede olduğunu bilen tek kişi sensin’ dedi Olov.”

‘Vad är det du säger, Olov?’ frågade prästen.

“Ne diyorsun, Olov?” diye sordu rahip.

‘Jo, ser du, präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl.

“Şey, bak rahip, gümüş dağı bulduğumuzu duyduğumuzdan beri ben ve kardeşim eskisi gibi iyi arkadaş olamadık, sürekli kavga ediyoruz.”

Och i går kväll råkade vi i tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit gruvan, och det kom till strid mellan oss.

“Ve dün gece beşimizden hangisinin madeni ilk bulduğu konusunda tartışmaya girdik ve kavga ettik.”

Och nu har jag slagit ihjäl min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över pannan.

“Ve şimdi kardeşimi öldürdüm ve o da bana alnıma büyük bir yara bıraktı.”

Jag skall hänga nu, och sedan är du den ende, som vet något om gruvan.

“Şimdi asılacağım ve o zaman sen maden hakkında bir şeyler bilen tek kişi olacaksın.”

Därför vill jag be dig om en sak.’

“Bu yüzden senden bir şey istemek istiyorum.”

‘Tala ut, du!’ sade prästen. ‘Jag skall göra vad jag kan för dig.’

“Söyle!” dedi rahip. “Sana elimden geldiğince yardımcı olacağım.”

‘Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig’, började soldaten, men prästen avbröt honom.

“Biliyorsun ki arkamda birçok küçük çocuk bırakıyorum” dedi asker, ama rahip onu yarıda kesti.

‘Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i gruvan, skola de få, alldeles som om du själv hade levat.’

“Bu konuda endişelenme. Madende sana düşen pay, sanki sen yaşamış olsaydın, aynı şekilde onlara da düşecek.”

‘Nej’, sade Olov Svärd, ‘det var en annan sak jag ville be dig om. Låt ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!’

“Hayır” dedi Olov Svärd, “senden istediğim başka bir şey. O madenden çıkan hiçbir şeyin onlara düşmesine izin verme!”

“Prästen ryckte ett steg tillbaka, han blev stående tyst och kunde intet svara.

Rahip bir adım geri attı, sessizce durdu ve hiçbir şey söyleyemedi.

‘Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn’, sade den fångne.

“Bunu bana söz vermezsen, huzur içinde ölemeyeceğim” dedi mahkum.

‘Ja’, sade prästen långsamt och mödosamt, ‘jag skall lova dig vad du begär av mig.’

“Evet” dedi rahip yavaş ve zorlukla, “senden istediğin her şeyi sana söz vereceğim.”

“Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen och tänkte på hur han skulle kunna hålla det löfte han hade givit honom.

Daha sonra katil götürüldü ve rahip yolda durup verdiği sözü nasıl tutabileceğini düşündü.

Under hela vägen hem tänkte han på rikedomen, som han hade varit så glad åt.

Evine dönüş yolunda tüm zaman boyunca, çok mutlu olduğu zenginlik hakkında düşündü.

Men om det nu var så, att folket i denna församlingen inte tålde vid rikedom?

Ama ya bu cemaatin insanları zenginlikten hoşlanmıyorsa ne olur?

Nu voro redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta och präktiga män.

Şimdi dört yıkılmış kişi vardı, onlar daha önce gururlu ve saygın adamlardı.

Han tyckte sig se hela församlingen framför sig, och han föreställde sig hur den där silvergruvan skulle fördärva den ene efter den andre.

Tüm cemaati önünde görebiliyordu ve o gümüş madeninin birer birer onları yıkacağını hayal ediyordu.

Anstod det honom, som var satt att vårda dessa fattiga människors själar, att släppa ut över dem det, som skulle bli deras undergång?”

Bu fakir insanların ruhlarını korumakla görevli olan kişi olarak, onları yok etmeye yol açacak şeyleri onların üzerine bırakmak onun görevi miydi?

Kungen satt på en gång upprätt i stolen och stirrade på den, som talade. “Jag må säga!” sade han. “Han kommer mig att förstå, att en präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel karl.”

Kral bir an için sandalyesinde dik oturdu ve konuşan kişiye baktı. “Demek istiyorum ki!” dedi. “O bana, bu ücra köydeki bir rahibin gerçek bir adam olması gerektiğini anlatıyor.”

“Inte heller var det nog med detta, som redan hade hänt”, fortfor prästen, “utan så snart som nyheten om gruvan spridde sig bland sockenborna, upphörde de att arbeta och gingo lättjefulla omkring och väntade på den tiden, då den stora rikedomen skulle strömma ut över dem.

“Zaten olanlar bununla da sınırlı değildi” diye devam etti rahip, “çünkü madenin haberi cemaat üyeleri arasında yayıldığında, insanlar çalışmayı bıraktılar ve tembelliğin tadını çıkararak büyük zenginliğin üzerlerine yağacağı günü beklediler.”

Allt löst folk, som fanns i trakten, strömmade till, och dryckenskap och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde talas om.

Bölgedeki tüm gevşemeyen insanlar buraya akın etti ve rahip sürekli alkolün etkisi altında olan insanlar ve kavgalar hakkında haberler alıyordu.

“En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i skogen och sökte efter gruvan, och prästen märkte, att så snart han gick från hemmet, smögo sig människor efter honom för att ta reda på om han begav sig till silverberget och stjäla hemligheten från honom.

“Birçok insan ormana gidip madeni arıyordu ve rahip, evden ayrıldığında insanların onun gümüş dağına gidip sırrını çalmak için onun peşine düştüğünü fark etti.”

“Då sakerna stodo så, kallade prästen samman bönderna till stämma.

Bu şartlar altında, rahip çiftçileri bir toplantıya çağırdı.

“För det första påminde han dem om alla de olyckor, som upptäckten av silverberget hade dragit över dem, och han frågade dem om de ville låta sig fördärvas, eller om de ville rädda sig själva.

“Öncelikle onlara gümüş dağının keşfinin üzerlerine getirdiği tüm felaketleri hatırlattı ve onlara yıkılmak mı istiyorlar, yoksa kendilerini kurtarmak mı istiyorlar diye sordu.”

Därpå sade han dem, att de inte skulle vänta av honom, som var deras präst, att han skulle bidraga till deras undergång.

Daha sonra onlara, rahip olduğu için onların yıkımına katkıda bulunmayacağını söyledi.

Nu hade han beslutit att för ingen människa förråda var silverberget fanns, och aldrig ville han själv hämta rikedom ur det.

Artık gümüş dağının nerede olduğunu asla kimseye söylemeyecekti ve asla kendisi de ondan zenginlik elde etmeyecekti.

Och så frågade han bönderna hur de framgent ville ha det.

Ve sonra rahip çiftçilere bundan sonra ne yapmak istediklerini sordu.

Om de ville fortsätta att söka efter gruvan och vänta på rikedom, då ville han dra så långt bort, att aldrig en hörsägen om deras elände kunde nå honom.

Eğer madeni aramaya ve zenginlik beklemek istiyorlarsa, o zaman o, onların sefaletinden haberdar olmayacak kadar uzaklaşacaktı.

Men om de ville överge att tänka på silvergruvan och bli som förr, då ville han stanna ibland dem.

Ama eğer gümüş madenini düşünmekten vazgeçip eskisi gibi olmak istiyorlarsa, o zaman onların arasında kalacaktı.

‘Men hur ni än väljer’, sade prästen, ‘så kom detta ihåg, att av mig får ingen någonsin veta något om silverberget!’”

“Ama ne seçerseniz seçin,” dedi rahip, “şunu unutmayın ki gümüş dağı hakkında hiç kimse benden bir şey öğrenmeyecek!”

“Nå”, sade kungen, “hur valde bönderna?”

“Peki,” dedi kral, “çiftçiler ne seçtiler?”

“De gjorde, som prästen ville”, sade prästen.

“Rahipin istediği gibi yaptılar,” dedi rahip.

“De förstodo, att han menade väl med dem, när han ville förbli fattig för deras skull.

“Anladılar ki, onlar için fakir kalmak istediğinde onların için iyi niyetle hareket ediyordu.”

Och de gåvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och dölja malmådern väl med ris och sten, så att ingen skulle kunna finna den, inte de och inte deras efterkommande.”

Ve çiftçiler rahipi ormana gidip gümüş madeninin izini pirinç ve taşlarla iyice gizlemesi için görevlendirdiler, böylece kimse onu bulamayacaktı, ne onlar ne de onların soyundan gelenler.

“Och sedan har prästen levat här lika fattig som de andra.”

“Ve o zamandan beri rahip diğerleri gibi fakir olarak burada yaşıyor.”

“Ja”, svarade prästen, “han har levat här lika fattig som de andra.”

“Evet,” diye cevap verdi rahip, “o diğerleri gibi fakir olarak burada yaşıyor.”

“Han har väl ändå gift sig och byggt sig en ny prästgård?” sade kungen.

“Peki o evlendi ve yeni bir rahip evi inşa etmedi mi?” dedi kral.

“Nej, han har inte haft råd att gifta sig, och han bor i den gamla kojan.”

“Hayır, evlenmeye gücü yetmedi ve eski kulübede yaşıyor.”

“Det är en vacker historia, som han har berättat mig”, sade kungen och böjde på huvudet.

“Bana anlattığı güzel bir hikayeydi,” dedi kral, başını sallayarak.

Prästen stod tyst framför kungen. Om några ögonblick återtog denne: “Var det på silverberget han tänkte, när han sade, att prästen här skulle kunna skaffa mig så mycket pengar, som jag behöver?”

Rahip sessizce kralın önünde durdu. Birkaç dakika sonra kral, “Buradaki rahipin bana ihtiyacım olan kadar para kazandırabileceğini söylerken Silver Mountain'ı mı kastediyordu?” dedi.

“Ja”, sade den andre.

“Evet,” dedi diğeri.

“Men jag kan inte lägga tumskruvar på honom”, sade kungen, “och hur vill han annars, att jag skall få en sådan man att visa mig berget? Han har ju försakat både kärestan och all livets välmåga.”

“Ama ona baskı yapamam,” dedi kral, “ve nasıl isterse, böyle bir adamı dağı bana göstermesini nasıl bekleyebilirim? Hem sevgilisini hem de tüm yaşamın mutluluğunu feda etti.”

“Det är en annan sak”, sade prästen. “Men om det är fäderneslandet, som behöver skatten, så ger han nog med sig.”

“Bu başka bir şey,” dedi rahip. “Ama eğer hazineye ihtiyaç duyan anavatan ise, o muhtemelen bunu yapacaktır.”

“Svarar han mig för det?” frågade kungen.

“Bunun için bana cevap verecek mi?” diye sordu kral.

“Ja, det svarar jag för”, sade prästen.

“Evet, bunun için cevap veririm,” dedi rahip.

“Bryr han sig då inte om hur det går med hans sockenbor?”

“O zaman cemaatindeki insanların durumunu umursamıyor mu?”

“Det får stå i Guds hand.”

“Bu Tanrı'nın ellerinde.”

Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret.

Kral sandalyesinden kalktı ve pencereye doğru gitti.

Han stod en stund och såg på folkhopen därutanför.

Bir süre dışarıdaki kalabalığa baktı.

Ju längre han såg, desto klarare började hans stora ögon glänsa, och gestalten tycktes växa.

Ne kadar çok baktıysa, büyük gözleri o kadar parlaklaştı ve figür daha da büyüdü.

“Han kan hälsa prästen i den här församlingen”, sade kungen, “att det ges ingen skönare syn för Sveriges konung än att se ett folk sådant som detta.”

“Bu cemaatteki rahibeye söyleyin,” dedi kral, “İsveç kralı için bundan daha güzel bir manzara yoktur.”

Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen. Han började småle. “Är det så, att prästen i den här församlingen är så fattig, att han tar av sig de svarta kläderna, så snart som gudstjänsten är slut, och klär sig som en bonde?” frågade kungen.

Daha sonra kral pencereden dönüp rahibe baktı. Gülmeye başladı. “Bu cemaatteki rahip o kadar fakir mi ki ibadet bittikten hemen siyah giysilerini çıkarıp bir çiftçi gibi giyiniyor?” diye sordu kral.

“Ja, så fattig är han”, sade komministern, och rodnaden sköt upp i det grova ansiktet.

“Evet, o kadar fakir,” dedi komisyon üyesi, ve kaba yüzünde kızıllık belirdi.

Kungen gick åter fram till fönstret.

Kral tekrar pencereye doğru gitti.

Det syntes på honom, att han var i sitt bästa lynne.

En iyi ruh halinde olduğu belliydi.

Allt ädelt och storslaget, som bodde inom honom, hade blivit väckt till liv.

İçinde yaşayan her şey asil ve görkemliydi ve hayat bulmuştu.

“Han skall låta den där gruvan ligga i fred”, sade kungen.

“O madenin huzur içinde kalmasına izin verecek,” dedi kral.

“Eftersom han har svultit och arbetat ett helt liv för att få det här folket sådant, som han vill ha det, så skall han få behålla det sådant, som det är.”

“Çünkü o, bütün hayatı boyunca bu insanları istediği gibi yapmak için açlık çekti ve çalıştı, bu yüzden onları olduğu gibi bırakmalı.”

“Men om riket är i fara?” sade prästen.

“Ama imparatorluk tehlike altındaysa?” dedi rahip.

“Riket är bättre betjänt med människor än med pengar”, sade kungen. Och när kungen hade sagt detta, bjöd han prästen farväl och gick ut ur sakristian.

“İmparatorluk, paralardan daha çok insanlarla daha iyi hizmet edilir,” dedi kral. Ve kral bunu söyledikten sonra rahibe veda etti ve sakristiden çıktı.

Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som när han hade gått in. Men när kungen steg utför trappan, kom en bonde emot honom.

Dışarıda, kralın içeri girdiğinde olduğu gibi sessiz ve konuşmasız bir kalabalık vardı. Ama kral merdivenlerden inerken, bir çiftçi ona doğru geldi.

“Har du nu fått tala med vår präst?” sade bonden.

“Rahibimizle konuşabildin mi?” dedi çiftçi.

“Ja”, sade kungen, “jag har talat med honom.”

“Evet,” dedi kral, “onunla konuştum.”

“Då har du väl också fått svar från oss?” sade bonden. “Vi bådo dig, att du skulle gå in och tala vid vår präst, för att han skulle ge dig svar från oss.”

“O zaman bizden de bir cevap aldın mı?” dedi çiftçi. “Biz sana rahibimizle konuşmanı söyledik, böylece o sana bizden bir cevap verebilirdi.”

“Ja, jag har fått svar”, sade kungen.

“Evet, bir cevap aldım,” dedi kral.