Handelsagenten Fågelsång satt på Turisthotellets terrass i Marstrand och tittade på havet, när två brunbrända flickebarn, det ena i blått, det andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid närmaste bord.

Ticaret acentesi Fågelsång, Marstrand'daki Turisthotel'in terasında oturup denizi izlerken, iki bronz tenli küçük kız, biri mavi, diğeri beyaz kıyafet giyinmiş, monotonluğa bir güneş ışığı gibi düşüp en yakındaki masaya oturdular.

Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.

Biri aydınlık ve yuvarlak, diğeri ise siyah ve zarif olan bu iki kız, ticaret acentesi Fågelsång'ı denizin güzelliğinden daha da fazla hayranlık duymaya sevk etti.

Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret för blåstens skull ned till de vita skorna, och så snart hon slagit sig ned inriktade han hela sin energi på att inleda en enklare ögonkurtis.

Bakışları, rüzgar nedeniyle saçlarını bağladığı beyaz kurdeleyle başlayarak beyaz ayakkabılarına doğru kaydı ve kız oturduğu anda tüm enerjisini daha basit bir göz teması başlatmaya yatırdı.

Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men när så Fågelsång vågade sig på aningen av ett småleende, vände hon sig plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling av urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst meddelade att Putte var hans ögonsten.

Küçük kız, soğuk ve yabancı bir şekilde bakışları karşıladı, ancak Fågelsång'ın hafif bir gülümseme yapması üzerine aniden yüzünü döndürdü ve istekle bir ilgiyle yerel bir gencin, isminin Putte olduğunu ve onun gözbebeği olduğunu bağırarak limanda duyurduğunu izlemeye başladı.

Fågelsång ägnade hon inte vidare en blick.

Fågelsång, ona bir daha bakmadı.

»Det var mig en liten hårdflirtad satunge!» tänkte Fågelsång för sig själv, och försökte genom en diskret hostning åter fånga flickebarnets uppmärksamhet.

"Bu küçük flörtçü bir serseri!" diye düşündü Fågelsång ve öksürerek küçük kızın ilgisini yeniden çekmeye çalıştı.

Men förgäves.

Ama boşuna.

Detta irriterade Fågelsång. Han ansåg sig äga ett fördelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som en direkt personlig förolämpning.

Bu, Fågelsång'ı rahatsız etti. Kendisinin avantajlı bir görünüme sahip olduğunu düşünüyordu ve bu kayıtsızlığı doğrudan bir kişisel hakaret olarak görüyordu.

Inte ens när musiken spelade upp Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja» blev det något resultat av.

Müzik, Cavalleria'yı çalmaya başladığında ve Fågelsång tamamen duyulabilen bir şekilde, "Benim beyaz li-hili'm" diye mırıldadığında bile bir sonuç elde edilmedi.

Den vita liljan låtsades som om handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit.

Beyaz zambak, ticaret acentesi Fågelsång'ın hiç var olmadığını iddia ediyordu ve o ve mavi arkadaşı kahve içip bisküvi yedikten sonra Fågelsång'ın ufkundan oldukça hızlı bir şekilde kayboldular.

Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne.

Ama ertesi gün Fågelsång onu tekrar görebildi.

Det var på Strandpromenaden, där hon flanerade ensam i solskenet, vitklädd som förut, och med ett svart band om livet, och som Fågelsång var en modig man, steg han helt lugnt fram och bad att få göra sällskap.

Bu, Strandpromenade'deydi, tek başına güneşin altında geziniyordu, daha önce olduğu gibi beyaz giysiler içinde ve siyah bir kemerle. Ve Fågelsång cesur bir adamdı, sakin bir şekilde yanına gelip ona eşlik etmeyi teklif etti.

Fågelsång hade aldrig trott att det kunde finnas så mycket kyla mitt i sommaren som den med vilken han blev mottagen, men när han sade sitt namn sken flickebarnet upp.

Fågelsång, hiç hayal etmemişti ki yazın ortasında bu kadar soğuk karşılanabilirdi, ama adını söylediğinde küçük kız gülümsedi.

»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder och ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan.

"Çok komik bir isim," dedi ve beyaz dişlerini ve yanaklarını ortaya çıkardı, ki bu Fågelsång'ı nefes nefese bıraktı.

»Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har jag hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.»

"Çok güzel bir isim," dedi Fågelsång ikna edici bir şekilde. "Kendim uydurdum. Esken adım Petrusson'du."

»Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den sköna.

"O zaman Bay Fågelkvitter'in değişmesine şaşmıyorum!" dedi güzel kız.

»Fågelsång!» rättade handelsagenten. »Men fröken har inte sagt vad fröken heter.»

"Fågelsång!" dedi ticaret acentesi. "Ama senin adın ne, bayan?"

»Hm! Jag brukar verkligen inte stifta bekantskap så här sans façon, men jag antar, att det skulle vara ohövligt att inte nu säga mitt namn. Jag heter Lingonhjelm.»

"Hmm! Genellikle böyle anlamsız bir şekilde tanışmak hoş değil, ama şimdi adımı söylememek kabalık olur. Adım Lingonhjelm."

Det klack till i Fågelsång, ty han hyste, i gemen med hela släkten Petrusson, en djup vördnad för ridderskapet och adeln. Han nästan ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan själv, som sade:

Fågelsång'ın kalbi çarpıldı, çünkü tüm Petrusson ailesi gibi o da şövalyeleri ve soyluları derinden saygı duyuyordu. Küçük kıza hitap ettiği için neredeyse pişman oldu ve oyundan mümkün olduğunca çabuk çekilmeyi düşündü, ama kız aniden onu durdurdu ve dedi ki:

»Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med hem och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller hur?»

"Tabii ki bu pek uygun değil. Ama eğer evime gelip aileye tanıtılırsan, o zaman her şey düzelecek, değil mi?"

»Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.

"Evet, evet!" dedi Fågelsång biraz gergin bir şekilde.

»Då gå vi genast», svarade flickebarnet, och Fågelsång larvade med.

"O zaman hemen gidelim," dedi küçük kız ve Fågelsång onunla birlikte gitti.

För resten visste han med sig, att han var fin nog att uppträda var som helst.

Geri kalanında kendini yeten bir kişi olduğunu biliyordu ve her yerde iyi bir izlenim bırakabilirdi.

Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, grå rock, blå skjorta, grön halsduk och panama med band i de franska färgerna, och som han dessutom hade en nackbena, som allvarligt strävade att nå ned till vekryggen ansåg han, att ingenting brast i hans utstyrsel.

Beyaz ayakkabıları, gri çorapları, beyaz pantolonu, gri ceketi, mavi gömleği, yeşil atkı ve Fransız renklerinde bir panamayla birlikte, ayrıca ciddi bir şekilde omuzlarına doğru inen bir boyun kemiğiyle, kendisini iyi giyinmiş olarak görüyordu.

Tio minuter senare befann han sig i den villa, där flickebarnet bodde under sommaren, och föreställdes för en ståtlig och vänlig gammal herre.

On dakika sonra, yaz boyunca küçük kızın yaşadığı villadaydı ve ona görkemli ve dostça bir yaşlı beyefendi tarafından tanıtıldı.

»Min far, landshövding Lingonhjelm!» presenterade flickan, och Fågelsång skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.

"Babam, Vali Lingonhjelm!" dedi kız ve Fågelsång el sıkıştırdı, anın ciddiyetinden derinden etkilenmişti.

Handelsagenten Fågelsång hade aldrig kunnat drömma om, att han i hela sitt liv skulle få träffa något så högt uppsatt som en landshövding, och han fann denna ärofulla upplevelse allt annat än angenäm.

Ticaret acentesi Fågelsång, hayatı boyunca bir vali gibi yüksek rütbeli birininle tanışmayı hiç hayal etmemişti ve bu onur verici deneyimi hiç de keyifli bulmadı.

Men hans vita lilja tycktes i stället vara vid alldeles briljant humör, tog honom med sig ut på en balkong, satte honom på yttersta kanten av en korgstol — att få honom att sitta ordentligt gick inte — och såg till att han fick whisky och vatten.

Ama beyaz çiçeği son derece neşeli bir ruh halindeydi, onu bir balkona çıkarıp bir sepetli sandalyenin en uç kısmına oturttu - onu düzgün bir şekilde oturtmak mümkün değildi - ve ona viski ve su getirdi.

Se’n kom landshövdingen, som visade sig vara en trevlig karl, om också Fågelsång ibland hade litet svårt att följa med hans konversation, och ungefär samtidigt försvann flickebarnet en stund.

Sonra vali geldi ve oldukça hoş bir adam olduğu ortaya çıktı, ancak Fågelsång bazen onun konuşmalarını takip etmekte zorlandı ve aynı zamanda küçük kız bir süre için kayboldu.

Fågelsång hörde hur det pinglade i telefonen, så kom hon tillbaka i ett lynne, som tycktes vara ännu mera strålande än förut.

Fågelsång telefonun çaldığını duydu ve o an daha da parlak görünen küçük kız geri döndü.

Snart nog lämnade landshövdingen dem och Fågelsång andades lättare när han blev ensam med flickan.

Vali yakında onları terk etti ve Fågelsång, küçük kızla yalnız kaldığında daha rahat nefes alabildi.

»Trevlig gubbe, er farsa», sade han i sin elegantaste sällskapston. »Men jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där pampiga jyckar.»

"Baban hoş bir adam," dedi en zarif sohbet tonuyla. "Ama bu tür gösterişli beylerin yanında her zaman biraz gergin hissediyorum."

»Brukar ni vara det ofta då?» frågade flickan oskyldigt.

"Peki, sık sık böyle hissediyor musun?" diye sordu masumca küçük kız.

Fågelsång kände att han rodnade.

Fågelsång utanç duydu.

»Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag — jag rör mig naturligtvis endast i de allra bästa kretsar.»

"Hmm! Evet! Her gün değil ama sık sık. Ben - ben elbette sadece en iyi çevrelerde dolaşıyorum."

»Naturligtvis!» instämde flickan. »Det märks ju på herr Fågelsångs nobla uppträdande. Ledigt och otvunget — hallå, flickor, välkomna upp!»

"Elbette!" dedi küçük kız. "Bay Fågelsång'ın asil tavırlarından belli oluyor. Rahat ve doğal - hey kızlar, gelin!"

Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot villan.

Bu son sözler birkaç genç bayana hitap ediyordu, onlar villaya doğru geliyorlardı.

Fröken Lingonhjelm föreställde:

Bayan Lingonhjelm hayal etti:

»Herr Fågelsång, fröken Sabelkrona, baronesse von Erbingen. Baronessan är hovfröken hos hennes furstliga höghet arvprinsessan av Sachsen-Braunschweig, som just nu är här i Marstrand, som ni vet.»

"Bay Fågelsång, Bayan Sabelkrona, Baroness von Erbingen. Baroness, Sachsen-Braunschweig Prensesinin mahkemesinde bir hizmetçidir ve Prenses şu anda Marstrand'da, biliyorsunuz."

Fågelsång bugade djupt.

Fågelsång derin bir saygıyla eğildi.

»Nä, de hade jag inte hört!» svarade han, och började konversera damerna. Men han avbröts av baronessan, som på bruten svenska meddelade värdinnan, att hennes höghet själv om en liten stund ämnade avlägga visit.

"Hayır, bunu duymamıştım!" dedi ve bayanlarla sohbet etmeye başladı. Ama baroness onu yarım yere kesti ve İsveççe konuşarak ev sahibine bildirdi ki, onun majestesi birazdan bir ziyaret gerçekleştirmeyi planlıyordu.

»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste sig.

"O zaman en iyisi ben gideyim," dedi Fågelsång ve ayağa kalktı.

»För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av att få möta er.»

"Hiç de," dediler hep birlikte. "Prenses sizinle tanışmaktan emin ki memnun olur."

Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu en hovfröken.

Az sonra Prenses de geldi, çok genç bir bayan, başka bir hizmetçiyle birlikte.

Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde, och Fågelsång bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i hängselstropparna.

Onu rütbesinin gerektirdiği tüm törenle karşıladılar ve Fågelsång o kadar derin bir saygıyla eğildi ki, askerlik kemerinin zincirlerinin sesini duyabildi.

Hon såg ut precis som Fågelsång tänkt sig att en prinsessa borde.

O, Fågelsång'ın bir prensesin nasıl olması gerektiğini düşündüğü gibi görünüyordu.

Lång och smärt, försedd med lorgnett i sköldpadd och högdragen, oerhört högdragen.

Uzun ve zarif, bir kaplumbağa renginde lorgnet ile donatılmış ve son derece gururlu.

När hon tilltalade någon av de andra unga damerna, reste sig denna genast upp och neg djupt, och Fågelsång, som hade lätt för att lära, bugade alltså djupt när han blev tilltalad. Och det blev många bugningar, ty högheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.

Diğer genç bayanlardan biriyle konuştuğunda, o hemen ayağa kalkıp derin bir saygıyla eğildi ve Fågelsång, öğrenmeye hazır olduğu için, onunla konuşulduğunda derin bir saygıyla eğildi. Ve birçok saygı duruşu oldu, çünkü majestesi esasen onunla meşguldü.

Och detta var ytterst ansträngande för Fågelsång, ty hon envisades att tala med honom på tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda som hon fick av honom var därför ett i vånda framstammat:

Ve bu Fågelsång için son derece yorucuydu, çünkü o, Almanca konuşmakta ısrar ediyordu, oysa Fågelsång sadece İsveççe konuşabiliyordu. Bu nedenle ondan sadece sıkıntılı bir şekilde çıkan tek şey buydu:

»Nicht verstanden, Euers Hochzeit!»

"Nicht verstanden, Euers Hochzeit!"

Ingen av de andra brydde sig om att uppträda som tolk, och högheten pratade på, utan att fästa sig vid hans distress.

Diğerleri tercüman olarak hizmet etmeye hiç istekli değildi ve majestesi onun sıkıntısına aldırmadan konuşmaya devam etti.

Till slut blev situationen outhärdlig för Fågelsång. Han greps av förtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en underdånig bugning prinsessans hand.

Sonunda durum Fågelsång için dayanılmaz hale geldi. Fájdalı cesaretle hareket ederek, şapkasını aldı, sandalyesinden sıçradı ve saygıyla Prensesin elini tuttu.

»Ajö, Euers Hochzeit!» sade han helt burdus, bugade hastigt för de övriga damerna och rusade i väg, utan att akta på de uppmaningar att stanna kvar, som i en välljudande kör klingade efter honom.

"Ajö, Euers Hochzeit!" dedi tamamen anlamsız bir şekilde, diğer bayanlara hızla saygı duruşu yaptı ve onların kalması için ısrarlarına aldırmadan aceleyle ayrıldı, onların kalması için ısrarları onun ardından yüksek sesle duyuluyordu.

En liten stund senare satt han åter på Turisthotellets terrass, och lovade sig själv, att han hädanefter skulle akta sig för att slå ned på obekanta flickebarn, hur tilltalande de än månde vara.

Kısa bir süre sonra, Turisthotel'in terasında tekrar oturuyordu ve kendine söz verdi ki bundan sonra, tanımadığı kızlara yaklaşmayacaktı, ne kadar çekici olursa olsun.

Då fick han helt plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden.

O zaman, az önce terk ettiği beş genç bayanın yürüyüşte ilerlediğini fark etti.

Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.

Öncüde Prenses ve Bayan Lingonhjelm kol kola yürüyordu, arkalarında diğer üçü vardı ve hepsi son derece eğleniyor gibiydi.

Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett sällskap vid närmaste bord, reste sig och hälsade artigt.

Fågelsång kendisini görmemeye çalıştı, ama yakındaki bir masadaki bir genç adam ayağa kalkıp nazikçe selam verdi.

»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade en av sällskapet.

"Bu Lingonhjelm'in kızı değil miydi, siyah saçlı olan?" diye sordu sohbet edenlerden biri.

»Jo, det var det!» svarade den unge mannen.

"Evet, öyleydi!" dedi genç adam.

»Vem var den andra, som höll henne under armen?»

"Peki, onun kolunda tutan diğeri kimdi?"

»Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg & Svensson där.»

"Göteborglu Bayan Karlberg'di. Karlberg & Svensson'dan."

Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor han till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.

Ticaret acentesi Fågelsång, tamamen soğukkanlı olduğunu hissetti. Yemin etti, groggunu boşalttı ve oteline gidip eşyalarını toplamaya başladı.