Handelsagenten Fågelsång satt på Turisthotellets terrass i Marstrand och tittade på havet, när två brunbrända flickebarn, det ena i blått, det andra i vitt, kommo som en solglimt i tristessen och satte sig vid närmaste bord.

代理商福格尔松正坐在马斯特兰德旅游酒店的露台上欣赏海景，这时两个晒得黝黑的小女孩走了过来，一个身着蓝色衣服，另一个身着白色衣服。她们宛如一束阳光，驱散了沉闷的氛围，随即坐在了最近的一张桌子旁。

Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.

一个女孩皮肤白皙，圆润可爱；另一个皮肤黝黑，亭亭玉立。代理商福格尔松立刻从对海景的赞赏转向了对这个可爱女孩的赞赏，赞赏之情愈发浓烈。

Hans blick gled smekande från det vita floret, som hon virat kring håret för blåstens skull ned till de vita skorna, och så snart hon slagit sig ned inriktade han hela sin energi på att inleda en enklare ögonkurtis.

他的目光从她为抵御寒风而用发带扎起的白色发束，缓缓移到她白色的鞋子上。女孩一坐下，他便集中全部精力与她展开了一场简单的目光交流。

Ett ögonblick mötte flickebarnet hans blick, kallt och främmande, men när så Fågelsång vågade sig på aningen av ett småleende, vände hon sig plötsligt bort, och började med livligt intresse observera en yngling av urbefolkningen, som nere vid kajen högljutt och med klagande röst meddelade att Putte var hans ögonsten.

有那么一刻，小女孩冷漠疏离地回望着他，但当福格尔松脸上浮现出一丝浅笑时，她突然转过身去，开始饶有兴致地观察一个当地男孩。那个男孩正在码头上大声抱怨，说普特是他的心上人。

Fågelsång ägnade hon inte vidare en blick.

福格尔松再也没有看她一眼。

»Det var mig en liten hårdflirtad satunge!» tänkte Fågelsång för sig själv, och försökte genom en diskret hostning åter fånga flickebarnets uppmärksamhet.

“真是个难缠的小姑娘！”福格尔松心里想道。他试图通过轻咳一声，再次引起小女孩的注意。

Men förgäves.

但徒劳无功。

Detta irriterade Fågelsång. Han ansåg sig äga ett fördelaktigt utseende, och uppfattade denna likgiltighet som en direkt personlig förolämpning.

这让福格尔松很生气。他自认为长得不错，觉得这种冷漠简直是对他个人的侮辱。

Inte ens när musiken spelade upp Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja» blev det något resultat av.

即使音乐响起《骑士》时，福格尔松大声哼着《我的白衣丽人》，也没有得到任何回应。

Den vita liljan låtsades som om handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit.

那个白衣女孩就好像代理商福格尔松根本不存在似的。她和她的蓝衣朋友喝完咖啡、吃完点心后，转眼间就从福格尔松的视线中消失了。

Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne.

但第二天，福格尔松又见到了她。

Det var på Strandpromenaden, där hon flanerade ensam i solskenet, vitklädd som förut, och med ett svart band om livet, och som Fågelsång var en modig man, steg han helt lugnt fram och bad att få göra sällskap.

那是在海滨大道上，她独自在阳光下漫步，依然身着白衣，腰间系着一条黑丝带。福格尔松是个勇敢的人，他从容地走上前去，邀请她同行。

Fågelsång hade aldrig trott att det kunde finnas så mycket kyla mitt i sommaren som den med vilken han blev mottagen, men när han sade sitt namn sken flickebarnet upp.

福格尔松从未想过，在盛夏时节，人们会对他如此冷淡。但当他说出自己的名字时，小女孩的脸上露出了笑容。

»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder och ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan.

“多有趣的名字啊！”她说着，露出整齐的牙齿和两个酒窝，这让福格尔松不禁屏住了呼吸。

»Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har jag hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.»

“这名字真美。”福格尔松信心十足地回答，“是我自己想出来的。我以前叫佩特鲁森。”

»Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den sköna.

“难怪福格尔松先生会改名！”那个漂亮女孩说道。

»Fågelsång!» rättade handelsagenten. »Men fröken har inte sagt vad fröken heter.»

“福格尔松！”代理商纠正道，“但你还没告诉我你的名字呢。”

»Hm! Jag brukar verkligen inte stifta bekantskap så här sans façon, men jag antar, att det skulle vara ohövligt att inte nu säga mitt namn. Jag heter Lingonhjelm.»

“嗯！我通常不喜欢这样随便地结交朋友，但我想，现在不说名字就显得太无礼了。我叫林根赫尔姆。”

Det klack till i Fågelsång, ty han hyste, i gemen med hela släkten Petrusson, en djup vördnad för ridderskapet och adeln. Han nästan ångrade att han tilltalat flickebarnet, och funderade på att dra sig ur spelet fortast möjligt då detta plötsligt omintetgjordes av flickan själv, som sade:

福格尔松心里一紧，因为他和佩特鲁森全家一样，对贵族和骑士精神怀有深深的敬意。他甚至后悔主动和小女孩搭话，正盘算着尽快结束这场尴尬的对话时，小女孩却自己打破了僵局，说道：

»Det är ju, som sagt, inte fullt comme il faut. Men om ni följer med hem och blir presenterad i familjen, så är ju allt korrekt, eller hur?»

“是的，我承认这不太合乎礼节。但如果你们能随我回家，让家人见见你们，那一切就都合乎礼节了，对吧？”

»Jo visst, jo visst!» svarade Fågelsång litet nervöst.

“是啊，是啊！”福格尔松有些紧张地回答。

»Då gå vi genast», svarade flickebarnet, och Fågelsång larvade med.

“那我们现在就走吧。”小女孩说道，福格尔松只好跟着她走了。

För resten visste han med sig, att han var fin nog att uppträda var som helst.

福格尔松心里清楚，无论在哪儿，他都能举止得体，落落大方。

Han hade vita skor och gredelina strumpor, vita byxor, grå rock, blå skjorta, grön halsduk och panama med band i de franska färgerna, och som han dessutom hade en nackbena, som allvarligt strävade att nå ned till vekryggen ansåg han, att ingenting brast i hans utstyrsel.

他穿着白鞋、灰袜子，搭配白色裤子、灰色外套、蓝色衬衫，系着绿色围巾，戴着巴拿马帽，帽带是法国国旗的颜色。他还觉得自己有个突出的优点——脖子很长，几乎能垂到肩膀，所以他觉得自己的整体打扮无可挑剔。

Tio minuter senare befann han sig i den villa, där flickebarnet bodde under sommaren, och föreställdes för en ståtlig och vänlig gammal herre.

十分钟后，他来到了小女孩夏天住的别墅，被介绍给一位仪表堂堂、和蔼可亲的老先生。

»Min far, landshövding Lingonhjelm!» presenterade flickan, och Fågelsång skakade hand, djupt gripen av stundens allvar.

“这是我的父亲，林根赫尔姆郡长！”小女孩介绍道，而福格尔松则深深被眼前的庄重场面所感动，紧紧握住了老先生的手。

Handelsagenten Fågelsång hade aldrig kunnat drömma om, att han i hela sitt liv skulle få träffa något så högt uppsatt som en landshövding, och han fann denna ärofulla upplevelse allt annat än angenäm.

福格尔松从未想过，自己这辈子还能见到郡长这样的高官，而这种荣幸的遭遇让他觉得很不自在。

Men hans vita lilja tycktes i stället vara vid alldeles briljant humör, tog honom med sig ut på en balkong, satte honom på yttersta kanten av en korgstol — att få honom att sitta ordentligt gick inte — och såg till att han fick whisky och vatten.

不过他的白百合似乎心情格外好，带着他走到阳台上，让他坐在藤椅的边缘——让他好好坐着根本不可能——还给他倒了威士忌和水。

Se’n kom landshövdingen, som visade sig vara en trevlig karl, om också Fågelsång ibland hade litet svårt att följa med hans konversation, och ungefär samtidigt försvann flickebarnet en stund.

不久，郡长来了，他是个很和蔼的人，虽然福格尔松有时不太能跟上他的谈话。与此同时，小女孩暂时消失了一会儿。

Fågelsång hörde hur det pinglade i telefonen, så kom hon tillbaka i ett lynne, som tycktes vara ännu mera strålande än förut.

福格尔松听到电话铃响，接着她又回来了，看起来比之前更加容光焕发了。

Snart nog lämnade landshövdingen dem och Fågelsång andades lättare när han blev ensam med flickan.

不久，郡长离开了，福格尔松独自和小女孩待在一起时，终于松了一口气。

»Trevlig gubbe, er farsa», sade han i sin elegantaste sällskapston. »Men jag känner mig alltid lite haj när jag är tillsammans med såna där pampiga jyckar.»

“你父亲真是个讨人喜欢的老头儿。”福格尔松用最优雅的社交语气说道，“不过和那些大人物待在一起时，我总觉得有点局促不安。”

»Brukar ni vara det ofta då?» frågade flickan oskyldigt.

“你经常这样吗？”小女孩天真地问道。

Fågelsång kände att han rodnade.

福格尔松觉得自己脸红了。

»Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag — jag rör mig naturligtvis endast i de allra bästa kretsar.»

“嗯！是啊！虽然不是每天，但也经常这样。我——我当然只和最上流的社会阶层打交道。”

»Naturligtvis!» instämde flickan. »Det märks ju på herr Fågelsångs nobla uppträdande. Ledigt och otvunget — hallå, flickor, välkomna upp!»

“那是当然！”小女孩附和道，“从福格尔松先生的高雅举止就能看出来。既随和又不做作——喂，姑娘们，上来吧！”

Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot villan.

最后这句话是冲着两位年轻女士说的，她们正朝着别墅走来。

Fröken Lingonhjelm föreställde:

林格霍尔姆小姐想象着：

»Herr Fågelsång, fröken Sabelkrona, baronesse von Erbingen. Baronessan är hovfröken hos hennes furstliga höghet arvprinsessan av Sachsen-Braunschweig, som just nu är här i Marstrand, som ni vet.»

“福格尔松先生，萨贝尔克罗纳小姐，冯·埃尔宾根男爵夫人。男爵夫人是萨克森-布伦瑞克王储的侍女，而王储目前正在马斯特兰德呢，你们也知道的。”

Fågelsång bugade djupt.

福格尔松深深鞠了一躬。

»Nä, de hade jag inte hört!» svarade han, och började konversera damerna. Men han avbröts av baronessan, som på bruten svenska meddelade värdinnan, att hennes höghet själv om en liten stund ämnade avlägga visit.

“不，我还真没听说过！”他回答道，然后开始和两位女士聊天。但他被男爵夫人打断了，男爵夫人用蹩脚的瑞典语告诉女主人说，她的王储殿下很快就会来拜访。

»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste sig.

“那我还是走吧。”福格尔松说着站了起来。

»För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av att få möta er.»

“别客气。”大家附和道，“公主肯定会很高兴见到你们的。”

Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu en hovfröken.

不一会儿，公主也来了，她是个年轻貌美的姑娘，身边还跟着另一位侍女。

Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde, och Fågelsång bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i hängselstropparna.

公主受到了符合她身份的隆重欢迎，福格尔松鞠躬太深了，以至于他能听到自己的吊带带发出响声。

Hon såg ut precis som Fågelsång tänkt sig att en prinsessa borde.

公主看上去和福格尔松想象中的公主一模一样。

Lång och smärt, försedd med lorgnett i sköldpadd och högdragen, oerhört högdragen.

她身材修长，高挑入云，头戴乌龟形状的面具，神情高傲，极其高傲。

När hon tilltalade någon av de andra unga damerna, reste sig denna genast upp och neg djupt, och Fågelsång, som hade lätt för att lära, bugade alltså djupt när han blev tilltalad. Och det blev många bugningar, ty högheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.

当她和其他年轻女士说话时，对方立刻站起来深深鞠躬。福格尔松也很容易学会了鞠躬礼节，因为公主大部分时间都在和他交谈。

Och detta var ytterst ansträngande för Fågelsång, ty hon envisades att tala med honom på tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda som hon fick av honom var därför ett i vånda framstammat:

这让福格尔松非常疲惫，因为公主坚持用德语和他交谈，而他只会说瑞典语。因此，他只能痛苦地回答公主的问题：

»Nicht verstanden, Euers Hochzeit!»

“听不懂，您的婚礼！”

Ingen av de andra brydde sig om att uppträda som tolk, och högheten pratade på, utan att fästa sig vid hans distress.

其他人都不愿意充当翻译，而公主继续说个不停，全然不顾福格尔松的尴尬处境。

Till slut blev situationen outhärdlig för Fågelsång. Han greps av förtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en underdånig bugning prinsessans hand.

最后，福格尔松实在忍无可忍了。他鼓起勇气，戴上帽子，跳下椅子，毕恭毕敬地鞠躬，抓住了公主的手。

»Ajö, Euers Hochzeit!» sade han helt burdus, bugade hastigt för de övriga damerna och rusade i väg, utan att akta på de uppmaningar att stanna kvar, som i en välljudande kör klingade efter honom.

“祝贺您的大喜之日！” 他说完这句话，迅速向其他女士鞠躬致意，然后冲了出去，完全无视后面如雷般的喝止声。

En liten stund senare satt han åter på Turisthotellets terrass, och lovade sig själv, att han hädanefter skulle akta sig för att slå ned på obekanta flickebarn, hur tilltalande de än månde vara.

不一会儿，他又回到了旅游酒店的露台上，暗下决心，以后再也不去搭讪陌生女孩了，无论她们多么迷人。

Då fick han helt plötsligt se de fem unga damer han nyss lämnat, komma framåt promenaden.

这时，他突然看到刚刚离开的五位年轻女士正朝他走来。

Främst gick prinsessan och fröken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.

走在前面的是公主和林格霍尔姆小姐，她们挽着胳膊，后面跟着另外三位，看起来玩得非常开心。

Fågelsång dolde sig omsorgsfullt för att inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett sällskap vid närmaste bord, reste sig och hälsade artigt.

福格尔松小心翼翼地躲在一边，不想被别人看到。然而，坐在附近桌旁的一位年轻人站了起来，礼貌地向他打招呼。

»Var det inte landshövding Lingonhjelms flicka, den svarta?» frågade en av sällskapet.

“那不是林格霍尔姆州长的女儿吗？那个黑头发的？” 同伴中有人问道。

»Jo, det var det!» svarade den unge mannen.

“是的，没错！” 年轻人回答道。

»Vem var den andra, som höll henne under armen?»

“那另一个挽着她胳膊的是谁？”

»Det var en fröken Karlberg från Göteborg. Dotter till Karlberg & Svensson där.»

“是来自哥德堡的卡尔伯格小姐。她父亲在卡尔伯格与森松公司工作。”

Handelsagenten Fågelsång kände hur han blev alldeles kall. Så svor han till, tömde sin grogg och gick till hotellet för att packa.

福格尔松代理商顿时感到一股寒意袭来，于是他咒骂了一声，喝完杯中的酒，回酒店收拾行李去了。